Eder Kongl:e Maij:tt berättade vij i underdånigheet medh Nr. 111 att dee keijsl:e fuller tyckte vara gott dät vij, oachtandes churfurstens contradiction och protestationer, stode på och ville taga emot heela Pommeren under Keijssarens och rikssens försvar och manutention; men lickväll rådde the och höllo tryggast och honorablast att såframpt churfursten nu ville prompte acceptera then förre deelen af alternationen, gifvandes sin consens till them af oss begärte stycker, vij då inthet måtte taga saken i betänckiande, uthan therpå slutha. [1] Dagen therefter, sedan the keijsl:e thetta rådde, hade evangelici status i sitt nampn tijo deputatos till oss som berättade att the Churbrandenburgiske hafva begärat evangeliske ständernes intervention at förmå oss till at differera tractaten medh them keijsl:e pa 6 a 8 dagar. The, evangelici, skulle fuller gärna see at een så ringa dilation kunde nåås och sedan therpå något fruchtbarligit till een godh förlijkningh föllja, eftersom the, ständerne, inthet hällre önskade och skulle see, än at Eder Kongl:e Maij:tt finge sin satisfaction i Pommeren medh churfurstens samtyckie; om vij nu funno gott at förthenskudlh opskjutha värket på någre dagar, dät stälte the i vårt sköön att göra eller låtha

Vgl. Breucker S. 79; Meiern IV S. 228.

.

[2] Vij svarade them dät vij, hafvandes intention och begärelsse at vinna och bekomma een säker och ährligh fridh, gärna skulle deferera alle gode rådh, och hälst evangeliske ständerne i theras betänckiande och interven- tioner, synnerligen i thenne importerande saken, om man vore försäkrat och viss på att något alfvare vore hoos dene Churbrandenburgiske. När man vil see tilbakar på the förre Churbrandenburgiske actionerne medh chronan Sverige i thetta kriget, så finnes fuller at the hafva nyttjat chronan Sveriges vapn och vällståndh, men theremot icke allenast lijthet tänckt henne till godo, uthan och i månge måtto varit till hinder och hulpit till at brytha godedesseiner. Thenne churfurstens herr fader bemödade sigh fram för alle andre at disponera Eders Kongl:e Maij:tts herr fader glorvärdigst i åminnelsse at träda i kriget emot Keijssaren, eftersom och hans churfurstendöme då var i stoor fahra och så uthsatt at der Gudh, förmedelss samme kongl:e och segersame vapn inthet hade thet och andr〈e〉 beträngde på then tijden errättat, hade churfursten efter då allom uppenbara och nu af the keijserlige sjelf bekände desseiner icke allenast inthet då kunnat komma till Pommeren, uthan till äfventyrs gåt qvitt een godh deel, ja kanskee heela churfursten- dömet. Sedan nu Eders Kongl:e Maij:tts herr fader kom uth på Tyska botn och här, genom Gudz nåd och sin heroiske valeur och försichtigheet, brachte een och annan på beenen och fahran ifrå churfurstens dörr, trädde nå hvar till och efter lägenheeten grep under armarne medh Hans Sahl:e Kongl:e Maij:tt, befordrandes then allmänne saken så gott som skee kunde; men churfursten hölt baakom berget och ville inthet förstå till någon alliance, ehvadh allerhögstbem:e Kongl:e Maij:tt för conditioner thertill föreslog

Vgl. zum schwedisch-brandenburgischen Verhältnis Berner S. 121f.; Dickmann S. 60, 62, 70, 101, 108; Höjer; Odhner S. 71f.; vgl. auch Wedgwood S. 245–248, 251, 254, 384.

, ja, omsijder gick han heelt och hållit öfver till fienden och greep Eder Kongl:e Maij:tt fientligen an icke allenast här i Tysklandh, uthan och genom Båts infall i Lijflandh

Zum Einfall des Obersten Hermann Both (Booth, Båth) in Livland vgl. UuA I S. 30; UuA IV S. 453 Anm. 1; UuA V S. 1 Anm. 2.

Vgl. auch Krockows Einfall in Hinterpommern (1643) und dazu die Monographie von Klaje.

, continuerandes med samma sin fiendskap in i sin dödztijma

Kf. Georg Wilhelm von Brandenburg starb am 1. Dezember 1640.

