[1] Om peningestaten hafver jagh i underdånigheet för detta förmält

Vgl. Schreiben Salvius’ an Per Brahe (Nr. 80).

. I går fick jagh både af d’Avaux och du Meulles

Meulles, du Tartre, Claude de: französischer Resident in Hamburg.

 skrifvelse at greff Magnus de laGardie hafver fuller bekommet m/100 rd. i Paris, men at m/25 rd. vore för the sålda skiper och allenast 75 000 rd. af subsidierne

Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes upbörd och uthgifft jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o Julii 1647, fol. 16, 17, 19; Credit: Ambassadan åt Franckrijke, fol. 4 mit beiliegenden Quittungen.

Diese Akten befinden sich in Kammararkivet Stockholm.

. När jag nu holler mijn inkompst och assignationer moot hvarannan, så fattas migh – 208 000 rd., såsom innelagde balancen uthvijser. Och kommer detta stora deficit af tu ting: först at uthi inkompsten gå migh desse m/75 rd. aff och uthi uthgifften hafver feltmarskalken her Wrangel besvärat migh medh en vechsel af 125 000 rd. öffver E. K. M:tz ordre

Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes upbörd och uthgifft, jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o Julii 1647, fol. 2, 16, 17, 19.

Für Dezember 1646 ist die Ausgabe von 40 000 Reichstalern ausgewiesen; für das gesamte Jahr 1646 beläuft sich der Betrag auf 240 000 Reichstaler. Vgl. Anm. 1 S. 145.

; desse två postar göra tilhopa the två tunnor guldz defect. Hade icke desse tvenne extra ordinem infalne för- andringer varit, så hade jagh nogot när kunnat betala alla E. K. M:tz och cammarns på migh dragna assignationer. Hvad nu denna stora defecten ersättias skal, theröffver är E. K. M:tz allernådigste förordning nödigh. Armeens köpman, Melchior Deging

Deging (Degingk), Melchior (Melker) (30. 3. 1647 nobilitiert von Schlangenfelt genannt Degingk zu Alten- und Neuenwalde [Erzstift Bremen]): * 15. 6. 1616 Dortmund, † 11. 4. 1682 Stock- holm; Faktor bei der schwedischen Hauptarmee in Deutschland (3. 4. 1647), Generalfaktor (24. 6. 1648), machte der Krone „merkeliga stora och ansenliga försträckningar“ und wurde dafür Generalzahlmeister und Freiherr (20. 5. 1654 – aber nicht introduziert). Vgl. Elgen-stierna VII S. 20; Lorentzen S. 198, 200.

, hafver i desse dagar sjelf varit här hoos migh medh feltmarskalken〈ns vech〉sel. De[t] hafver jagh fuller icke kunnat acceptera, aldenstund summan är öffver E. K. M:tz ordre dragen och efter thet elljest efter lagen heeter acceptans cambium acceptando se ipsum debitorem constituit, thertill jagh inga medel hafver. Men så hafver jagh lijkväl icke låtet protesteran, uthan för hans ahnkompst gått saken i Hamburg, at han får ther den 8 decembris [8./18. Dezember] anticipando *** rd., och i thet öfrige lofvat flijteligen referera saken till E. K. M. Thermedh var han tilfridz och kan nu medh desse 40 000 rd. noga stoppa sin credijt här och ther intill ultima februarii, [då denne] vechsel förfaller och då moste nödvendigt contentera [***, såframt] man skal härefter hafva nogon vidare hjelp och tjenst af honom. Jagh moste här i underdånigheet repetera hvadh jagh medh förre postar

Fehlt; der Inhalt entspricht Nr. 80.

 förmälte, at ther satisfactionsordren hade blifvit såsom E. K. M:t allernådigst behagade oss den at gifva af den19 septemb. [19./29. September]

APW II C 2 Nr. 192.

