Gallas och Pens säijes vara åtskilde i Lauenburg med passlig contentement. Dani skola i gemeen ropa på Gallas och beskyllan, at han inthet hafver giordt sitt till såväll emot skepzflottan i Kijhler hampn som feldtmar- skalken, h:r Torstensson, när the meente hafva honom in i trängszlan. Gallas skall theremot invända, at Dani hafva fuller lofvat och skrijdt af mycket, men lijthet hållit och hälften mindre varit sant af thet the hafva honom föremålat. The skole hafva tillsagt 2 månaders såldh för then keijse:e armeen och conjunctionen af alle Danske troupparne, sampt någre tusend bönder och therhoos berömbt sig af at Eders Kongl:e Maij:tts flotta och feldtmarskalkens footfolck vore heelt ruinerade. Pro- messerne hafva the inthet hållit och i thet andra talat på good Danska. |:Kungen och rådhet:| säijes alt härtill hafva |:undanbögt och inthet velat binda sigh medh Keijsaren:|. Om the icke tillförende och förän Gallas så skildes uhr Hollstein, hafva thet giordt, |:mycket minder:| synes thet lijkt, |:att dhe nu skole dertill förstå, uthan:| fast hällre |:antaga tractaten på den:| sijdan. Ähr thet lickväll så, att the keijss:e härefter skulle falla på samme praetext och förthenskuld inthet hafva lust till trac-taten, veele vij efter vår skylligheet taga i acht och menagera, så gott vij kunna thet som Eder Kongl:e Maij:tt oss i then saken och thetta brefvet hafver allernådigst befallat.

Huru vijda vij äre komne med the keijss:e, thet mäles i Nr. 213, som går härhoos in duplo. Sedan nu fullmachterne vore collationerade then 1./11. Septembris, hafva vij återhållit med vijdare communication intill den 8./18. dito, två dagar efter, sedan Eders Kongl:e Maij:tts skrifvelsser kommo. Efter nu the keijss:e giorde förste ouverturen till bem:e collation och till then ände beskickade oss 3 gånger på een dag, hafve vij till at thermed fatta i immediate tractaten, som the syntes vela begynna, funnit för gott at sända Mylonium till them, som sagt är, på den 8/18de huius, principaliter at erkundiga sig hoos them, om the något hade at desiderera i vår full- macht? Om the vidh samma lägenheet svarade Mylonium directe therpå och gåfvo något före, som the hade noterat feel i vår plenipotentz, skulle Mylonius thet höra och oss referera igen. Men om the gillade henne och meente, hon kunde passera, måtte han gifva them tillfälle till vijdare taal och sökia at sondera them de modo tractandi frågandes, hvadh nu, sedan fullmachterne vore richtige fundne, stodo at göra? Om the då ville uth thermed, måtte han, när talet och discourserne så medgåfvo, |:indigitera på:| bägges |:vår fullmacht, at the vijsa oss den väg och gifve oss macht till een immediat tractat, i dett oss tillåtes invicem congredi, agera et sta- tuera:|. Sättet kunne skee, antingen at vij komo ihoop in loco tertio såssom på rådhuset eller och vij giorde hvarannan reciproque visiter. När något vore, som legati sielfva för innefallande förhinder inthet komo åt at talas medh om, efterlåtes oss thetsamma at förrätta förmedelss subdele- gater, som på eetthera af the ofvantilbem:e sätt kunne komma tillsammans.