. Thenne churfursten

Zur Politik des Kf. Friedrich Wilhelm gegenüber Schweden vgl. Dickmann S. 101, 108–110, 114, 221.

 hafver fuller i begynnelssen af sin regeringh gjordt godh mine och förmedelss förslag och sjelfve tractaten af itt armistitio

Zum schwedisch-brandenburgischen Waffenstillstand vom 14./24. Juli 1641 vgl. Baltische Studien IV S. 180f.; Breucker S. 3; Berner S. 130f.; Odhner S. 111–113, 119–121; Wedgwood S. 384; Wortlaut: ST V 2 S. 476–481, Birecess S. 481–483, De Brandeburgska Geheimrådens betänkande till kurfursten, bl. a. öfver den af stilleståndsfördraget, Köln/Spree 1646 April 22 [st. v.] S. 483–486. Die Ratifikationsurkunden sind nie ausgetauscht worden – vgl. Breucker S. 3.

 sökt redressera och förnya then gamble vänskapen som hafver varit emellan chronan och churfurstendömet, theri Eder Kongl:e Maij:tt strax lät sigh finna redebogen, hafvandes icke allenast låtit genom sine betjente tractera och slutha vapnehvijlan medh the Churbrandenburgiske gessandterne, uthan på sagdan tijdh uthförda och föreställa sin ratification.

The churfurstl:e komo fuller och medh sin, men inthet at extradera, uthan at vijsa henne. Thetta, ehuruväll thet var eftertänkeligit, lät lickväll Eder Kongl:e Maij:tt thet så passera och churfursten in effectu njutha armistitio, som hade thet varet sluttet, sökiandes at medh tijden kunna vinnan, efter- som och jagh, Johan Oxenstierna, hade i Pommeren ordre, fullmacht och instruction att på slutten armistitii tractat använda all flijt till at ther in loco och förän vij komo hijt till universaltractaten bringa controversien omPommeren till godh ändskap. Men såssom thet var på then ohrten fåfängt och förgäfves, så hafva icke heller the Churbrandenburgiske intill thenne dagen här på tractaten vijst någon stoor ijfver till at slätta then handelen.

Thet vore them numehra af 16 åhrs passerade saker väll kunnigt hvadh rätt och interesse Eder Kongl:e Maij:tt och chronan Sverige hade till och i Pommerens manutention. Och ehuruväll Eder Kongl:e Maij:tt hafven hafft betänckiande at vijdare låtha thet komma till någon particularafhandlingh medh churfursten, sedan the förre tilbudh vore slagne i vädret och Keijssaren hade cederat och gifvit Eder Kongl:e Maij:tt heela Pommeren, hafven Eder Kongl:e Maij:tt lickväll till een öfverflödig contestation af sin fridbegirige intention och uprichtige meeningh medh churfursten på hans inständige och ofta itererade begäran committerat oss at träda i particulartractat medh them Churbrandenburgiske, skickandes oss till then ända fullmacht och instruction. När så vijda kom och aperturen skedde, var icke allenast ingen fullmacht för handen hoos them churfurstl:e, uthan the hafva sedan kommit fram medh fijra fullmachter, then eena föga bättre än then andra, alle defectueuse och så fatte at vij inthet kunde therpå träda ihoop medh them, hvilket efter thet hade thet anseendet, och nu efter tidssens förlop befinnes vara anstält at förhala tijden. Så hafva vij till at befordra fridzvärket på then väg som bequämare thertill fans måst släppa thet förslaget och på nytt hållo oss till the keijsl:e hafvandes proponerat een alternativam och vaal för churfursten at gifva sin consens till itt vist stycke eller Eder Kongl:e Maij:tt bekomm〈er〉 heela Pommeren under Caesaris et imperii manutention. När nu churfursten skulle svara på residenternes Ple[t]tenbergz och S:t Romains framstälte propositioner, synes at Hans Churfl:e Durchl:tt hafver hafft intention at eludera värket medh it dilatoriskt svar, uthan tvifvell at vinna tijdh så länge han kunde. Men så snart vij märkte af een inrycht clausula det churfursten inthet tänckte i evigheet låtha Oderen blifva skilnat emellan Eders Kongl:e Maij:tts och sitt landh, thet lickväll inthet var begärat, uthan fastmehra och vijdare öfver Oderen, hafva vij förklarat oss emot them keijsl:e dät vij, märkiandes churfurstens pure negative svar till priorem partem alternative, inthet ville mehra vara bundne thertill, uthan accepterade thermedh alteram partem, nembl:en heela Pommeren under ofvanbem:e garanda. När vij nu som bäst och måst äre theröfver at henne slutha och the keijsl:e see vara vårt alfvar, koma the åter medh nye inkast. Thet vore nu then dagen öfver then 7:de sedan the hade begärat 6 till opskoff, och lickväll hörde man inthet aff them. The churfurstl:e ministri, som hafva varit och äre i Haag, låtha eftertänckelige ordh falla, som inthet synes komma öfvereens medh detta tilbodet af vänlig accommodation, uthan fastmehra vella importera nye motus. Att nu låtha draga sigh vidh näsan och förhala tijden till nästa campagne, kastandes thet eena och andra, som nu är på godh väg och inmoot sluthet, öfver ända och i förre villevalla, thet synes vara betänkeligit. Icke desto mindre och emedan ständerne så högt inter- essera häri, så begärte vij theras sentiment!