 så at churfursten hadhe mått beholla Stetin och Wollin, då var icke allenast hopp om hans consens på Förpommern, uthan ock at nhå 12 tunnor guldh i peningar i thes ställe. Och moste jagh bekänna, såsom jagh begriper sakerne häruthe, at om vij icke få een ahn- sehnlig summa pennigar (Gudh gifve ock 〈hvor〉dan hon härkommer), så seer jagh inthet huru vij kunne medh heedher skilljas härifrån, ty fastän Römische rijket tager på sigh soldatescans contentament, såsom quaestio an fuller är nogorlunda bevilljat och rester allenast decisio quanti et modi, så vele här ändå falla monga och stora uthgifter i praesente vidh tractaten, i afförande af guarnisonerne, vidh afdankningen af folcket, till uppehålle för officerer och soldater sedan ratificationen är uthleffeerad, medh hvilken contributionerne uphöra, till skripsfrachter, postvesende och annat slijkt, hvilket alt migh, som een stoor deel af den lasten öffverhänger, beveekte, at jagh under Fransoserne[s] satisfactions förbättring hafver most tänckia på nogot sådant medell. [2] Och moste jagh ännu bekänna at ther migh så myket vidhkommer at jag skulle säija mijn meening, hvilket bätter vore, beholla heela Pommern uthan Brandenburgs consens eller hafva Pommern medh hans consens, så hölle jagh rådeligare och säkrare at heller taga nogot mindre medh interessenternas consens än mehra uthan consens. E. K. M:tt medh dess höghvijsa rijkzrådh kunne alrabäst sjelfve see hvadh argument〈er〉 pro et contra öffver den frågen kunne vara at betänckia. Hvadh E. K. M:t medh interessenternas villja får, thet är säkert och durabelt, medh ovillja, är hvarken säkert eller durabelt. Thet vij här haffve gott funnet at göra vår proposition alternative, är mehr skedt i meening at therigenom desto lättare erholla consensen, än at vij skulle holla den andra deelen så godh som den förre. The kaijserische synas mehr inclinera thertill at vij skola beholla heela Pommern uthan consens och lofva fuller laanet at garanterat. Men opinio communis bådhe Gallorum och ordinum protestantium är at the inthet annat sökia thermedh, än fuller pro praesenti at således blifva oss qvitte, men in fine finali at committer[a] the evangeliska sijnemellan, lada desto större haat på Sveriges chrona[n] och, när chronan framdeles råkar i krijgh medh nogon af the andra sina grannar, då at under handen poussera inter- essenterne at jaga oss uhr Pommern igen. Man seer huru Kaijsaren mainti- nerar andra evangelische ständer vidh theras land och rättigheeter, äfven så och myket värre skulle han på sådant fall maintinera och garantera Sveriges chrona för alla the meriter och benificia som vij hafve gjordt honom i detta krijget. Är altså bemälte garantie ett mächtog lubrique medel att stödja sigh vidh och står än in dubio hvadh uthslaget härpå vil blifva.

[3] Hvadh den Plettenberg, som caesareani och electorale collegium sände till churfursten, hafver haft af bemälte collegio för een skrifvelse medh sigh, theraf ligger copian i pacquettet. Hvarken han eller St. Romain äre ännu komne tilbakes. När the komma, så ärnar Trautmansdorf reesa hijt, kanskeeVenetus legatus kommer medh at gå oss emellan. Giver nu churfursten icke sin consens, så läre the kaijserische och andra lijkväl trängia på oss at vij uthan consensen skola beholla heela Pommern och thermedh sluta, hvilket vij ock efter E. K. M:tz ordre, såframpt dessemillan inthet annat inkommer, varda görandes och garantien i investiturbrefvet så starkt för- fattandes som vij bäst kunne. Imedlertidh beflijte sigh [de] Churbranden- burgische gesandterne icke allenast hoos oss, uthan hoos Caesareanos, Gallos, Batavos, status imperii at bringa oss [från] the tanckarne på Pommern och till at få satisfactionen annorstädes slå före Bremen, Verden, Höye, Diepholt, Ossnabrugge, Mind[en], Schaumburg, Hildesheimb, såsom liggiande alla uth medh Wese[ren], ja Embserland bestående i Meppen, Kloppenburg, Vecht, Wil[dshausen]; lofva theröffver E. K. M:t och Sveriges chrona spem successionis til heela Pommern, när den Brandenburgische familien blifver uthdödd, imedlertidh simultaneam investituram och thervidh detta at chur- fursten försäkrar E. K. M:t theropå foedere, Pommerska ständerne iura- mento homagii och at E. K. M:t på all nödfall kunde bruka sigh sjöhamb- nerne till säkerheet af Østersjön, hvilket the meena vara E. K. M:tz högsta scopum, ty hvadh inkomsten ahnlangar, holle the E. M:t then större kunne hafva vidh Wesern än i Pommern etc. Detta synes fuller icke oplausibelt, men thet synes här vidh Wesern oerholleligit

Vgl. Nr. 49, 51, 54, 92.

