[1] Effterst i sluthet af Nr. 124 förmältes att vij på d’Avauxes trägne anhål- lande månde sättia någre notas till dee Brandenburgiskes project, hoppandes at han, d’Avaux, skulle thermedh vara tillfridz och inthet mehra stå efter och begära af oss een underskrifvin formalrecess. Samme våre notae finnes nu fulkomligen afskrifne under lit. A. När han fick them vore the inthet till nöijes, eij häller vände han igen at anhålla om underskrifften.

Effter vij remonstrerade at vij icke allenast hade opsatt, uthan och reedo den 26 [26. Januar/5. Februar] lefvererat åth them keijsl:e heela satisfactions- punchten, theruthi then Pommerske saken efter gjordt aftall var infattat, slog han förre vij då måtte tillåtha at Biörneklou attesterade om thet som var förafskeedat, sökiandes at två skriffter, sådane som lit. B och C inne- håller, måtte förfärdigas. Ty efter vij hafva hållit betänkeligit 1) at införa och per expressum nämpna cassationes donationum regiarum, 2) at förstå till immunitatem vectigalium och 3) att låtha churfursten vederfaras något specialt medh styckerne, som kunde finnas i hans fästningar, när the skola restitueras, så meente d’Avaux at then senare skrifften kunde hållas heemlig och inthet divulgeras till något förfängeligit exempel. Vij svarade at thet vore hvarken i vår macht eller rådeligit at så göra. Ehuru secret man thet ville hålla, så kommer thet lickväll uth. Legatio Gallica var så jaloux öfver sin satisfactionspuncht, när then var sluttin medh them keijsl:e, at vij nap- past finge höran läsas två gånger, men at bekomma dess copia var omöijeli- git, efter then på thet sättet skulle komma i mångens händer. Effter ungefär 4 eller 6 veekurs förlop bekommo vij ifrå åtskillige ohrter ofvan uhr Tysk- landh och ifrå här subsisterande ständers gessandter icke allenast ofvanbem:e puncht, uthan och thet som var secretamente lefvererat i mediatorum händer. Så kunde thet och gå oss, och vore therföre fåfängt at göra någon särskildt skrifft. Thet öfrige kunde vara och hållas gijldigt uthan någon underskrifft, hon vari af oss, honom eller secretario legationis.

Han lät fuller något så när öfvertala sigh medh then secrete skrifften, men urgerade at then förre måtte gå för sigh. Vij kunde på inthet sätt blifvan qvitt förän vij lofvade at Biörneklou skulle då skrifva henne under, doch medh the emendationer som finnes med annan handh tillsatte uthi bijlagan under C här ofvantill litererat, hvilket skedde den 28 passato [28. Januar/ 7. Februar]

Vgl. Breucker S. 86; Lundgren S. 269f.; UuA IV S. 532–534 (Relation der branden- burgischen Gesandten vom 31. Januar/10. Februar).

.

Vij hafva alt till i går hafft göra medh honom om hertigen af Croy

Ernst Bogislaw, Hg. von Croy und Aerschot: * 26. 8. 1620, † 7. 2. 1684 (ADB: 6. 2. 1684); 1637 vom Camminer Domkapitel zum Administrator gewählt. Vgl. hierzu und zum folgenden vor allem Breucker S. 89f.; Szczeponik; vgl. auch ADB IV S. 616f.; APW II C 2 S. 436 Anm. 5; Bär S. 89f.; Barthold IV 2 S. 601, 619; UuA IV S. 534–540 (zum 29. Januar).

, vill- jandes till föllje af Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste breef af den 4 pas- sato

Nicht ermittelt.

[4./14. Januar] vij hafva honom och hans interesse per expressum infattat, efter Hans Furstl:e Nåde vore lagligen kommen till stifftet och nu i dess possession. D’Avaux sade at the Brandenburgiske skatta detta vara een novitet, som tillförende inthet var omtalt. Churfursten vore nu i Haagh och kunde the icke på 14 dagar få resolution. The tviflade ingalunda at churfursten ju skulle låtha hertigen af Croy vidh stifftet, thertill d’Avaux och the Churbrandenburgiske förmedelss sine skrifvelsser ville hjelpa och saken i bästa måtton recommendera. Vij måste omsijder och häri gifva d’Avaux efter och på hans anhållande uthfärda skrifften, som lit. D gifver tilkänna, doch lickväll medh thet förbehållet och cautionen att han, d’Avaux, och the Brandenburgiske måtte lofva at skaffa churfurstens consens för hertigen af Croy medh thet första som skee kan, hvilket the hafva tillsagt. The Pommerske deputerade meena at churfursten skall villja handla medh hertigen af Croy, sökiandes at få Kösslin af honom till Hinderpommerske residentsstadh och at gifva hertigen Stolpe, Rügenwalde eller något annat igen.

