Eder Kgl. Maj. hafve vij uthi åtskillige våre breeff underdånigst berättat, dät vij efter hållen conference och concert medh legatione Gallica öfver the saker som här tracteres, vore resolverade och hoppas få lefverera åth them keijsserlige vårt project af instrumento pacis; jämväll nu i tu näst- förgångne breeff af den *** huius, at ofvanbemälte legatio Gallica, inthet kunnandes här förlijka Eder Kgl. Maj. och churfursten af Brandenburg om Pommeren, declinerade concerten medh oss öfver Romerske rikssens saker, ehuruväll vij offererade oss thertill, och evangelici i lijka måtto ville hafva deputerat under sigh een eller två och disponerat then Wurtzburgiske att på the catholiskes vägnar optäckia legationi Gallicae hvarpå differentzen uthi the stridige gravaminibus mäst stodh, och på hvadh sätt man them medh maneer kunde jämka till förlijkningh.

Legatio Gallica gaf till svar, at efter thetta the evangeliskes förslagh kom förseendt på bahnen, the då ville deputera någre uhr sitt meddell, antingen af them som äre i Munster eller härifrå, hvilka i Munster om samma diffe- rentzier in tractatu gravaminum kunde informera the Frantzöske. Evangelici togo theraf een stark apprehension, som ginge Frankrijke, efter erhållen particularsatisfaction, och sedan status catholici måste lijta till dess protec- tion, vidt ifrå sine förre consilier och sökte först att Eders Kgl. Maj. måtte få sitt contentement och sedan at disponera å Eders Kgl. Maj. vägnar oss på slijka förlijkningzförslagh in puncto gravaminum, som skulle mehra låtha them catholiske än them evangeliske. Efftersom thesse förmedelss een ans- senligh deputation, som the den 23. huius [23. September/3. Oktober 1646]hade hoos oss, låte märkia och anhålla, att, som alt härtill å Eders Kgl. Maj. vägnar lofligen var giordt, vij och härefter ville taga oss an theras interesse och medh thet förderligaste gifva uth instrumentum pacis.

Vij svarade oss fuller vara villige och färdige thertill, men hafva funnit at legatio Gallica hvarken hade ännu något opsat eller och tyckte än vara tijdh at thet skulle komma fram, medan mästedeels sakerne äre inthet giorde och till thet effet kommer at the kunde publiceras. Om instrumentet nu skulle komma i liuset, måtte thet få andre operationer, än vij och ständerne inten- dera, ja afskära och abrumpera heela tractaten. Likväll och emedan Eder Kgl. Maj. uthi sitt nådigste breeff af den 5. huius [5./15. September 1646]

Abschrift in RR, 1657–1658’, Entwurf in Kungl. Concepter. Die Königin bestätigte darin den Empfang des Berichtes vom 17./27. August 1646 und befahl, den hessen-kasselschen Gesandten beizustehen, jedoch die Verhandlungen in dieser Hinsicht durch französische und kaiserliche Kommissare führen zu lassen.

, som den 22. kom hijt, oss nådigst befaller at fara fort medh instrumenti uthgifvande, så lofvade vij, att vij ville ännu på nytt genom residenten Rosenhanen låta remonstrera thetta och bruka all flijt, at ständerne måtte häruthi skee itt nöije. Hvadh på thet slaget skreefs till residenten Rosen- hanen, och han oss efter duc de Longuevilles ordh svarar den 25. huius med posten, thet finnes härhoos under lit. A och B.

Dagen förrän Rosenhanens breef kom, var Saint Romain här och brachte på legationis Gallicae vägnar thet samma mundteligen före

Vgl. den Bericht der französischen Gesandten an Brienne vom 8. Oktober 1646: Négociations secrètes III S. 340.

