Men aldenstund vår offentlige congress hafver alt härtill inthet kunnat nhå sin framgang, deels för |:competencen i högheeten:|, deels för thet at erkie- bispen af Bremen icke ville försäkra oss för sine och the Danskas rootter, som här i negden hafva vistats, eftersom Eder Kongl:e Maij:tt för detta i underdanigheet är kungiordt (sakerne och hafva varit af större vichtigheet, än at the efter nödtorften hafva kunnat skrifteligen eller genom residenterne förrättas), så hafve vij änteligen för got funnit, at jagh medh secretario le- gationis skulle mutata persona, alio nomine och al incognito ryckia till Peersmässa marknaden i Münster at besee staden och genom den occasion komma till taals medh legatis Gallicis, eftersom grefven von Auerssberg och Langerman hafva äfven brukat samma maneer och sådant elliest in Gallia och annorstädes practiceres, at solennes legati ofta incognito och dock uthan praeiudicio publico theres saker förätta. Jagh kom altså den 17./27. Junii till Munster och strachs om aftonen i skymningen genom monsieur Mylonium på thet slaget notificerade d’Avaux à part min ankompst, hvilken strachs tesmoignerade stoor affection och begärelsse at tala vidh migh före- slående, at han ville samma afton möta migh i baron de Rortées logemente, som var näst hans. Men när mons:r Mylonius gick åter annan gången till honom att förevända min tröttheet af reesan och seena qvällen, så förän Mylonius fick begynna tala, märkte han ändtskyllningen, sade sig prae nimio desiderio hafva med sitt förslag begåt een faulte, badh om förlåtelsse och sade sigh morgonen therefter velle komma till mig, sammaledes incognito och uthan någon train, thet och skedde.

Efter middagen besökte dee mig både tillijka, dock uthan någon train eller strepitu, medan jag ville vara incognito, thetsamma giorde jag och them igen dagen therefter, doch uthan någon min tienare, allenast medh residen- ten, h:r Rosenhane, sampt hans vagn och tienare.

Först talte vij om fridztractaten. The höllo före at han stutzade för vårt Danske krig skuldh. Kaijssaren fuller ingen stoor lust hafva till fridh dess- föruthan, men therigenom hafva fåt een skeenbar praetext at förtögra trac- taten och fortsättia kriget föregifvande sigh icke kunna förlåta Dannemark eller uthan Dannemark tractera. The hölle fuller bägges det Danska kriget pro iustissimo, d’Avaux bekände i synnerheet, ther han hade varit så när, då det Svänske manifestet conciperades, hade han väll kunnat angifva fleere dee Danskes injurier emot Sverige än i manifestet nämbnes, the han i Ham- burg residerande hade hördt, sedt och förfarit. Beklagade allenast, at det icke syntes dem vara satis tempestivum. Hade feldtmarskalken, herr Tor- stensson, allenast öfver förledne vinter blifvit i erflanden, så hade han och Rakoczy i denne dagh tryckt friden af Keijssaren. Nu hade fienden fåt moodh med vapnen att afhielpa saken etc.

Jag sannade fiendens obegärligheet till friden och at han fuller föregifver sigh icke kunna eller veela tractera uthan Dannemark, men så praetenderar han icke allenast thet uthan och Gallicae legationis långe utheblifvande, theras infame och ährerörige invitations skrift, såssom han thet kallar, och theras orichtige fullmacht, att ther än det Danska kriget icke vore, så kunde han doch icke för the orsaker skuldh med ähra tractera, såssom han, Kaijs- saren, sielf skrifver till conventen i Frankfurt. Hade legati Gallici i förledne åhr till sattan dag comparerat, så hade vij näst Gudh haft fridh, förän thet Danska kriget begyntes. Jag förde dem, särdeles d’Avaux, therhoos till sinnes, huru månge åhr och huru stora injurier och affronter Eder Kongl:e Maij:tt hade dissimilando undraget af Dannemark, allenast på Frankrijkes inrådande. Nu the så högt hafve hopats och så hårdt trådt cronan på fötterne, at sielfva fundamentum status hafver begynt bransleras, så hafver oundvijk- lige necessiteten omsijder afpressat Eder Kongl:e Maij:t denne besvärlige resolution. Huru ogärna Eder Kongl:e Maij:tt vidh detta dessföruthan besvärlige Tyska kriget är kommen thertill, thet kunde dee sielfva besinna. Men efter man alldrig hafver totis viribus fåt|:antasta Keijssaren:| för det hinder the Danske hafve altidh kastat oss a tergo i vägen, så hafver commune foederis bonum nödvändigt fordrat, at een gång för alla rymat uhr vägen. The ville fuller något högt emfinna, at inthet var therom förhär communi- cerat medh Frankrijke. Men efter anima consilii taciturnitas hafver thet eij tillåtit, yrkte the therpå icke så mycket. The meente mig nogsampt hafva vist theraf. Jag contesterade mig icke hafva haft den ringeste veetskap eller vinck therom. Hade jag förhär thet ringeste märkt therom, så hade jag sielf gärna alienerat mit godz i ertzstiftet, thet bispen nu hafver confiscerat mig till 70/m rdr. skada i capital och 3500 rdr. åhrlig inkompst. Och hade jag något förr vist theraf, jagh torde äfventyras, att|:Glückstadt medh tollen:| skulle strachs i begynnelssen hafva kommit|:i våre händer:|. Men efter necessitas secreti hafver thet mig måst förhålla, huru mycket fahrligare hade varit een större uthsprijdelsse?

