Wie im Postskriptum zu Nr. 190 mitgeteilt, erhielten wir Nr. 177 kurz vor Abgang der Post. Eder Kongl:e Maij:tt befaller oss theruthi att i rikzsakerne blifva vidh förre ordres och stanna vidh thet sigh icke vijdare göra låther eller sjelfva ständerne oss bijfalla vella. Om herr Ershein vore här och vij kunde uthlåta oss i thet som angår soldatescans förnöijelsse synes lijkt som skulle rikzsakerne och thet öfrige, som här kommer i consideration, kunna befordras till sluthet.

Dee keijsl:e lefvererade oss den 7 huius [7./17. April] sitt instrumentum pacis

Vgl. Instrumentum pacificatorium plenipotentiariis Suecicis exhibitum ab Imperatoriis legatis [April 1647](Neg. Sencr. IV S. 308–312); vgl. weiterhin Meiern IV S. 180–190, 495; Odhner S. 226 (7. April 1647).

. Thet kunde inthet blifva afcopierat till thenne posten, efter thet är långt och vij, varandes till värka at till morgon eller öfvermorgen göra vårt färdigt, behöfva thet keijsl:e opsattet. Uthi thetta, the keijsl:es, instrumento befinna vij att the, hvadh sjelfva materialia vidkommer, föga och nästan inthet hafva ändrat, uthan äre blifne vidh thet som the oss nästtillförende hafva styckevijs gifvit och vij efter handen låthit föllja medh våre förre breef till Eder Kongl:e Maij:tt, hafvandes the nu allenast fattat ofvanbem:e stycker i itt corpore och på een gång uthgifvit. Thet häftar altså ännu 1) in gravaminibus ecclesiasticis, på Aaken, Donawerth, Ossnabrugge, evangeliske canonicaterne i Strassburg, autonomien och erffländerne; iuridicis, till een godh deell i iustitiae puncten; politicis, aldeles, efter then articklen är heelt uthlåten; 2) in puncto restituendorum, nästan på restitu- tionen af alle particularpraetendenterne, som i vårt för 14 dagar inskickade uthkast äre införde; 3) Iura et privilegia statuum och commerciepunchten hava och några knutar. Och tror man att the keijsl:e i thetta sitt instrumento hade ändå gått närmare, eenkannerlig uthi autonomien, och afståt stifftetOssnabrugge, om icke d’Avaux hissade the catholiske op at liggia them keijsl:e ann och sökte att förleeda the evangeliske deels medh hoot och skränn att den Spagniske freden, avancerat för thenne, skulle fördärfva all theras hopp och thet the nu medh maneer kunde få, deels på andra görlige sätt och vägar. Moot oss och the evangeliske säger han att thet är billigt och råder att vij hjelpa evangelicos i erffländerne. Them keijsl:e skall han remonstrera att thet icke allenast är emot samvettet, uthan Keijsa- rens säkerheet och reputation att lijda sådant, i synnerheet at een främmande potentat skulle taga Keijssarens arffundersåter i sin hägn. Thet discurreras åtskilligt om Frankrijkes intention och d’Avauxes blifva och actioner på thenne ohrten. Een deel äre i then meeningen at Frankrijke inthet vill till friden och söker förthenskuldh under praetext at favorisera them catholiske att opäggia bägge religionsförvanterne till mehra opiniastritet; andre och mästedeelen hålla så före att thet fuller vill friden, men söker at bringa Keijssaren till then trängsslan att han antingen måste förmedelss thenne tractaten tillsäija och lofva inthet vella under hvarjehanda skeen securrera Spanien eller och, ther thet inthet kunde sönderbryta detta bundet, då, strandsatter af all annor hjelp, disponera Spanien till att nu köpa friden quo- cunque modo, görandes Frankrijke imedlertijdh sitt bästa i Catalonien, Italien och annorstädes. Ehvad thet och är, så trädde dee evangeliske till- samman den 6 huius [6./16. April], och blandh annat, uthan föregången communication medh oss, delibererade om stift Ossnabrugge. Thet Alten- burgiske votum, som mäst alle fölgde effter, och sjelfva conclusum f[in]nes härhoos under lit. A. d’Avaux var then förste som brachte oss tijenderne om thenne consultationen, tydandes uth att evangelici hade per maiora sluthet och bevilljat stifft Ossnabrugge icke allenast åth Frantz Wilhelm, uthan them catholiske successive häreffter, medh anhängd begäran att vij och ville göra thetsamma. Vij, varandes ovisse om the evangeliskes förehafvande och resolution, svarade thet vij theras sluuth stälte till sin ohrt, kunde icke hällre troo att the hade så plumpat åstad. Der så vore, kunde vij icke så högt achta pluralitatem votorum som sjelfva billigheeten och hvadh rätt vore. Dessföruthan viste han att vij i repliquen hade oss förbehållit stiffterne Minden och Ossnabrugge att theruhr förnöija them som interessera i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction.