The togo thet ad referendum och lofvade svar

Vgl. Protocollum, so den 7. Januar 1647 zu Osnabrück im evangelischen rath gehalten worden, die Verrichtung der deputation bey den Kayserlichen und Schwedischen gesandten wegen Pommern betreffend (Meiern IV S. 230–234).

, men thet är inthet än in- kommit. Thet synes lijkt at the hafva thermed innehållat sedan the märchte at d’Avaux och Holländerne begynte läggia sigh häri och grefven af Witt- genstein kom igen.

[3] Thet churfurstl:e collegium i Munster hafver debatterat och öfverlagt thenne saken om Pommeren, resolverandes at såframpt churfursten inthet ville acceptera förre partem af alternativa och gifva sin consens till the theri begripne stycker, så ville thet garandera Eder Kongl:e Maij:tt thervidh, men inthet vidh heela Pommeren.

[4] The 4 Holländske, som äre här än qvarre

Vgl. Anm. 547 sowie Baltische Studien XIV 2 S. 57; Breucker S. 82; UuA III S. 15ff. (Verhael van’t genegotieerde tot Osnabrugge in saecken van S. Ch. D. raeckende de Pomersche landen. Münster 1647 Februar 3).

, vore then 5:te [5./15. Januar] huius hoos oss at höra och förnimma vårt svar på theras anbrachte recom- mendation för churfursten. Vij blefve vidh vårt propos, tesmoignerandes at vij inthet hällre skulle see, än at Eder Kongl:e Maij:tt kunde fåå sin satisfaction medh interessatorum consens. Churfursten hade nu uthslagit och vij förthenskuldh i lijka måtton revocerat vår alternativam, så at therpå inthet är at byggia. Thet säkraste och bäste syntes vara at churfursten sökte sigh itt gott vederlagh och öfverläthe Eder Kongl:e Maij:tt heela Pom- meren. Vij ville å Eder Kongl:e Maij:tts vägnar göra och praestera thertill alle möijelige officia, men at man nu skulle längre marchandera och dröija tijden, thet ville inthet skicka sigh. Vij vore nu till värka medh them keijsl:e at affatta conditiones garandae; om vij engagera oss vijdare medh them måtte till äfventyrs blifva ondt och svårt at få något aequivalent för chur- fursten.

The replicerade at theras principaler, Generalstaterne, inthet missunte Eder Kongl:e Maij:tt een godh satisfaction, sågo och tänckte therhoos at then inthet skulle kunna annars blifva än i landh, och efter all apparence i Pom- meren. At nu Eder Kongl:e Maij:tt sökte thermedh interessenternes consens och gode villja, thet vore lofligit, efter Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten vore så när skylde och på månge andre sätt medh hvarannan förvante, men at the höllo ogör- och omöijeligit at samma consens vore at nå på heela Pommeren, alldenstundh churfursten inthet skulle kunna få slijk landh igen medh sådane rätt och commoditeter för sin staat och churfurstendömet.

