Hinweis auf Nr. 285 u. die hier mit d’Avaux getroffene Abrede betr. die wegen der Reichsstände verschobene Übergabe der Propositionen. Mitteilung an Land- gräfin v. Hessen-Kassel darüber vgl. Beil. 1.

Residenten Rosenhanen berättade oss och af den 7./17. Feb. efter d’Avauxes ord, som … num. 2 … betygar, att h:r d’Avaux och Servien vore sinnade at blifva vidh thet som här var aftalt och thet berätta samma dagen, var den 4./14. Feb., åt mediatorerne. Den 9de/19. talte residenten med h:r Servienuth på fäldtet och, som … num. 3 låter see, förnam inthet af honom, som skulle thet vara disputerat.

Huru d’Avaux hafver beklagat sigh moot Eders Kongl:e Maij:tts resident den 11./21. dito besvärandes sigh meer öfver sin collega än mediatorerne och hvadh skäll han, d’Avaux, hafver haft emot Servien at persuaderan till at blifva vidh thet som här var gott funnit, thet är at see af copian under num. 4. Thetta residentens breef kom den 13./23. hijt, hvarpå vij då strax svarade, som bijlagon num. 5 innehåller, förmodandes, at saken hade äntå varit in integro och residenten kunnat arrestera och eena the Frantzöska. Andre dagen, om morgonen tijdeligen, var den 14./24. huius |:kom baron de Rortés secretarius Oudin expresse doch heemlig till oss skickat ifrån Munster i d’Avauxes nampn:| berättandes, at, ehuru gärna han, d’Avaux, hade vellat och på alla sätt sökt at blifva vidh ord och afskedet af thet som här var samhälleligen gott funnit, hafver han lickväll nödtvungen måst gifva tapt och vijka icke så mycket mediatorerne som sin collegae, then så oförmode- ligen, när d’Avaux som bäst ville lijta sigh till honom som sin secund, hade fallit på mediatorernes sijda och då på allahanda sätt legat honom, d’Avaux, öfver, at han måste uthlefverera propositionen den 13./23. Februarii. Servien hade i någre dagar tegat stilla och sigh så stält, som hade han varit tillfridz med thet som här var sluttit och inthet för brustit uth, förän inför mediatorerne. Effter nu sådant vore emot alliancen och thet förtroende, som cronorne böra hafva och agera med d’un commun concert, hoppades han vara antskyllat, men badh, at vij för sakernes vichtigheet och then consequence, som theraf kan föllia, icke allenast med fleere slijke acter, när thetta skulle tålas, uthan och hoos ständerne, som theröfver måtte studssa, då ville thetta behörligen ressentera, först och främbst emot them både ihoop, förvijtandes honom, d’Avaux, at han inthet hade hållit sin parole, och them både, det man så ginge särskildt och öpnade vederparten dören till particularhandlingh, tvertemot förbundet cronornes intention och i värden uthspridde contestationer.

