Efftersom vij sij af förlåppet medh tractaterne thet iblandh någre andre seijcken [saken], som vij till vår och chronones satisfaction haffve låtit begära, stifftet Ossnabrugk näppligen skall kunna nåås, men moste cederas; hvarföre och såsom thet eo casu faller till biskopen Frantz Willhellm och denne besårgeligen schall understå sigh till gravera stifftiske ständerne och invåhnerne anten i deras andelige och religions eller andre deras verdzlige frijheter, thet skeer och af hvarjehanda praetext, såsom föreskyttat iure reformandi eller landzfurstl. öfverhetz rätt, alltså och emedan stifftet, men eenkannerligen staden Ossnabrugk, haff:r den tijden uthöfver den hafver varit under oss och chronan

Vgl. Stüve.

comporterat sigh oförvijteligen och vij förden- skuldh gerna skulle sij och önska them medh flere ständer och invåhnare vedh een godh, säker och dem tilldrägeligh stat och tillståndh, ty hafve vij icke velat förbijgåå, medh minder vij Edher thenne theras saak och åliggi-andhe interesse i bästa motton recommendera medh dem nådige tillförsicht och befallningh thet I göre Eder möjeligeste flijt att stifftzständerne, och serdeles staden, bliffver till fredztractaten förvahrat, så att dee till deras religion och annan rättmätigen tillstående rättigheet icke blifva effter fridz- slutet eller framdeles af denne förbe:te eller andre biskopar graverade, hvillket vij Eder till effterrättellse i den saken icke ville förhålla.