Effter vij i dagh 8 dagar sedan

Vgl. Nr. 128.

inthet hinte taga copia af the keijserliges näst, förähn samma dagz post gick bort, inleffvererade och då andre gången emenderade project, så fogas thet nu här hoos under litt. A som thet lyder ordh ifrån ordh.

Vij hafva sedan varit någre gånger ihoop medh the keijserlige och confererat öfver the stycker som vij thäri deels desidererade, dels ville hafva uthstruken eller till een tijdh satte afsijdes.

[1] Uthi then Pommerske saken hade the § pro hac alienatione perpetuaque in regiam etc. infördt och till Churbrandeburgz vederlagh specificerat Mag- deburg och Halberstadt, ståendes thärpå at vij och måtte secundera them och the churfurstlige här uthinnan, elljest skulle thet falla them käijserlige svårt och vore för the churfurstlige äfventyrligit om the kunde få något nöijachtigt aequivalent.

Vij tesmognerade det vij gierna undte H. Churfurstl. Durchl. ett godt veder- lagh, ville och thertill contribuera alle möijelige officia, män hollo för råd- sampt att specificationen af the begärte och ofvanbe:te stiffter sattes uthur vårt och the käijserliges project och in i ett annat, som nu äfven kunde oprättas emellan the käijserl. och churfurstens gesandter och tillika medh andre particularsaker föras till sitt rum in instrumento generale, när thet blifver ihop skrufvat; thermedh kunde man nu så småningom och medh maneer förekomma och vrijda huus Brunsswijkz tanckar och oppositioner. Vij hade uthi våre projecter och omsijder medh the churfurstlige förlijkte och undertecknade skrifft om Pommeren inthet rördt om churfurstens aequivalent, uthan thet stelt till them, the käijserlige, och churfurstelige at förlijkas om.

De churfurstelige hafva och åthskillige resor besökt oss i detta ährendet, remonstrerandes at huus Brunsswijkz insage vore af ringa värde, ty 1) drogo erchie- och biskoplige quoterne inthet så mycket som theras opponenter hade effter rijkzmatriklen opsatt och hoos them käijserlige och oss öfver- gifvit; the hade theribland räcknat dem capitlernes godz, som mäst i alla stiffter draga tridje parten emot biskopens sprengel. Därtill medh så miste churfursten först i Magdeburgh fyra stora empter

Vgl. Anm. 5 S. 242.

, som Chursaxen ähre tillägnade, och sedan i Halberstadt två gode härreskap

Gemeint sind wohl die Grafschaften Blankenburg-Regenstein und Helgenstein; vgl. S. 242, 242 Anm. 2f.

, för hvilkens skuldh theras herre, churfursten, inthet annors kunde ähn stå effter och begiära Minden thertill, aldenstund han neppeligen väntar i sin lijfztidh at bekomma Magdeburg i possession. 2) vore the käijserlige, catholiske och nästan alle evangeliske till fridz at churfursten finge Magdeburg och Halberstadt. The endeste som lade sigh theremot och beflitade sigh at draga andre på sin sijda emot churfursten vore then nu närvarende erckiebiskopen af Magde- burg och huus Brunsswijk-Lüneborg. Then förre hade inthet interesse der- uthi, aldenstundh han blifver dervidh så länge han lefver. Huus Brunsswijk- Lunaeborg vore inthet funderat i sin praetension hvarken på Magdeburg eller Halberstadt. Huus Brandeburg hafver hafft stifft Magdeburg öfver hundrade åhr och seer lichväl nu icke principaliter derpå. Det vore och föga annat ähn een simonia att huus Brunsswijk föregifver sigh förthenskullhafva lagt någre ampter under och till stifftet och däri användt någen om- kostnadt, på det at det skulle everdeligen blifva vidh huus Brunsswijk- Luneborg och inthet njuta ett fritt vaal.

När nu then Magdeburgiske och the Brunsswijk-Luneburgiske gesandterna af alle tree husen

Gemeint sind wohl Braunschweig-Lüneburg-Celle (Bevollmächtigter: Langenbeck); Braunschweig- Lüneburg-Grubenhagen (Bevollmächtigter: Lampadius); Braunschweig-Lüneburg-Kalenberg (Be- vollmächtigter: Lampadius).

