Ständernes inbördes besvär och gravamina sampt caussae Hassiaca et Pala- tina äre nu som mäst under händerne och tractaten.

[1] Evangelici status, hafvandes i förledne veeku öfverlagt thet keijsl:e opsattet in puncto gravaminum

Vgl. Meiern IV S. 78–86.

, som och sändes för een bijlago medh vårt sidste underdånigste breeff af den 15 huius [15./25. Februar], skola nu i thet närmaste vara färdige medh sitt sentiment.

[2] I näst förledne novembri, när vij vore i Munster, lefvererade vij jämpte een skrifft i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction och een annan på landt- grefvinnans vägnar

Vgl. Meiern IV S. 419–421.

, som fuller då skickades inn, men sändes lickväll nu härhoos under lit. A. Vij hafva som oftast fordrat svar therpå, men inthet kunnat få något förän nu, sedan Eders Kgl:e Maij:tts satisfactionspuncht kom till ändskap.

Thet som här finnes under lit. B och angår then Marpurgiske saken, sände caesareani till d’Avaux och något therefter och een copia till oss

Vgl. Caesareanorum legatorum responsio ad legatorum Hasso-Cassellanorum postulata, in specie quoad successionem Marburgensem d. d. 18./8. Februar 1647 (Meiern IV S. 422f.).

. Vij, be- finnandes at thet inthet var fullkomligit svar på then skrifft vij låthe them keijsl:e få uthi Munster, påminte strax och urgerade at the måtte svara oss på alla punchter, hvilket the och gjorde effter then tenor som copian under lit. C

Vgl. Legatorum Caesareanorum declaratio erga legationem Suecicam ad eius propo- sitionem, 17. Novembris anno 1646 exhibitam in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae (Meiern IV S. 424f.).

 innehåller.

Darmstadini besökte oss therefter, ställandes sigh som vore the inthet till fridz medh the keijsl:es förslag uthi then Marpurgiske saken.

The Chursachssiske vore och hoos oss at recommendera landtgreef Georgs interesse till thet bästa.

Cassellani satte imedlertijdh op sine tanckar öfver bägge papeerne och lefvererade them åt oss och d’Avaux then 20 huius [20. Februar/2. März], då vij och oss emellan strax läste them genom och påminte hvadh oss tyckte vara lijkt. Effter the keijsl:e föra in i sitt svar thesse orden, confessio nova, och något annat som the Casselske stöta sigh på, så ville the Casselske strax i begynnelssen på then skrifften, som vij skulle andtvarda åt them keijsl:e, refuterat, föregifvandes at thet var the Darmstädiskes picquanterij som lände icke allenast them uthan andre theras religionsförvanter till praejuditz.

När vij remonstrerade at thet var betänckeligit först för them att mängia in blandh then saken the nu hade för händer een slijk onöd- och otijdigt ressentiment, sedan och för oss at extradera skrifften så infattat till the keijsl:e, bode the at vij måtte tillåta, det Biornklou, när han i vårt nampn gofve öfver theras opsatte och af oss gillade svar, tillijka måtte på theras, the Casselskes, vägnar insinuera itt memorial, theri the för sigh beröra the orden som the förmeena vara them praejudicerlige, hvilket vij tilläte och sände Biornklou i går till the keijsl:e med alle tree papeeren, som nu finnes härhoos under lit. D, E, F

Vgl. Responsum confoederatarum coronarum legatorum ad declarationem Caesarea- norum in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae (Meiern IV S. 427–429); Responsio legatorum Hasso-Cassellanorum ad declarationem Caesareanorum (Meiern IV S. 426f.).

.

D’Avaux, hafvandes betänckiande at tala för landtgrefvinnan i satisfactionen af the andelige godssen, tog på sigh at skicka till them keijsl:e allenast thet eena, som är literera under E och innehåller the Casselskes svar i then Marpurgiske saken, hvilken han vill drifva. Thermedh vij och äre till fridz, kunnandes på thet sättet vij bättre slippa the Darmstadiske.