När nu Mylonius kom till the keijss:e och på föreskrifne vijs sitt ärende förestälte, hafva the strax excuserat sigh och sagt, at the hafva, så snart then acten medh fullmachternes inspection var fröbij, therom skrifvit och communicerat med sine colleger i Munster och sedan inthet fåt något svar igen; hvilket förorsakade, at the inthet kunde då låta sig öfver then frågan uth, ville lickväll innan någre dagar vånta theras, the i Munsteriskes sentiment och då låta sig moot oss förnäma. Crane hafver lickväll in dis- cursu moot Mylonium tå sagt, at ther kunde fuller finnas någre considera- tioner i vår fullmacht. När Mylonius tå regererade, at vij fuller hade meent, det fullmachten skulle väll kunna passera, men therhoos haft för ögonen thet som i Munster är föreluppit och tänkt så både, om icke theri måtte någon scrupulus opleetas och förthenskuldh nu vellat oss erkundiga therom, at, ther något skulle kunna vijsas och med skääl requirera förand- ringh, thet då i tijdh skedde, efter correspondencen emellan Sverige och Tyske costerne är oviss och langsame, skulle och på hösten och i vinter blifva hälften värra och längre, så föll Auerssberg honom i talet, lijkasom at betaga honom meeningen, säijandes med een good mine, det dee conside-rationer äre af ringa värde och skole med een uthtydning och, när then eene then andre rätt förstår, väll kunna bestå såssom till exempel Frantzoserne hafva i Munster scrupulerat, att i fullmachten stodh, legati Caesarei måtte tractera de viis et mediis, och infererade, at the inthet hade macht at signera och sluta tractaten. När, sade Auerssberg, man rätt seer på och öfverväger orden, så äre thee in substantia lijka gyldige. Grefven aff Lemberg, som äntå inthet var här, meente, the hafva een lijka lydande fullmacht med sigh, tesmoignerades elliest, at the meena med alfvar, ehvad då i hiertat är, som tijden måste öppa. Ibland annat så ståckla the myket på Frantzoserne, at the inthet vella fram med fullmachten och släppa nu heelt oss kastandes skulden inpå them. Efter the nu inthet vijdare, än som mält är, ville uth, hafver Mylonius inthet rördt om modo tractandi. Vij hafva inthet än egenteligen kunnat erfara, huru thet är med Frantzoserne, om thee hafva, som the elliest hafva |:låtz:|, eenat sig med the andre i Munster om then nya modellen af fullmachten. Hinweis auf Beilagen A–E.

Grefven af Lamberg kom den 11./21. huius al incognito och uthan cere- monien hijt i staden. Han för sin person är hoos Auerssberg och hans suite hoos een borgemästare i nystaden. Auerssberg hafver genom Schäffer låtit begära pass af landtgrefvinnan och låter gå talet, at han vill reesa innan 12 à 14 dagar. Om the nu något vijdare göra till saken, antingen medan Auerss- berg är qvar eller sedan, thet får man see.

Vij hafve alt härtill ståt an, om vij icke på nytt skulle invitera ständerne i Romerske rijket till congressen och theröfver vellat hafva Frantzosernes sentiment, men inthet än kunnat hafvat. Vij vele nu vänta lijtet och afsee, i hvad contenance then nyssankomne keijss:e gesandten sig varder ställan- des. Therefter kan man fatta consilium, rationes och tempo thertill. Stän- derne hotas fuller att vela hijt, som thet är at see af våre förre breef och insände acter, men thet föllier lijthen effect efter. Lampadius med the andre, som han meente få med sig hijt, är inthet än igenkommen. Hvadh the nu för discourser föra i Frankfurt, thet finnes under lit. F.

Duc d’Enguin hafver thenne tijden öfver haft theroppe stoore och märkelige progresser, dazu Beilagen G u. H. Hvadh Gallas hafver skrifvit till grefven af Thettenbach, thet går och härhoos under lit. J. Hade commendanten i Dömitz gåt varsamare åt med skepzbryggian, förmeenar feldtmarskalken, att Gallas skulle hafva fåt mindre föllie, än han nu hafver, ehuruväll lijtet nog med sig till erfländerne. Ifrå Hamburg berättas uthan tvifvell närmare, hvar feldtmarskalken vidh thenne tijden må vara och hvart han sin marche varder tagandes.

