Therföre till at erfahra thet som ofvanbem:t är hoos the keijss:e, sände vij Mylonium till them then 18./28. huius, då han berättade them på våre vägnar, at vij hade fåt kundskap, det plenipotentiarii i Munster hade under- skrifvit thet oprättade instrumentet och reeda hvar sin courrirer med thet- samma till hofven expedierat. Then eene clausulen i fullmachten, som omsijder är adproberat och inrycht pro foederatis och adhaerenterne, säijes hafva något drögt och tarderat sielfva sluthet, oss fuller hafva haft tankar om thensamma, men tyckt vara een öfverflödh at movera thet på thenne ohrten, althenstund thetta hafver sitt aftal i praeliminarsluthet, Keijssarens leijgder och sielfve fullmachten. Vij vore therföre sinnade och på vår sijdoredebogne at uthväxla fullmachterne; allenast och emedan the i Munster inthet vore komne så när, uthan hafva förmedlss een interimsconvention lagt fundament at begynna tractaten, så ville sig inthet ananrs skicka, än at man och på thenne ohrten sågo sig om it lijka meddell, thermed full- machterne kunne hållas inne, hvar icke i våre händer, lickväll in loco aliquo tertio såssom på rådhuset, och vij therpå skrijda till värket begäran- des theröfver theras sentiment.

The hafva svarat, thet the med oss vore eenige, att then clausulen pro foederatis, som är satt in i the Munsterske fullmachterne, vore heelt öfver- flödig, eftersom the keijss:e kunde oss försäkra, at the hade i begyn- nelssen hafft och än hafva particularfullmacht at tractera med cronornes bundzförvanter och adhaerenter. Hvadh thet andre om fullmachternes deponering vidhkomme, sade the, at thet var ingen orsak thertill här i Ossnabrug. Fullmachterne vore här in originali och i Munster inga; hafva therföre ther, såframpt saken skulle kunna begynnas, måst gripa till thet medlet. Vij hade här i Ossnabrug med mutua plenipotentiarum adproba- tione märkeligen pousserat och befordrat then Munsteriske tractaten och hade therföre loff hoos andre. Skulle vij nu hålla tilbakar och inne med våre fullmachter, som lickväll vore goodh kände och härtillstädes, skulle thet förorsaka oss allehanda eftertahl. The för sine personer såge ingen uthväg, uthan om vij änteligen ville bestå therpå, måste the thet låtha skee och ville vara äntskyllade.

Mylonius förde fuller them till sinnes, at vij hade stoor orsak härtill, besyn- nerlig vår rättesnöre efter praeliminarsluthet, hvilket förmår, quod unus idemque sit tractatus nec nisi adimpletis utruinsque conditionibus alteruter pro impleto debeat haberi. Fullmachternes uthväxling vore personarum qualificatio, een act af stoor consequence och tychtes inthet kunna avan- ceras här, förän the giorde thetsamma i Munster. Man kunde här oprätta een lijten recess eller på vår parole begynna thet som i thenne tijden, innan Munsteriske fullmachterne komma och kunna blifva extraderade, behöfves at tracteras, och altså vår erhållne gode reputation thermed conservera och förmeera. Men thet ville inthet hielpa, uthan begärte, vij ville thet än vijdare öfverläggia, the ville göra thetsamma.

Dagen therefter, var den 19./29. huius, kom i then keijss:es nampn syndicus här i staden till oss påminandes, at, när fullmachterne then 14./24. Octobris gillades, var lofvat, at uthväxlingen skulle therpå framdeles föllia, exaggerade så the förre och emot Mylonium anförde skäl skuddandes ytterst defectum mandati före at oprätta någon sådan act. I medier tijdh och medan vij then dagen och then fölliande, var den 20./30. huius, för middagen äre öfver thenne saken, finge vij Gallicorum legatorum breef, thermed the sköte i vårt skön, hvadh vij funne för gott att göra, antingen commutera eller deponera fullmachterne, eftersom brefvet under num. 3 thet med meera betygar. Baron de Rorté, som brachte brefvet till oss, när han hördethe keijss:e förlagor, tyckte vara bäst, at uthväxlingen måtte gå för sigh, men rådde, at vij måtte än een gång försökia thet andre. Vij fordrade ther- före syndicum till oss och svarade på hans förre anbringan, thet vij ställa therhän och till sitt värde the skääl och rationes, som the keijss:e pleni- potentiarii hafva emot fullmachternes deposition, men kunde för våre personer inthet väll finna något meddell, förmedelss hvilket vij uthan någon sneedh i praeliminarsluthet skulle kunna deferera theras skääl. Kunde the finna på it expedient, så ville vij theri beqväma oss efter them, så mycket möijeligit vore.

