4

Memorial für Joh. Oxenstierna, Ture Bielke und Salvius

Stockholm 1643 August

Kopie oder Reinschrift: Kgl. Koncepter

Memorial af Kongl. Maij:tt, vår allernådigste drottning, gifven och tillskickadt des till fredztractaten i Osnabrügge förordnade commissarier, rijkzrådh och hofcantzler, her Johan Oxenstierna, her Thuro Bielke och Johanni Salvio Adler, öfver någre ehrenden, som i förrige gifne hufvudh- instruction icke äre så klarligen uthtryckte, som närvarande tijder och sakernes förlopp någon vijdare förklaring kunne fordra. Actum Stockholm de *** Augusti åhr 1643.

1.

H. Kongl. Maij:ttz förordnade commissarier till fridztractaten hafve uthförligen att sij uthur deres förrige här undfangne instruction och underrättelse, huruledes H. K. M:t achtar nödigt, nyttigt och reputerligit vara, at, sedhan praeparatorierne äre till redz och richtige, congressus legatorum må anställas, huru dervedh att förfara och hvadh i begynnelsen så i ceremonierne som realiteten vill tagas i acht, och fördenskuldh sine commissarier hermedh remitterar till för:te instruction den som ett rättesnöre i alt att effterkomma, så vijda det genom andre effterfölliande skrifvelser eller ordrer icke tilläfventyrs kunde finnas limiterat. Men effterdy nagot sädan ähr infallet, som bättre förklaringh synes behöfva, derföre hafver Hennes Kongl. Maij:t sine yttermehre tankar theröfver velat medh commissarierne communicera.

2.

Och till ded förste endogh Hennes K. M:tz i sin förre instruction serdeles hafver sine commissarier opå lagdt at medh mediatorerne såväl som Frantzösiske commissarierne och ständerne att öfverlägge och sigh beflijte, huruledes Tyske fursternes och ständernes och sielfve Romerske rijkes stat måtte till sitt förrige vilkohr redresseras, så hafver Hennes K. M:t lijkväl det alt velat upreppa igen, dess commissarier starkare inbinda och paleggie, att dhe denne punct de restitutione Germaniae principumque et ordinum imperii in veterem libertatem et statum för all ting och såsomden rätta hufvudh- och fundamentalorsaken till dette krigedt, hvilket ähr af ständerne begynt, af åthskillige konungar och republiker fomenterat, af konungen i Danmarck försökt, af sahl. Kongl. M:t intill sin dödh fördt, sedan och aff H. K. M:t alt hijt till consinuerat och aff Frankerijke angånget och ähnnu föres, på det högste hoos een och annan drifve medh sådanne argument och remonstrancer, som dess vichtigheet kräfver.

3.

Derföre och såsom Kongl.M:t görligen befinner, att Keijsaren till stijffta een absolut dominat och få Tysklandh till sitt frije och egenvillige commen- do haffver till een tijdh bortåth på deputationsdagen i Frankofurth ahm Main trachtat dereffter att furster och ständerne i Romerske rijkedt icke måtte admitteras till fridztractaten cum iure voti et suffragii, så vill så mycket mehr vara af nödhen, at commissarierne medh dhe Frantzösiske och mediatorernes gesandter stå der fast opå att och furster och ständerne i Romerske rijkedt admitteres till fridzhandelen och sielffve eller genom deres fullmechtige tala på deres rätt, frijheet och interesse, efftersom och det haf- ver varit een afftalt saak, at ständerne, men i synnerheet dhem som medh oss för dette hafva stådt i vapnen eller elliest giordt sigh oss och chronan medh alliancer anhängige och förbundne, skulle stånda fritt anten per se eller per regnorum legatos et plenipotentiarios at drifva på fridztractaten deres saak. Om dette hafver Kongl. Maij:t påmint och medh mehra be- falladt uthi Nr. 3.

4.