. Caesareani, Galli och status pontificii stå medh händer och fötter theremot at Embserland, Ossnabrugge, Minden, Hildesheimb icke må gå them ifrån

Vgl. Breucker S. 75.

. Churbäyerns broder är nu churfurste

Ferdinand, Hg. von Bayern, Kf. von Köln: * 6. (7.) 10. 1577, † 13. 9. 1650; Kf. seit 1612, überdies Bf. von Lüttich, Münster und Hildesheim (1612), Paderborn (1619). Vgl. Hierarchia Catholica IV S. 156, 203; Isenburg I T. 28; ADB VI S. 691–697.

 och sonen coadiutor i Cöln. Hertig Frantz Wilhelm, ock en Bavarus, vele ingalunda från Ossnabrugge och Minden. Greffskapet Schaum- burg praetenderar grefven von der Lippe

Philipp I. Gf. von der Lippe: * 18. 7. 1601, † 10. 4. 1681; erhält 1616 Alverdissen, 1673 die Gft. Schaumburg. Vgl. APW II C 2 S. 349 Anm. 2; ADB XXVI S. 8–10; Isenburg T. 144; Piderit S. 140f.

, landgrefvinnan, Franz Wilhelm, Höye och Diepholt vil hus Braunswich durchaus inthet bortbyta hvarken moot stift Hildesheimb eller Halberstadt. Vij skulle altså få fleere opponenter häremot än emot Pommern, efter desse sittia mäst in diuturna possessione, Brandenburg hafver ännu aldrigh haft Pommern. Wesern ligger longt ifrån Sverige, kan på all nödfall illa secunderas; vij kunde här lätteligare uth- drifvas igen. Det ville ock blifva en long tractat, om vij skulle nu afspringa frå Pommern och göra desse postulata. På Pommern, Wissmar och Bremen äro här nu alle man så vijda instruerade, offver the andra moste hvar och en referera till sina principaler om ny ordre och instruction, dessemellan inlöper åter een ny campagne, hvilkens uthgång står i Gudz hand. Så monga jagh hafver härtil kunnat sondera, holla the bäst at vij blifva vidh törre satis-factionspostulata, ehvadh difficulteter the ock medh sigh hafve. Dessemellan slå vij icke heller denne Weserische proposition så vida aldeles uth, uthan tagan ad referendum, säija oss fuller icke kunna göra een sådann proposition uthan ordre, men om Caesareani, Galli, Batavi och status imperii vele oss thet proponera, vele vij refererat. Vij vete väl, at hvarken Galli eller Batavi vele hafva oss så nära gran[ne], mindre vela papisterne efterlåta oss the papistische stifterne. Batavi se [er] fuller icke rätt gerna at vij få Pommern, eij heller seer hus Brunsvich gerna thet vij taga Wissmar af hus Mechelburg eller Ratzeburg från hus Lunenburg. Men inter duo mala see dessa heller detta ä[n] at the skulle afstå Höye och Diepholt, och skole Batavi heller lijda oss sittiande i Pommern än vidh Meppen och Embsen. Kan alts[å] inthet skada at the troo oss vara lijka, hvilketthera vij få, Pomme[rn] eller Wesern, på thet the må desto heller styrkia til Pommern etc.

[4] Den Mechelburgiske gesandten

Dr. Kayser.