Lijtet eftersom |:Oudin:| gick bort ifrå oss, få vij ifrå residenten Rosen- hane äfven samma tijender och påminnelsser af d’Avaux, som … num. 6 och … num. 7 beteer. |:Denna act kom oss något främmande och mistänckt före, ty endoch dedh hadhe denne tijdhen:| varit här it allmänt taal och roop, at the Frantzöske plenipotentiarii skulle illa förlijkas, hade libellerat emot hvarandre till hofvet och Servient, som … num. 8 thet kanuthvijsa, skrifvit till ständerne på deputationsdagen, sin collega hvar icke oåtspordt, doch sådant afrådandes medh meera slijkt, som tycktes vijsa theras alienation och kräfta thet som d’Avaux hade låtit säija; |:lickväll och emädan:| d’Avaux |:till sin endtskyllan:| moot Kongl:e Maij:tt och then Hessiske abge- sandten Crosich beropade sigh på een ordre ifrå hofvet, uthi hvilkens regard och såframpt han ville undvijka onåde, han hade måst falla sin collegae bij, men rörde inthet om samma ordre, när han var hoos oss, eller och toghthen saken, som här föreföll, ad communicandum med sin collega, uthan gaf simpliciter sin parole ifrå sigh, hade icke eller ännu meddelt och sändt oss then nyss uthlefvererade propositionen, |:så troo vij så halft, thet d’Avaux lät oss seija och:| nästan |:mehr, att thet var eett blind alarm:| at |:divertera våre tanckar, men dedh the därunder hafva annat för han- den, eftersom dedh them äfven:| berättades först ifrå Paris, at Frank- rijke och Spagnien vore nästan eense, hvadh then Italianiske tvisten angick; sedan skreef |:den Nurnbergske postmäst[are] Schumacher:| hijt ifrå Hamburg, dett han hade sedt, at een förnäm Dansk minister hade fåt 3 åtskillige breef ifrå Praag och andre ohrter, alle af thet innehåldh, at thet vore heemlige tractater under handen emellan Keijssaren och Frank- rijke. |:Derföre till att komma bättre under vädredt härmedh och penetrera så mycket möijeligit ähr i detta mysteriumet:| funne vij vara tienligast at gifva residenten Rosenhane commission at tala med the Frantzöske pleni- potentierade, när the vore ihoop, förehållandes them då denne saken på behörligit sätt och med dertill tienlige argument, jämväll och therunder afmärkiandendes theras contenance och miner, eftersom thet med meera är att lässa uhr bijlagon under num. 9. Under num. 10 finnes residentens Rosenhanens svar och efterrättelsse om erhållne audience, aflagde commis- sion och theras, the Frantzöskes, särskilte therpå gifne svar, mäst at vältra skulden på hvarannan; thermed the då i residentens närvarelsse äre råkade i ordkast och förvijtningar. Residenten kom therpå hijt den 20./30. huius at mundteligen gifva oss part om thet som var passerat i samma conference och elliest. Och vore thet långt at opräckna theras trätor, som the i Rosenhanens praesentz hafva fördt, efter the hafva haft fram moot hvarannan både nytt och gammalt, som the hafva haft och viste med hvarannan. Thet mästa var at the omsijder opsade sinemellan communicationem rerum, så länge hvar hade sitt tarf refererat till hofvet. Thermed äre the tå alle 3 tillijka then gången skildts ifrå hvarandre.

Men the Frantzöske hafva sedan hvar för sigh sökt at justificea sin gärningh hoos Eders Kongl:e Maij:tts resident, Servien framteendes och commu- nicerandes honom, Rosenhanen, copian, som nu lägges härhoos under num. 11 itt breefs opsatt, som h:r Servien hade föreslagit the både skulle under- skrifva och skicka oss till handa, thermed anföres the rationes, som the hafva hafft at uthgifva propositionen; hvilket d’Avaux hade vägrat at underteckna. |:D’Avaux åter igen hade i förtroligheet vijst ådt:| h:r Rosenhanen |:någre stycken utaff concepten aff Serviens breff, som han i denne handelen och:|, så snart propositionen var extraderat, |:hade skrifvit till hofvet, däri iblandh andre rationes:| föres |:drottningen i Frankrijke till sinnes, att han för samvet:| skuld |:inthet:|kunde |:fomentera haere- ticos och deras bästa, som medh de evangeliskes:| ankompst hijt till trac- taten under E. K. M:tts protection syntes avanceras:|, jämväll at thet var |:infra dignitatem regiam dependera aff andres rådh:|, såssom |:härmedh:|skedde, att |:d’Avauxes medh våres och den Hessiskes godtfinnande hadhe ingådt den:| här tagne |:resolutionen, thet:| vore nogh |:för Frankrijkes allierade, att dee:| nutte |:sampt- och synnerligen assistentz, somblige dess protection:| med slijkt meera, som föga duger. Servien skall och |:efter d’Avauxes förgifvande:| hafva talt emot Contareni, at thet vore een faute hoos potentater, om the efterleete och brukade een tienare alltför länge vid een annars herres hoff eller vidh dess saker; blefve han illa handte- rat i then främmande staten, måtte han sökia thet at revenchera och, i thet han fölgde sit egit privatinteresse, skada publico. Men om han vorde väll tracterat, kunde hända, han förgäto sin herres interesse och tiente meer andre, såssom d’Avaux nu giorde, varandes han väll handterat af cronan Sverige och för then skuldh achtar meera thes rådh och gottfinnande än sin egen herres interesse; hvilket |:effter d’Avaux viste till en godh deel bestå i een:| oryggeligh |:conservation af alliancen med E. K. M:tt och:|, hans |:collega förer:| honom |:dedh emot, och på andre vägar:| begärte |:han icke allenast aff E. K. M:tz resident:|, uthan och |:den Hessiske, som ähr i Munster, man ville detta som passerat var ijfra och är sielf betänckt på medell, huru han:| måtte blifva |:afhulpen och förlossadt ifrån sin collega:|. Hvar thet icke skedde, måste |:han sielf bedia orlof och retirera sig härifrån:| ställandes oss genom Rosenhanen före, |:hvadh nu vore aff Servien handladt och taladt:| sampt |:hvadh vij hafve at försee oss till honom i sådane importante saker, hanss sijnceritet till entretenera alliancen emellan begge chronorne:|; hoppades, |:han skulle vara bekiänd, han hade hafft then ähran at sluta och:| viste, |:hvadh däri |:vore föreluppet vedh hofvet:| vore nya ministri och deels icke altinges informerade i de saker, som vore passerade emellan dem chronorne:| medh annat sådant.

