Vij skrifva hvar ottonde dagh medh Hamburger posten och kunna förthen- skuldh inthet vetta hvadh som må hafva hindrat at Eder Kongl:e Maij:tt, som de allernådigste breef, daterat Stockholm den 6 [6./16. Februar]

Nr. 130.

och hijt bracht then 27 passato [27. Februar/9. März], förmäler, inthet hafven med näst tillförende ankomne post bekommit vår underdånigste skrifvelsse härifrå. Then sidste, som i dagh otta dagar sedan afgick

Nr. 149.

, vijsar i hvadh laagh och terminis tractatus gravaminum, caussa Palatina och landtgref- vinnans satisfaction sampt then Marpurgiske controversien då vore.

Een af Altenburgerne, två Brunsswijk-Lunenburgiske och två Wetterauiske sampt Strassburg- och Nürnbergisk stääderss gessandter

Wohl Dr. Heinrich Langenbeck (Braunschweig-Lüneburg-Celle), Dr. Jakob Lampadius (Braun- schweig-Lüneburg-Grubenhagen und Kalenberg), Dr. Johann Geissel und Dr. Jobst Heinrich Heidtfeldt (Wetterauische Grafen), Dr. Marcus Otto (Stadt Straßburg), Jobst Christoph Kreß von Kressenstein und Dr. Tobias Oelhafen (Nürnberg); vgl. APW III D 1.

, såssom härtill brukade i evangeliske ständernes ängare uthskott at breedevidh oss bijvista tractatum gravaminum, brachte oss först i förgår evangelicorum nyss gjorde opsatt

Vgl. Evangelicorum declaratio in puncto gravaminum legatis Suecicis d. 27. Febr. anno 1647 exhibita (Meiern IV S. 86–89 und 89–99); Der evangelicorum endliche erklärung in puncto gravaminum nach dem deutschen aufsatz (MeiernIV S. 99–109); vgl. auch Meiern IV S. 109–113; Odhner S. 226f.

, sådant som thet nu fogas här hoos under lit. A, medh anhängd flijtigh tacksäijelsse för then mödo, arbete och ijfver å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij alt härtill hafva hafft ospardt för ständernes, eenkannerligh evangelicorum, allmänne vällfärdh at hjelpa them uthuhr the stoore och djupe besvär, som theras vedervertige them hafva ifrå then eena tijden tillthen andra störtt uthi. Sedan the finge caesareanorum opsatt och förslagh, hade the, så mycket möijeligit var, skyndat medh sitt svar, men, befinnan- des i thet keijsl:e månge saker, emot hållen concert, deelss uthlåtne, deels tillsatte, och thet projectet nästan efter thet förra inrättat, hafva the måst taga mehra tijdh at väll öfverläggia een så högh och vichtigh saak. Uthi ordningen af articklarne hafva the inthet kunnat föllja thet keijsl:e uth- kastet, effter thesse 1) in articulo de immediatis ringa tala om the evange- liske, men operosissime et in optima forma om the catholiske; 2) föra the rikssens frije ridderskap och ständer under subditos, hvilket evangelici inthet kunna gilla, aldenstundh caesareani måtte medh tijden, etiam ex hoc capite, vella draga them therunder, ständerne som patrimonialundersåtter och ridderskapet som Keijssarens knechtar. På rikzstädernes vägnar praecaverade the att thet icke måtte them, städerne, lända till förfångh att rikssens frije ridderskap vore satt för åth. Hvadh vij elljest ratione materiae funno för gott at sättia thertill och ändra, såssom om stiffterne Eder Kongl:e Maij:tt får till satisfaction och annat slijkt, thet stälte the i vårt sköön.

Effter the keijsl:e hafva som oftast hoos oss och ständerne låtit maana på maturationen af thetta svaret, tyckte vij vara rådeliget at jagh, Salvius, måtte strax reesa till the keijsl:e at vijsa them huru när thet var kommit medh opsattet och discurrera något medh them theröfver, lofvandes them thetsamma, så snart vij hade oss emellan fåt saken öfverläggia, och thertill at göra hvadh som finnes tjenligit. När jagh kom till grefven af Traumanss- dorff, som hade Vollmar hoos sigh, vore the begirige at see och läsat, begärandes at behålla thet hoos sigh. The skole nu vara till värka at opsättia något thermot.