är åter hijt kommen. Jagh hafver nogot när sedt hans instruction. Hertig Adolph Fried [rich]

Adolf Friedrich I., Hg. von Mecklenburg-Schwerin und Mecklenburg-Güstrow: * 25. 12. 1588, † 27. 2. 1658; folgt 1592, selbständig 1608, geächtet durch den Kaiser 1628, wieder eingesetzt durch Gustav II. Adolf, zu Güstrow 1638–1654, Fürst zu Schwerin und Ratzeburg 1648. Vgl. ADB I S. 119f.; APW II C 2 S. 120 Anm. 2, 282 Anm. 3; Isenburg I T. 122; Schreiber.

Zur Geschichte Mecklenburgs während des Dreißigjährigen Krieges vgl. Schnell.

 vil icke ens höra af condominio, myket mindre af total aliernation proprietatis af Wissmar. Skrifver sigh heller vele låta slå sigh ih[jäl] förän medh hans villja skal ett sådant kleinodt alieneras frå[n] posteritet och stat. Commendanten i Wissmar tracterar honom nu för en schlaaf

[slav].

, hvadh skulle icke skee, ther chronan åtte thet heelt och ho[llet], thet vore inthet annat än een cittadella eller brilla på näsan på h*** hertigdömet. Han hade för en tidh sedan tänckt u[p***] E. K. M:t Hwalfischen och usum portus genom visse pacta, men E. K. M:t hafver sändt honom en egen gesandter

Hallenus; vgl. Anm 7 S. 12.

 at så hårt i denna sijn stora nödh at betala een sin undersåt[.], Lewitzov, een schuld, som E. K. M:ts her fader hafver sjelf dömbt för [cad***], och ther han den icke betalte, då at militari manu executeran; han blifver så bestörtat at han fruchtar myket värre, ther *** skulle beholla Wissmar. Detta hafver jagh så deels sedt skrifteligen, deels af gesandten muntligen förnummet.

Jagh satte fuller op ett concept om condominio nogot när efter E. K. M:tz allernådigste skrifvelse och hade thet ärnat vijsa honom, men förnimmande denne hans förklaring, hafve vij ännu gott funnet at hollat tilbaka, til thes vij få see hvartuth thet vil medh Churbrandenburg om Pommern, efter både Mechelburg och erchiebispen af Bremen ser myket theropå hvadh churfursten resolverar. The kaijserisches sidsta förklaring lydde at E. K. M:t skulle beholla Wissmar iure feudi af imperio och hertigen skulle få stifft Ratzeburg igen. Hertig Adolph föregifver fuller sigh hvarken medhähra eller gott samvet kunna begära Ratzeburg af sin vetter, hertigen af Gustrow

Gustav Adolf, Hg. von Mecklenburg-Güstrow: * 25. 2. 1633, † 5. 11. 1695; Sohn Johann Albrechts II. (1590–1636), folgt zu Güstrow 1654. Vgl. Isenburg I T. 122; Anm. 2 S. 148.

, des förmyndare han är. Hus Lunenburg vil eij heller gerna släppa sitt huses rätt på be:te stift, efter begge husen, Lunenburg och Gustrow, äre så föreente under sigh och medh capitlet at the alternera medh hvar- annan, at när den ena är biscop så är den andra coadjutor. Men efter Gustrow hafver äfvensåväl nutet E. K. M:tz vapn til goda som Schwerin, så må han fuller ock nogot mista. Hus Brunswich och Lunenburg hade af 72 ämpter, som the äga, icke mehr än sechs beholdna, då den Svenska vapnen kom i Tyskland. Them hafver thet huset nu alle fått igen, altså kan thet väl den andra rättigheten til tacksamheet mista, helst efter sådana pacta alternative successoria i stiffterna hafve inthet fundament in iure. Ther vij nu tage emot Wissmar och Ratzeburg, såsom Kaijsaren hafver offererat, så står ändå sedan till E. K. M:t om at erholla hertigens consens och altså futuram securitatem E. K. M:t vil efterlåta honom condominiummet, hvilket han då moste mehr erkänna för ett beneficium. Dessemellan syntes icke orådeligit at E. K. M:t täcktes befahle commendanterne at icke tracteran rudement, thet alienerar och förbittrar myket gemueterna, drifver them at hängia sigh til andra och practicera inthet gott moot chronans säkerheet, ty fast the än moste lijdat pro tempore, så är doch inthet violentum diuturnum.