Vij hafva i detta fallet achtat vara tryggast at entretenera d’Avaux, så gott vij kunde, men derhoos inthet stöta den andra för hufvudet och för then skuldh skrifvit them bägge till, som copian under num. 12 med meera mäler, sändandes them therhoos Eders Kongl:e Maij:tts med sidste breef till oss uthkomne skrifvelsse till the Frantzöske plenipotentiarios. Grotio är thet och tillskrifvit allena till hans efterrättelsse, om then saken komo ther på taal och för honom, som copian under num. 13. innehåller.

Vij hade och före at göra the Frantzöske, som sidst hafva varit här, een revi- site till Munster och tå bätre tala med them om alla nödtorfter. Men förän vij viste något theraf, |:kommer baron de Rortés secretarius i d’Avauxes nampn till oss medh ett sådant creditiff:|, som thet härhoos finnes under num. 14, berättandes therhoos, at Servien var på vägen hijt och then natten i Lengrichen |:och att d’Avaux för then skuldh |:hade honom föruth affärdat:| at gifva oss part therom och therhoos säija, at Servien apparen- teligen skulle villia excusera sin faute och sökia at draga något |:ordh ifrån oss:| till sin defension begärandes, at vij, som vij itt och annat bäst viste och sågo lända bägge cronorne till tienst, ville saken menagera. Somvij förnummo, hade Servien omfahrit vårt breef i vägen och inthet fåttet. Han kom altså hijt i staden dagen therefter, nembl:en den 24. huius/6. März al incognito med een carosse och een lustvagn och bleef strax efter inbördes hälssningar och vanlige complimenter af oss besökter med lijka maneer som d’Avaux, nembl:en 6 carosser. Uthi conferencen sade han sigh vara hijt kommen för sin egen person in particulari att tala med oss om thet som i Munster nyligen var föreluppit; tviflade inthet, at residenten Rosen- hanen ju hade alt berättat och vij omständeligen förnummit, hvadh i Rosenhanens praesentz var händt, hvilket honom var ledt och gärna skulle seet ogiordt, bekände och therhoos, at med skrifften (han ville ingalunda, man skulle kalla thensamma een proposition, uthan een skrifft, compliment eller praeface) var een faute föreluppin på theras sijda, at the inthet hafva theröfver gått efter alliancen. D’Avaux ville fuller thensamma skudda och skiuta inpå honom och sökia thet som een orsak at stöta fötterne undan honom och ruineran, som vore han een brouillon, sleete sönder alliancen, talte illa om andre och annat slijkt, som han inthet ville bestå. Till sin justifi- cation brachte han före, 1. at the hade, något förän d’Avaux reeste hijt, fåt then propositionen, som han kallar preface, från hofvet och therhoos ordre at uthblefvereran, doch så och på sättet, at the skulle först pläga vår advis; och till then ända och 2. vore d’Avaux med bägges gottfinnande reester hijtöfver, at han propositionen och ordren skulle oss optäckia och för- nimma vårt sentiment; 3. hade d:Avaux skrifvit härifrå (copian lofvade han ville sända oss från Munster) till honom, Servien, och sagt, at vij inthet hade lagt oss emot hans förebringande; 4. efter d’Avauxes återkompst hade han, d’Avaux, inthet oppenbarat honom, at här var någon convention giord; och derföre 5., när the komme ihop med mediatorerne, hade Servien, som inthet viste annat än vij hade haft ouverture om ordren och inthet at säija theremot, fallit emot d’Avaux säijandes, at, efter theras herres ordre var för handen och ingen contradiction hoos Frankrijkes allierade, måtte man extradera skrifften; men 6. hade d’Avaux inthet tesmoignerat sigh vara jalous öfver sin parole, uthan, när discoursen hoos mediatorerne var som bäst fält och fijhrat undan, gifvandes sigh the tanckar, at thet inthet hade stoort på sigh, hvadh vore föreluppit.