, nembligen: 1. att grefven af Trautmanssdorf nu omsijder hafver bekommit Churbranden- burgz consens på Förpommeren, att Eder Kgl. Maj. måtte thet få, jämvähl och condominium öfver Wissmar, och ertz- och stiffterne Bremen och Verden medh then qualitet som the bära af andelige godz, att recognosceras af Imperio Romano iure perpetui feudi. Och Keijssaren sampt Römerske rikssens ständer ville vara garanter häröfver, at thet skall hållas. Thenne offerten af the ofvanbemälte stycker och conditioner tyckte han vara hono- rable och så beskaffade, att Eder Kgl. Maj. förmodeligh skulle thermedh få i thet närmaste och så mycket skee kunde sin satisfaction, och dess staat märkeligen thermedh försäkras och bekräfftas. Varandes altså och thermedh nägen at gifva värket een gångh, effter heela väsendet af tractaten studsar och stannar på Eders Kgl. Maj. satisfaction, om then skulle spännas ad extrema, måtte een slijk occasion och offerte härefter feelas och chronornes saker råka i någon annan oförmodeligh staat; 2. att Eders Kgl. Maj. solda- tesca skulle blifva contenterat; 3. att legatio Gallica vidh så fatta saker, ther man nu, som bäst är i värket at tractera, håller vara orådeligit at man skulle medh extraditione instrumenti giutha någon mehra bitterheet ini gemutherne på een och annan sijda. Badh att vij ville medh thertill tienlige argument remonstrera them evangeliske the inconvenientier som syntes vella resultera af slijk otijdigh publicatione instrumenti.

Thermedh reeste han strax sin koos igen, berättandes att then Frantzöske residenten monsieur de la Cour Grouillard

Henri Groulart, Seigneur de la Court: APW, III D 1 S. 346.

, som destineras hijt, väntades alle dagar till Munster.

Vij hafva i thesse fyre dagarne talt medh een och annan af evangelicis och them förehållit legationis Gallicae betänkiande och svar, som vij genom residenten Rosenhanen och Saint Romain hade fått, befinnandes att the fuller hälst hade sedt instrumenti extradition, men efter plenipotentiarii Gallici äre theremot, så måste the thet så låtha skee. Icke desto mindre ligger ofvanberörde apprehension them mycket i sinnet, och hålla the för fult och fast, att the catholiske gå thermedh om, att hålla tractatum grava- minum in suspenso, så länge chronornes particularinteresse är richtigt, och att the catholiske förth då sedan kunna medh chronornes tilhielp sättia them oförmod- och olijdelige conditiones före, them the nolentes volentes sedan måste emottaga och alt så hafva then nyttan af alt, att the först äre af kriget uthmärgade och medh tractaten giorde heela världen till itt åthlöije. Hvilken discours the Altenburgiske och then Brunssvijk-Lünenburgiske, doctor Lampadius, hafver emot oss fördt och nu begärat at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij, till att bevijsa vårt zelum in re communi, ville både två eller eenthera, som vij thet bäst finna, reesa öfver till Munster, at ther conferera och göra itt vist aftaal medh legatione Gallica om Romerske rikssens saker, som nu äre stridige emellan bägge religionsförvanterne, på thet dee må vara afhandlade och richtige lijka medh them andre. The begära inthet vetta hvadh resolution ther i Munster fattas och tagas af legationibus coronarum, förän vij finna tijdh att gifva them part therom, varandes the försäkradt och visse therpå, att Eder Kgl. Maj. effter så dyre contestationer och thet stoore interesse, som Eders Kgl. Maj. hafver medh them, icke allenast som een drottningh aff Sverige, uthan nu häreffter (thet the önska måtte väll och lyckligen skee) itt förmodeligit medhståndh, af Gudh uthkoradt at hägna och försvara sin församblingh, inthet skall genom oss något låtha skee, som löper libertati conscientiae et status emot.

Till at contestera vår villfarigheet i alla måtto, så skrifva vij idagh till resi- denten Rosenhanen och gifvan i commission att höra, om legatio Gallica, till att contentera ständerne, må vara resolverat till een slijk conference, efftersom Eder Kgl. Maj. uhr copian under lit. C täckes medh nåder see thet som på ofvanbemälte sätt är skrifvit till Rosenhanen.