[5] Copian af erchiebispen af Bremens inlaga här hoos ständerne, och hvadh han begärar, thet hafver E. K. M:t alloreda sedt

Friedrich an die Gesandten der Reichsstände. Flensburg 1646 November 16/26. Entwurf Rein- kingks: o. O., o. D. RKGRegeringskancelli i Glückstadt III 11/7 N. 353; Reinkonzept N 260; Druck: Meiern III S. 762f. Vgl. Lorenz S. 151, 152 Anm. 42.

. Hade man kunnat schanza honom stift Halberstadt till, efter han skrifver sigh ännu coadiutor theraf

Vgl. Lorenz S. 14, 160f.

, och Churbrandenburg finge stift Magdeburg efter denne primatis dödh igen, torde thet gifva desto mehra lämpa. Vij beflijta oss at restituera alla i den stat som the vore a:o 1624. Skulle nu han allena gå mistom, så gofve thet elack blodh i Danmarck. Samma blodh duger fuller icke myket hvadh heller är, men efter han meenes medh tijden eller ju sonen blifva kung i Danmark och detta medh stiftet är allenast ett temporal värk, så kunde icke stort hafva på sigh man imedlertijdh undte honom maten. Doch står thet alt til E. K. M:t och Römisk[e] rijket.

Jagh hafver tilförende i underdånigheet berättat at hvarken landrosten i ertzstiftet

Caspar Schulte.

eller cantzleren Rheinking

Reinkingk, Dietrich: * 1590 Windau (Kurland), † 25. 12. 1664 Glückstadt; 1636 Kanzler des Erzstifts Bremen, geriet 1644 nach der Eroberung des Erzstifts in schwedische Gefangen- schaft, aus der er erst nach Abschluß des Vertrages von Brömsebro entlassen wurde. 1646 lebte Reinkingk in Hamburg, von Ende Februar bis Anfang Juli 1647 vertrat er Adm.Administrator Friedrich auf dem Westfälischen Friedenskongreß. Vgl. ADB XXVIII S. 90–93 und ausführlich Lorenz S. 224–226 (biographische Daten), im übrigen Lorenz passim.

, som hafve tje[nt hoos] erchiebispen,hafve ännu fått theras hus och godz

Reinkingk gehörte Gut Wellingsbüttel (vgl. Lorenz S. 225).

 igen. Sådant löpe directe moot den Danska friden

Friede von Brömsebro vom 13./23. August 1645; vgl. Lorenz S. 64.

, i hvilken thet expresse uthlofvas. Och efter bemälte land- rost är den förnämbste af adel, autoritet och ahnhang i stiftet, gifver thet elack affection och efftertaal. O [m] icke E. K. M:t täckes nogot snart göra nogon annan förordning i stifftet, så blifva undersåterna heelt ruinerade. Thet fly alloreda monga från hus och heem in i Holstein och Oldenburg, thet Svensk [a] regementet blifver therigenom förhatadt, hvilket mehr borde nu begynnelsen göras ständerne och underdånerne ahngenemt. The E. K. M:t värdiges låta sigh föreläsa innelagda landrosten s[krif]velse till migh, varder E. K. M:t theraf seendes huru thet gås åt h[onom]. Ambassaden här hafver ingen ordre at befatta sigh medh sådana sake[r] *** vete vij icke heller, om ther må vara nogon ordre at således pr*** Derföre kunne vij inthet thertill göra. Homines militares proponera nogot strängt, civil statum vil nogot annorledes föra *** provincen ligger öpen för Holland och Dan- mark, tijt ser då underda ***.

[5] Rätt som jagh hade hijttil skrifvit, kumme tree deputerade af fursten- rådet allenast till den ända at dissvadera chronones satisfaction här vidh Weseren, brachte mäst alla motiver före, som ofvantill nämbde äre, och än fleera thertil, i synnerheet at thet blefve svårare at erholla än Pommern och the andra, fordrar lang tijdh och vorde näpligen uthan krijgh och doch medh ingen satisfaction afgörade, hvilket jagh så obiter hade skolat ihug- komma.