Din och Din collegas rapport aff den 20 passato [20./30. Oktober]

Gemeint ist Nr. 7 vom 19./29. Oktober.

ähr in senatu upläsen och därpå fattadt et svar som Du förnimmer aff Kong. M:tz breff nu medh denne posten affskickat

Nr. 28.

.

Jag förnimmer och at Du och Din collega icke ähre ense öf:r incamineringen aff tractaten medh Brandenburg, i ded Du menar att gåå efter ordren och han den Brandenburgiske föga achtar. Hans argumenta och discurser lather jag vara i sit värde; tjänte fuller annorlundha bettre at tractera saken; men så moste och desse defectus publice condoneras. Allenast tycker mig fuller Salvii mening intet vara oskälig att tractera saken aff medh dem keijserske och icke så stoortt medh dem Brandenburgiske; ty jag holler för min person, longa experientia edoctus, ded Brandenburgiske tractatsväsended för idell fickfackerij

Vgl. Breucker S. 69 Anm. 5.

. Jag nekar icke till ordern Eder giffven, fuller föra B. tractaten medh sig, och Dig intet fara vilse däruthij, doch bleff vedh den resolution här icke sa stoortt seett opå modo tractandi sossom på sjelffve saken, huru vij〈d〉 I Eder inlatha motte eller icke. Där nu icke saken vore för vijdha lupen sedhan (ded I in loco sjelffve best moste dijudicera), då holler jag därför at best vore I hålle Eder vedh dem keijserske; brukade Francoserne däruthij, så och per occasion och så vijdha behoff göres stenderne. Mig tycker och at där I emot dem Brandenburgiske deputerade stelte Eder något beske an, lathendes Eder merkia, sedhan Henn〈e〉s K. M:t hade förnummet dem Brandenburgiske så oskäligt procedera i saken, ded Hen[ne]s K. M:t hadhe befalet Eder at holla Eder 〈v〉edh dem keijserske, och churfursten aff Brandenburg motte, om honom techtes, undraga och uptagendes hvadh fredhen heller kriget medh sig bringar. Och moste jag ret seija Dig min mening at jag på sådan fall dem andre stenderne vill caressera hvadh jag kundhe, där jag voro commissarius, men den Brandenburgiske, så länge de så tala, lijtet heller intet. Jag tvijfflar intet at I där ledas vedh den longe tractaten, ty vij och här trötna vedh honom; hvarför efter alle andhre våre allierede synes anten vara kompne heller haffver hopp att komma snart till ändha medh deres trätor och tractater; ty haf:r och Kong. M:t funnet got att förklara sin ändelige mening öf:r sin satisfaction och stella den på tu vilkor heller condicioner såvijdha Pomern vedhkommer, lempnandes dem keijserske och Brandenburgiske optionen heller valedt hvilkedtdera de vele antaga och praestera, anten cessionen aff Förpomern medh Stetin etc. med churfurstens consens och bevilling eller hela Pomern uthan churfursten aff Brandenburgs ja och samtycke, allenast at Keijsaren sampt stenderne ded agnoscera, giffva och hjelpa at erholla. Dette sijdste haf:r Trautmansdorff först praesenterat, och skattar jag dette för ded besthe. Possessionen, keijser- lige investituren, stendernes homagium och tijderne kone väl ratificera och bettre vare vilkor. Den förste condicionen kommer till en godh deel öf:rensmedh den offerte som de keijserske emot 〈Francosen〉 och desse emot Eder gjordt haffve; välja de dette, så kan Brandenburgs consens icke heller vara till förachta för visse orsaker skuldh. Slår begge condicionerne på en gang dem keijserlige före at välja och praestera ettdera och däruthur at com- municera medh dem Brandenburgiske. Men görer ded anten muntlig eller medh fåå ordh i tvenne puncter författadt, och brukar däruthij dem Fran- cöses〈ke〉 ambassadeurernes tillhjelp och rådh. Söker först att ettdera accep- teras, och sedhan tracterar öf:r declarationen och förklaringarne som sig giffva vedh handen. Och där den condicionen om hela Pomerns cession uthan churfurstens och hans huses consens blijffver gillat och vedertage〈t〉, då lather all vijdare forlijkning och affhandling medh churfursten bestå såväl öf:r Driesen etc. som öf:r Pomern, och där han vill eo casu något haffva igen, så lather honom bedja därom.

Detta ähr så en påminnelse, men resten heller ordren finner Du uthij Hennes K. M:ts eget breff.

Privata.