Sädan mitt sidste till E. Excell.

Schreiben vom 26. September/6. Oktober 1646; vgl. APW II C 2 Chronologisches Register S. 554.

ähr här ganska ringa på thänna orten före- fallit, ty sädan Frantzösche legationen intet haffver hafft in particulari för sig att negotiera haffva the icke häller mäd ständernas saker sig velat befatta, ehuruväll the aff en och annan thärtill haffva varit anmodde, änskyllandessig thärmäd att sådant allt bättre skulle låta sig göra sädan cronan Sveriges satisfaction vore affhandlat, haffva dåch därtill rådt att ständerna sinemellan skulle beflita sig att förenas om the öffrige sinemellan stridande puncter, hvilket ehuruväll the gärna skulle göra, befruchta the dåch att the uthan cronornas legaters inrådande och authoritet näpplig skole kunna bringa till änskap, ty uthi gravaminibus ecclesiasticis allena befinna the ännu 50 diffe- rentier vara emellan bägge religionsförvandterna. Och emädan thässe evan- gelische förstl. gesandter som här ähra mäd catolische länder och grannar ähre omlagde och fördänskull andra respecter och considerationer haffva, hvarföre ähre the och mere moderat och accomodables än the öffrige i Ossnabr. och giffva ålltså god håpning till förlikning och gått utslag. I synnerhet hålla the intet rådsamt att autonomia skulle reciproci tillåtas uthi evangelische länderna, synnerlig uthi rikzstäderna, hvilken dåch för thänna tiden ähr thän förnämbsta puncten som driffves och ventileras emellan them evangelische och catolische.

Föruthan thätta, som nu står till förlikning, haffva the 3 Hållensche gesand- terna som här ähra någon tid mächta flitigt negotierat emellan them Frant- zösche och Spansche och så vida bracht, dåch i hemligheet, att the sin- emellan merendeelz skole vara förlikte, ty sädan Staterna för sig haffva med Spanien träffat advantageuxe conditioner haffva the låtit kitzla sig aff dän ambitionen att the ville vara såsom arbitri uthi thet öffriga och fördänskull hotas därmäd att sädan the haffva bracht dän Spansche freden till väga skulle dän Tyska oundvikligen föllja däräffter, innuerandes på dän Spansche mach- ten i Flandren, som här i Tyssland sädan kunde göra märkelige diversioner, hvarigenom the Brandeburgische i synnerheet intet ringa ähre obstinat bleffne. Därtill mäd haffva the för händer, såsom them aff them keijserl. därtill skall vara anledning giffvit, att villja interponera sig att förlika grava- mina ecclesiastica ständerna emellan, hvilket them evangelische främmadt förekommer, emädan the om sådant vidlyfftigt och svårt värk ringa infor- mation och vetskap haffva.

H. Salvius kom i går hijtt

Vgl. zur Problematik dieses Münsteraufenthaltes Breucker S. 64; Meiern III S. 744; Odhner S. 193–198.

och ähr i dag aff them Frantzösche

Longueville (vgl. Anm. 7 S. 2), d’Avaux (vgl. Anm. 1 S. 52), Servien (vgl. Anm. 1 S. 34).

, käijsersche

Trauttmansdorff (vgl. Anm. 5 S. 14), Volmar (vgl. Anm. 4 S. 1), Nassau (vgl. Anm. 3 S. 42).

, Portugische

Francisco d’Andrade Leitão: * Ende des 16. Jahrhunderts Condeixa, † 17. 3. 1655. Vgl. APW II C 2 S. 227 Anm. 2.

Luis Pereira de Castro: 1592–1649, Domherr zu Coimbra. Vgl. APW II C 2 S. 227 Anm. 3.

och Hässische

Gemeint sind die Gesandten von Hessen-Kassel (vgl. Nr. 15). Resident in Münster war Johann Vultejus: * 6. 1. 1605 Marburg, † 16. 8. 1684 Kassel. Vgl. ADB XL S. 390; APW II C 2 S. 70 Anm. 1; Heinius.

gesandter visiterat, thär dåch, såsom vid första visiterne plägar skee, föga annadt än hällsningar och slike civiliteter ähreföregångne, allenast haffva Frantzoserna såsom tillförende contesterat dän necessitet och nöd för handen vore att skynda mäd Tyska freden och före- komma om möijeligit vore dän Spansche.

Vij förvänta i thässe dagar greffve Johan Oxenstiern och förmena sädan bliffva mera till saken åtgjordt.