[3] Om caussa Palatina förmälte vij något i nästförgångne breef

Vgl. Nr. 142.

, een- kannerlig hvadh the keijsl:e theri hade opsatt och hvadh tankar d’Avaux hade om then sakens composition sampt deputa orum Palatini skrifftelige svar, som ändå inthet var fulkomligen inrättat, uthan allenast uthkastat till at vijsas oss. Vij läte och d’Avaux see thetsamma och försökte at disponera honom till at arbeeta medh oss in favorem Palatini, eller och åtminstone at han ville connivera och inthet läggia sigh emot oss i een så billigh och christeligh saak, ther man täncker at hjelpa een spolierat och fördrifven printz till sine landh och iura igen.

Han svarade therpå dät Frankrijke, hafvandes ifrå begynnelssen improberat Friderici Palatini actioner, inthet kunde nu förmedelss sitt patrocinio gilla thetsamma. Palatinus Carolus Ludovicus hade inthet gjordt publico till goda eller något meriterat af Frankrijke. Gallia hade inthet för hans fagra ögon och restitution skuldh låtit uthöösa sine thesauros och thertill våga sine undersåters och månge tapre mäns lijff och blodh. Thet vore i Frankrijke nu thertill kommit at the inthet kunde längre uthärda. Clerus, som i thetta kriget hafver märkeligen contribuerat och än skjuter thertill hvadh möije- ligit är, förnimmandes at the sådant hafva spenderat på Palatini restitution, skulle icke allenast häreffter draga sigh undan, uthan och förorsaka oproor och allehanda villevalla, strödiandes uth blandh gemeene man och them som till oroo äre benägne thet theras blodh och landssens märg användes till at förföllja domum Bavaricam, som altidh hafver varit och än är the catholiskes stöd här i Tysklandh, ländandes thet altsamman till totalem extirpationem religionis catholicae. Legatio Gallica hade försökt och ville oss försäkra at Bavarus hafver gjordt the bäst och märkligaste officia till chro- nornes satisfaction, för hvilken skuldh Gallia funne sigh obligeradt och ville hoppas at vij skulle inclinera till at befordra Bavari interesse igen. Han, Bavarus, vore benägen at träda i närmare förståndh medh chronan Sverige, hafvandes nu seedt huru starkt och beständigt chronorne hafva coopererat och förmedelss samma samdrächtigheet med vapn och rådh bracht huus Österrijke på kneken. Status Bavari vore så lägen at han inthet kunde länge och förtroligen correspondera medh huus Österrijke; och för- thenskuldh höllo Frankrijke för rådhsampt at man understödde honom och fattarn i thet postur at han kunde contrecarrera Austriacos. I regard af alt thetta hade Gallia engagerat sigh mehr och mehr med Beyern, så at the nu tänckte main eneran vidh churfurstl:e digniteten, såssom han then nu be- sitter. Palatinus och hans huus blefve, såframpt han rätt ville betrachtathvadh han förmedelss chronornes vapn nu recupererar, them allierade everl- deligen till tacksamheet obligerat.

Vij replicerade theremot och stälte till sin ohrt the skääl som Frankrijke må hafva hafft att gilla eller ogilla kongens aff Behmen actioner. Hans son, churfursten Carll Ludwich, hade icke häller för sin person så stoort meriterat af Eder Kongl:e Maij:tt. Att Eders Kongl:e Maij:tt lickväll tager sigh an hans interesse och hafver tillijka medh Frankrijke i praeliminartractaten låtit arbeta på leijgderne

Vgl. Preliminärfördrag mellan drottningen af Sverge samt den romerske kejsaren och konungen af Spanien rörande allmän fredsunderhandling i Osnabrück och Münster. Hamburg 1641 Dezem- ber 15/25 (ST V 2 S. 501–504). Auf S. 503 heißt es: Et quidem ad congressum Osna- brugensem ex parte Augustissimi Imperatoris tradantur sequentes salui conductus. Primo, pro Reginae, Regnique Sueciae Plenipotentiariis. Secundo, pro Residente Gallico. Tertio, pro Domo Palatina …

