Eder Kgl. Maj. hafve vij den 14de huius [14./24. September 1646]

Nr. 189 (S. 455ff.).

uthi underdånigheet refererat, hvadh som i då nästförgångne dagar och någre conferencer, hållne emellan oss och them Frantzöske fullmächtige, var före-fallet. The ärnade dagen therefter reesa tilbakars åth Munster, men blefve här qvar intill den 18de [18./28. September 1646], deels at här unfå breef uhr Sverige ifrå residenten Chanut medh Hamburger posten, som kom den 15. huius [15./25. September 1646] och brachte medh sigh Eders Kgl. Maj. nådigste breef af den 29. passato [29. August/8. September 1646]

RR, 1577–1577’: Die Königin bestätigte die Relation vom 10./20. August 1646 (Nr. 168, S. 415ff.) und wies die Gesandten an, keine Verhandlungen der anderen Beteiligten unbeachtet vorbeigehen zu lassen.

, deels och för the evangeliskes skuldh, som anhöllo och ville hafva thertill bracht, att legatio Gallica måtte kalla till sigh een eller två af the catholiske och lijka månge evangeliske, hörandes af them sielfve huruvijda the vore eense in puncto gravaminum och hvarpå differentien ännu stodo.

Vij bödo och imedlertijdh och så länge the vore här, till att conferera medh them om projectet af fridztractaten, säijandes oss vara resolverade at gifva uth vårt medh thet första, efter raden är nu hoos oss och the keijsser- lige fordra therpå. Legatio Gallica hade nu någre gånger växlat skriffter medh them keijsserlige i Munster, och vij theremot inthet här på thenne ohrten, hvilket måtte tilläfventyrs kasta skulden af drögzmåhlet inpå Eders Kgl. Maj.

The svarade thertill, att the alt härtill hade sökt at af handla sakerne i stycke- vijs och inthet achtat nödigt at redigera them ihoop, förän the vore medh vederparten richtige öfver them allesammans. Nu vore the till then ända in puncto satisfactionis och önskade, att vij och här hade kunnat göra thet samma. Dee kunde inthet adprobera hvarken the keijsserliges eller Chur- brandenburgiskes eenbändigheet, höllo lickväll så före, at thet nu skulle få bätre gångh. The tyckte vara bäst, at vij höllo än något inne med vårt instru- mento pacis. Skulle thet nu komma i liuset och repraesentera sakerne så råå och ogiorde som the nu äre, skulle thet på then eena sijdan värka bitterheet och på then andra misshopp, som vore här inthet gott at vänta af tractaten, när man ännu inthet närmare vore kommin. Alle catholiske skulle och roopa och skrija öfver the Frantzöske och gifva them skulden, som vore thet fruchten af theras reesa och arbete här i Ossnabrugge. Vij komo altså inthet till talss medh them om Römerske rikssens saker i gemeen eller någon af ständernes in particulari.

Theras mästa och nästan eendeste ärende var at jämka och förlijka oss och them Brandenburgiske om Pommeren. Hvadh theri var passerat intill den 14de huius [14./24. September 1646], hafven Eders Kgl. Maj. förmodeligen nu reeda förstådt af then tu härifrå afgångne underdånigste rapporten. The hafva och någre gånger sedan varit ihoop medh them keijsserlige och Brandenburgiske. Thesse skole yterst hafva sagt, att theras herre churfursten allrig gifver sin consens och cederar 1. heela Pommeren, 2. eller och För- pommeren medh Stettin, 3. eij häller Förpommeren allena uthan vederlagh. The Brandenburgiske kunde icke häller säija för vist, om Förpommerenskulle kunna erhållas och blifva med consens cederat, så frampt churfursten finge itt nöijachtigt vederlagh igen, eij heller fullkomligen neekat.

