I lördags effter middagen kom ambassadeuren, herr Servient, til mig sås- som at gratulera min återkompst til thenna orthen, och vore våre discurser mäst sådane som tilförende, då jag var hoos honom och för detta är berät- tadt. Han var då nyligen kommen ifrån h. Contareni, hvilken han berättade skola hafva sagdt effter the keijss. ordh, at Eders E. E. skulle hafva låthid falla den saken om specialpasset för Strålesundh; fördenskuldh hölt han rådeligit, at jag motte sökia lägenheet at tala medh honom, h:r Contareni, och berätta, huru thermedh var beskaffat. Elliest föruthan andre particular- discourser badh han, jag ville i synnerheet advertera Eders Excell., herr Sal- vi, at subsidiepenningarne i Hamburg stå i beredskap, allenast någon them affordrar; item at d’Avaugourt hafver refererat honom vara i Paris resol- verat, at halfva sommarsubsidierne kunna till h. feldtmarskalkens behoof förskiutas medio Martii, och hvadh mehra han, d’Avangourt, hafver före- slagedt, är alt till det bästa uptaget och resolveradt. Altså slöt han medh den förtröstning, at denne sommar skal blifva ett mächtigt krijg utaf och at duc d’Anguien med een stoor macht är förväntandes; item och at Staterne i Nederlandh göra een mächta tilrustning extra ordinem mehr än någon tijdh tilförende.

I går sände grefven af Nassou sin secreterare till mig wegen Testament des toten Generalmajors Schlang für seine Braut, das Fräulein v. Waldeck.

Ifrån thet ehronde kommo vij at tahla om fridztractaten och the hinder, som theremot inkastas, hvilke jag honom remonstrerade medh skähl och på bästa sättet jag kunde, såssom jag utaf E. E. intention och meening tilfören- de hafver förstådt; hvilket jag märckte at han väl intogh och uthan tvifvelmedh flijt rapporterar. Han bödh väll til at repliquera något emot och ent- skylla sine principaler och justificera theras saak, men thet var inthet af stoor vichtigheet och onödigt at refereras.

I dag var jag hoos Venetianiske gessandten, h. Contareni, och effter aflagd complimenter och nyåhrs lyckönskning kommo vij sammaledes på discours om tractatens drögzmåhl. Och såssom han tilförende var informeradt, hvar- opå thet bestodh, repeterade han opp the hinder han förmeente nu före- bäras, såssom först om stendernes ankompst, sedan om specialpasseportet för Strålesundh och sidst om violationen af Eders E. E. passport. Och var hans meening, hvadh thet första vidhkomme, at theröfver vore onödigt längre at vänta, aldenstundh Eders E. E. hafva icke allenast tree gånger fodradt och kalladt them, uthan och så lång tijdh förbijdadt theres ankompst, och at cronorne fördenskuldh nogsampt vore änskyllade, och the hade sielf at imputera sig för sin försummelsse. Jag repliquerade, at, efftersom een deel säges vara å vägen och innan kort förväntandes, så fullbordade man ett gott värck, at man ännu något lithet fördrögde. Men hans meening var theremot, at här inge flere äre til at förmoda, ehurulänge man helst effter them bijdar, ty Franckesche creitzen, sade han, som hafver härtil giordt någon bruict och rördt sig, som han ville komma, kan inthet komma til at förskicka någon för then oenigheet, som är emellan papisterne och them evangelische, hvarföre the inthet kunna föreenas om skickningen, altså går medh fleere andre, så at, när Brandeburgernes uthskickade kommer medh the som nu allareda ähre i Ossnabrug, så äre the thermedh alla, som hafva ärnadt sig hijt.