Grefven af Wittgenstein var i går hoos migh, Johan Oxenstierna, at göra een revisite till migh à part, och discurrerade fuller om allehanda saker, men rörde inthet om thet som Rosenhanen och Saint Romain effter legatio- nis Gallicae ordh hafva skrifft- och mundteligen refererat om Förpommeren. Thet berättade han elliest i then saken, att Brandenburgici hafva varit hoos them keijsserlige och vellat vetta af them hvadh churfursten hade att vänta igen, i fall han skulle något släppa och låtha falla af Pommeren. Therpå thekeijsserlige, som han sade, hade remitterat the Brandenburgiske till oss, och the Brandenburgiske therpå replicerat, att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij hade begärat heela Pommeren och the keijsserlige thet bevilliat, för hvilken skuldh vij och hålla oss till the keijsserlige och declinera particular- tractaten medh the churfurstlige, låtandes han, Wittgenstein, lyda sigh, som skulle the Brandenburgiske gärna höra förslagh i then saken, att kunna medh maneer komma ihoop medh the keijsserlige. Ther brede vidh kom han på taal om heela thetta värket och sade, att han hade af godh handh och kunde sielf aff statu rerum praesentium något så när döma, att Frank- rijke häreffter inthet lärer, som skedt är, understödia them evangeliske, uthan fast mehr sökia till att försvaga theras staat. Frankrijke hade reeda vunnit störste deelen af the catholiske på sin sijda och sökt at draga thet Beijerske partijet under sin protection. Thermedh hade thet tvenne chur- furster, honom af Beijern och hans broder, Coloniensem

Der Kurfürst von Köln, Ferdinand, * 6. Oktober 1577, † 13. September 1650, war ein jüngerer Bruder Maximilians von Bayern, * 17. April 1573, † 27. September 1651.

. Tillförende vore Frankrijke viss på Trier och, om Moguntinus ginge af medh döden, så skulle the vinläggia sigh att bringa biskop Frantz Wilhelm, som reeda hafver een canonicat i Mäintz, i thet stället igen, önskade att Eder Kgl. Maj. och churfursten kunde förlijkas och förmedelss een alliance bindas till evangeli- corum statuum försvar, efter the lijtet eller föga assistentz hade aff Chur- sachssen. Han meente och, att Frankrijke skulle häller taga emot och ingå medh Keijssaren itt långt stilleståndh än göra een evigh fridh. The Chur- sachssiske skole, som the Altenburgiske oss läthe säija i går genom Biörne- klou, för någre dagar sedan hafva convocerat the evangeliske, som äre i Munster: 1. notificerat them, att theras herre churfursten, befinnandes the evangeliskes saker här på tractatu gravaminum invecklas och göras alt för svåre, hafver funnit nödigt at häreffter taga sigh an then saken, och förden- skuldh befallat them gessandterne att i sitt nampn icke allenast interponera sigh emellan bägge stridige partijen, uthan och föra directoriumet hoos them evangeliske, ja vara assistenter i saken; 2. proponerat tvenne tingh, först om the icke till saken bätre afhielpande måtte taga the catholiskes sidste förslagh och them löpa igenom, jämförandes them medh the evangeliskes, att see och uthleeta differentierne. Sedan och till thet andra, hvadh sätt evangelici här och i Munster vistandes skulle tage till at härefter re- och correferera i thenne saken.

Eder Kgl. Maj. hafve vij tillförende i underdånigheet berättat huru högt någre evangelici apprehenderade thetta, the Chursachssiskes, förehafvande. Nu sedan the hafva anträdt värket, äre the nogh bekymrade och, ther thet skulle få sin fortgångh, döma att efter Chursachssen dependerar i sine rådh heel och hållin af Keijssaren, så få the keijsserlige thermedh tillfälle att vända och vijka thet värket till förlijkningh eller missförståndh, som Spagniske sakerne sigh lämpa till eller från, och på lychtone, om thet då kommer tillnågon accommodation, så vänta the ther genom Chursachssens antingen direction eller interposition inthet bättre än han tillförende hafver giordt, effter hans gessandter hafva allaredo låtit see i sine förslagh, att the mehr assistera them catholiske än sine ägne religionsförvanter. Vij befinnandes thetta, the Chursachssiskes, procedere vara icke allenast eftertänkeligit och praejudicerligit för evangeliske ständerne i Romerske rijket, uthan och anstält at draga then tractaten härifrå och undan händerne på oss, äre sinnade at begära af corpore evangelicorum een deputation till oss och then samma repraesentera, hvadh oss tycker therom, som vij thet härnäst förmodelig varde refererandes.