Am selben Tag wurde ein entsprechender Präliminarvertrag zwischen dem Kaiser sowie Spanien und Frankreich geschlossen (ST V 2 S. 506).

och sedan icke allenast invitera honom hijt, uthan och offenteligen proponera om hans plenaria restitutione, thet kommer förnäm- ligen af thet interesset som vicini reges et respublicae hafva in aequilibrio imperii och reductionen af Romerske rijkssens staat, som then var förän huus Österrijke och dess tilhjelpare Beyern förde thet Behmiske kriget hijt in i Tysklandh, allenast at förmedelss opsökte praetexter bahna sigh vägen till at sönder rijfva harmoniam imperii och stiffta här een absolutum domi- natum, först Tysklandh till een oundvijkelig servitut och alle angräntzande naboer till förfång och skada. Thenne the keijsl:es och Ligans dessein hafver förnämligen varit rättat på huus Pfaltz, hvilket och är genom våre vedervertiges macht satt i then lägenheet at thet inthet mehra kan bevijsa publico then tjenst som thet uthan all tvifvell gärna skulle göra. Chronornes alliance vore rättat i gemeen på restitutionen af alle saker, som the vore för kriget

Vgl. Bündnis zwischen Schweden und Frankreich, Wismar 1636 März 20/30, Art. IV (ST V 2 S. 368).

, och om Frankrijke inthet ville förstå Pfaltz therunder och bekänna at thet och hafver för thens skuldh employerat sine meddell och soldatescans blodh, så kunde vij icke heller see på hvadh sätt och af hvadh colore the ville säija at Frankrijke hafver töömt uth sine thesauros och låtit slå ihjäll sitt folck för Beyerns skuldh. Clerus i Frankrijke, vettandes at Beyern först hafver gjordt Frankrijke then störste skaden then eena gången efter then andra, då medh finesser, då offentelige krigzactioner, och nu theremot för- nimmandes at kriget vore fördt till at promovera Beyerns grandeur, måtte till äfventyrs taga thet op för itt spiegellfächt, som vore theras märg och blodh fåfängeligen och i oträngde måhl spenderat. Thet måtte, kanskee, bättre lyda i cleri öron at man föreboro och remonstrerade at thet vore opus Christianissimo Rege dignum at protegera principes extorres et spoliatos bonis suis, jämväll tjenligit per rationem status Galliae at imperium Roma- num blefve förmedelss Palatini restitution åter igen oprättat och satt i sittförre lagh. Hade Bavarus något gjordt till Frankrijkes satisfaction, kunde thet hafva sine skääll, och stälte vij therhän hvadh the therföre tänckte honom igen. Vij hafva seedt af hans, Bavari, breef, som han här i rijket medh fursterne hafver växlat, dät han lickväll inthet gott unnar chronorne, och eenkannerlig Eder Kongl:e Maij:tt. Vij hafva icke häller än hafft någon synnerlige indicia at han är annars sinter. Thet förtreetligaste är at han pockar och snarkar som hade han friden och kriget i sitt våldh och at chrono ne måtte icke mindre än Keijsaren sjunga efter hans pijpa. Frank- rijke är så offta fixerat af honom, och ändå söker thet at befordra hans inter- esse. När han hafver hvadh han vill, så lärer man spörja at han sedan blifver chronornes ärgeste controleur. Thet säkraste vore at hjelpa till accommodera then saken effter ofvanb:te Palatinorum förslagh; thermedh b efve Bavarus churfurste, som han nu är, ini sin dödh och effter honom hans descendentes och linea Wilhelmiana, octavo loco, för hvilken skuldh han och hans huus inthet mindre än Palatini vore chronorne obligerade. Thermed vore han stoor nogh gjordh och satt i then staat at han äfven väll kunde göra chro- norne tjenster. Vij tesmoignerade therhoos at efter thetta vore een saak som angår heela rijket och dessföruthan hade månge interessenter ther u han om, så vore tjenligast at man hörde Romerske rijksens ständers sentiment, och hvadh som man då häri statuera skulle, gjorde d’un commun concert medh them. Ifall man annorledes ville förfara och häri något stadga pro arbitrio, skulle chronorne lada på sigh then blasmen at the effter un- fången satisfaction hade inthet tagit sig om restitutionem singulorum sta- tuum, efftersom och sådane discurser nu flyga blandh them här på con- venten. Man hade och förnummit det Frankrijkes kallsinnigheet i then Pfaltziske saken gör Serviens negotiation i Haagh svarare än hon elljest måtte vara. Frankrijke hade så therföre som elljest orsak at see uppå sådant.