Men enkannerligen moste Kongl.M:tz commissarier först och frembst sigh till det högste vinläggia och om beflijta at få dhe Frantzösische commissa- rierne på denne meeningen och hoos dem anhålla och befodra, at på Hennes K.Maij:tz såväl som konungens i Frankerijkes vägnar een rätt resolution måtte fathas och eenhelligen drifvas, bådhe att bemälte Tyske furster och ständer må admitteres till tractaten jemväl och att alle i sin förre stat sättias måtte och deruthinnan hafves öga allenest opå Romerske rijkes och des huffvudh och ledemoters herbrachte frijheet och rätt i andelige och verdz- lige saker till förhindring af den absolute dominat, som sedhan genom vapnen heller affträngde föreeningar ähr till alle rijkzens ledemoters och nabolige kongerijkers praeiudicium funderat vorden.

5.

Kan nu Frankerijke dertill bringas, såsom för dess eget interesse förhop- ligit ähr och kongen i Frankerijke såväl som dess ministri sigh hafva låtit förlydha, då skole H.K.M:tz commissarier beflijta sigh om att den puncten blifver upsatt och författadt på ded bäste sättet och at des intention eller summa må denne blifva at restituera Tysklandh in eum statum, som det var anno 1618, att den Pragiske friden och hvadh som sedan in praeiudiciumlibertatis Germaniae och ordinum ähr anten per edictum anno 1629 eller per collegium electorale eller per comitia Ratisbonensia eller elliest statuerat och stadgatt vordet, må vara casserat och uphäfvet. Om orden tagas således eller elliest, det vill Hennes Kongl.M:t inthet så nogha hafva satt, allenast att meningen och intentionen bliffver observeradh. Och moste på dette fallet ständerne starkt dragas dertill, icke allenast dee evangeliske, uthan der man och någre kunde få derhän aff dhe catholiske, hafver man orsaker att arbeta deropå, serdeles at förmå den ene och andre parten dertill förmedelst land- grefvinnan af Hessens och flere adfectionerades cooperation, enkannerligen att dhe catholiske drages dertill genom Frankerijke.

Där dette ochså kunde funderas, at här vore säkert att arbeta opå, då måste ochså mediatorerne drages till cooperation; och om dhe icke vele heller sigh difficulterade och excuserade, att då invidien deriverades inpå dem på begge fallens uthslagh, att ded anten ginge för sigh eller tillbakars.

6.

Hvar nu Fransösiske commissarierne sådant att pådrifva eller admittere låtha sigh finnas vedervärtige, så skole Hennes Kongl.M:ts commissarier dogh lijkväl icke låtha strax fallat, uthan draga på sin sijdha hvem dhe kunna, icke allenest ständerne, uthan och mediatorerne så och Staterne i Nederlandh, kongen i Engelandh etc. och genom desse deels authoritate, deels argumentis, deels och metu poussera Frantzoserne till att låtha sigh vårda derom. I een summa göra alt det möijeligitt ähr, att alle fördreffne måge restitueras så i erflanden som i Romerske rijkedt och alt komma i sitt förrige lagh; och der då något på sidstonne icke kan nåås, att skulden deraff må falla på andre och icke H. K.M:t eller Sveriges chrona.

7.

I medier tijdh nu att dette driffves och hufvudhtractaten påstår, då skole H.K.M:tz commissarier låtha sigh vara anläget att renovera och upretta een ny alliance medh landgrefvinnan af Hessen-Cassel, hvilken den här hafver sökt genom sin uthskickade, Winnandt von Polhelm, och ähr af Hennes K.M:t till commissarierne, uthi then honom theropå gifne resolu- tion förvijst vorden; i hvilken saak och handell Kongl.M:tz commissarier haffve sigh att rätta effter hoosfogade special instruction.

8.

Der nu Kongl.M:tz commissarier kunne medh landgrefvinnan sigh föreena, moste dhe och tillsij, huru dhe kunne draga ifrån Keijsarens partie andre ständer i Romerske rijkedt, men serdeles churfursten af Brandeburg, her- tigerne af Brunsvijk och Luneburg, hertigerne aff Weimar och Altenburg, margrefverne af Anspach och Culmbach så och förnembste ständerne i rijkedt, icke att dhe slute medh dhem någon neutralitet medh conditioner aff stillesittiande, men mehra af cooperation i fridztractaten och vapnenunder Hennes Kongl:e M:tz directorio görandes således in eventum pacis et belli Keijsarens partije svagare och vårt starkare.