Thet lågh honom mycket i magen, at d’Avaux hade i Rosenhanens närvaru förekastat honom hans egne ord, som han skall hafva sagt om oss: per Dieu ils ne sont pas nos maistres; ville inthet bestå the orden, men om the vore talte, så vore thet sagt inthet till någon föracht eller at han ville atten- dera våre skäl, uthan efter d’Avaux först hade skrifft- och mundteligen berättat honom oss vara eense med them, men när Servien var gången på mediatorernes sijda, kastat vår offension i vägen. Han viste fuller, at d’ Avaux berömbde sigh af een stoor affection han boro till cronan Sverige och thet parthiet, hade inthet at säija theremot, men hoppades, at, om han inthet än hade hafft occasion at göra sigh bekänd och meriterat hoos EderKongl:e Maij:tt och cronan Sverige, skulle thenne som han nu är uthi med tijden vijsa hans sinceritet och gode intention at entretenera een confident correspondence; och om på hans eller d’Avauxes person skulle något manquera, så viste vij väll, att Galliae interesse inthet thermed vore ophäff- vit; the considereras i thet fallet som privati, men Gallia sielf fast annorledes, verserandes des heder och nytia theruthi at alliancen med Eder Kongl:e Maij:tt blifver hållin vidh macht; hederen således at alt blifver handlat efter ord och afskedh, och nyttan then the nu i någre åhr hafva pröfvat och funnit een good effect therpå at cronorne stå för een man och företräda thet allgemeene väsendet; uthi hvilken consideration man hafver för ögonen, at the äre espouventables för sine fiender.

Till svar therpå berättade vij honom korteligen, hvadh här var emellan oss, d’Avaux och ständernes deputerade passerat; oss fuller inthet hafva haft emot d’Avauxes argument, som han brachte på bahnen till at råda oss till propositionens uthlefvererande, uthan fast meera varit i samma meening med honom; men ständernes abgesandter vore theremellan komne med så vichtige skääl, at man hafver then resolutionen funnit good för cronorne. Oss hafva varit resolverade antingen både eller eenthera reesa öfver till Munster innan kort at vijdare conferera om hufvudhpropositionen, när then skulle framställas. Huruvijda nu d’Avaux hafver communicerat med honom, Servien, såssom sin collega först härifrå och sedan i Munster, thet viste the bäst sinemellan. Om nu antingen eenthera eller både äre vållande till thet, at the i Munster hafva gåt oss it steeg förbij, thet kunde vij inthet hällre arbitrera. Allena hafva vij inthet kunnat låta opåmint, uthan strax vij thet finge vetta, meddelat residenten, h:r Rosenhane, commission at på behörlige sät draga them både före, at the oachtendes then här giorde con- ventionen eller och thet rättesnöre alliancen oss gifver i sådant fall at hålla alt i lijka gångh hafva thetta giordt; tesmoignerade therhoos, at thet var oss leedt, at the af then occasionen vore råkade i något missförståndh, men hoppades, at thet vore inthet så stoort och skulle snart kunna förlijkas; gofve så honom copian af vårt breef till them både, som var honom omfarit i vägen. Han bekände som oftast, at vij hade inthet härmed förlorat, uthan fast meera vunnit ständernes affection och then förmånnen, at the härefter skola hålla sigh meera till oss än them; men the theremot först offenderat ständerne härmed och förorsakat them at sättia lijthen troo till them, när härefter något lofvas. Och 2. i stället för thet, at the hafva hafft meeningen at förmedelss thenne preface entretenera mediatores, måtte the härefter lätteligen taga illa op, om man inthet vill fortare, uthan stanna med vijdare tractat, till des then här bevilliade termin löper till ända och cronornes plenipotentierade finna gott, at propositionerne må bäggesijdes uthgifvas. Thet hafva the, d’Avaux och Servien, särskildt sagt åt residenten i Munster, och Servien nu vijdare emot oss vellat confirmera, at the ville inthet vetta af denne preface, uthan achtan, som vore then inthet uthgifven, stanandesoch blifvandes i lijka contenance med oss, till dess vij få vijdare ofverläggia saken. Han sade och, sedan han sågh copian af vårt breef, at the både ville svara oss therpå med thet förderligaste.