D’Avaux, såssom han föga ville see på res imperii och ständernes särskilte desiderier, altså lät han sigh lijtet theraf movera. Effter vij lickväll blifva beständigt på vår meeningh at låtha gifva them keijsl:e Palatinorum svar, sådant som thet nu finnes under lit. G och thet caesareanis tillstältes then 18 huius [18./28. Februar]

Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, exhibitum d. 18. Februarii 1647 (Meiern IV S. 356f.).

, togh d’Avaux thet op som ville vij thet allenast göra pro forma att thermedh vijsa världen thet Eder Kongl:e Maij:tt hafven theri gjordt alle möijelige officia.

Så snart caesareani hade fåt vår skrifft i then Pfaltziske saken, sände vij copier icke allenast theraf, uthan och the keijsl:es project, therpå vårt var stält till svar, till alle 3 directoria, thet Maintziske, Magdeburgiske och stadiske.

The Chursachssiske vore then 20 huius [20. Februar/2. März] förmiddagen och the keijsl:e samma dagh eftermiddagen hoos oss, alt för then Pfaltziskesaken skuldh. The Chursachssiske recommenderade then saken at förlijkas ungefär effter the keijsl:es förslagh, allegerandes thesse skääl 1) att Bavarus nu erkännes icke allenast af heela Romerske rijket, uthan och aff andre potentater och republicer för electore Imperii, 2) att han var mächtigh och jaloux om sin reputation; förän han läte degradera sine barn och effter- kommande, sigh till een evigh spott, förblefve han i kriget och försökte thet yterste, 3) att Pfaltz, såssom fö ste orsaken till thenne stoore oroon och oredan i rijket, inthet hade förtjent at man för hans barn skulle sättia alt öfrigit i ytersta nödh och undergångh. Thet bödes them lickväll itt ähr- ligit, och kunde saken ännu förmedlas, hälst at han finge thet mästa igen af sine landh. Eder Kongl:e Maij:tt hade thermedh förrättat itt christ- och loffligit värk.

Therpå svarades att publica acta, eenkannerlig hvadh Chursachssen och Brandenburg hade i thenne saken skrifvit, vijsa uth huru lag hoch ordentelig Beyern var kommin till churdigniteten! At han nu här i rijket erkännes för een churfurste, thet komme af samma principiis, effter the, som thet lickväll i hjerta improbera, in het hafva förmåt at sättia sigh medh någon effect theremot. Bavarus vore, när man kådade hans actiones vidh ljuset, rätta orsaken till then oreeda här är i Tysklandh. Hade han contenterat sigh medh victorien på Weisenberg i Behmen

Schlacht am Weißen Berg (8. November 1620), in deren Verlauf der Kf. von der Pfalz und erwählte böhmische König Friedrich von dem ligistisch-kaiserlichen Heer geschlagen wurde.

Weißer Berg: Anhöhe westlich Prag.

och inthet tagit theraf occasion at under praetext af religionen föllja sitt particularinteresse, stifftandes och formerandes Liguen emot the evangeliske, så hade thet Pfaltziske väsendet kunnat hafft sin ändskap i Behmen. Thet vore notorium ex publicis actis at han, Bavarus, hade pousserat Keijsaren till at publicera edictum

Gemeint ist das Restitutionsedikt (1629); vgl. Wedgwood S. 207–213, in diesem Zusammen- hang bes. S. 211.

