Auf Nr. 151, 153 u. 157. Belangende thet förste, så ähr fuller till beklaga, att i verlden nu så vidt är kommet medh sådane ceremonier, thet icke allenast een högheet och praeeminentz therunder sökes, uthan och att therigenom vidh denne tijden ett så högtt och önskeligit värk, som fridztractaten ähr, skall kunna difficulteras och förhindras. Men sedan then härmedh söckte högheet hoos folcket i verlden ähr af then consequentie, som kunde ther- igenom een diminution af kongeligh reputation och een disparitet i vår och andre konungers souverainitet föllia och förorsakas, så ähr af Eder väl giordt, att I om sådant till förekomma stå på rationes aequalitatis och till den ände uthan tvifvell giordt åthskillige förslagh och voro kombne på sor- tem, hvem then och kunde drabba och kunde i så måtto ingenthera deelen therigenom praejudiceres. Och hafve vij fuller thenne saken hoos oss öf- verlagdt och befinne på både sijdor temelige skääl anten att cedera Francke- rijke eller bestå allt fast, som hertill ähr skedt på rationes aequalitatis. Vij påminne oss väl, hvadh dee Frantzösiske ministrernes comportement både i vår högst ährade kiäre her faders tijdh såväl som sedhan hafver varit, och att andre konunger mehrendeels Franckerijke cedere, Spagnien och (som achtas fast för then mächtigste konung), ehuruväl han fuller ocke vill synes per expressum et directe cedera Franckerijke, så declinera lijkväl thes ge- santer the vahnliga congresserne medh den Frantzösiske och de facto et per indirectum gifva effter. Så kommer och hertill, att nu en så stoor saak skall företagas, som fuller i sig siälf fordras och krafde, att man tänckte på medell henne mehr till befordra ähn förargra och fördenskull cederade tempori. Vij och hafve ganska få vänner att tillijta, ähre hoos mången exos och susti- nere een jalousie så stoor, att then skulle falla androm odrägeligh, och att vij fördenskull hade orsak att hålla och förmehra vänskapen och alliancen medh Franckerijke och bekomma subsidierne. Men när vij hoos oss här bredevidh betrachta, hvadh för en consequentie äfven denne saken medh sigh drager, före och oss till sinnes, att ändoch offta tillförenne ähr thet- samme af Frankerijke styfft påstådt, men lijkväl på vår sijda aldrig vara gif- vit theruthinnan effter, eij heller hafver högstbemälte vår käre her fader eller effter Hans M:ts dödh vij och våre legater aequaliteten velat cedera och afstå, denne congressen och, som nu emillan Eder och dem Frantzösiskeskall anställas, ähr solenn och kastar fast heela verlden theropå ögat, och vo- ro icke uthan, att, ther d’Avaux så styfft och starkt thenne saken insisterer, I tå äskade af honom hans fullmacht och commission af sine principaler att skola thenne saken nu äfven drifva och sökia till slätta, icke mindre ähn nähr bemälte d’Avaux uthi förleden vinter hafve hoos General Staterne giordt en proposition öfver liberteten af then påviske religionen, men ähr af honom fördradt, att han skulle thee sin commission hertill. Det kommer och hertill, att, ther vij ville i thetta cedera tempori, skulle vij framdeles icke kunne igenhemptat, fast vij nu skulle mehre caute ähn regie gifva Franckerij- ke effter och och dess gesanter förste visiten. Dertill medh och ther vij skönt ville thet giöra cum protestatione et reservatione, icke att dragas oss en annan gångh in praeiudicium, så skall dock tilläfventyrs d’Avaux vara sa opinia- trisk, att han vill absolute och uthan nagon respect och våre förbehåldh praetendere praeeminentiam regis Galliae och icke eens veele förstå till något, som allenast hafver en speciem aequalitais, men ther ofvan opå och firmeres i flere andre saker emot oss, der vij dock ähre Franckerijkes ex aequo foedererade, erkenne Frankkerijke för vän och ingen för vår herre eller öfver- man ähn Gudh allena.

Vij hafve fördenskull för nödigt och godt ansedt, att I och her Salvius icke komma till någon cession af the acter, som involvere vår kongelig högheet och rijksens myndigheet, thet vari sigh medh förste visiten eller i andre sa- ker, men heller, att I stå på paritatem et aequalitatem, ehvadh och andre konunger giöre. Och så myckit then förste visiten och theri bestående och sökte praeeminentz vidkommer, hålle vij så före, att han som först komme till den stadh eller orth, ther congressen skedde, gåfvo then andre, som se- nare kommo, förste visiten och att sådant blefve een aftald saak. Ty ther dee Frantzösiske skönt skulle, som fuller troligit ähr, komma senare, så kan dock oss genom thet vij först låte gifva dem visiten inthet therigenom prae- judiceres, efftersom thet voro en afftald saak och hoos folcket dijudicerades, lijkasom skedde thetta casu af thet att then eene råkade komma förr än then andre. Efftersom vij vette för detta pläge hållas och vara hållet iblandh sou- veraine princers legater, att then sidst kommer och notificerer then andre sin ahnkompst, pläger undfå förste visiten, therföre I och vele stå på thet förslaget. Men vele dee Frantzösiske dertill icke förstå och bevillia, tå hafve I och her Salvius till giöra dem detta expedientet i saken, nembligen att när sa I som dee Frantzösiske komma till den orth, som bestembd ähr till mötet såsom loco medio emellan Ossnabrygge och Munster, att tå mu- tuelle congressen skedde uthi någons serdeles hus och rum såsom loco ter- tio et neutro, ther bägge sijders commissarier såsom legater af tvenne sou- veraine princer och cronor komme der tillsamman, det vore anten i kyrkian eller på rådhhuset eller något annat beqvembt huus, och att der voro anten två dörer till ingångerne eller allenast en och then ene kommo förr och then andre sedhan, hade thet föga till betydha, efftersom och thet fögha hafveroppå sigh hvem som begynner tala. Men skulle dee och till detta icke vele bevillia, uthan opiniastrera alt forth, tå må I medh her Salvio säija Eder in- gen commission af oss hafva till cedera något i then måtton, eij heller kunna eller töra såsom eens herres tienare extra mandatum thet giöra, uthan heller vele rapportera therom hijtöfver och förvänta beskedh. Men giöre dem elliest detta förslaget till det yttersta, att hvadh som vidh congressen voro till tractera eller adjustera, måtte skee af och igenom bägge residenterne, så att vår communicerade och aftalte medh dem Frantzösiske legaterne i Munster och deres medh Eder såsom våre legater i Ossnabrygg. Således hålle vij heruthinnan vara till procedere och det för visse och godhe skääl skuldh att observeras, medh mindre alleredho och förähn detta vårt bref till Edher kommer, nogot annat theri voro passerat. Och tilltroo vij Eder samptelige discretion, att I gåå häri vahrligen, försichtligen och medh godh modera- tion och söke herhoos dem Frantzösiske medh gode skääl, som dee och härtill ähre till hålla i godh humor, efftersom vij eij häller vele förmoda, att dee så starckt röre denne strängen vidh desse tractater, att värkedt deroppå skulle brista.