Om vij ville bekräfta våre gode ordh medh sjelfva värket, så måtte vij gifva bättre kööp och åtminstone och förste gången låtha alternativam gälla, som hon var framstält, icke at the viste om the churfurstl:e ville förstå thertill, uthan at således komma till vijdare handell och förlijkningh i saken. Skulle Eder Kongl:e Maij:tt taga emot heela Pommeren uthan churfurstens con- sens, kunde the väll see hvadh consequens therpå änteligen skulle föllja,icke fridh, uthan nye besvär och motus. Eder Kongl:e Maij:tt haden ju contesterat moot heela världen det Eder Kongl:e Maij:tt sökte een universal- fridh. Thetta procedere medh churfursten vore tvert theremot och han, churfursten, then eendeste som skulle gå mistom först sine arffurstendomer och sedan friden medh. Generalstaterne, såssom the hade itt stoort interesse i commerciernes frije lopp i Östersjön, altså kunne the icke annars än recom- mendera thenne saken till accommodation at thermedh förekomma then tempestet som synes medh tijden vella opväxa i Östersjön, trafiquerne till hinder och förfångh. Generalstaterne ville inthet gärna göra andre någon jalousie och oumbrage, icke hällre ville the vänta något sådant af andre igen, uthan fastmehra hoppas och förmoda at alloreda skall, så häri som andre saker, på thenne universaltractaten uphäfvas och slättas till alles contentement, Eder Kongl:e Maij:tt för dess högloflige och manlige pådrif- vande till een evigvarande renomée.

The ville här hoos oss hafva af oss vår i then saken gjorde alternative pro- position, lijkasom hade the inthet sedt henne eller kunde då minnas dee in priori parte begärte stycker, men vij sökte thermedh undflycht och blefve oss lijke i vår förre resolution at inthet träda tilbakar ad reacceptationem alternativae.

Den 6 [6./16. Januar] huius kom d’Avaux hijt ifrå Munster

d’Avaux hielt sich längere Zeit in Osnabrück auf; vgl. seine Berichte Nég. secr. IV S. 6–9, 12, 19f., 23–29, 30–32, 37–41, 50–52, 54–57, 63–65; Breucker S. 80.

och den 7:de [7./17. Januar] grefven af Wittgenstein ifrå Cleve

Vgl. Baltische Studien XIV 2 S. 52; Breucker S. 80 (gibt den 6./16. als Datum der Rückkehr Wittgensteins an); Lundgren S. 268; Meiern IV S. 234–236; Odhner S. 206; UuA IV S. 491.

. Thermedh stäcktes reesan för Fromholtz, een af the Brandenburgiske gessandterne, som pousserader af Gallis et Batavis var färdigh at ryckia till churfursten at drifva på een cathegorisk resolution.

[5] D’Avaux berättade oss den 7 huius [7./17. Januar] i första visiten, 1) hvadh the Frantzöske hade gjord till Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction, såssom medh S:t Romains sändande och pådrifvande hoos the Brandenburgiske, 2) huru illa Frankrijke besvijken af Holländerne, som oachtandes alla tijdige varningar och protestationer, therom lit. A mäler medh mehra, hade den *** [8. Jan. 1647 st. n.] sluttit medh Spagnien

Vgl. Dickmann S. 303f.

. Holländerne ville fuller änskyllat at thet vore inthet annat än särskilte papeer underskreefne, men d’Avaux sade sigh hafva sedt och läst sjelfva articklerne, befinnandes at the vore 78 stycken, alle fulkomlige och så fatte at the på een eller två tijmar kunde föras och redigeras in formam, jämväll af then consideration för Generalstaterne at the inthet hafva kunnat önska them bättre: Plenipoten- tiarii Batavici hafva i underskrifvandet lijka rang och ställe medh Spagnierne, hållandes hvar sin halff deel af bladet mitt emot hvarannan, al pari. När subscriptionen var skeedh, skall Peigneranda hafva trädt till them ochf[r]amtagit Holländerne, säijandes: Descendit de solio suo rex et vos nunc amplectitur non amplius ut subditos sed ut suos amicos. Thetta skedde om afftonen. Näste morgonen therefter, strax stadzporten gick op, var Bruun, een af the Spagniske, som thetta värket mäst drifvit hafver, per posta reester till Brussell

Vgl. Nég. secr. IV S. 258–292.

