Auf Nr. 104. 1. Jagh fick ett lijthet breef af feltmarschalken om the Luneburgi- sches ahnbringan och resolution och i synnerheet, at han begärer copia af thet som medh stift Bremen och Verden af Kon.M:t och chronan för detta afhandlat är. Jagh hafver theropå svarat, såsom härhoos går under öpna brefvet. Grubben och jagh blefve thertil deputerade af rijkzcantzleren anno 1636, då hans Exc. reeste frå Strålsund till Sverige. Thet hafver sedan bispen, domcapitlen och ständerne i begge stifterne så ock kungen i Dannemarck på den ena sidan och vår allernådigste drotning på den andra ratificerat. Om nu thet är ex honore regio et regni, at privati uthan publique ordre eller gifvin orsak sådana publica pacta bräckia och cassera, nescio.

2. At Herman Båth är fangen, thet synes fuller vele blifva hans fatum ex- tremum. Thet vore honom et beneficium, at han depescherades. Nescit enim, unde amplius vivat, homo undiquaque desperatus. Thet vore lijkväl gott, ut prius quantulumcunque scit de consiliis Caesaris, Poloni, Dani ei extorqueatur.

3. Griessheimb var här. Genom honom lätt jagh (doch ut neque hic neque hostes animadverteret nos id cupere) sondera caesareanos om stilleståndet. Dixit Monasterienses caesareos legatos inclinera, men toras inthet sincere berätta, hvadh the meena, in aulam Caesaris för Trautmansdorfs och Curtii rädzla schuld. Auersberg och Cran hafve slaget thet vidt uth, non esse iam de tempore mit den Schweden stillestand zu machen; wir wollens jetzt wol anderst tractiren. Die plätze können unss doch nicht entstehen. In summa hafve varit högt intonerade. Doch om Sverige ville tractera fridh à part, therefter hafve the synts mehr lystra. Griessheimb sade sigh reesa til felt- m[arskalken], her Torstensson, meente inthet stillestånd vara medh desse legatis at handla, uthan thet moste skee mellan generalerne, hvartil han fuller ville låta bruka sigh, om thet så behagade, eftersom han förmeente sigh vara Hatsfelds egen karl och denna kunde drifvat hoos Gallas, quos ad inducias propendere putabat. Men jagh må bekänna, at, om Churbrandenburg ville uprichtigt drifvat, vore thet förslaget thet bästa. Han hafver sielf stort in- teresse theri och kan görat medh authoritet. Doch så lenge man är oviss, om the kaijsersche inclinera thertil eller eij, voret bäst, at churfursten sloget hoos them före af sigh sielff, qvantsvijs för sin egen stats säkerheet skull, tentative, först quaerendo, ther han kunde disponera the Svenska thertil, om icke een ting vore, at Kaijsaren läte sigh sådant behaga? addendo argu- menta suasoria posse id esse viam facilitandae paci, resistendi Ragoczio, lenendi animos etc. Ther E.Exc. läte Lillieström theröffver artificiose inlåta sigh medh Borgsdorff i communication, doch at the icke märkia oss stort stå therefter, uthan at han gofve them ansam allenast per tertiam et quartam manum, thet Brandenburgenses sielfve motte hoos oss och Kaijsaren för- sökiat assecurando electoratui et paci praeparandae. Sed quid ego noctuas Athenas? E.Exc. finner fuller sielf bästa medlet. Haec tamen pro voto re- quisitus raptim effudi. Men så är thet nödigt, at E. Exc. först låter feltmar- schalken vetat, at icke han alia via drifver thetsamma och kommer således een confusion theraf. Migh tycker, elector tanquam mediator inter genera- les kan bättre ther drifvat än vij här. Så blifve ock vij bättre excuserade hoos Fransoserne, när thet kommer af ständerne sielfve. Elector kan sedan ock proponerat Gallis, när han allenast först hafver begge generalernes consens. Credo Gallos postea non recusaturos et in iis persuadendis nos tum collabo- rare possemus cum electoralibus huc venturis legatis.

4. Mycket gott voret, om her Rosenhan reeste til feltmarschalken, 1. om detta negotio, 2. om soldatescans futuro contento, 3. at sielf taga alt armeens tilstånd i ögonskeen. Men 1. meenar Rorté, at Galli numehra snart kommahijt; 2. ijsen drifver nu starkt i Elfven, at han vid Buxtahude näpligen skall medh carretter och hästar komma öffver, 3. at reesa til Winsen eller Lauen- burg är longt omkring, 4. han hafver altidh åt minstone 60 eller 70 mijl til armeen i Jutland, 5. får han nu icke see armeen, aldenstund hon ligger förströdd i qvarteren. Doch ställer jagh alt sådant til E. Exc. och hans eget bättre betänckiande.

5. Hilfe für Steenbock. Schwierige finanzielle Situation … Jagh tacker E. Exc. för den honorable opinionen om migh, at han icke seer migh ahn för en prackare, såsom D. Bothvidus sade til kungen. Men jagh svär E. Exc. vidh mijn saligheet, at jagh inga fleere medel hafver i mitt vold, än thet ambassa- dan moste här nödvendigt i förstonne hafva till ett stickplat. Hade jagh medlen i händerne eller kunde så snart få in them, jagh giordet gerna, icke allenast E. Exc., uthan och her Steenbock sielf till villies, imo till chronones tienst. Men jagh hafver inga medel thertil och veet them icke till at få, så at jagh moste nödvendigt entskylla migh. Jagh hafver eij heller ännu nogon vissheet om subsidierne, fruchtar ännu, at Galli toras vidh denne muta- tionen ock ändra sigh…

PS.: Sende acta Bremensium et Verdensium für Torstensson. Comes Olden- burgicus hafver a primo initio belli haft neutralitet. Transsylvanicas chartas remittam cum proximo nuncio. Blifva inga induciae och armeen moste agera moot Daniam, så voret gott, at Rakoczys puncter snart rati- ficerandes. Thet skulle divertera Kaijsaren från siösidan.