Jag kom i går klockan emillan ett och tu hit igen

Vgl. Breucker S. 67.

. Greffven af Witgenstein och Löben besökte mig strax derpå

Vgl. Breucker S. 68; UuA IV S. 468–471 (Relation der brandenburgischen Gesandten).

 och lefvererade fram två fulmachter af sådant innehold som innelagde copier under A och B

Es handelt sich um die Vollmacht vom 1./11. resp. 2./12. November 1646; vgl. Beilagen zu Nr. 44 (A, B).

 utvissa. I dag förmiddagen var jag hoos them igen

Vgl. UuA IV S. 468–471 (Relation der brandenburgischen Gesandten.)

 och remonstrerede at de inthet kundepassera: 1) effter de inthet vore stelt på Latin, som vij tillförenne hade påmint, 2) at the orden und zu der Königlichen Wurde und cron Schweden tragenden sonderbahre neygung und affection uns endlich so weydt uber- wunden kunde deels uthlåtes, deels förandras på lindrere sätt, 3) at vij inthet kunde förbinde oss till at skaffa churfursten aequivalent igen, som the inbrachte orden synes vele importera. De bekande at ded var förglömt at fodra fulmachterne på Latin. Det andre vele de försvara och stryka öfver. Graff Witgenstein sade sig vele postera till churfursten (som nu skall vara rykter til Hag och med ded första ventes till Clever landet igen), villjendes skaffa alt till stellet som man begärer. De talte om et concept af een Latinsk fulmacht, som de villja här opsettia och vissa mig; om de ded giöra eller eij, ded står til tiden.

Hvad de här qvarbleffne evangeliske hafva skrifvit öfver till Munster och hvad the mena om tractaten som der anstelles, ded teckes h. ambassedeuren lässa af copierne under C och D

Vgl. Beilagenverzeichnis zu Nr. 44.

.

Greffven af Lanberg och Krone skole vara i dag hit komne.

Rät nu bekom jag h. ambassedeurens breff och copia af de kaijsserliges svar

Vgl. Nr. 32 und Breucker S. 66f.; Meiern III S. 758–762; Odhner S. 195.

. De två puncterne, om och hvad man skal skriffteligen derpå svara, ähre af consideration. Man kunde deri bäst resolvera om vij vore ihoop

Johan Oxenstierna forderte Salvius wiederholt zur Rückkehr nach Osnabrück auf; vgl. den fol- genden Briefwechsel zwischen beiden Gesandten und Breucker S. 67.

. Effter det nu icke ähr, så tycker mig vara bäst at h. ambassadeuren, blifvandes vid den förre aperturen, som in scripto ähr skedd emot de keijserlige, söker för sin afressa till at conferera med de kaijserlige öfver thenna theras skrifft och helst the puncterne som thee ähre tröge och vidrige uthi. Förmodeligen gifva the bettre kiöp. Vij hafve fuller optekt vår mening något nermere emot de Frantzösche, men lichväl med then caution at ded skal blifva in secreto och oss emillan. H. ambassadeuren ville giöra påminnelsse derom och förma dertill at giöra alle möijlige officia. När ded vore gjordt, holler jag före vara bäst at h. ambassadeuren komme hijt igen

Johan Oxenstierna forderte Salvius wiederholt zur Rückkehr nach Osnabrück auf; vgl. den fol- genden Briefwechsel zwischen beiden Gesandten und Breucker S. 67.

, effter the kaijsser- lige, greffven af Lanberg och Krane, ähr her och dee der vistandes evan- geliske, gåendes effter vårt exempel och sine medstenders varning, måtte till eventyrs och föllja effter. När vij ähre ihoop, kunna vij bettre fatta resolu- tionerne och hvad som bör svaras mundt- eller skrifftelig her in loco trac- tatus med bettre maner gifva ifrån oss.

Jag beder, at h. ambassadeuren ville låte senda mig copier af ded som vij på K. M:tz och Landtgraf. F. N:des vegner öfvergåfve dem keijserlige, effter jag inthet hafver taget något med mig hijt.