, uthan tvifvell at gifva Castel Rodrigo

Castel Rodrigo, Manuel de Moura y Cortereal, Marqués de: † 1652; 1641–1644 spanischer Botschafter in Wien, 1642 zum spanischen Bevollmächtigten in Münster ernannt, 1644–1647 Statthalter der spanischen Niederlande. Vgl. APW II C 2 S. 47 Anm. 3.

 part härom och be- fordra ratificationem regis. Sedan thetta var skeedt, befunne the Frantzöske thet vara sant, som dee tillförende hafva spådt, nembl:n at dee Spagniske skulle häraf taga moodh och blifva stoore. Och ehuruväll Holländerne sjelfva betyga them Spagniske i ögonen att the medh inthet foog neeka Frankrijke at behålla Porto Longone et Piombino, efter then förolade clausulen at behålla och förmedelss friden få them under tractaten con- questerade platzer var general och ingen sådan exeption tillförende hörder, så hjelper thet lickväll inthet; Frankrijke vore resolverat at stå therpå och icke vijka i thet ringeste till een foots mån. Thet hade fuller väntat een bättre beständigheet hoos Holländerne, betrachtandes then hjelp, protection och ähra, som Frankrijke hade bevijst och skuttit under till samma respub- lices opsteeg, men efter them hafver behagat at läggia perfidiam till första och högste trappan af sin nu erhållne grandeur och sine benefactorer löhna medh otack, så augurera nå hvar at the och skole lijtet kunna trijfvas ther- vidh, lofvandes och berömandes med månge ordh Eders Kongl:e Maij:tts för heela världen undersame och högstloflige constantz och couragie at efter ordh och afskedh härda uth.

Vij gofve honom theremot communication af thet, som här var intill den dagen i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction passerat, hvilket synes vara öfverflödigt at här upreepa, efter thet är förr berättat.

[6] Effter Holländerne syntes villja mehr och mehr ingerera sigh i thenne saken, Contareni lät och höra at han ville komma hijt och d’Avaux offererade sin tjenst at försökia hvadh som vore till att uthrätta, funne vij vara icke allenast Eders Kongl:e Maij:tts ordre lijkmätigt, uthan och blandh desse medlen thet bästa at deferera d’Avaux häruthi, låtandes Holländerne elljest tala och inkomma, när them så behagade.

Sedan Wittgenstein var kommen och hade besökt d’Avaux och Holländerne den 8 huius [8./18. Januar], var d’Avaux två gånger hoos oss förmiddagen, förre reesan at berätta det grefven af Wittgenstein hade varit hoos honom och sagt at the nu hade ordre, fullmacht och instruction at tractera icke allenast om Pommeren, uthan och alliance emellan Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten

Vgl. im folgenden zur Pommernfrage: Summarisches protocollum, was in den Pommeri- schen tractaten vom 8. biß den 14. Januarii 1647 [st. v.] mit den Schwedischen herren plenipotentiariis gehandelt worden (Meiern IV S. 237–239 § VII NII). Vgl. weiterhin Breucker S. 80–84; Lundgren S. 269; Odhner S. 206–208; UuA IV S. 490–492 (Relation der brandenburgischen Gesandten vom 7./17. Januar 1647), S. 492–493 (Löben an Burgsdorf vom 7./17. Januar 1647), S. 493f. (Gutachten der brandenburgischen Geheimräte vom 11./21. Januar 1647 – wahrscheinlich vom Kanzler Sigismund von Götze verfaßt), S. 494–508 (Relation der brandenburgischen Gesandten vom 13./23. Januar 1647).

.

Vij svarade at then fullmachten komo för seendt; hade dee något gott at säija, så måtte the thet göra och låtha skee antingen immediate medh oss, som lickväll hafver sine difficulteter, eller och mediate genom hvem the ville, men lickväll sågo vij hälst at d’Avaux hade den ähran. Att nu angå medh dem een formal tractat vore inthet mehra i vår macht. Hvadh the ville göra, thet måtte the låtha snart komma fram; och vore bäst at the inthet länge falkade eller gjorde sig hopningh på alternativam. Hon vore nu förlohrat och tryggast för them tala om itt vederlagh för heela Pommeren, så att alt ginge af medh godh villja och nöije.