I går lefvererade Portugiesen, h:r Botelho, oss Nr. 200. Hvad Eder Kongl:e Maij:tt oss theri befaller, skall efter all möijligheet blifva tagit i good acht. Hvad legati Gallici talte i Munster med mig, Salvio, om then Portugiesiske saken och the Portugiske ministrerne, berättade jag härifrå in Nr. 190. D’Avaux skrifver mig, Johan Oxenstierna, medh thesseord: Quod ad Lusitanorum res attinet, eas sartas tectas nostra omnium opera manere reipublicae interest qumplurimum. Habemus certe nos in mandatis debemusque ipsorum rationibus commodare, ut gravissime dili- gentissimeque poterimus. Caeterum an et possint in partem huiusce trac- tatus suo nomine venire interque regum legatos sedere, id pendet ab eventu rerum. När Servien var här i staden, hafve vij på Botelhos begäran sonderat honom, Servien, om han ville admittera Botelho till audience och gifva honom titelen och äran, som een kongl. legat bör, svarade han oss, at såssom Frankrijke hafver stoort interesse uthi Portugals subsistence, altså varder thet och inthet underlåthandes at stödia under med kongen och hielpa till at potentia et ambitio Hispanica må förmedelss afsaknande af thet kongarijket blifva minskat och styrdt. Hans herre och konung hono- rerar och kongens i Portugal ministrer, som till Frankrijke komma, såssom af een souverain skickade. Men hvad them som här och i Munster äro, vidhkommer, vore thet een annan saak; thet skickade sig inthet hvarken för Frankrijke eller Portugiesen sielf, at the som kongl:e legater skulle respecteras. Frankrijke hafver sielf nog göra, förän thet kan komma till tractats med Keijssaren och Spagnien, skulle the nu i begynnelssen mentio- nera något om Portugal och Cathalonien, så finge theras vederpart meera praetexter emot Frankrijke och kunde hända heela värket een stööt. Keijssa- ren och Spagnien synes inthet skole villia förstå till at gifva kongen i Portugal titulum regis och föruthan then kunde the ministri Lusitanici inthet emottaga någon salvum conductum eller här stå såssom legati regii med någon securitet. Ville Botelho koma till honom och inthet offenderades, at han hvarken finge titulum excellentiae eller högre handen, så ville Servien göra honom all ära och tienst. Botelho ville thet inthet göra, uthan sva- rade igen emot oss, qui perdit negotium (putavit dignitatem sui regis) propter honorem (hoc est visitationem hanc vel aliam talem) perdit nego- tium et honorem. Thet synes lijkt, at Gallia hafver Portugiske saken i reserve och till efterste knuten at oplösa, när alt annat kan i thet närmaste vara richtig. Hvad oss vidkommer, efter Botelho hafver varit legatus till Eder Kongl:e Maij:tt och inthet hafver än aflagt samma qualitet, så gifva vij honom titulum excellentiae, doch böije, så mycket som skee kan undan för publique acter, och ehuruväll vij hafva budit honom högre handen och praecedencen i entréen hoos oss, hafver han lickväll inthet vellat emottaga. I thet brefvet var så när bracht till ända, kom decanus Heystermann till oss ifrå grefven af Auerssberg och licentiaten Crane och berättade i theras nampn, thet the påminnandes sigh, att the hafva den 8./18. huius svarat Mylonio, thet the väntade ifrå sine colleger i Munster theras sentiment öfver vår full- macht, hafva nu vellat oss genom honom, Heysterman, förständiga, det dee Munsteriske gesandterne och thesse här hafva fuller funnit någre dubia i vår fullmacht, doch icke sådane, som the tychte skulle kunna gifva store dis- putationes; the kunde lickväll inthet gifva thesamma i liuset och med ossthem communicera, efter the, så snart fullmachterne vore framtedde, hafva skickat copian af vår fullmacht (förste gången sade Heysterman, the hade communicerat ofvan omrörde dubia till hofvet, men han kom andre gån- gen till oss igen och sadde, efter unfången correction thermed böra förstås copian af vår fullmacht) till Wien och vänta inthet svar för än innan 3 veckur; kunde hända, at Keijssaren sielf inthet achtade samma dubia, uthan låthe them passera, och förthenskuldh hålla the onödigt at them nu frambära be- gärandes allena, att vij ville till att facilitera fridz negotiumit säija, om vij hade något emot theras fullmacht. Vij svarade, det vår fullmacht vore så beskaffat, att vij ville förmoda, hon skulle med skäll kunna bestå; men ther the någre dubia förmeente sig hafva theri funnit, skulle thet fast meera fa- cilitera värket, att the optächte them strax, på thet vij måtte med posten i dag skrifva therom till Eder Kongl:e Maij:tt. Thet ginge nu först 3 veek- ur sin koos, innan the få svar från Wien. När thet då kommer, så kunde hända, at samma dubia och flere därtill vore fundne vidh hofvet, dem man lickväll sedan måste berätta till Sverige och töfva efter svar. Oss vore där- hoos vitterligit, at grefven af Lamberg voro ankommen och Auerssberg reesefärdig härifrå. Auerssberg hade begärat pass aff landtgrefvinnan och praeparerat sigh till reesan, på hvilket fall vij inthet kunde meer uthlåta oss emot Auerssberg, uthan måste thermed hålla inne, till dess Lamberg, som härefter säges skall tractera med oss, vijsar oss sin fullmacht, då vij inthet vella manquera på vår sijda i thet som görligit är i then saken. Haec illi etc. …

PS: Under lit. K finnes, hvad Churbrandenburg hafver fåt för een skrifvels- se af the andre churfursterne för thet at hans ministri inthet velle falla them och theras suffragia bij uthi Frankfurt.