Uthi Munster hafver han hafft een rencontre med the Lübeck-, Bremi- och Hamburgiske abgesandterne, som sådant med meera är at läsa af bijlagon num. 15, hvilken är af the städiske sielf opsat och oss communicerat. Then Hessiske abgesandten Schäffer hafver förmedlat thet här thenne gången, så at ingen skulle tala och röra om thet som i Munster var skedt, och therpå äre the stättiske komne till Servient och han giordt them här een visite igen, hvarmedh the nu synes vara tillfridz och thet såret läkt.

|:Baron de Rortés secretarius kallade:| thenne Serviens reesa hijtöfver un voyage de raccomodement. Han reeste den 26. huius/8. März tijdeligen om morgonen sin koos och bleef efter vanan convoyerat med våre vagnar.

Hvadh thet vidhkommer, som Eder Kongl:e Maij:tt i samma sin aller- nådigste skrifvelsse befaller at see därhän, om icke een rikzdag kunne blifva uthskrifven i Romerske rijket, hafver Eders Kongl:e Maij:tts intention och argument vij väll intagit och vella besinna och eftertänkia saken thet bästa vij kunna. Uhr härhoos fogade under num. 16 keijss:e decreto är at see, hvad Keijssaren hafver för meening såväll om ständernes ankompst som then närvarande deputationsdagen i Frankfurt och rikzdagens uthskrif- vande. Så mycket vij härtill hafva kunnat erfara |:hooss stendernes depu- terade:|, tyckes |:dee icke vela hafva een rijkzdagh nu under:| varande |:tractat, på thet de saker, som här:| lära |:komma i handlingh och angåå de stender, icke:| måtte, när de keijsserlige icke eliest:| kunna nåå deras vilie och intention, remitteras till rijkzdagh och de evangelische där:| blifva |:öfverstämmade per maiora, men därhän:| synes|:de nu ankommande:| syfta, 1. |:att de evangeliske stender först:| hvar |:för sigh och däreffter alle tillsamman vela sökia ihoop och skiuta till samman deras tanckar öfver in- gredienterne aff materia tractandorum och:| 2. dem |:under handen:| kan hända |:genom den Hessiske communicerande medh oss:| hoppandes, |:att vij sedan praeparera och temperera dedh tillsamman med våre desi- deriis däropå:| 3. |:sedan:| kan blifva |:handlat emellan oss och de keisser- lige och stenderne:| af thet |:tillfället i acht taga och genomdrifva deras interesse, så godt dedh skee:| kan |:under E. K. M:tz faveur och:| 4. |:sådant alt sedan och yterst per comitiale decretum confirmeras:|. Således |:låta een parte sigh höra:|. Hvadh nu vijdare kan förefalla så i thenne som andre saker, thet berätta vij efter handen.

Thet vill nu för visso säijas, at the Frankiske, Nurnbergiske, Ulmiske och meer andre deputerade skola vara på vägen och till Frankfurt komne. |:De Hessiske säge, att de allremäst vänta på de Brandeburgiske, Weimarske och Nurnbergske:|, hvilka skole hafva capable och dedh gemehne bästa väl- meent subiecta:|.