Vij hade då äfven fåt stundh at besökia them Holländske. D’Avaux badh at han måtte få tala med them framför åth. Thet gjorde han och kam lijtet therefter andre gången igen, berättandes at Batavi inthet vore väll till fridz medh vår resolution at sättia alternativam uhr vägen och blifva vidh heela Pommeren, efter consensen på thet slaget inthet vore at nå och erhålla.

Han låddes villja säija af inmängd hoot, men hölt thermedh åter, uthan twifvell at thermedh temperera oss i vårt postulato.

Kommandes vij till Holländerne, repeterade vij och blefve vidh vårt förre och ofta itererade resolution om heela Pommeren, bode därhoos at the ville rätt väll höra efter grefvens af Wittgensteins medbrachte resolution, uthan tvifvell ginge then therpå uth. The sade sigh thet nogsampt hafva gjordt, men befinna inthet meddell at komma till ända, än at vij blifva vidh alter- nativa.

Imedlertijdh och medan the som oftast vore ihoop den 8 och 9 [8./18. und 9./19. Januar], vore och vij hoos Wittgenstein och han åter hoos oss igen, men oss emellan föll inthet som saken angick före.

Inmoot klockan 8 om afftonen den 9 huius [9./19. Januar] kom d’Avaux och sade dätt han och the Brandenburgiske hade i någre tijmar varit ihoop hoos Holländerna; ther thesse och d’Avaux hafva efter månge conferencer, onde och gode, omsijder fåt af them Brandenburgiske een sådan resolution som han oss först föreläste af sitt Frantzöske opsatt och sedan dicterade ad calamum på latin, aldeles som bijlagan under lit. B. medh mehra gifver till känna.

Vij togo thet ad deliberandum och lofvade medh första vårt betänkiande och svar thertill. In antecessum och discursevijs sade vij dät man icke mindre uthaf detta förslaget än the churfurstl:es förre procedere märkia at the inthet hafva huugh till sluthet, uthan temporiera thet längsta the kunna; ty föruthan dät at dee inthet uthtryckia contenta och styckerne af then förre deelen i vahlet, så sättia och göra the churfurstens vederlagh så stoort at thet inthet är proportionerat emot thet churfursten skulle mista efter prio-rem partem alternativae. Ville churfursten resolvera och strax förklara sigh till heela Pommeren, så hade vij orsak at stå honom bij och the till at strängia på slijkt anseenliget vederlagh; vij kunde och inthet annars oss förklara än therhän.

D’Avaux togh thet illa vidh sigh och badh at vij ville väll öfverläggia saken.

Frankrijke unthe och ville göra sin flijt at skaffa Eder Kongl:e Maij:tt een nöijachtig satisfaction, men therhoos hoppades han at then blefve inter terminos possibilitatis. Att heela Pommeren skulle kunna nåås cum consensu electoris vore omöijeligit och uthan consens och under garanden hazardeust och för månge orsaker skuldh disreputerligit.

[7] Uthi the terminis är nu tractaten. Och på ofvanskrefne sätt hafver een och annan varit ombordh medh oss. Thet svaraste, som vij finna för oss at få heela Pommeren under Keijssarens garanda, är och befinnes vara at the keijsl:e nu draga sigh tilbakar, achtandes vara nog at the förmedelss thetta förslaget hafva lijkasom jagat churfursten på nätet till at consentera till then förre deelen af vahlet, hvilken sin meeningh the här och ther publicera och styfva andra moot oss.

[8] The Chursachssiske vore i går här och påminte om svar på thet brefvet som theras herre, churfursten, för een tijdh sedan skreef och härifrå dresse- rades till Eder Kongl:e Maij:tt.

Dr. Rung, förnimmandes at vij i krafft af Eder Kongl:e Maij:tts aller- nådigste breef af den 19 decemb. [19./29. Dezember] förtröstade honom på praeposituren i Colberg, beder och anhåller, at han måtte therpå få colla- tionen ungefär på thet slaget som innelagde breef under lit. C med mehra uthtryker. Skulle nu Eder Kongl:e Maij:tt finna gott at uthfärda och sända oss thensamma hijt, kunde vij henne, eftersom skaerne och han, Runge, sigh lämpar, antingen uthantvorda eller behålla.