Therpå stälte the Frantzöske plenipotentiarii oss före, om Eder Kgl. Maj. vidh så fatte saker skulle vella taga emot heela Pommeren uthan churfurstens och interessenternes samtyckie, eller och contentera sigh medh Förpommeren och Rugen medh churfurstens consens. Om Eders Kgl. Maj. resolveren till at taga emot heela Pommeren uthan interessenternes consens, så måste man tänckia på continuationen af kriget och therhoos betrachta, at then skeer medh hazard sampt andres jalousie och disaffection. Frankrijke ville fuller stå medh Eder Kgl. Maj. såssom een beständigh och trogen allieradh, men måste therhoos befara at Generalstaterne accordera à part medh Spagnien och vältra heela kriget inpå Frankrijke. Hvilket skulle divertera Frankrijke uhr Tysklandh och göra Spagnien capabel at secourrera Keijssaren medh bätre efftertryck än härtill är skedt. Hüüs Österrijke skulle och beflijta sigh, at understödia chürfursten af Brandenburg och hissa andre inn- och uthom rijket at göran bijståndh emot Eders Kgl. Maj. Thet vore inthet uthan efftertänkiande för Eders Kgl. Maj. och chronan Sverige, at Pålandh, Dan- mark och Generalstaterne correspondera nu så flijtigt. Generalstaterne tala fuller för churfursten per formam recommendationis, men the låta sigh underhanden annars höra. Kongen i Pålandh låther och tala på churfürstens bästa hoos nåå hvar. Hänsestäderne stå och i någon apprehension för chronan Sveriges macht. Ständerne i rijket äre uthmärgade och trötte af kriget; när the see sigh någorlunda komma tillrätta in puncto gravaminum, så skola the ijla effter friden. The, plenipotentiarii Gallici, kunde inthet gilla, at status catholici hafva resilierat ifrå the förre mediis reconciliationis; när the komma till Munster, ville the repraesentera them hvadh therpå tienar, och förmoda at the blifva vidh thet som een gång är amore pacis efftergifvit. The väntade och af the protesterande, att the och skole kunna vara tillfridz medh the catholiskes förslagh af den 12. Julii

Protocollum welchergestalt der Catholicorum weitere Erklärung in puncto Gravaminum von den Kayserlichen Herren Plenipotentiariis den Evangelicis in Münster ausgeant- wortet worden, Münster den 2./12. Juli 1646: J. G. von Meiern III S. 191ff.

nu nästförleden, hälst efter Chursachssen och största deelen af the protesterande äre i thet närmaste thermed nögde. Landständerne i Pommeren tesmoignera och, at the inthet kunne praestera Eders Kgl. Maj. homagiumet, förän the äre lööss giorde uhr thet båndh som the äre churfursten förbundne medh, så at thet kunde hafva månge och vichtige considerationer, at taga emot Pommeren uthan interessenternes consens. Men theremot om Eder Kgl. Maj. ville vara till- fridz medh Förpommeren och Rügen, så tyckte the at churfursten skulle gifva sin consens thertill. Och om han än ville opiniastrera theruthi, så hade Eder Kgl. Maj. heela conventen på sin sijda och kunde på thet sättet icke allenast få churfurstens samtyckie och consequenter samma provincie med bätre säkerheet, när Keijssaren, ständerne och andre blifva garanter, uthanoch applausum och affection, både af the här närvarande och alle andre, hälst om Eder Kgl. Maj. såväll som Frankrijke, som nästan köper sin satisfaction, låther något falla och seer på heela christenheetens närvarande tillståndh och interesse.

Vij hafva svarat, det Eders Kgl. Maj. inthet annars begären Pommeren än medh churfurstens consens och hafven alt härtill och ännu förhoppats, at thet skulle kunna skee, när churfursten låther rationes publici status gå sigh till sinnes och får itt gott vederlagh igen. Plenipotentiarii Gallici giorde väll och effter thet förtroende som Eders Kgl. Maj. dragen till sin allierades ministrer, att the, vidh förefallande occasioner och som gode vänner, reprae- sentera them Brandenburgiske, det the i tijdh borde tänkia effter saken och förekomma all oreeda.