, een- kannerligen och at förmedelss reformationen i stifft Magdeburg och elljest uth medh Meißen reeta churfursten till opposition at således få orsak medh honom. Thet hafver och brach Hans Churfl:e Durchl:tt een gång i vapnen! Och förorsakat chronan Sver ge at icke allenast taga sigh the här i Tysklandh beträngde an, uthan och medh stoor möda och omkostnat intill thenne dagh theri framhärda. Så jaloux som Bavarus nu är om sin per vim et oppressionem aliorum erhållne reputation, så ijfrig vore Eder Kongl:e Maij:tt theremot at försvara the af honom och andre våre vedervertige undertrychte Romerske rij ksens ständer. Och såssom Eder Kongl:e Maij:tt, oachtandes allehanda vedervertigheeter och uthstådde vices humanas, haf- ven theri alt härtill uthärdat, alt så hafver man och ögonskeenligen märckt Gudz bijståndh och assistence. Vij ville än hafva vår lijt thertill och gifva Gudh och tijden i sköön hvadh theraf blifva vill, om Beyern emot all skääll, fölljandes theri allena sin libid nem dominandi, förorsakar at kriget än vij- dare mås e continueras. Om man pacis amore [änteligen: im Ms. gestr.]skulle göra hooll på auream bullam och Palatinus ändteligen mista sine iura och praerogativer, så vore tjenligast at Chursachssen, som een gammall churfurste, finge them igen och at Bavarus blefve nederst.

När Caesareani komo eftermiddagen accepterade the medh tacka then clau- sulen som i Palatinorum skrifft efteråth införes, at huus Österrijke kunde medh cessionen af Chamb

Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, 4. Abschnitt (Meiern IV S. 356f.).

göras löös ifrå sin obligation och handskrifft som Beyern hafver på 13 millioner

Vgl. Riezler S. 240–242.

. Therhoos och till thet andra sade the att the hade läst the öfrige förslagen in compositione caussae Palatinae, them the inthet annors kunne optaga än för Pfaltziske, men icke våre, effter the berodde på extremiteter, som inthet syntes kunna gå; hafvandes the förhoppat at vij skulle vella skrijda till friden, sedan Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction vore richtigh. Thet vore notorium at Palatinus Fridericus hade förgripit och försedt sigh emot legem Iuliam maiestatis! I alle stater måtte praemia och poenae vara. The ville inthet förmoda at Eder Kongl:e Maij:tt skulle vella cum effectu stå therpå at Palatinus, som vore skyllig till itt sådant brott, skulle slippa uthan straff. Han och hans barn hade inthet förtjent at man skulle gifva them något. Nu tilbjudes them lickväl gode conditioner, som inthet vore at uthslå. Keijssaren, Spagnien, Frankrijke och status imperii vore thermedh till fridz.

Them bleef svarat at skrifften, som var öfverlefvererat i theras händer, kunde fuller hållas för Pfaltzisk, såvida som hon them angick, och Palatini depu- terade hade comporterat sine tanckar thertill, men icke mindre vår, efftersom hon är medh oss concerterat och i vårt nampn uthgifvin. Såssom man nu i slijke högvichtige sakers förlijkningh plägar see på sjel va saken och inter- essenternes intentioner, altså hafva vij och vidh affattande af thenne skrifften fuller seedt på iustitiam et aequitatem caussae Palatinae; men lickväll nästan emot deputatorum Palatini villja lämpat henne såvijda möijeligit var till närvarande concurrence, hoppades at thet skall kunna på thet slaget gå. Framför alt hafva vij sedt på thet interesse som Keijssaren hafver theruthi och förthenskuldh så, som hen man hade anfört, then effterste clausulen om Keijssarens eliberation ifrå sin handskrifft inrättat. När thet skeer hoppas vij at the äre medh thet öfrige till fridz. Man ville nu inthet här disputera om kongh Friderich hade bruttit så stoort eller och syndat at han förthen- skuldh kunde blifva straffat effter legem Iuliam maiestatis. Thet äre månge i then meeningen at hertigen af Beyern hafver mäst och under handen styrkt Fridericum till Behmiske chronan at thermedh få orsak at trachta effter hans dignitet och landh. Thet vari thermedh som thet vill, och om Fridericus hafver något brotzligit gjordt, så är ingen proportion emellan brottet och thet straff som han medh sin landzflychtigheet och förfölljelsser hafver måst uthstå och lijda. Keijssaren hafver nogsampt förnummit, at både status iRomerske rijket och andre naborlige princer och respublicer sådant ressen- tera och låtha sigh gå till sinnes. Kongen i Engelandh