[3] Brandenburgici hafva oss sagt thet churfursten vore resolverat at träda i een närmare alliance medh Eder Kongl:e Maij:tt och att the gessandterne vore fullmächtige thertill, villjandes vetta af oss om Eder Kongl:e Maij:tt i lijka måtto vore intentioneradt och vij plenipotentierade. Vij hafva begärat vetta conditiones och fåt till svar at churfursten meenar itt foedus defensi- vum till manutention af the fångne länder häruthe, kanskee Preußen medh. Specialiora hafva the inthet vellat uth medh. Om nu Eder Kongl:e Maij:tt skulle villja at man skall göra them hopningh therom och träda medh them ihop, thet står till dess nådigste behag och ordre, hvilken vij hörsamligast velle efterkomma.

[4] Magdeburgicus och Brunswico-Lunenburgici läggia sigh med all macht emot och bjuda till at hindra det churfursten eij må få Magdeburg ochHalberstadt till aequivalent

Vgl. S. 242, 242 Anm. 1–7 sowie Relatio des Magdeburgischen abgesandten anstatt proto- colli aufgesetzet, was bey den herren Kayserlichen und Schwedischen wegen der ertz- und stiffter Magdeburg und Halberstadt angebracht und vorkommen (MeiernIV § XVI S. 282–288).

. The hafva nu åthskillige reesor varit hoos oss à part och then saken drifvit medh högsta ijfver. Theras rationes vore thesse 1) att churfursten hade föga skääl och foog at praetendera itt aequi- valent för thet som Eder Kongl:e Maij:tt bekommer i Pommeren. Om icke Eders Kongl:e Maij:tts herr fader glorvürdigst i åminnelsse hade errättat Pommeren, så hade churfursten icke allenast inthet fåt thet uhr the keijsl:es händer, uthan hans churfurstendöme till een deell eller och altsammans fölgt effter. Huru churfurstens herr fader hade sigh sedan theremot comporterat, thet vore notarium. Att Eder Kongl:e Maij:tt thet alt oachtandes hade gifvit efter och undt churfursten nästan halfva Pommeren igen, thet vore ex mero favore et amore pacis än at the churfurstl:e hafva thet förtjent eller orsak at stå efter vederlag för thet Eder Kongl:e Maij:tt behåller. Om rijket kommer till räckning medh churfursten, så får man see hvadh han är skyllig och at man måtte hafva betänckiande at räckna then skulden inn för vederlaget. 2) Om så vore churfursten hade orsak at stå på och fordra någon compensation för Förpommeren, så vore vidh närvarande beskaffen- heet tjenligast at han lette och såge uth länder för sigh hoos them catholiske och them som äre orsaken till närvarande krigh, jämväll at vederlaget blefve rätt och effter billigheeten proportionerat, undflyendes han, churfursten, at svaga the evangeliskes stat och gripa andre furstl:e huus inn i theras väll- fångne rättigheeter. 3) Vijste the väll at churfursten af Brandenburg inthet hade stoort sky och samvette at begära Magdeburg och Halberstadt, eij heller the keijsl:e at gifva them bort. D’Avaux lågo här allenast till then ända at stödja under the catholiske, som lickväll hafva varit chronornes högsta fiender, och theremot at plocka bort fiedrarne och denudera the evangeliske, som hafva ståt medh chronorne och sökt theras protection. Catholici status göra gäck af the evangeliske och begabba them i ögonen at the hafva käglat och roopat aff gravaminum afhjelpande, när thet nu kommer till sluthet och evangelici hade meent plocka af thetta kriget op- fruchten och njutha thenne tractaten till godo, så laga catholici at alle evan- geliske stiffter, blåtta Lübeck undantagandes, löpa in i satisfactionen och i oträngde måhle tages bort för näsan på them

Zur Bedeutung der geistlichen Territorien für die Fürstenhäuser vgl. Anm. 1 S. 243.