kommo then 2 huius [2./12. Februar] till audience hoos oss at höra vår resolution på theras förre anbringan, therom vij i under- dånigheet skrefve för 8 dagar sedan, svarade vij och förde dem till sinnes at å E. K. M:tz vägner vij inthet annat mål hafva hafft eller ähn hafva ähn at nå och erholla een universal, säker och ährligh fridh, hafvandes E. K. M:tt derhen dirigerat sine consilia och actioner så medh vapnen som trac- taterna. Medelen thertill här på tractaten vore at vij effter all möijeligheet och våra kraffter hjelpte at skaffa then ena och andra sitt contentement, efftersom vij och beflita oss medh all macht therom och theri tänckia att fortfara såvijda sakerne och tijderne oss thet tillåta. Uthi detta fallet och den nu opkompne tvist emillan the Churbrandeburgiske på den ena och dem på den andra sijdan om erkie- och stiffterna Magdeburg och Halber- stadt vore vij råkade i någon difficultet och lijkasom emellan två klippor. På den eena sidan hade vij theras nådigste herre och principaler och the skääl som å theras vegner oss ähre förestelte, befinnandes the vara af värde och god consideration. På den andre vore icke allenast churfursten af Brande- burg, uthan Käijsaren, Franckrijke och catholici status, ja, mäste parten af de här församblade evangeliske gesandterna, hvilka falla then churfurstlige bij och döma att huus Brunsswijk och Luneborg inthet hafva orsak at läggia sigh på det sättet uth för offtabe:te erkie- och stiffter. Här föreföllo at con- siderera och öfverläggia 1) om churfursten borde få något vederlagh eller eij, 2) var man skulle thet uthleeta och sökia antingen i erfländerne af Käijsaren eller stiffterna och 3) antingen i de catholiske eller evangeliske stiffterne? Dät vore fuller sant, som de gesandterne sjelfve för och då så incidenter bekände at E. K. M:tt hade iure gentium een väl funderat och ståteligh praetension på hela Pommeren och fördenskul got fog at beholla thet medh alle sine stycker uthan någon delning. Män så kunde vij icke heller förtiga therhoos, hadet och altidh så mot the churfurstlige som andre offenteligen contesterat, at E. K. M:tt inthet hafver i regard af sin prae- tension disputerat churfursten then rät som hans förfäder dertill i framtijden hafva sigh och på sitt huus förvärfvat. E. K. M:tt hafver altidh sökt att få och beholla mehrbe:te förstendömet Pommeren medh churfurstens och andre interessenters consens, hollandes altidh vara raisonabelt at churfursten måste blifva medh något annat land igen förnöijd at således ställa honom till fridz och inthet lemna ther occasion till någon oroo, som effter kort eller långt kunde deraf i rijket förorsakas och utbrista. The viste bäst hvadh theri vore passerat och huru de Churbrandenburgiske på een tidh tillgiörandehade comporterat sigh emot oss, jämvähl hvadh för proposition å E. K. M:tz vägner vore in novembri af thet näst förledne åhret gjord åth the käijserlige. När thee churfurstlige voro någet tröga at taga vidh priorem partem alternativae och vij theremot ferdige at sluta medh de käijserlige öfver hela Pommeren, lade sigh status evangelici per suos deputatos, och enkannerlig huus Brunsswijkz gesandter, theremillan, rådandes och bedjan- des at vij lichväl ville see på consensum och så laga at churfursten måtte ställas till fridz medh ett aequivalent. Vij hafve, ehuruväl ogierna, lichväl för lämpan och een beständig fridh skull, defererat ständernes inrådh och omsider efter månge difficulteter slutit medh the churfurstlige. Uthi krafft af then oss emillan oprättade skrifft vore vij inthet obligerade att skaffa churfursten vederlagh, then respect vij lichväl böre haffva på margreffvens rätt till Pommeren sampt evangeliske ständernes intervention och rådh at hjelpa churfursten till aliqualem compensationem, håller oss till at giöra något. Det bäste och tjänligeste vore fuller att taga vederlaget antingen af Käijsarens arfländer eller the catholiske, effter the ähre utsprunget till thenna oroo. Män vij måste beklaga at the churfurstliges seenheet och the under then tidhen förandrade saker tillåta oss nu inthet mehra at så, som det hade kunnat för skee, tala om Käijsarens arfländer. The catholiske stiffter, som churfursten skulle kunna uthsee och begiära, såssom Mönster och Hildesheijm, hafva ryggestödh icke allenast af the kaijserlige och catholiske ständerna, uthan och enkannerlig af Franckrijke, att vij see ther för oss een svår och nästan oöfvervinnerligh vägh. Och måtte vij åhndå ångot kunna giöra och våga, om evangelici vore sjelfve sigh emillan eense. Mäste parten af the evangeliske hade varit hoos oss och i sit taal tesmognerat at the föllo the Brandburgeskes skäl bij, opräknandes vij derhoos hvadh de käijserlige och churfurstlige hade hafft för gegenmotiver, ungefer effter then art som the ähre häråffvantill införde.

