Auf Brief aus Salzwedel August 15/25. Och såsom vij sij Eder då hafva varit sinnadhe att begifva Edher till Minden och der möta her Salvius förmeen- andes Edher icke giöra orimmeligen theruthinnan, så hafve vij Edher någregånger för detta öfverskrifvit vår meeningh om Edhert ahnreesandhe, i syn- nerheet hölle vij för bäst, att I och her Salvius förtöfvadhe i Minden, till dess I förnumme andre interessenters och mediatorers, särdeeles konungens i Dannemarcks gesanter vore ankombne eller i nägden, då I och her Salvius tillijka kunne ahnreesa på Ossnabrugk och i det fallet låtha praeparatoria för ambassaden thersammastädes af någon annan förrättas ähn af någon- dera Edher.

Nu förnimma vij her Salvium vara opbruten från Hamburgh, men dee Danske gesandterne gå mechtogh lente och dessföruthan höres ähn inthet af Kaijsarens commissarier eller deres ahnkombst vijdhare ähn grefven von Auersbergh allena ähr i Ossnabrugk, eij heller är någon viss och egendtligh kunskap hoos oss inkomben, hvadh det lydher medh dee Frantzösiske; der- före och emedan I uthan tvifvel allaredho ähre uthi Minden, förän detta breef kommer Edher tillhanda, så kan och fuller hafva sine skähl, att I Edher thijt hafve förfogat, der I medh lijka justification af vår saak och lempan kunne vara och Edher oppeholla, som voro I uthi Altemarck, allen- ast påminne vij Edher nu som förr, att I icke opbryte derifrån eller reesa ahn, förähn I vist förnimme dhe andre förberördhe gesanter vara ahnkomb- ne eller ju in propinquo stadde.

Her Salvio hafve vij uthi våre sidste skrifvelsser frijt och heemstelt

Vgl. Nr. 10.

anten att förblifva tillijka medh Edher i Minden och reesa coniunctim ahn eller be- gifva sigh föruth på Ossnabrygk fölliandes den process andre i interessenter holla, att infimus legationis kommer först till locum tractatus ahn, alt effter som sigh bäst skickar och oss eller chronan icke vederfahres någon des- pect; och kan tilläfventyrs vara gott, att han reeser föruth till Ossnabryck, efftersom een Keijsarens commissarius von Auersbergh der alleredho är stadd och såsom dee våre förbijder. Öfver dette och mehra veele I medh her Salvio communicera, och offta be:te [!] visiterade och I uthi Edher reesa från Altemarck till Minden någon af hertigerne af Brunsswijk och Lune- borgh, kan det väll hafva sin skähl. Giöre I det och inthett, kan föga vara genom åtherhollet förlorat. Men huru vidha I vidh sådane conference eller förmodelige congresser vidh sielfve fridztractaten må inlåtha Edher medh den och andre furstar och ständer uthi Romerske rijket i tractat, thed är een saak af mehra consideration och skole I theröfver underrättas medh första lägenheet, hälst nähr her Tuhro Bielcke uthereeser.

Thed I elliest förfråge Edher, huru vidt I skole Edher författa medh den Westphalische staten, så skrefve vij Edher till om thenne saken den 5./15. Augusti

RR 839’–840; vgl. auch den kgl. Brief 1643 Nov. 11/21 in RR 1184–1185.

och kort förvicken monadh oppreppe samme vår meeningh her- hoos medh denne förklaringh, att hvad I kunne medh godt consilio jem- väll och tijdigh och försichtigh inspection sij den staten till godho och medhfogh och lämpa inrätte der sakerne i godh skick, då lathe dem vara Eder befalladhe. Men såsom I derhoos väll vette, att fältmarskalcken är förtrodh och opdraget generalgouvernementet eller commendantskapet öfver heele den staten och I nogsampt kunne considerera, hvadh olägenheeter kunne förorsakas af diverse under tijden förelöpandhe contrarie förordningar, som mehra turbera våre saker än sättia dem i någon godh skick och lagh, altså moste I gåå häruthinnan heelt vahrsampt och, ther feltdmarskalken något hafver förordnat eller skähligen täncker till förordna, låtha särdeeles vidh någon förordningh af commendantskapet, som icke låtha sigh bryst- gänges giöra eller slijka af stoor importance, det moste alt lämbnas i sitt värdhe och ther I befinne uthi feldtmarskalkens frånvahru, att tarfven och nödtorfften af vår stat fordrar någon disposition eller reduction i een annan stat och vilckohr, communicera deröfver medh feldtmarskalken och tager hanss rådh samme betänckiandhe deri så, att hvadh för godt och nö- dight anseedt varder att böra förordnas i den staten, må skee medh Edert samfälte rådh och i så måtto lämbnas fältmarskalcken hans billige respect. Bescheid über Königsmarcks Verstärkung bringt Generalmajor Otto Steenbock. Weisung über die Waffenstillstandsverhandlungen mit Kurbrandenburg

Vgl. Regest in Urk. u. Aktenst. 23 S. 55.

.

P[er] B[rahe], G[ustaf] H[orn], C[laes] F[lemming], P[er B[aner], G[a- briel] O[xenstierna].