. Eder Kongl:e Maij:tt haden genom Gudz mildrijke och skeenbarlige bijståndh medh högsta ijfver såväll med sine segersamme vapn som försichtige consilier och tractater bracht thet evangeliske väsendet på sådane fötter och ståndh igen at alle man nu hoppas och glädja sigh föruth öfver itt önskeligit gott sluth. Ja, theras nådigste herrer förmoda at vij nu, emedan Eders Kongl:e Maij:tts vapn florera ad miraculum usque och bringar fienden till consternation, icke fälla modet här på tractaten, uthan taga itu medh d’Avaux, icke tillåthandes athan, ad suggestionem Caesareanorum, må disponera i thesse saker them catholiske till bästa och them evangeliske till förfång, skam och neesa. 4) Måtte vij och väll öfverläggia och considerera hvadh för een vicht status reformati

Gemeint sind die reformierten (calvinistischen) Reichsstände.

skulle få i rijket, om churfursten af Brandenburg bekommo icke allenast så månge furstendömen och med them under handen och effter theras illsindige vahna tillfälle at reformera, uthan een hoop vota in collegio principum, ja, directorium i Nedersachssiske creitzen och till äfventyrs med tijden blandh them evangeliske på rikzconventerne medh som Magdeburg nu hafver, hvilket skulle vara them af vår religion skadh- och fahrligit, ja, för Eders Kongl:e Maij:tts staat efftertänkeligit, om churfursten aff Bran- denburg blifver alt för stoor och mächtig. Eder Kongl:e Maij:tt haden bäst försökt och medh ägen förfarenheet lärdt känna hvadh man hafver at byggia och lijta på the Brandenburgiske råden. Om the nu gifva godh ordh och säija at the villja göra itt medh Eder Kongl:e Maij:tt och chronan Sverige, vore thet allenast till een tijdh och så länge the kommo i posses- sionen och till at nyttja så sköna commoditeter. När thet vore skedt skulle man snart see om the så blifva alt framgynt. The, gessandterne, måste beklaga at the andra evangeliske inthet ville falla them med sådan ijfver som thet sigh bör bij. Saxonici och andre af the erbverbruderte

Vgl. Protocoll, was bey dem angestellten convent und consultation der erbverbrüderten chur- und fürstlichen häuser abgesandten proponirt und abgehandelt worden. Osnabrück 1647 Februar (Meiern IV § XIX S. 295–302):

1. Continuatio protocolli, die confirmation der erbverbrüderung betreffend (MeiernIV § XX S. 302f.);

2. Memoriale, die Kayserliche confirmation der erbverbrüderung zwischen Sachsen, Brandenburg und Hessen betreffend (Meiern IV § XX S. 303f.).

Bittschreiben an die Römisch Kayserliche majestät in sachen die erbverbrüderung der chur- und fürstlichen häuser Sachsen, Brandenburg und Hessen betreffend (Meiern IV XXI S. 305f.).

hoppas få ofvanbem:e stiffter medh tijden, och in particulari Chursachssen conniverar theri för the 4 Magdeburgiske ämbterne

Vgl. Anm. 5 S. 242.

at han må få them, jämvähl Altenburg aliment- penningarne för sin svärfader

Hg. von Sachsen-Altenburg war Friedrich Wilhelm II., dessen Schwiegervater Mgf. Christian Wilhelm von Brandenburg; vgl. Isenburg I T. 48.

Christian Wilhelm: * 23. (28.) 8. 1587, † 1. 1. 1665; 1598 zum Ebf. von Magdeburg gewählt, nahm 1614 infolge seiner Eheschließung den Titel eines Adm.Administrator an, im Dreißigjährigen Krieg von Wallenstein verjagt, 1628 vom Domkapitel abgesetzt, 1629 Flucht zu Gustav II. Adolf, mit dem er 1630 nach Deutschland zurückkehrte, 1631 von den Kaiserlichen gefangengenommen, 1632 Konversion zum Katholizismus, erhielt durch den Prager Frieden aus den Einkünften des Erzstifts Magdeburg jährlich eine Summe von 12 000 Reichstalern, 1648 wurden ihm die Ämter Loburg und Zinna zugewiesen. Vgl. ADB IV S. 164–168.

. 5) Communicerade the oss copier af thet som the hafva så skrifft- som mundteligen repraesenterat them keijsl:e i thenne saken, hvilka nu lägges här hoos under lit. E. F. G. Genom ofvanbem:e och på bijfogade skriffter anförde skääl ville the beveeka oss at tillijka medh them förhindra at churfursten icke må få ofvanbem:e stiffter. Vij, varandessärskildt, hafva tagit saken ad communicandum oss emellan. Nu fordra the audientz hoos oss coniunctim. När vij thet låtha skee, velle vij i vårt svar och resolution efter yterste förståndh hafva Eders Kongl:e Maij:tts inten- tion för vårt rättesnöre, seendes till at Eder Kongl:e Maij:tt och i thetta fallet må behålla lämpan.