När the märkte våre difficulteter och tyckte at vij nepligen skulle ville offenteligen läggia oss emot churfursten, bode the at vij ville då holla oss så mit emillan, hvilket vij och hafver gjordt och medh all flijt trachtat at undvijka mentionem af stiffterna uthi vårt opsatt. The käijserl. och Chur- brand. hafva mäst hvar dagh anhollat at thet måtte skee, och then andre på sin sida, som litt. B medh mehra utvisser, varit theremot. I går om affton var Wolmer och strax dereffter grefven af Witgenstein och Fromholt hos oss, begiärandes att vij lichväl velle theri consentera, hvilket och skedde.

[2] Föga mehr ähr förandrat i then Pommerske saken, effter hon var till- förende afftalt medh the Churbrandburgiske.

[3] Uthi Wismariske puncten sökte the medh all flijt 1) at amptet Newen- kloster måtte sättias uth. Män vij haffve theri oss uhrsechtat, män lichväl hängt derhoos een clausula att E. K. M:tt till effventyrs måtte kunna förstå till een commutation i andre lägligare godz och närmare åth Wissmar och hampnen belägne. 2) Att commendanten måtte evenså väl svärja hertigen af Meckelnborg som E. K. M:tt, allegerandes exempel om Cazal och Philipz-borg, ther commendanten svärja kongen i Franckrijke och respective her- tigen af Mantua och Churtrier. The mente och at then conditionen skulle kunna beveka hertigen af Meckelborg till consensen, som elljest för contri- butionen skull skulle falla svår, hvartill vij och omsider consenterade. Vij stodo till det 3) länge i tvijk om vij skulle nämpna hertigens aequivalent, enkannerlig stifft Ratzeburg, effter den Meckelburgiske gesandten doctor Keyser sade at hans herre gofve aldrig sitt samtyckie och jakordt till det stifftet, effter hans broders son och pupill, hertigh Gustaff Adolph af Güstrou

Vgl. Anm. 1 S. 149.

, och then Lüneburg-Zelliske linien alternera och haffva sin rätt theruthi, hvilken han inthet ville eller kunde then betaga, haffvandes vij och i förstene betänkiande at och medh den saken stöta huus Brunsswijk för hufudet, som desföruthan ressenterar at Magdeburg och Halberstatt ville tagas bort. Vij begierte therföre i förstene att then Meckelburgiske gesandten ville förklara sigh och seija hvadh hans herre ville hafva igen till vederlag, om icke stifft Minden skulle kunna tjäna honom? Effter han ex- cuserade sigh defectu mandati och uthspridde här och ther uth hertigens rationes emot E. K. M:tz postulatum, så ähre the käijserl. förorsakade at gifva Churbrandeburg. hopning om Minden, såframpt thet per tractatum gravaminum blifver hoos the evangelische, efftersom thet och i then Pom- merske puncten förstås under the orden ut et reliquas partes et loca etc.; jämbvähl vij bevektes först at låta Ratzeberg stå och icke allenast inthet mehra tala om extinctione af hela capitlet i Schwerin eller något annat, uthan och at hängia vidh andan nästan een sådan clausula som vij gjorde i then churfurstlige alternativam.

[4] Uthi then tridje punchten om erchie- och stiffterna Brehmen och Verhden var 1) något giöra medh Wildzhussen, villjandes the käijserlige först at then disputen måtte utföras för rätta, sedan, när thet inthet angick, at gifva et stycke pänninger therföre. När thet inthet ville gå, gåffvo the och thet effter

Vgl. Lorenz S. 150, 161f.

. 2) Höll thet hårdt medh titulo ducatus

Vgl. Lorenz S. 161f.

; vij hade fuller först satt principatus och the käijserl. thet bevillat, effter bischoperne her i Tysklandh ähre och principes. Män vij, sökiandes therunder at deste bettre komma till förvandlingen af the andelige godzen, hade theremot at thet skulle falla orijmligit att erchiestifftet Brehmen, som elljest bör haffva votum framför alle verdzlige och nu thet bekommit framför Pommern, skulle såssom ett furstendöme stå effter och ihop medh Rugen. 3) Ville the inthet gierna förstå till thenna clausulen cessante interim capitulorum eligendi etc. som then ther expresse mortifierar capitula och the andre andelige godzen

Vgl. Lorenz S. 216f.

; jämbvähl 4) stodo the länge på at Brehmen måtte per expressum kallas immediata imperii civitas, men thet gick inthet fort

Vgl. Lorenz S. 222.