Så snart som the keijss:e finge kundskap af thet som i Munster var skedt, beskickade the oss den 19. huius/1. März genom decanum Heyster- man och låto säija, det dee hade fåt underrätelsse, at the Frantzöska hafva nu omsijder uthlefvererat sin proposition åt mediatorerne, doch stält in generalibus terminis och föga annan än then förre var; emedan the derföre lätteligen kunde tänckia, at vij skulle och vara sinnade at gå lijka steeg, så förmodade the, at vij trädde närmare och bätre inpå materiam tractando- rum. Therpå vij då svarade, at vij fuller hafva hördt, at så skulle vara skedt, men inthet än fåt egentelig information therom, uthan väntade, at residenten Rosenhanen skulle komma hjitöfver och vij med honom få vetta it och annat; efter undfången kundskap ville vij låta svara them behörligen theropå. Något efter sedan residenten Rosenhanen kom hijt, nembl:n den 20. huius/ 2. März sände vij Mylonium till the keijss:e och läte them vetta och säija, det vij hade förstådt af residenten Rosenhanen, at, såssom the oss genom decanum låto berätta, var föreluppit i Munster och then Frantzöske pro- positionen uthlefvererat åt mediatorerne, hvilket vij ställa derhän och till sin ohrt. Oss belangande och thetta negotiumet viste the sigh påminna, hvadh hinder nu på een tijdh bortåt hade fallit oss i vägen, at man inthet hafver, ehuru gärna man och hafver vellat, med skääl kunnat komma till tractaten, först för then nye interpretationen the keijss:e hafva giordt på praeliminarsluthet, såssom ibland annat thet ordet adhaerentes, at Strålssund eller andre slijke status mediati inthet kunde begripas therunder och blifva förpassade. 2. Med någre ingrep och acter emot och vårt föllies securitet, såssom nyligen med Botelhos lijk och saker; uthaf hvilka, ehuruväll thet senare vore någorlunda rögt uhr vågen, med lijkets och sakernes restitution, så vore ändå inthet tillfyllest satisfaction giordt, i thet at banemannen är ostraffat, thet man lickväll låter så därhän passera. Anlangande Strålssund påminte vij oss fuller, at then saken på theras begäran hade fåt stånd, till dess dee Churbrandenburgiske komma. Men lickväll efter vij hade sedt it keijss:it decretum (hvars copia är härhoos under num. 16), theruthi bland andre, som måge reesa hijt, röres om Strålssund, hafve vij funnit för gott at låta erkundiga oss hoos them, om the må hafva fåt ny ordre i then saken, så at man theri kunde blifva richtig? Vij på vår sijda ville lämpa oss i alla måtto och så laga, at the inthet med fogh skulle hafva orsak at besvära sigh, det vij drögde med värkets begynnelsse.

Therpå hafva the förorsakade, at i Mylonii taal Botelhos saak berördes allena incidenter, oprepat den controversien, doch på förra sätt och the här- tills brukade argument villiandes inthet höra, at han vat under vår suite; thet Mylonius tå hafver på lijka sätt som för mött och förlagt. Men hvadh Strålssundh angick, ville the inthet kännas vidh, at förslaget till at vänta efter the churfurstl:e var ifrå them kommit, sade sigh inthet hafva orsak at vänta ny ordre eller opskiuta saken, efter Keijssaren hvarken kunde för stän- dernes skuldh eller obligerades vi preliminaris conclusi gifva något pass åtslijka subordinatstäder; ville Strålssund eller andre sådane städer skicka the sine hijt, stode thet them frijt, och skulle the inthet hafva at befara af the keijss:e.

Vij hafve härtill inthet kunnat besökt the keijss:e, sedan grefven af Lamberg kom, efter han inthet lät oss behörligen notificera sin ankompst. Ty först kom han al incognito hijt inn och bleef här på samma sätt, intill des Auerss- berg var borto. I medier tijdh och medan Auerssberg var här, blefve full- machterne öfversedde och uthväxlade och han, Lamberg, legitimerat. Ther- på och är fölgt, at vij hafva them bägge någre gånger beskickat i förefallande saker, doch altidh som hade han vellat vara obekänder, efter han inthet hade oss låtit behörligen notificera. Nu omsijder den *** huius sände han sin secreterare till mig, Johan Oxenstierna, och lät säija, at han fuller för een tijdh sedan (som i vårt breef af den ***

Vgl. Nr. 264.