Karl I.; vgl. Isenburg II T. 64.

, ehuruväll han hafver på een tijdh låtit sigh förleeda ifrå Palatini restitution och nu hafver sine heemsysslor at göra medh, så vore lijkt at om han nu kommer till roo och parlamentet bringar sine desseiner uth, det the taga sigh electoris Caroli Ludovici interesse medh mehra ijfver an, såframpt thet icke blifver med interessenternes minne sluttet. The andre unge princerne

So Ruprecht (1619–1682), Vizeadmiral von England; Moritz (1621–1654); Philipp (1627– 1650). Vgl. Isenburg I T. 33.

 äre öfvade i krig och af genereus humeur, som inthet skole förgäta at insinuera sine saker. Kongen i Danmark är them när förvant

Dorothea (1520–1580), Schwester des dänischen Königs Friedrich II. (1534–1588), des Vaters des regierenden Königs Christian IV. (1577–1648), war seit 1535 vermählt mit Friedrich II., Kf. von der Pfalz (1482–1556). Vgl. Isenburg II T. 72.

, och Generalstaterne skola och för religionen skuldh hjelpa them hvadh the kunna, så at Keijssaren hafver orsak at componera then saken, således at gnijsterne inthet lembnas och theraf förorsakas effter kort eller långt een större eldzbrånna. Thet vore väll at kungen af Spagnien inthet hade varit på Bavari sijda och eij heller gärna sedt at han bleff elector

Vgl. Riezler S. 226f., 234.

. Duc de Longueville och d’Avaux tesmoignera emot oss at the fuller må hafva gjordt Bavaro någon förtröstningh, men inthet vijdare än på dignitatem electoralem. Then finge Bavarus och hade orsak at contentera sigh thermedh, remitterandes för then saken allena sin fordran på the 13 millionerne. Man tviflade inthet att ther Franckrijke, som the innuerade, skulle vara vijdare engagerat medh Beyern, dett dee, som förståndige herrar, ju sågo hvadh therunder vore förborgat. Thet måtte till äfventyrs inthet tjena för huus Österrijke at Beyern blefve alt för stoor.

I går om afton kom grefven af Wittgenstein till migh, Johan Oxenstierna, och berättade det grefven af Lamberg, Vollmar och Crane hade då varit till gäst hoos herr von Löben och Vollmar i samma occasion uthi för- troende optächt grefven af Wittgenstein att när the keijssl:e then 20 huius [20. Februar/2. März] hade repraesenterat Bavaricis the difficulteter som the finna hoos oss in caussa Palatina och thermedh sökt at disponera them, the Beyerske, till något närmare accommodament, skola the Beyerske hafva trotzat och pockat det theras herre i utheblifvande af hans fulkomlige för- nöijelsse ville gifva fyra rijkssens circklar, then Beyer-, Franck-, Schwab- och then Westphaliske, under Frankrijkes protection. Wittgenstein begärte therhoos att Vollmar måtte sjelf komma till mig och thet uthförligen refe- rera, hvilket och skedde i dagh förmiddagen.