Om then andra punchten var han vidh then meening, som h. Servien be- rättade, nembl. at Eders E. E. skulle hafva låthidt then falla och skutedt thet til churfursten af Brandeburg; theropå jag svarade mig inthet vara vitterligit Eders E. E. annorledes hafva skutedt thet ifrån sig än i så motto, at, emedan keijss. gesandterne låtha sig märckia, thet vore een saak, som Keijssaren inthet har macht at bevillia uthi, uthan at sådant lupe directe emot chur- och furstars rättigheet, altså til at bevijsa, at Eders E. E. inthet begärar at praejudicera them i theres rättigheet, så kunde Eders E. E. väl lijda, at thet så lenge måtte stå, til thes stenderne komma tilsammans, då the skulle befinna icke mindre än the utaf stenderne, som allaredo ankompne ähre, at Eders E. E. postulatum vore skähligt och raisonabelt och funderat i prae- liminarconvention. Thetta märcker jag at the hafva uptagit för een cession. Ty han svarade, om thet blifver skutedt til churfursten af Brandenburg, så kan man väl tänckia, hvadh resolution han gifver häropå. Jag svarade ytterligare, at thet om Strålesundh allena inthet vore tilgörande, hvilken saak dogh inthet skulle blifva förlåten, uthan Eders E. E. ansee mehr den consequence deraf vill föllia, at man således begynte disputera praeliminar- sluthet, til thes man omsijder i een punct effter annan kastadt altsammans öfver hoopen, hvilket man i tijdh gerna ville förekomma. Han förmeen-te, at utaf Hamburger slutedt eller generali salvo conductu inthet kan tagas, at the keijss:e ähre skyllige gifva specialpass för statibus mediatis, oansedt han sade sig hafva sedt af h. Salvii tryckte breef til kongen i Dannem., huru- ledes han då hafver förstådt thet ordet adhaerentes, men at ther inthet be- vijstes, at Keijssaren hafver i then meeningen thertil samtyckt. Jag svarade, at Kaijssarens tacitus consensus var der, i thet han lät passera, som herr Salvius begärte, och the orden, som the ville uthsluta, motte igen införas uthan någon annan giord exception eller uttydning. Han begiärte, jag ville referera Eders E. E., huru the keijss. thet uptaga, och huru the seija: Che li Svezzesi non vogliono la pace, och at thet brukas allenast til praetext at oppehålla värkedt; ty om man skulle gifva pass för Strålesundh i dag, så kommer man i morgon igen och ville hafva för een annan stadh, så för een gref- ve, så för een frijherre, och om man gofve tusend pass uth, så blefve ändå aldrig enda, uthan thet ginge in infinitum och altså medh den protestation, at, när man har fådt för den eena så för den andra, så vil man doch lijkväll inthet skrida til tractaten, förrän den och den, ther man kan leeta ihoop nå- gon at skiutha opå, få alla sine pass. Jag svarade, at Keijssaren hafver thertil förbundet sig och gifvit sine gesandter potestatem at uthdeela specialpass, när så begäres, och hade the inthet vägrat för Strålesundh, så hade kan skee inthet monge fleere begiärt af them, dogh hvar så någre fleere komme, kun- ne inthet vara them så stoor möda at underschrifva ett pass eller några; sedan at the keijss. taga det något fremmadt opp, at i den staden man skulle här tractera een generalfridh, vil man nu begynna med Strålsundh såssom den ringeste, hvilken doch sedan i sinom tijdh väll kunna blifva ihugkommen. Thertil var lät at svara, nembl. at man inthet tänker til begynna tractaten medh Strålesundh eller at man nu någre conditioner thertil föreslår, uthan at den såväl som andre må hafva libertatem comparendi, som Keijssaren allom in genere har effterlåthidt.

Then tridie the keijss. objection berättade Contareni vara den confusion och orijmligheet, therutaf ville föllia, at alla mediatståndh här skulle com- parera. Ty hvadh som om Strålesundh seijes, thet kunde sedan Wismar, Stetin och alle steder i Tysklandh tilmäta sig, synnerlig the som något emot sin furste hade, hvilkedt skulle gifva sådant hinder i tractaten, at han aldrig blefve ändat. Öfver thesse theres inkast, som han så relative berättade, dis- currerade han sedan såssom af sig sielf och förmeente, at thet inthet vore crohnan til någon respect, at man stode dheropå at alla mediatstäder och particular persohner, som cronan vore bevågen, skullle här sielf comparera, uthan hölt reputerligare, at crohnans legater drefve theres interesse och hade them therigenom sig mehra obligerade; 2. gofve thet och visserligen een disgusto och vore een odieuxe materia för Tyske fursterne at gifva theres undersåthare den anledningen, at the må komma och stå lijka medh them, vore och obrukeligit, at den som icke har ius comitiorum, må i sådan con- vent ha något votum; och undrade han, at Eders E. E., synnerlig her Salvius,som så versatus vore och länge hade practiquerat den Tyske nationen, skulle sådant villia åstunda; 3. om då Eders E. E. endtlig ville hafva them hijt, så kunde the säkert nog komma på det general keijss. och Eders E. E. ägit passport uthan någon difficultet och fahra, at man inthet behöfde göra therutaf så stort väsende och therföre uppehålla tractaten; 4. ther Eders E. E. och thet inthet behagade, så hölt han rådeligit, at Eders E. E. upsatte på een lista, för hvilke och huru månge Eders E. E. begiärte specialpass, så kunde man änthå tiläfventyrs förmå the keijss. at gifva på een gång så många, som begiärtes, på thet the icke motte hafva orsaak seija, at man sö- ker thermedh at trahera värkedt in infinitum, som the nu uthföra.