The Brandenburgiske hafva och varit hoos oss äfven i thenne saak

Vgl. UuA IV S. 534–540 (zum 30. Januar).

. The disputera inthet quaestionem an och sättia i ingen tvijk om theras herre bör något vederlagh, eij heller om churfursten skulle kunna få Magdeburg och Halberstadt, uthan the stå effter Minden thertill, efter churfursten inthet nu strax kan få Magdeburg. Thet hålla the för orijmligit och främmande at the Brunsswijk-Lunenburgiske läggia sigh så hårdt theremot at tale för Magde- burg och Halberstadt, som vore thet theras ägne patrimonialgodz. Huss Brandenburg hafver hafft Magdeburg öfver hundrade åhr; och thenne co- adiutor af huuss Brunsswijk-Lunenburg vore nu först, in fraudem huius tractatus, sedan the hörde at Churbrandenburg skulle nu fået, kommen till coadiutorien

Vgl. Anm. 6 S. 242.

. Directorium, som Magdeburg hafver hafft, ville Churbran- denburg medh Eder Kongl:e Maij:tt alternera, ehuruväll thet inthet till- förende hafver varit brukeligit, och thermedh ingen jalousie förorsaka. Ther vore och ovist om churfursten eller dess huus kommo någonsin i possessionen. Theras begäran är att vij ville tala för them.

Dem är svarat at vij fuller gärna unna churfursten itt gott vederlagh, men skulle gärna see at thet inthet skedde medh evangelici status desadvantage och interessatorum offension. Kunne the erhålla Magdeburg och Halber- stadt, så vore thet nog. Thet rådde vij at the på alla vägar see till at thet skeer medh interessenternes consens förän vij kommo till affattandet af sluthet af tractaten, så at then saken inthet förorsakar protestationer och consequenter någon breche i universaltractaten.

Hvadh Minden och Ossnabrugg anlangade, hade vij reserverat thet förre för hertigen af Mecklenburg och thet andre för greeff Gustaff Gustaffsson

Vgl. UuA IV S. 534–540 (zum 29. Januar).

.

[5] Den 26 passato [26. Januar/5. Februar] var jag, Salvius, hoos them keijsser- lige och lefvererade them heela vår satisfactionspuncht i sådan form som lit. H innehåller

Vgl. Odhner S. 212.

.

Den 29 [29. Januar/8. Februar] brachte grefven af Lamberg, Vollmar och Crane oss therpå itt sådant svar som thet finnes ad marginem på nästtill- förende litererade bijlago.

[6] Strax therefter var then Mecklenburgiske

Dr. Kayser (nach Beilage I).

hoos oss och sade at the keijsl:e hade communicerat honom af vårt opsat så mycket som Mecklen- burg angick, villjandes vetta om thet och vore Eders Kongl:e Maij:tts entelige resolution.

Vij svarade at then inthet kunde ändras, nu vore af nöden at Hans Furstl:e Nåde tänckte på itt vederlagh, kunde hända at Hans Furstl:e Nåde finge Minden igen för Wissmar, thet vore itt gott kööp och väll bytt. Minden droge åhrligen så när [m]/20 rijkzd:r och Wissmar nappast hundrade i hertigens räntecammer.

Han gaf oss sin herres skriftelige förslag och therbredevidh någre rationes emot thetta postulatum, som finnes under lit. J. K.

Vgl. Meiern IV § XXVI S. 320–325.

[7] Huru vij ändrade vårt opsat in puncto satisfactionis i någre stycken och stälte thet them keijsl:e i går i händer igen, thet täckes Eders Kongl:e Maij:tt sigh låtha föreläsa af copian under lit. L

Vgl. Odhner S. 212 Anm. 2.

. Vij finge rätt nu på tijman the keijsl:es svar therpå. Effter thet är långt och tijden är för handen at posten måste gå sin koos, så noteras något theraf i brädden af thet näst här ofvantill under lit. L numererade paperet, hvaruthaf Eders Kongl:e Maij:tt i thet närmäste seer huru när vij nu äre hvarannan.

[8] Tractatus gravaminum är och på gång. Medh nästa post hoppes vij kunna sända protocollen af the 2 congresser som äre haldne i thenne veekan.

Vgl. Meiern IV S. 35–56.