Den 21. [November/1. Dezember] kom han igen och berättade i the keijss:es nampn ofvanpå the förre invändningar, det the hafva äfven då fåt och vijst honom it Keijssarens ägit breef af den 9. November, theruthi them blifver svarat på thet som här var passerat den 14./24. Octobris öfver fullmachternes gillande med ordre, at the måtte här efter plenipotentiernes uthväxlande fara fort. Emedan the nu inthet annat hade tå vettat eller kunnat troo, än at fullmachterne skulle här kunna, straxt när thet vore i Munster richtigt, uthbytas, hafva the hvarken skrifvit eller fåt ordre i thetta fallet och kunde altså inthet förstå till deponeringen. Hvadh expedientet anlangar, ehuruväll the inthet böra at gripa oss förre, hafva the lickväll till at vijsa sin ijfver och begärelsse till friden tyckt vara itt expedient i thenne saken, at the ville primi låta bära sin fullmacht till oss. På thenne offerten hafva vij inthet länge betänkt oss, uthan, efter på Frankrijkes sijda inthet var någon difficultet, resolverat och svarat, at vij till vår lijka fridzbegirigheets contesta- tion låte thermed bevända och ville vänta, at thet måtte skee efter middagen klockan ungefär 2. Thenne resolutionen var them så välkommin, at the inthet ville afvänta måltidzstundan, som då äfven var för handen, när syndicus gick bort ifrå oss, uthan sände honom på samma tijman tilbackar med sin fullmacht till oss och hämptade vår igen. Therpå skrefve vij då den 22. Novemb. [2. Dezember] sådant svar till the Frantzöske ambassa- deurerne i Munster, som bijlagen num. 4 innehåller.

Den 23. [November/3. Dezember] kom på the keijss:es vägnar decanus Heysterman til oss föredragandes, att, efter vij hade både genom Mylonium och syndicum begärat the keijss:es meening om modo agendi, hafva the thet sidermeera öfverlagt och hålla vara bäst, att man tracterar imme- diate, aldenstundh här vore ingen mediator förhanden. Vij svarade, det Eder Kongl:e Maij:tt och å dess vägnar vij inthet ogärna skulle hafva sedt, at then Danske mediationen, som på bägge sijdor var gillat och på een tijdh här tillstädes hade blifvit i sin station, eller och saken nu så fatt, at then kunne brukas. Thet vore icke eller förthenskuldh all mediation uthslagen på Eders Kongl:e Maij:tts sijda, eftersom Eder Kongl:e Maij:tt hade sig förklarat till Venetam. Hvadh nu Keijssaren meende therom, thet ställe vij till sin ohrt och tijden. Hvadh immediatam tractationem vidhkommer, om the keijss:e förstodo therunder at vij måtte hafva frije händer och pro renata stundom komma sielfve ihoop, stundom låta tractera per subdelegatos, stundom per internuncios och efter sakernes beskaffenheet in scriptis, så kunde vij themsamma inthet ogilla, uthan vore theri med them eense.

Thet tog decanus ad referendum och kom strax igen med svar, at the keijss:e såväll i thet förre, at öffverheeten inthet måtte härmed före- gripas och betagas bevilliandet af någon mediation, som på bägge sijdor kunne finnas godh, jämväll och at the i alle ofvanbem:e modis immediatae tractationis fölle oss bij och ville them bruka, eftersom sakerne, tijden och andre omständigheeter thet kunna lijda.

|:Lampadius:|, som någre dagar tillförende var |:hijth igen kommen med creditif till oss ifrån hertig Fridrich och hertig Christian af Brunswigh:|, tesmoignerar sig vara mycket content öfver thetta vårt svar de modo trac- tandi; sammaledes och |:den Hessiske abgesandten Schäffer. Desse begge seija, att Daniae mediatio, om den hadhe blifvit alt här:|, skulle inthet mindre hafva |:skadat dee evangeliske i Tysklandh:| än |:vårt fädernes- land:|, eftersom |:kongen altijdh:| hafver gåt på separationem statuum Germaniae a regnis foederatis. |:Lampadius säger, att dee Danske ministri hafve opå den Bremeske administratorens bröllop i Glückstadh:| låtit sig nogsampt förmärkia, at the inthet vore sinnade at afhielpa rikzravamina för- medelss tractaten, uthan ville, the skulle remitteras till rikzdagen och causae regnorum allena här afhandlas. Medh |:interpositione:| Veneta tyckes the icke eller vara aldeles väll tillfridz befarandes, at |:then:| skulle ställa sig partialisk, hälst när thet kommer till tals om:| kyrckie godtzen:| och elliest i papisternes saaker. |:Lampadius:| hafver varit på |:åthskilligt betänkt:|om|:stendernes concurrence uthi mediationen:|. Eftersom vij uthi vårt breef till the keijss:e gesandterne af den 29. Julii [8. August]

Nr. 201.