[5] Icke mindre kostade thet på at gifva concessionem vectigalium annor- ledes ähn at Keijsaren skulle få see och moderera tax- och tullrullan. Effter vij her bredevidh stodo på een million richzdaler, och thet var mektig seegt höö att draga, funno vij för gåt at låta något fälla theruthi till at vinna perpetuam concessionem vectigalium, titulum ducatus och then andre im- porterade clausulen om the andelige godzen, efftersom vij och först låto penningesumman komma på 9, sedan 8 och sidst på 6 tunnor guldh, ther- medh vij stanade, och the strax resolverade the offvanbe:te stycker effter vår begieran.

När theras här ofvantill under A littererade project uthlefvererades, hengdes derhoos tvänne conditioner, 1) at vij skulle gifva vårt samtyckie till at the Pfaltziske förlikningen måtte blifva inrättat effter the käijserl. her tillförende gjorde förslag, 2) at vij och ville hjelpa till at stiffterna Ossnabrügk och Minden måtte blifva hoos the catholiske. Förähn vij något talte om the andre conditionerne, som effter handen ähre ändrade, tesmognerade vij vårt missnöije till et slijkt okyskt tillbodh och ovänligit marchanderande. Hvadh the medh oss ville om E. K. M:tz satisfaction tractera, måtte the giöra nettement och uthan någre andre blenninger. Thet the och strax satte sin koos, reserverades stiffterna till tractatum gravaminum.

[6] Effter bischop Frantz Wilhelm holler sigh nu oppe om nätterne här uth medh staden på domprobstens hoff och om dagarna mäst herinne, farandes her incognito i een glassvagn medh två hestar före, giörandes staden och hela stifftet een stor rädhåga, haffve vij hafft desto mehre orsak at förmedelst een slijk offenteligh contestation vijsa the keijserl. och sedan thermedh låta komma uth bland folket at vij inthet tenkte cedera någotthera af thesse trij stiffter åth the catholiske, hvilket hafver som vij sporia något vederquekt folket igen.

[7] När nu alt var för 4 dagar inrättat och inthet mehr öfrigit ähn at vij skulle affatta och hängia een clausulam hoos våre puncter, lijkasom then Frantzöske i sijne punctis hafver gjordt, låtandes see thenna conventionens respect och concatenation medh universalvärket och des instrumento, ville d’Avaux att vij måtte settia in haec pacta conventa non sortiantur effectum, nisi Galliae omni ex parte satisfactum fuerit, gifvandes före at Franckrijke fuller hade tracterat medh Käijsaren och ville thet holla; man hade ähn flere puncter öfrige, enkannerlig orsak at binda Käijsaren henderna till at adsistera kongen i Spanien etiam sub persona archiducis.

Vij fattade clausule af medh the käijserlige förste gången, som bijlagan under C utvijsser. Thermedh var d’Avaux inthet till fridz, uthan begiärte hon måtte ändras som num. 1 på nästförgående bijlago utvijssa. När the käijserlige inthet ville dertill, uthan låto omsider skee at thet måtte stå, som n. 2 utteknar, gillade icke heller d’Avaux then, uthan ville hafva the orden som föllja effter n. 3. Vij, förnimmandes at the inthet stodo at erholla, satte strax op ett annat som här ähr infördt under n. 4, hvilke begge delarna hafve adproberat.

[8] Thermedh ähr värket slutet och hufudpuncterna i satisfactionen så in- rättade som litt. E med mehra gifver till kiänna. Vårt exemplar hafver Biörnklou underskrifvit och then keijserl. secretarius legationis

Schröder, Wilhelm: † 1679; Sekretär im Reichshofrat, Sekretär Trauttmansdorffs, Sekretär der deutschen Expedition (1640–1679). Vgl. APW II A 1 S. XXVI und Anm. 26; L. Gross S. 391ff.

theres, begge effter ett formular, doch lichväl så at E. K. M:tz nampn ähr satt för åth i vårt och Käijsarens i theras skrifft, som E. K. M:tt allernådigst behager at see af begge underskriffterne satte under copian af oftab:te scriptur.

Penningepunchten ähr serdeles inrättat och af sjelfve gesandterna under- skrifven 1. D.

Utvexlingen skedde i dagh efftermiddagen klockan 1. då Biörnklou besökte the käijserl. att collationera och ther underskrifva attestationen; sedan fölgde Schröder honom hijt och inhändigade oss theras tvenne skriffter

Vgl. hierzu Lundgren S. 269; Odhner S. 214f. (Wortlaut: S. 353ff.).

PS: Under litt. E finnes et memorial som staden Rostockz deputerade, til- förende syndicus vidh domcapitlet i Brehmen, doct:us Deichman

Dr. Eberhard Deichmann.

, her hafver ingifvit emotth tullen i Warndmünd.