är förmält) genom decanum hade låtit oss förständiga, det han inthet meer ville vara incognito. Men efter thet må antingen inthet vara rätt förebracht eller förståt, så hade han thet än velat göra. Hvarpå svarades, det decanus hade för een tijdh sedan sådant förebracht, men oblique, så at man inthet hafver kunnat förstå, at thet var therhän ansedt; efter jagh nu så vijda viste grefvens meeningh, ville jagh theröfver communicera med min collega och grefven på behörligit sätt möta. Nu efter bem:e Lambergs secreterare inthet då, när han var hoos mig, Johan Oxenstierna, mälte om min collega, så at notificationen kunde säijas vara stält till oss både, hafver icke heller särskildt och à part giordtet, eij heller på våre therpå behörligen giorde påminnelsser, the keijss:e vellat förstå thertill, uthan meena, när the hafva sagt eenthera till, skulle then andre therunder förstås, der lickväll vij alt härtill på både sijdor hafva, när något hafver varit at göra hoos the andre, låtit the våra hoos them och the sine hoos oss anmälda i legationens nampn till the andra och talet i samptligit nampn till them bägge ihoop dirigerat och fåt svar, thet och the i Munster närvarande plenipotentiarii uthi slijke och andre fall noga observera och äre granlaga uthi, så hafve vij alt härtill hållit inne med visiten och achta thct göra, intill dess grefven af Lamberg gör i then saken, hvadh här och i Munster i sådant fall är i bruuk.

Hinweis auf Beilagen 12, 17 u. 18, uthaf hvilka är at see, i hvad terminis the Frantzöske ännu stå. Vij vetta inthet väll, hvad vij skole döma om thetta the Frantzöskes förehafvande. Uhr Hålland berättas, at d’Estrades gör Eder Kongl:e Maij:tt ther passlige officia, i det han contracarrerar Hollandz och Frisslandz intentioner moot Dannemark, som Spiringh uthan tvifvell lärer uthförligen rapportera. Thet meenar Spiring och är at see af d’Avauxes taal moot Rosenhanen, som i een bijlago förmäles, at thet kommer ifrå the Frantzöske, som äre i Munster. Om the gå hafvande med något, moste thet snart öppas.

Hvadh |:Hamburgz stadz syndicus hafver här hooss oss anbracht:|, finnes under num. 19. |:Han sadhe därhoos, dedh hanss principaler:| observeran- des thet som i thet Svänske manifestet anföres till påminnelsse för alle, som hafva interesse i commerciernes frije lopp, |:icke skole vara obenägne:| att |:grijpa E. K. M:ttz vapn under handen:|, hvar icke |:med offentlig con- junction lickväll med ett stycke penninger:| villiandes |:vette, om vij hafve sådan ordre, dedh vij däröfver:| kunde medh honom tractera:|. Vij hafva entretenerat honom theruthi, så gott vij kunna, men hafva lofvat referera saken till Eder Kongl:e Maij:tt säijandes therhoos, at hon låte sigh allrabäst |:tractera på Danske tractaten:|. Hvadh nu Eder Kongl:e Maij:tt täckes theri befalla, thet ställes till dess allernådigste gottfinande.

Med krigzväsendet och eenkannerlig Eders Kongl:e Maij:tts krigzstaat är thet Gudi vari loff på alla ohrter, så mycket vij med sidste poster hafva förstådt, i it gott och önskeligit postur. Feldtmarskalken skall vara avance- rat emellan dee Hatzfeldiske och Wertiske in moot Österrikiske grentzerne. Königzmark hafver med lijten förlust inkrächtat Stade och Boxtahude och hafver nu sit folck för Vörden. Wrangels progresser i Hollstein äre gode. Gudh gifve, at alt måtte stå väll på andre sijdan. The keijss:e och Danske skrija här uth the tijender, som man lickväll hoppas skola vara osanna och efter folkets art, som the them hafva villia, uthspridde …