Theras långe utheblifvande entskyllade the med den förandring, som af kungens dödh i Frankrijke inföll. Att theras invitationsskrift var något hårdt stält, ville d’Avaux till een deel gifva|:migh:|skulden, efter han hade ther formaliter infördt siu eller otto integras periodos |:af mine bref till sigh:|och|:till:|cardinaln Mazarini. Thertill jag svarade bem:e theres in- vitationsskrift in singulis periodis vara |:bara sanningen:|, det och fuller tiena oss emellan och, när vij finge|:Tyske ständerne hijt:|, att|:seija:| them sådant |:mundtligen:|; men af vår egen invitationskrift (den hvarken Keijssaren eller ständerne carpera) såg han väll, att oansedt vij hade in sub- stantia |:äfven sagt thetsamme som dhe:|i theras, så var thet doch in ge- neralioribus och moderatioribus terminis. The sade sigh veela scripto mascule svara på Keijssarens i Frankfurt theremoot giorde proposition, bode mig högt, jag ville thertill|:skrifftligen:|något|:hielpa dem:|, hölts och rådligit, at kongen i Frankrijke sielf skrefve thetsamma till bem:e Frankfurtiske convent och maintenerade sine gessandter. Theras och fien- dens fullmachter ville mediatores ändra, såssom the på hvar sijda kunne vara tillfridz medh och sedan sättia itt par monars tijdh, innan hvilkes för- lopp the skulle emenderade inskaffas ifrå Paris, Wien och Madrit. Men på thet at, när the inkumme, uthi the keijsserisches i Ossnabrugge och vår Svenske fullmacht icke måtte finnes något feel och remora (så ville legatus Venetus tillijka anhålla om een copia af Auerssbergs fullmacht och oss den tee), at, om något feel theri finnas, thet och tillijka botas och inskaffas kunde. Grefven af Nassau hafver sagt orsaken, för hvars skuldh Auerssberg icke hafver härtill velat vijsa oss sin fullmacht, ingen annan vara, än at the fruch- tade, vij vorde thermed görande Dannmark ombragieux öfver Keijssaren, såssom tracterade han med oss uthan Dannmark; den elliest in forma vara lijkalydande med then som caesareani hafva i Munster och som procancella- rius imperii, graff Kurtz, för någre åhr sedan vijste mig i Hamburg. Legati Gallici hade fuller delibererat, om dee icke skulle, een eller både, reesa sin koos för dette dee keijsserliges fixerande och allenast lämbna residenten Rorté qvar, at icke tracten syntes abrumperad på theras sijda. Thet hade the och ärnat notificera ridkzens ständer. Men efter mediatores sättia bem:e två månars tijdh, varde the fuller them aftöfvandes.