The keijsserlige bödo sigh then 25. huius [25. September/5. Oktober 1646] att komma till oss. Effter grefven af Lamberg hade någre dagar förr mist sin son och the elliest varit nyligen hoos oss, så besökte vij them at condolera Lamberg och thermedh få lägenheet at tala medh them. The optäckte oss strax, att theras ärende, för hvilkens skuldh the ville komma till oss, var at göra oss närmare och, som the meente, een behageligh apertur i Eders Kgl. Maj. satisfaction, hvilken bestodh theri, att Keijssaren ville skaffa Eder Kgl. Maj. 1. Förpommeren medh alle the stycker och rättigheeter, som thertill hafva legat och hördt i sidste hertigens tijdh; 2. Wissmar medh ducis Megapolitani condominio; 3. stiffterne Bremen och Verden i qualitet af andelige godz och i the vilkor och stånd som the hafva härtill varit, och thet alt at behålla och recognosceras af Imperio iure perpetui feudi. The kunde inthet förvissa oss om churfurstens consens, men Keijssaren ville beflijta sigh therom. Och i fall then inthet skulle kunna nåås, så ville Keijs- saren så laga, at ofvanbemälte satisfaction blifve infördh uthi itt rikzsluuth och altså icke allenast then tractaten, uthan heela Romerske rijket blifva garanter theröfver. Thermedh räckte the åth oss händerne och bode vij ville thermedh vara tillfridz, så mycket Eders Kgl. Maj. particularcontente- ment angår.

Vij svarade, att vij fuller taga till tacka thet som theri komme öfvereens medh Eders Kgl. Maj. praetension, men förmodo att the förbättre thet the nu offerera, eenkannerligh laga: 1. att effter theras förre offerte heela Pom- meren medh interessenternes consens blifver hoos Eder Kgl. Maj.; 2. att Wissmar medh the thertill begärte stycker gifves uthan condominio och 3. stiffterne vandlas i världzlige furstendömer.

The contesterade fuller, att Keijssaren gärna unthe Eder Kgl. Maj. thet som the hafva föreslagit, men höllo vara omöijeligit at få consens af Chur- brandenburg på heela Pommeren och af hertigen af Mecklenburg på een slijk cession af Wissmar. Jämväll att stiffterne skulle förvandlas i värdzlige furstendömer, strykandes therhoos op offerten medh allehanda ordh och theremot exaggererandes hvadh man hade att vänta, om man ville alt sättia på spitzen af vapnen. Hvilka argument ofta tillförende effter theras, the keijsserliges, sampt legationis Gallicae och fleeres discourser medh oss, äre öfverskrefne. Therföre låtha vij them nu för denne gången uth.

Eder Kgl. Maj. hafve vij nu i tvenne våre sidste breef underdånigst refererat, i hvadh terminis vij stå och nu hvadh som blifver offererat. Vij velle göra vår möijeligiste flijt och vinläggia oss på alle sätt, at kunna erhålla satis- factionen efter Eders Kgl. Maj. intention och nådigste befallningh till oss. Men vij hafva itt seegt höö at nappas medh och månge difficulteter i vägen. Som sakerne nu komma oss för, tyckes itt vara at vällia af thesse tvenne, nembligen at antingen taga emot thenne offerten, ungefär efter the keijs- serliges förslagh, eller och tänkia på continuationen af kriget, till thess man kan och erhålla thet öfvrige i lijka måtto. Hvadh nu Eder Kgl. Maj. finner gott och oss i thenne saken nödigst, thet velle vij effter vår plicht och yterste förmögenheet effterkomma.

The keijsserlige sade sigh och hafva förnummit af the Frantzöske, at här var talt om itt stilleståndh aff vapnen, och elliest at vij ville sända öffver- commissarien Brandt op till feldtmarskalken, förfrågandes oss om så vore. Vij svarade thet så vara talt, men saken remitterat till feldtmarskalken, tijt Brandt nu skulle reesa. The sade sigh och vella skrifva till erkiehertigen therom.

Öffvercommissarien Brandt är nu här och blifver depecherat idag eller morgon till feldtmarskalken at hämpta hans sentiment om soldatescans contentement, armistitio och någre andre saker, som angå militien. I fall tractaten kommer till slüuth, så synes thet vara gott att Eder Kgl. Maj. i tijdh resolverade och låthe vetta hijtuth, huru mycket och hvadh folck Eder Kgl. Maj. ville behålla för sigh.

Feldtmarskalken her Wrangell hafver gode progresser op i Beijern, som innelagde adviser gifver tillkänna. Hvadh vij här ofvantill hafva mält om the Chursachsiskes förehafvande i Munster, thet är uthförligare att see af bijfogade copia under lit. D, som oss rätt nu blifver communicerat.