Vij hafva moot någre af them evangeliske ressenterat att thet allmänne väsendet blifver af deels deputatorum irresolution, deelss all förtrolig com- munication med them som vår religion villja thet värsta lijkasom förspillt. Vij missunte inthet att the Frantzöske ministri hölle godh correspondence med the evangeliske; thet komo oss lickväll underligit före att d’Avaux i een saak som angick them evangeliske allena hade förr vettat af icke allenast hvadh som var gjordt, uthan hvadh som göras skulle, ithet han, någre dagar förän evangelicorum consultation om Ossnabrugge angick, sade oss thet han viste the evangeliskes intention, som fuller skulle öppa sigh när thet kommo till deliberationen. Therpå vore thenna fölgder och conclusumförr öpnat d’Avaux än oss, som lickväll icke allenast äre evangeliske, uthan af alle evangeliske ständerne bedne att negotiera gravamina. Thetta hafver, som vij spörja, gjordt någon operation bland them.

d’Avaux kom åter i går och badh att om man icke ville i respect aff chronan Frankrijkes intercession, vij då lickväll för hans skuldh ville cedera Ossna- brugge, icke att stifftet honom så högt afficerade, som then consequence han föruthseer och honom, som een chronan Sverige väll affectionneradt, går till sinnes, om vij ville therpå bestå.

Thet svarades att vij inthet ville underlåtha af alt thet som uthaf oss prae- steras kan så till kongens i Frankrijke som dess ambassades respect. Quae- stionen om stifft Ossnabrugge kommo inthet i then considerationen. Thet vore i alliancen determinerat och borde nu inthet dragas till slijka vidh- lyfftigheeter. Föruthan thätta viste han väll att the som interessera uthi Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction inthet vore ännu förnögde. Thet skulle illa stå om Frankrijke emott alliancen, allena biskop Frantz Wilhelm till behagh, ville icke allenast betaga Eder Kongl:e Maij:tt thetta medlet at få een rooligh satisfaction, uthan och stöta så förnäme evangeliske huuss för hufvudet.

d’Avaux mente och ville emott the keijsl:e och andre sustinera att Chur- brandenburg inthet bör få Minden, uthan hölt vara nogh och alt för mycket att han bekommo Magdeburg, Halberstadt och thet öfrige; Minden kunde antingen alterneras eller bythas i tur emellan huuss Brunsswijk och Mecklen- burg så att the finge af 5 Mindiske och 1 Schaumburgiskt ambt, hvar sine tre. The 3 öfrige Schaumburgiske ämbter kunde landtgrefvinnan bekomma. Erkiebispens af Bremen gessandter kunde man med gode ordh och reve- rentz låtha fahra.

I går var Lampadius här och berättade dett grefven af Trautmanssdorff hade fordrat then Altenburgiske, honom von Tumbßhirn, till sigh och pålagte commission till alle evangeliske ständerne

Vgl. Meiern IV S. 204.