I |:vår fullmacht:| undrade Galli, |:E. M:t:| gifver Käijssaren |:titulum maiestatis:|, bode, at thet måtte ändras och i den staden sättias |:Imperator Romanus:|, på thet icke Keijsaren thermed högdes öfver |:Frankrijke:|; them fuller cedera Käijssaren loco men aldrig titulis. Ther |:E. M:t:| gofve Käijssaren |:titulum maiestatis:|, skulle |:Frankrijke:| then och af |:E. M:t:| begära. Secundo såge the fuller gärna, ther Eder Kongl:e Maij:tt täcktes i vår fullmacht låta sättia, se una cum foederatis suis tractare cum Caesare et foederatis atque adhaerentibus eius. Men thet sade jag icke höra till substantiam plenipotentiae uthan till vår instruction, theri thet och funnes. Vidh den occasion besvärade dee sigh obiter, at man hafver eentijdh bortåt i cantzliet i Sverige begynt uthelåta i breef och elliest titulum christianissimi kallandes theras konung allenast regem Galliae, bode, at thet måtte bootas kallande honom anteen absolute regem christianissimum eller regem Galliae christianissimum.

In summa abrumpera fridztractaten hölts i Munster orådeligit ob pub- licum odium, continueran non licere per caesareos. Ergo måste man patientera, till thes man finge förnimma, om den Danske strijden kunde mediante Gallo et Batavis slijtas på grentzen emellan Sverige och Danne- mark eller om Eder Kongl:e Maij:tt ville remittera then hijt, såssom Käijssaren söker. Thet spränges fuller uth af fienden ifrå Dressden och elliest, att emellan Keijssaren och Dannemark skall vara sluttin een sexåh- righ alliance, theri ingenthera får handla eller sluta sin fridh uthan den andra. Men så vijda vår och Frantzosernes correspondentie lyder, synes thet än nepligen vara skedt. Langerman här neekar thet och säijandes Käijssarens fullmächtige i Köpenhambn, Plettenberg, allenast een gång vara hörd in pleno senatu, men kungen hafva altsedan varit i siön, |:ut evitet foedus:|. Galli och Venetus frågade mig, hvilket Eder Kongl:e Maij:tt häller skulle vella, tractera then Danska saken på grentzen emellan cronorne eller här? Thertill jag ännu ignorantiam förebar. Men the höllo bäst, att hon icke remitterades hijt. Fienden, som dessföruthan till ingen fridh inclinerar, skulle bruka thet här för een stickeplåt at trainera både den Tyske friden och Danska kriget. Elliest ther Eder Kongl:e Maij:tt giorde |:mine:|, att den Danske saken syntes ther hemma på gräntzen snart kunna afhandlas, skulle thet vara |:een cunneus:| att desto snarare |:poussera Keijssaren här:| till |:Tyske:| friden, såssom den ther |:fruch- tar:|, at ther den |:Danske fridhen:| förekomme den |:Tyske:|, så skulle |:E. M:tz armee:| desto starkaer komma hijt tilbakars och |:Keijssarens conditioner:| blifva desto |:svårare:|. Detta är altså det förnämbste, som om fridzhandelen i vårt samtall föreföll. De conditionibus pacis talte vij så gott som inthet. The frågade fuller obiter, när jag tog mit afskeedh, hvad våre ville blifva. Jag sade (thet och the giorde) securitatem regnorum bestående in ordinum imperii libertate vara den högste; the öfrige pendere e tempore, hoste, armorum eventu och härefter angående tractater; thet them och lijkt syntes.

Thärnest hölt jag an om|:subsidiernes

Im Zusammenhang mit den Subsidienverhandlungen zitiert bei S. Lundgren S. 205 Anm. 58.

Fem gånger visiterade dee migh, Venetus een gångh, jag them tillhoopa två reesor, Servient allena een gång och Venetum een gångh, alt sine strepi- tu. Hoos mig gaf jag dem praecedentien och the mig hoos sigh. Then första och sidste visiten gofvo både, Venetus och Galli, migh. Venetus vill gärna vara vår mediator, om så behöfves, och thertill under tijden komma hijt. Conventus Francofurtensis hafver rådt Kaijssaren acceptera hans mediation, doch sub conditione seponendae interim competentiae cum electoribus et ut fiat sine offensione regis Daniae. Men Contareni viste icke ännu, om Kaijssaren hade eller ville den acceptera eller icke. Härmedh reeste jag den 23. Junii [3. Juli] hijt tillbakars igen. Och är detta |:substantien af min för- rättningh i Münster:|. Härefter varde vij det mästa förrättandes|:per literas et residentes:|, och ther något vichtigare förefaller, |:kommer een ifrån dhem:|kan skee |:hijt:|…