Hinweis auf Nr. 14, 15 u. 18. Nu ehuruväl jagh vidh samme audience [bei den dänischen Gesandten] gaf orsak därom at tahla och mehr förnimma, huru med dhe keijserske var beskaffat, lijkväl tvifvel föruthan, efter dhe sielfve igno- rerade, instelte dhe rådsambligen dhermedh och vidh jagh sådant touche- rade, teege stilla seendes hvarpå andre, hafver jagh härom till E.Ex:er i vissheet icke något kunnat skrifva, var och vidh i går ankomne post mitt bref till E. E., som jagh med honom tilbakar skickade, allerede slutedt, och dertill med för seent, att jagh inthet något derom kunde erfahra och E. E:er vidh handen straxt deropå svara heller notificera, helst effter det syntes hoos migh betänkeligit kunna sådant à propos och i hastigheet uthvärckia, altså hafver jagh i dag til min skyldigheet genom min skrifvare sådant låthit för- nimma, hvilken såssom motu proprio gick till dhe Danskes secreterare, sökiandes hans kundskap och derhoos vette legaternes nampn med sine vanlige tituler; och effter deres secreterare förste anmählan om E. E:ers an- kompst svarade berörde min schrifvare sigh väll veeta E. E:er intet heller giöra än at fortsettia reesan och komma till sielfve värketz begynnelsse, män derhoos tviflade, huru E.Excell:er det väl kunde giöra, emedhan E.E:er icke vetta, om dhe för tijden här varande keijserske voro allena deputerade och plenipotentierade, at ingen annan som caput legationis heller elliest med full potestate vore här at förvänta. Svarade deras secre- terare, dhe keijserske så i vissheet hafva sagt för dhe Danske gesandter, när dhe dhem besökte, at dhe, graff von Auersperg och doctor Kraan, voro till denne Ossnabrüggiske tractat allena deputerade och plenipotentierade och här ingen mehr förväntas, män i Münster på samma sätt graff von Nassow och Folkemar, den och dher nu ankommen vara skall. Dheropå replicerade min skrifvare fragandes, om dhe Danske gesandter hafva sedt deras fullmacht, nekade han skiutandes sigh dertill, att sadant bör skee, när alle legaterne vore tillsammans, hafva icke heller dee Svenske teedt sin full- macht och hans Excell:e, her Salvius, nog veet, huru vida Auersperg ähr plenipotenierad aff Keijssaren. Dhertill fråger min schrifvare, om dhe Danske dherom hafva schrifvit till E.E:er, dhe Svenske legater; hvilket såssom han åter nekade seijandes E.E:er sådant förr väl veta, sade så minschrifvare, at hvadh D. D. E. E. dhe Danske om sådant E.E:r medh sin schrifvelsse i vissheet informerade, meente han E.E:er af dem praesteras ett gratum officium och det ett gått förtroende requirera ville.

Vidh detta deeras samtal kommer D. Lippe tanquam ex improviso uth- springandes och frögdade sigh för secreteraren öfver den victorie han då af ett bref, honom uhr Hålland af den Danske dher residerande ministro var öfverskrifvit, förnam Hollenderne hafve erhållit öfver dee Spanische; refererade så min schrifvare af tryckte aviser hafva förstådt detsamma, hvaroppå D. Lippe af honom begiärte få see af dhe tryckte nogre particu- laria, effter hans sohn tienar fursten och hafver varit i samme rencontre. I detsamma förtellier secreteraren för D. Lippe, hvadh han med min schrif- vare talat hafver och i synnerheet, att han frågade sig, om gesandterne hafva berättadt til dhe Svenske om dhe keijsersches fulmacht att tractera; begynte så D.Lippe berätta, hvadh dhe keijserske till sådan dhe Danskes frågan vidh deeras giorde visite om plenipotentia svarade, nembligen, 1. dem beggies, graff von Auerssberg och D. Kraan, hafva här tillståndh att tractera och inge flere at förmodas, såsom och i Münster graff v. Nassow och Volkemar; 2. att genom andre än dem denne saak icke pertracteras kunna heller böra. Däropå sade han, D. Lippe, till ofvanbemälte secretarium: af den ralation I hade af den keijserskes betiente (detecto nomine) och den som dem af- finitate ähr iunctus, (hvilken för secretario hafver sagt, at dhet förvän- tes ännu een medh full potestate tractandi) såväll som hvadh jagh annis 1628, 1641 och elliest af ett bref uhr Wien hafver förnummit, caesareanis fidem non habeo, och så nästan ville sluta, at derföre kunde dhe Danske i vissheet något till E.E:er icke skrifva; slöt D. Lippe dermedh och begynte seija, at honom trovärdigt är förkunnigadt, dhet dhe Frantzösische än icke äre oprykte uhr Frankerijke, skole desslijkest een tijdh fördröija i Holland der medh Staterne något att debattera, som och att dee Frantzösche ad obsidionem Leridae hafva fådt stort nederlag och förlorat 1500 man. Därmedh gick D. Lippe till dhe Danske gesandter och min schrifvare togh sitt affträdh.

Hvadh nu dhe Danske gesandter vidh sådan kunskap varde i denne saak görandes, står medh tijden at förvänta. Var och i dagh baron de Rortés secreterare hoos migh berättandes sin herre inthet vist vara resolveradt anten förbijda dhe Frantzösische legaters ankomst i Hollandh heller och reesa föruth hijt, sigh vist hafva förstådt dhe Frantzösische nu vara under vägen och uhr Frankerijke opbrutne. Jagh hafver inthet heller förnummit, om dhe Danske och keijserske hafva varit till något mundtligit conference sedan, uthan hvadh genom internuncios uthrätta kunne, effter dheres betiente som bemälte Rortés secretarius och förmälte dageligen omgås. Sade samme secretarius och sigh hafva förstådt ifrån dhe Danske, at hvadh dhe Fransösche icke varde kommandes innan 14 dagar, voro dhe esolveradhe att härifrån reesa och tilbakars igen…