Då han, Vollmar, berättade at Bavarici, hafvandes af them, the keijsl:e, för- nummit vårt svar in caussa Palatina, inthet togo thet op för itt Svänskt, uthan Pfaltziskt svar. Skulle vij therpå bestå, då tänkte Bavarici hålla sigh till Keijssaren. The kunde therhoos eij fördöllja att ifall Keijssaren skullevella sigh annars än hans parole, lofven och förskrifningar lyda emot theras herre, churfursten, förhålla och bijfalla chronan Sverige, hade han, Bavarus, Frankrijke på sin sijda och vore resolverat at tillijka medh the fyra ofvan- bem:e circler gifva sigh under Frankrijkes beskydh. The keijsl:e måste, ehuruväll ogärna och emot sin villja, infräta slijka trotzordh effter the inthet vetta någon uthväg i saken. Bavarus hafver i Keijssarens förste trångmåhl, och när något vore at uthrätta, nyttjat tijden och sitt interesse, altidh medh förnyelsse af obligationen inflätat och satt Keijssaren i then necessitet uhr hvilken han nu inthet väll kan veckla sigh. Och om något meddell skulla kunna finnas, så ligger Frankrijke them i vägen och styfvar Beyern på thet högste. Legatio Gallica hafver icke allenast förtröstat the Beyerske, uthan offenteligen berömbdt sigh emot mediatorerne och the keijsl:e at the hade chronan Sverige till sin villja i then Pfaltziske saken. Caesareani, som och under handen och andre ärenden hade budit till at sondera oss, hafva inthet kunnat penetrera så vijda och förthenskuldh hållit them Frantzöske obstat theruthi. Nu märkte the keijsl:e så mycket at d’Avaux, finnandes våre rationes, så om Beyern som stiffterne Ossnabrugge och Minden, löpa annars än the sigh hafva inbillat, hade affärdat Prefontaine

N. de Préfontaine, Sekretär d’Avauxs; vgl. APW III D 1 S. 346, 359.

till Paris at hämpta nya ordres. The keijsl:e troo fuller at Frankrijke skall hafva svårt at träda från sin parole och lofven medh Beyern, men såssom the vetta att Frankrijke aestimerer och hafver hafft nytta af alliancen med Eder Kongl:e Maij:tt och chronan Sverige, altså är lijkt at thet och skall hafva sin störste regard therpå. Vijste nu the keijserlige vår intention, så ville the rätta sine saker thereffter så mycket som möijeligit är.

Jagh svarade honom, Vollmar, therpå att vij långe sedan hafva märkt thet the Beyerske ginge altför imperiose i thenne saken. Om the lijta och dristade på Frankrijke eller någon annan, thet vore oss icke aldeles kunnigt. Eder Kongl:e Maij:tt och Frankrijke vore allierade och förbundne till at sökia ständernes restitution och consequenter Pfaltzes medh. Vij viste inthet af någon concert medh legatione Gallica som oss obligerar at föllja them till någre exceptioner i then Pfaltziske saken. Att nu the Beyerske pocka och trotza medh slijka efftertänckelige ordh, vore een saak som vij nödvändigt måste communicera medh d’Avaux och höra hans sentiment. Jagh kunde inthet troo at Frankrijke skulle vella på thet sättet engagera sigh medh Beyern, effter thet hade itt vidh uthseende; rådde them keijsl:e therhoos at the ville höra ständernes meeningh i een så important saak och för alt maturera tractatum gravaminum, hjelpandes effter all möijeligheet therhän at ständernes allmänne och particular besvär må kunna slättas.

Vollmar sade thet the ville som i dagh svara in caussa Palatina, om thet vore icke aldeles effter vårt gusto, så ville vij lickväll thet godhvilleligen optaga och theri göra hvadh vij thenne gången finna raisonabelt. Thereffter ville the höra ständernes inrådh.

Rät som brefvet var härtills skrifvit brachtes the keijsl:es replicque

Vgl. Meiern IV S. 357–359.

