Vij hafve sedt af Nr. 209 hvadh de Churbrandenburgiske deputeradhe för offerta giöra af någre små partikler i Pommerns cession och huru I them theropå behörligen hafve mödt såsom och hvadh I påmin〈n〉e om then tractaten som oss och konungen i Pohlen angår och thenne drifver att måtte vidh allmänne fridztractaterne företages.

Hvadh nu thedh förra och dess substantiam anlangar, så blifver alt vidh vår order, som till Eder ähr theruthinan gången, efftersom vij icke sij något theri vara till förandra och som vij theruthinnan heelt skäligt hafve oss förklahrat i respect att få fridhen och att vij hafve holt thedh Frantzoserne medh Keijsaren och Generalstaterne medh Spanien i tractaterne temligen vidt voro avanceradhe. Men hvadh modum tractandi medh the Branden- burgische och huru I then hafve till incaminera anlangar, såsom vij härtill i nåde hafve försport och sedt Edert försicktige comportement uthi hufvudh- tractaten medh them keijserlige, så bäre vij och till Eder dedh nådige och visse förtroende, hopp och tillförsicht att I stadde in loco och the så länge hermedh hafva omgååts själfve fatha om thenne modo tractandi medh den Brandenburgische then resolution som I finne bäst, anten I thå bruke Frant- zösische plenipotentieradhe och till äfventyrs hafve dem keijserlige com- missarierne till hjelpare i saken eller och I bättre finne uthan andres mediation medh churfurstens deputheradhe öfver Pommerns cession att tractera; effter- som vij Eder egen godhe dijudication modum hemstelle och vij till een deel monde thetta beröm i Nr. 192.

Hvadh den Polnische saken angåhr, sij vij fuller att then konungen, icke kunnandes mängia sigh i saken eller blifva theri admitterat såsom mediator, söker till turbera värket och difficultera våre saker och tractaternes godhe aflopp såsom pars. Men såsom vij ingaledes finne rådhsampt att låta draga den saken till desse fridztractaterne, så vele vij och att I sådanne tractater declinere och excusere Eder defectu mandati, betygandes Eder ingen com- mission, fullmacht eller instruction thertill hafve, eij heller vara för den saken skuldh kommen till Tysklandh, ther I mehr än nog elljest medh ander saker hafve till göra och att den saken som ähr emillan oss och konungen i Pålen ähr ett particulart värk och toucherandes oss och konungen

Schweden neigte dazu, den Universalfriedenskongreß möglichst eng zu fassen, was sich schon bei der Behandlung der schwedisch-dänischen Gegensätze gezeigt hatte – vgl. das Problem, den dänisch-schwedischen Konflikt auf dem Friedenskongreß in Osnabrück zu lösen, APW II C 1 Nr. 159 (S. 214 Z. 32ff.), 165 (S. 229 Z. 18, 21), 166 (S. 230 Z. 7ff.), 167, 169f., 183, 194 (S. 278 Z. 21–27), 195 (S. 281); Ablehnung durch Schweden – Nr. 197 (S. 288 Z. 19ff.), 221 (S. 342f.) auf diesen Fragenkreis gehe ich im Zusammenhang mit der Edition der Instruktion Kg. Christians IV. für seine Gesandten beim Westfälischen Friedenskongreß, die im Manuskript abgeschlossen ist, ein. Anders aber als Polen wollte auch Dänemark seine Differenzen mit Schweden durch Separatverhandlungen klären (vgl. oben Nr. 195 S. 281, Nr. 221 S. 343). Polen betreffend, wird Schwedens Verweis auf Partikularverhandlungen als Ausweichmanöver deutlich. Eine ähnliche Politik verfolgte Schweden im Hinblick auf die Verhandlungen über das Erzstift Bremen – vgl. Lorenz S. 64, 96–114, 146–150. In diesen Fällen liegt eine typische politische Verhaltensnorm vor: Verhandlungen werden nicht ausgeschlagen, sondern abgetrennt.

Ziel dieser Maßnahme ist es, dem Druck von außen, von Freunden des Partners, die auf einem Universalkongreß vertreten sind, und der Möglichkeit eines Junktims mit anderen Verhandlungs- punkten auszuweichen. Eine ähnliche Verhaltensnorm liegt bei der Vollmachtenpolitik vor.

, tes-moignerandes elljest i alt öfriget vår benägne hug till bilägge then saken, men att I för Eder personer intedh hade thertill att svara, mycket mindre theri att negotiera; eftersom I nogsampt skole finna rationes till Eder ex- cuser, när I icke allenast gå häri försichtigt uthan caute som vij till vårt godha nöije förspörje Eder andre saker härtill hafve gjordt.