Ifrån thetta komme vij på det tridie hindret och tractatus remoram, som var violatio securitatis medh the interciperade Portugische sakerne, hvaröfver han discurrerade vidhlyfftigt, dogh summam på alt var thet, at honom så- väl som andre gessandterne misshagade then acten och at thet väl kunde komma til rätta igen, allenast biscopen skiuther från sig til Vehlen. Annan satisfaction dubiterade han, om man kunde få, effter passet inthet var så uttryckelig stält, at thet inthet förmältes, hvem godzet tilhörde antingen Eders E., herr Oxenstierna, sielf eller någon af Eders E. comitat; och til at förpassa något fremmande godz vore inthet brukekeligit. Hade passet varit således stält, skulle totum corpus legatorum tagit sig den offensam ann och heller skildts härifrå än lijda sådan violation, om thet inthet hade blifvit remedierat. Ehuru thet då vore, meente han, at man skulle negotiera therom, at thet måtte komma til richtigheet. Ty så länge så står och man inthet trac- terar therom, så kommer thet til ingen ända, och theropå blifver sedan trac- taten hengiandes. Jag berättade, huru Eders E. E. genom secreteraren hade låthidt andraga then saaken hoos keijss. gessandterne, jämväll och igenom decanum, item syndicum och föga svar bekommit, som duger, therföre kunde man inthet mehra mendicando handla medh them. Thet hafver ochså tillförende varit klagat och äfvenså ingen satisfaction fölgdt; hvilkedt alt han mycket illa behagade, dogh effter thet lijkväl een gång motte til endskap, meente han Eders E. E. skulle angifva hoos Frantzoserne, at the sedan kunna drifvat til enda här och sådant ju förr ju bättre per che chi non tratta non guadagna. Han slöt fördenskuldh, at thetta alt var nur bagatelle, baga- telle och af ringa värde, som man väl kunde föreenas öfver eller sättia å sijdo. Om man elliest hade alfvar medh universaltractaten, vore och eens ratio status sådan, at man heller ville continuera kriget, så vore bättre, at man thet viste, at man inthet behöfde amusera verlden. Föruthan thetta frå- gade han om andre tidender ifrån Sverige och synnerlig om H. M:ts giffter- måhl, om success af krigedt och sådant, berättade och, at Keijssaren hafvet ärnat sigh til Praga.

Ifrån Contareni reeste jag i dagh til Francisco Andrada, effter jag i thesse dagar har för innefallande hinder två gånger afslaget honom visiten han har vellat göra mig. Heele hans discurs gick mäst uth opå the breef Eders E. E.honom hafva tilschrifvit, öfver hvilke han låts vara perplex och bekymb- radt och thet för then orsaak, at på uthanskrifften gifver Eders E. E. honom legatstitul kallandes honom extraordinarium legatum in Angliam, Hollan- diam och plenipotentiarium ad congressum Monasteriensem etc., hvilken titul han ähr väl tilfridz medh, oansedt han emot andre vil heetas privatus, allenast effter andre epitheta feela, som til een legats titul hörer, såssom excellentissimus på uthanschrifften och excellentia vestra i brefvet så tycker han det illa rijmar sig och meenar, thet skall vara honom til föracht eller hans kung til vanheeder, synnerlig giör han sig tankar dheröfver at i det brefvet, som Eders E., h. Salvi, samma dagh hafver schrifvit til honom eenskijldt, blir han tracterat som een legatus medh illustriss. och excellen- tissimi titel uthanpå och excell. vestra och servitore innuthi; men i thet an- dra blir han väl kalladt legatus, men inthet tracterat som legatus, hvilket han scrupulerar öfver, och effter han uttyder thet som ett förseende uthi cantzliet, så är hans meening, at sådant offtare inthet motte skie.

Han pockar på sin kung, at han är så mechtig som een annan, och förtrijter, at hans ministri inthet bli så tracterade af Frantzoserne, som thet borde. Och effter the annorstedes recognoscera them för legatis, så skulle the så myckit mehr giörat här in concursu totius Europae, såframpt the ville them väl och hade något alfvar medh. Han berömde sig och therutaf at greffven af Nassow har sendt sin cammartienare til honom at låtha helssan (af occasion at Nassow har hafft een silfverstaka til lähns af Andrada at taga Mönster utaf) och densamma har kalladt honom legatum och tracterat honom per excellentiam. At han inthet fick audience hoos Eders Excell., her Oxen- stierna, senast, tog han och op, såssom Frantzoserne thertil vore vållande. Af thet ryckte här var kommet, at Catalauniern skulle vara fången, hafva Fran- tzoserne temmelig förlupit sig, giordt mechta stoort väsende therutaf, bracht mediatorerne at beklaga sig theröfver hoos keijss. gessandterne, roopadt om violatione fidei publicae och iuris gentium och hootats på ruptur af tractaten och sin abitum. Och när det kom alt omkring, var det squaller alt tilhopa och allenast een fureur och bouttade Francoise; öfver hvilket den Nassauische secreteraren intet litet mocquerade sig …