Hvadh nu Eders Kgl. Maj. satisfaction vidhkommer, befinne vij, efter all apparence och inclinationer på then eene och andre sijdan, att Eder Kgl. Maj. kunnen medh heela conventens applausu och interessenternes consens bekomma på sigh och sine successorer sampt Sveriges rijke iure feudi att recognosceras af Römerske rijket: 1. hertigdömet Förpommeren, 2. fursten- dömet Rügen, 3. Wissmar cum condominio ducis Megapolitani, 4. stiffterne Bremen och Verden medh then qualitet och titell som the nu äre och hafva hafft, men inthet förvandlade i värlzlige furstendömer. 5. Thee Frantzöske slå och fram stifft Halberstadt, i fall Eder Kgl. Maj. skulle contentera sigh medh Förpommeren uthan Stettin.

Vij hafver lickväll inthet hördt sådant förslagh af andre. Vij velle fuller effter vår underdånigste plicht vinläggia och beflijta oss att uthvärka och purificera thet eene och andre stycket effter the vilkor och conditioner som Eder Kgl. Maj. oss allernådigst hafven befallat. Men i fall vij uthi then eene eller andre inthet skulle kunna uthrätta, såssom thet synes lijkt medh Pom- meren, at churfursten nepligen vill gifva sit jakordh till cessionen af heela Pommeren, och alle andre saker kommo till ändskap, så at thet häfftade allena på Eders Kgl. Maj. satisfaction, så voret gott at vij hade Eders Kgl. Maj. instruction och ordre at rätta oss efter i een slijk concurrence af sakerne.

Thet bör nu oss härnäst besökia them Frantzöske i Munster, hvilket vij måste opskiuta, så länge vij bekomma Eders Kgl. Maj. allernådigste decla- ration på thet nästförgående och thetta brefvet.

Vij befinna een och annan så disponerade, att the i thenna höst eller och i vinter ville antingen hafva fridh eller och låtha tractaten komma till ruptur. Frankrijke håller Generalstaterne oppe medh gode förtröstningar, och thesse göra mine at the änteligen villia till sluthet.

The keijsserlige märkiandes at status evangelici togo sigh mächtog till sinnes, at catholici hade trädt tillryggia i sine förslagh, hafva förtröstat them, at catholici blifva vidh thet som een gång är afftalt, och hoppas nu komma tillrätta i saken. The hafva tilbudit sigh, at jämpte medh någre catholiske träda ihoop medh them evangeliske, at öfverläggia och slijta the tvisterne. Nuhafva the Chursachssiske, som i thet närmaste äre eense medh catholicis, dragit een stoor hoop på sin sijda och poussera them andre alle dagar at ingå förlijkningen. Och så myket man spör af Lampadio och andre, är thet mycket ringa som the differera uthi.

Legatio Gallica talte och medh oss om landtgreefvinnans Furstlige Nådes saak och att slutha itt armistitium näst för ändan af tractaten. Uthi högbe- mälte Furstlige Nådes controversie emot hertig Georg förklara the sigh, att Frankrijke vore resolverat at tala här på tractaten och medh vapnen cooperera medh landtgrefvinnan, så länge then kan komma till ändskap, betrachtandes icke allenast at Hennes Furstlige Nådes saak vore funderat på rätten och sielfva billigheeten, uthan och at hertig Jöran hafver efter een lång och heemligh correspondence med them keijsserlige och Spagniske nu conjungerat sine kraffter med them emot chronorne och landtgrefvinnan. Och höllo alså at thet vore then största satisfaction som Hennes Furstlige Nåde kunde få. Men at Frankrijke skulle hielpa till at skaffa Hennes Furstlige Nåde Paderborn, kunde inthet skee, effter thet stifftet vore catholiskt. Kunde Hennes Furstlige Nåde elliest medh een summa penningar till een million få sitt contentement och hypotecsvijss behålla något, skulle thet vara them kärt.

Vij sade oss fuller inthet ännu hafva ordre at göra oss till parthij medh landtgrefvinnan i then Marpurgiske saken, men lickväll hafva talat och repraesenterat them Darmstatiske then saken effter alle nödtorffter. Then eena gessandten Schütze vore nu heemrest och väntades medh thet första hijt medh resolution hvadh landtgrefven ville göra. Om han, landtgreff Georg, ställer sigh annars medh sin armatur än han sigh hafver förklarat emot feldtmarskalken her Wrangell, så vore ordre gifven till commendan- terne i Düringen och Meissen at vigilera och göra sitt till.