, 1) att praesentera them någre additamenta in puncto gravaminum och 2) een commination therhoos att the som vedertogo gravamina, som the nu genom thetta, the keijsl:es för- slagh, blifva afhulpne, skulle thet åthnjutha, men alle andre sluthas therifrå. Effter nu han, von Tumbshirn, hafver therföre begärat af directorio Magde- burgensi att ständerne måtte sammankallas och directorium tillijka medh Lunaeburgicis hafver theri anstådt, betrachtandes 1) att negotiatio de gra- vaminibus vore oss opdragen, 2) at Thumbshirn constituerade allenast membrum och icke heela ordinariam deputationem evangelicorum, hvilken 3) nu på een tijdh hafva låttit sigh förleeda af the Chursachssiske och synes nu ijla effter sluthet, Gudh gifve thet må vara som thet kan, och 4) thenne grefvens af Trautmanssdorfs commination är allena anstält at separera the evangeliske och thermedh vinna något, aldenstund civitatum deputati och een part andre, hafvandes nu vunnit sitt interesse, reeda örkia och drifvapå sluthet och skulle af een slijk proposition aldeles förföras, så badh han vij ville moderera och laga thenna saken på een godh vägh och till rätta. Directorium vore sinnat, och the Lunaeburgici medh, att declinera con- sultationen.

Altenburgici och Winariensis

Weimarer.

komo något thereffter och berättade gref- vens af Trautmanssdorf begäran och directorii Magdeburgensis sampt Lunaeburgensium opiniastritet att inthet höra commissionen, begärandes vij ville förmå them thertill. Hvadh som tjänte och them kunde föresäijas af ofvanbem. Lampadii skääll thet bleef them förestält, och för all ting af oss påmint att the ville see på publicum evangelicorum bonum, hålla sigh in modo procedendi effter thet som var allmänt bevilljat och alt göra i sam- drächt och eenigheet, sättiandes alle particularrespecter afsijdes i thetta högstangelägne värket. Vij kunde inthet föreskrifva directorio, uthan hölle så före att the skulle göra hvadh tjenlig- och billigt vore.

Grefven af Trautmanssdorff, märkiandes att thet inthet ville fort, hafver fordrat alle evangelicos i dag till sigh och sjelf thet som Tumbshirn skulle förebringa them optäckt

Vgl. Meiern IV S. 204–208, 486f.; Odhner S. 230.

, ungefär effter then tenor som lit. B uthvijsar. Magdeburgicus och Lunaeburgici comparerade inthet. Therpå ville evan- gelici gå tillsammans och öfverläggia saken och begärte i dagh att Magde- burgicus ville kalla them ihoop. När han thet inthet ville vore åter Alten- burgici hoos oss och bodo vij ville då styrkia honom, Magdeburgern, ther- till. Vij beskickade honom strax och låthe påminna dätt evangelici, som nu vetta the keijsl:es proposition, lära ändå till äfventyrs träda ihoop. Om han icke ville kalle them till sigh, så ginge the icke allenast nu på een annan ohrt, uthan till äfventyrs härefter ifrå honom. Catholici skulle theröfver få mehra moodh och hopp at kunna vinna sitt interesse. Magdeburgensis och Luneburgici vore nu in moot posten skulle afgå hoos oss och blefve på sin meeningh, hållandes före och sustinerandes at the Altenburgiske vore nu brachte på Chursachssiske consilier och vägh; the ville inthet hafva participation theruthi. Altenburgici hafva stämbt the andra på rådhuset. Någre hafva frågat oss um rådh, om the och skulle comparera? Vij hafva theri varit indifferent och villja see uthgången. Hvem som hafver kommit tijt, och huru thet är aflupet, thet berättas härnäst.

Om vij kunde nu något vist säija om soldatescans contentement tyckes att ständerne inthet skulle behöfva månge motiver af oss at släppa thet eene och andre.

Vij, befinnandes att allehanda finesser anställas på the catholiskes sijda at skräma och skingra the evangeliske och att the evangeliske hafva fåå som äre resolverade, vella efter vår bästa förmögenheet genomgå och uthvällja af the nu framstälte rikzsakerne thet som nödigt måste erhållas och i alt med vahrsamheet procedera, brukandes först them af ständerne oss till hjelp somväll villja och sedan moot them som svage äre alt thet som them kan lända till styrkia, jämväll och emot våre vedervertige thet som kan tjena till att undvijka och afvända theras förhafvande.

Uthan tvifvell hafver feldtmarskalken herr Wrangell sjelf berättat och skickat pacta armistitii, vij finge then för någre dagar och tillijka Bavari interimsratification.

Under lit. C äre inkomne aviser.