Dee keijserske gesanternes excuse eller rättare till seija tergiversation måste I undraga och patientera, men vidh occasion lijkväl modeste vrijda skulden af fiendens opskiutande inopå dem drifvandes tractatens maturation, så godt I kunne medh remonstrationer och funderade skääl, såsom att heela Chri- stenheeten och i synnerheet Tysklandh hade nu så länge hafft störste ögat och hoppet på detta almänne mötet, och önskade hvar man friden i Romer- ske rijket. Härtill vore ju länge nogh disputerat om praeparatorierne. Skulle nu andre difficulteter inkastas, thet skulle märckeligen turbera heela saken. Thet lågo och föga macht opå mediatore och kan skee, ther Danmarck icke hade trängdt sig in i saken och obtruderat sig för een interponent, tilläfven- tyrs hade inthet gådt så långt omkringh, som skeedt ähr. Men efftersom Danmarck mehr hafver förhindrat ähn befordrat värket, står thet nu allenast till beklaga, som icke kan ändas, medh andre fleere argument, som tiena. Men elliest måste I förvänta, hvadh uthslagh och thenne saken griper medh dee keijserske, och icke förtryte, att tijden blifver något långh.

Här det tridie, att vår armee hafver nu på någre månader varit i Hollstein och Juthlandh, therpå kunne dee Frantzösiske inthet undra, när dee be- sinna vele, hvadh vij härtill vidh thet Tyska väsendet hafve giordt och agerat både theroppe såväl som här nidre uthi Tysklandh. Dem sielfvom är ju vitterligit, huru konungen i Danmarck hafver härtill förhindrat och sökt till retrahera oss ifrån thet förbundh och then cooperation, i hvilke vij beståå medh Franckerijke. Hade vij nu strax uthan all respect och considera- tion af vår säkerheet gåådt opp och förlåtit thenne fienden, tå hade inthet vissare varit, än att han hade kastat heela vårt krigzväsende theruthe öfver en hop; och att vij här åhrligen skole sittia i räddhogan till blifva af thenne anda grannen, när honom så komme till pass, besprungen och icke kunneadsistera väsendet i Tysklandh hädan ifrån, thet skulle ju mehr hafva skadat oss och then gemehne saken än något annat. Och vore inthet stoordt till be- fruchta, att Keijsaren går på Franckerijke, men att han mehra skall sökia till gåå hijt neder åth Tysklandh, hvar icke af orsak att secundera Danmarck, dock till impatronera sigh siökanten och sättia oss i deste större angustier. Franckerijket hafver och lofvat att skola gåå åth erflanden, men nu går com- te de Turaine icke allenast inthet thijt, uthan och är medh armeen gången från Rehnströmen och heelt inåth Burgundh; och arbetade Franckerijke medh andre sine armeer allenast emot Spagnien och ville såsom medh våre händer taga castanierne uthur elden. Vidh discurser kunne I af sådanne och andre skääl remonstrera necessiteten af vårt krigh emot Danmarck och något vårt längre liggiande medh armeen i Hollsten och Juthlandh, än dee tilläfven- tyrs hade förmodat. Sompt excusere I och i sompt entretenere I saken medh löften, att feldtmarskalcken medh första skall bryta opp, efftersom och Franckerijke pläger giöra, men presentere in effectu, hvadh lägenheeten medhgifver.

Elliest ligger nu vår stoora flotta uthi Dalaröön aldeles färdigh, och vij stun- deligen budh förvänte honom vara gången tills siös under h:r Claas Flem- mings conduicte. Och förmene vij, att han skall kunna freda siön och dertill medh befordra och i värcket hielpa att ställa the desseiner vij förehafve ge- nom bägge feltmarskalckerne i Skåne och Juthlandh och på alle fall vara Danske flottan vuxen att biuda honom hufvudet. Efftersom vij häröfver hafva instruerat her Claas Flemmingh och i lijka matto informerat feldt- marskalckerne, hvilke förmodeligen skole kunna så myckit bättre sinemillan cooperera, sedan correspondentzlinien förmedellst vår flottes action i siön blifver försäkradh och öppen hållen. Gudh förläne sin nåde och vällsignelsse till godhe consilia och lyckelige framgångh i actionerne …

P[er] B[rahe], J[acob] d[e la] G[ardie], C[arl] G[yllenhielm], A[xel] O[xen- stierna].