, som Vollmar talte om, sådant som lit. H betyger. Vij spörja uthaf alt det the keijsl:e ogärna tala för Beyern och befordra hans saak. Vollmar hafver och frågat grefven aff Wittgenstein hvadh Churbrandenburg skulle vella säija om thet komme så när at thenne saken blefve fördh ad deliberationes imperii?

Ehvadh thet då är och häraf kan blifva, så tycker oss lända till Eder Kongl:e Maij:tts intention at vij tala för Churpfaltz och drifva dess interesse så vijda thet sigh låther göra, förmodeligen till een godh ända. Gerna skulle vij uthi thenne concurrence af sakerne hafva Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste betänckiande och expresse ordre.

[4] I föregående relationer är förmält huru the som interessera uthi Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction sökia vederlag, eenkannerlig och i then sidste

Vgl. Nr. 142.

hvadh som emellan the keijserlige och Churbrandenburgiske är passerat.

The Brunsswijk-Lunenburgiskes proposition hoos them keijsl:e är här bredevidh lagder under lit. I. Vollmar skall hafva sagt emot grefven af Wittgenstein at om huus Brunsswijk ville contentera sigh medh een anvart- ning på Ossnabrugge at komma thertill antingen effter greeff Gustaff till Waseborgh eller biskopen Frantz Wilhelm; som tractaterne uthslå till een- thera af them, kunde thet väll hända at een af thet huset blefve först coadiutor och sedan fleere effter honom, som man blefve eense om. Frantz Willhelms folck vantera sigh af Frankrijkes assistence och at Chanut skall hafva fåt förtröstning i Stockholm at Eder Kongl:e Maij:tt inthet ären emot Frankrijke, hvilket the här sprida uth och göra sine dependenter gott moodh med.

Then Mecklenburgiske är heemreester.

Cantzler Reinkingk var den 18 huius hoos oss

Vgl. Lorenz S. 165.

och sade dät hans nådigste herre hade fuller trodt at han krafft af tractaten medh Dannemark

Gemeint sind die Verhandlungen in Brömsebro; vgl. Lorenz S. 57–66.

 och the förtröstningar som både Thuillerie

La Thuillerie, Gaspard Coignet, Sieur de la Tb., Comte de Courson (seit 1648): * 1597, † 1653; er vertrat Frankreich bei Gesandtschaften in Venedig (1632–1637), Mantua (1637–1639), den Generalstaaten (1640) und in Skandinavien (1645/1646); vgl. J. A. Fridericia II S. 461f.; Y. Lorents S. 5; Lorenz S. 65f., 96–112, 200–203.

 och Eders Kongl:e Maij:tts ministri hade gjordt, skulle kunna komma till sine landh igen, men efter han nu förmärkte här in loco at saken vore inthet mehr integra, uthan erkie- och stiffterne Bremen och Verden slogne Eder Kongl:e Maij:tt till för satis- faction, så hoppades hans herre dät Eder Kongl:e Maij:tt, betrachtandes icke allenast mehrbem:e Nordiske tractat och therpå fölgde lyffte

Vgl. Anm. 2 S. 130; Anm. 3 S. 306.

, uthanoch hans synnerlige förtroende till Eder Kongl:e Maij:tt, varden honom förhjelpades till itt nöijachtigt aequivalent

Vgl. Lorenz S. 165ff.

.

Vij svarade honom ungefär efter then tenor som Eders Kongl:e Maij:tts breeff till kongen i Danmark

Kgin. Christina an Kg. Christian IV. Stockholm 1647 Januar 11/21. Kopie: RKGRegeringskancelli i Glückstadt VI 41 N. 102; vgl. Lorenz S. 155 Anm. 46.

äfven i thenne saken gifver oss anledelsse till. Vijdare hafver vij inthet hördt af honom.

Öffvercommissariens Brandts värff till feldtmarskalken och feldtmarskalkens Wrangells resolution therpå fölljer härhoos under lit. K, L.