I then Pfaltziske saken är sedan inthet något synnerligit förefallet.

Den 23 passato [23. Februar/5. März] kom een courrierer på 5:te dagen hijt ifrå Ulm, uthskickadt af the Frantzöske deputerade Trassy

Alexandre de Prouville Tracy: vgl. Anm. 1 S. 25.

och Mar- seilly

Marcilly-Croissy: Antoine Fouquet, sieur de Marcilly-Croissy; nach Chigis Gesandtenliste französischer Resident in Bayern.

. Han brachte breef medh sigh till migh, Johan Oxenstierna, ifrå generalerne Mortaigne och Duglas, som innelijchte copier under lit. B, C innehålla.

d’Avaux berättade at hans ährende var at communicera duc de Longueville och honom the Beyerskes förslagh om armistitio particulari. Han ville och icke allenast höra vårt sentiment, uthan och att vij måtte styrckia feldtmar- skalken Wrangell till at fahra fort till sluthet. Thermedh kunde man för- minska Keijssarens parthij och desto förr obligeran till een ährligh fridh. Beyern vore heelt resolverat thertill, sedan han hade sedt att the keijserlige inthet vella fort, och eenkannerligen märkiandes at huus Österrijke och Spanien förknippas nu förmedelss thet nya gifftermåhlet emellan kongenaff Spagnien och Keijssarens dotter

Philipp IV. heiratete am 8. 11. 1649 Maria Anna, Tochter des Ks. Ferdinand III.; vgl. Isenburg II T. 49.

mehr och mehr tillsamman. Frankrijke vore viss på att Beyern hade alfvar medh sitt tilbudh och varder hållandes thet han nu sluther. Skulle thet falla betänckeligit på Eders Kongl:e Maij:tts sijda, så vore Frankrijke resolverat at slutha stilleståndet medh Beyern, fölljandes theri the exempel the hafva för sigh medh Chursachssen och Brandenburgh.

Vij svarade dett vij fuller hade fått breef af Mortaigne och Duglas, men inthet af feldtmarskalken sjelf, och vijste altså inthet egentligen hvadh inten- tion och motiver han hafver till thenne tractaten. Förmodelig finge vij medh thet första efterrättelse therom. In antecessum remonstrerade vij lickväll honom the betänckiande som Eder Kongl:e Maij:tt altidh hafven hafft at ingå itt slijkt armistitium medh Beyern och then olijkheet som är emellan honom och the andre två ofvanbem:e churfurstar, brukandes thertill the argument som Eders Kongl:e Maij:tt i sitt nådigste breef till oss af den 10 novembris 1645 [10./20. November 1645]

Vgl. APW II C 1 Nr. 437.

infören. Therpå komme i dagh feldtmarskalkens ägne breeff, som lit. D, E, F uthvijsa medh bijlagor. Under lit. G, H, I, K finnes hvadh jagh, Johan Oxenstierna, hafver om thenne saken svarat them i Ulm och feldtmarskalken herr Wrangell.

Then Hessen-Cassellske saken står nu lijkasom för 8 dagar sedan.

Hvadh Reinkingk hafver här hoos oss ingifvit på sin herres vägnar finnes under lit. L.

Vgl. Lorenz S. 165f.

Han besvärar sigh mächtog ting öfver grefven af Trautmanss- dorff, som skulle thenna hafva snöpligen fägnat Reinkingk vidh första visi- ten

Vgl. Lorenz S. 165f.

 i thet at Trautmanssdorff, märkiandes at Reinkingz värff gick uth på at få aequivalent för erkiebispen, skall hafva fallet i hans taal och sagt at thet vore nu för seent at tala therom, obligerandes honom, Reinkingk, at ther- med brytha af sin proposition och taga affskeedh. Vij läggia oss inthet stoort i then saken och hans postulatum, uthan låtha Reinkingk theri göra och försökia hvadh han kan uthrätta.

Något förrän thenne posten skulle affärdas vore the Beyerske här. The contesterade till een begynnelsse af sitt taal at theras herre medh een oprich- tig intention och ijfver altidh hafver sökt och än söker till att bijläggia thette blodige kriget; och såssom the i sjelfva gärningen hade spordt at Eder Kongl:e Maij:tt på sin sijda hafver samma måhlet och låther oss syfta och trachta therefter på alla görlige sätt, altså vore the kommat recom- mendera sin herres interesse till thet bästa. The införde therhoos något om Pfaltzgreeff Fridrichz brott och theras herres rättmätige praetension ther- emot. Och efter thenne, the Beyerskes, praetension vore funderat och förthenskuldh gillat icka allenast af Keijssaren och heela Romerske rijket, uthan och af andre potentater och republicer theruthom, ville the förmodaat Eder Kongl:e Maij:tt inthet skulle vara theremot. I then förhoppningh hade the usque ad invidiam aliorum därhän arbeetat at Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction måtte blifva richtig och Eders Kongl:e Maij:tt itt medståndh uthi Romerske rijket. Theras nådigste herre, hafvandes spordt icke allenast Eders Kongl:e Maij:tts stoore macht, uthan och christelige intention at beskydda Romerske rijket för them som theri och med theras kraffter hafva sökt at underkufva andra, vore sjelf resolverat at sökia itt närmare bandh medh Eder Kongl:e Maij:tt, hafvandes therhoos före, ja reeda stält i värket, at hans son per testamentum må inbindas icke allenast at värda och respectera, uthan att hålla sigh intimius till Eder Kongl:e Maij:tt. Therpå svarades att thetta närvarande fridzvärket bestode och vore bemängt med så månge och differente interessen at thet för sin ägen beskaffenheet vore svårt och tungt at bringa till thet föresatte måhlet. Eder Kongl:e Maij:tt hafven hafft och hafven än all mödo och omkastnadt ospardt at hjelpat thertill. Eders Kongl:e Mai:tts particularsatisfaction, som nu något så när är richtig, hafver varit framstält i the terminis att han inthet hafver kunnat hafft stoor svårheet eller förorsaka andra invidiam. Att the lickväll skole hafva hulpit under, ville man behörligen erkänna. Eders Kongl:e Maij:tts förnämste satisfaction står i rikssens allmänne och ständernes parti- cular contentement; theribland är och then Pfaltziske saken, att hon och måtte här änteligen slijtas och förlijkas. Man hade i begynnelssen när grefven af Trautmanssdorff kom hijt förolat at i the conferencer som immediate och uthan andres intervention hålles, gå förbij the saker som kunna förorsaka ordkast och bitterheeter, såssom är remonstratio iustitiae eller iniustitae på then eene eller andre sijdan; thet tycktes och vara tjenligast i then saken, efter slijka deductiones lijtet byggia opp, men inveckla och hindra värket mehr och mehr. Hvadh sjelfva ährendet vidkommer, ville man inthet tvifla at theras herre nu skulle hafva orsak at låtha ofvanbem:e tvist komma till ändskap, befordrandes på sin sijda och effter sin gode förmögenheet sitt fädernesslandz roo och vällfärdh. Att man nu må i sjelfva gärningen see och itt vist kännemärkie finnas att thet är sjelfva alfvaret med theras contestation, vore af nöden att the på sin herres sijda sökte och gjorde 1) itt temperament icke allenast i churdigniteten, uthan och med restitutionen af the Pfaltziske länderne; sedan och att the medh all macht befordrade gravaminum förder- ligaste afhjelpande. Eder Kongl:e Maij:tt ville man underdånigst referera theras herres offerte och vij imedlertijdh häraf see huruvijda the i sjelfva gärningen fullföllja samma sin gjorde contestationer.

Therpå regererade the 1) om churdigniteten, att then inthet kunde medh foogh och skääll tagas ifrå theras herre. 2) Hvadh Öffverpfaltz anginge, kunde theras herre inthet fået, så höllo han sigh till Keijssarens handskrifft och hans erffländer; thet skulle inthet dröija värket. 3) Gravaminum afhjelpande hade the mehr än alle andre, ja medh the andre catholiskes förtret, drifvitt och ville än göra hvadh them anstår. Thet var, så korteligen till refererandes, theras värff och svåret på vår sijda.

Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste breeff af den 31 decembris anno 1646 [31. Dezember 1646/10. Januar 1647]

Nr. 107.

sampt copian af resolutionen, som Griessheim hafver fåt i pfaltzgrefvens aff Neuburgh värff, hafva the Neu- burgiske i går hoos oss låtit inlefverera. I morgon komma the sjelfve till oss.