Uthi cessionen af Paderborn föllo vij åter landtgrefvinnans Furstlige Nåde medh alfvare bij och remonstrerade at thet kunde gå, hvar icke heela stifftet, lickväll någre stycker theraff och något af the andre theromkringh liggiande, thermedh synes Hennes Furstlige Nåde kunna förnöijas.

Om armistitio proponerade både, legatio Gallica och Generini på Contarinis vägnar, hållandes före at thet skulle vara nyttigt och kunna anställas medh chronornes fördeel. Quarteren meente the, att the keijsserlige och Beijerske kunde taga inom Donau och Eder Kgl. Maj., Frankrijke och Hessen få bytha sin emellan alla landen på thenne sijdan Donau.

Vij, påminnandes oss Eders Kgl. Maj. allernådigste förklaringh, infattat i dess breeff af den 21. Martii af thetta åhret [21./31. März 1646]

Nr. 79 (S. 216ff.).

, hafva ungefär på thet slaget discurrerat medh them och hafft våre invändningar. Men efter the stodo hårdt therpå och the elliest in puncto satisfactionis inthet hade här något synnerligit bestält, så svarade vij, at thenne saken stodo näst hoos feldtmarskalken her Wrangell: Lofvade oss vella skrifva honomtill och höra hans sentiment, efftersom vij fuller och till then ända, men lickväll mäst för soldatescans contentement skuldh, hafva skrifvit effter öffvercommissarien Petter Brandt

Petter Brandt, Oberkommissar bei der schwedischen Armee in Deutschland. Nähere Lebensdaten sind nicht bekannt.

 och villia sända honom op till her Wrangell i bägge ofvanbemälte ährenden.

Thermed reeste the Frantzöska then 18. huius [18./28. September 1646] härifrå. Portugisen Andrada fölgde them för bätre säkerheet skuldh. För- uthan hans sollicitatur om passet och Eduardi eliberation begärte han, at hans herre och konungh måtte inter comprehendendos hoc tractatu fåå och bekomma locum suum, jämväll at han, Andrada, måtte få in patenti forma vår attestation, at han, äfven såväll som hans collega di Castro, hade drifvit hoos oss Eduardi eliberation, aldenstundh han vill skyllas therföre, som hade han theri varit något frigidus.

The keijsserlige, grefven af Lamberg och Crane, vore i går efter middagen hoos oss och berättade, att grefven af Trautmanssdorf långesedan vore revo- cerat heem till Keijssaren, men honom hafva differerat medh reesan, haf- vandes itt gott hopp om sluthet medh tractaten. Nu efter legatio Gallica inthet hafver här kunnat något synnerligit uthrätta, uthan then Pommerske saken synes beroo på then declaration Eder Kgl. Maj. framdeles måtte gifva, så vore han nu resolverat at begifva sigh härifrå och på heemreesan.

Vij svarade oss hafva giordt alt hvadh möijeligit är på vår sijda. Sedan vij hafve erhållit Keijssarens consens till Pommeren, hafve vij väntat och töfvat effter, at the keijsserlige skulle ställa interessenterne tillfridz, sustinerandes vij, at Keijssaren obligeras at skaffa Eder Kgl. Maj. Pommeren medh inter- essenternes consens.

Men the theremot at Keijssaren inthet mehr kunde gifva än han hafver sielff. När vij regererade, at Keijssaren hade directum dominium Pomeraniae och hade thet cederat åth Eders Kgl. Maj., sökte the uhr thenne orden: Quantum de iis disponere habet Caesar

In Absatz 13 des kaiserlichen Instrumentum pacis vom Mai 1646: J. G. von Meiern III S. 69 (Absatz 13 Zeile 5–6).

, een distinction emellan habere och disponere, som fuller inthet mehra düger än at låtha see thet the gå om medh gäckerij

Die Audienz der pommerschen Deputierten bei Salvius am 16./26. September wird nicht erwähnt. Salvius erklärte ihnen bei dieser Gelegenheit, Schweden hätte früher gern mit Kurbrandenburg ein Partikularabkommen getroffen, jedoch habe der Kurfürst abgelehnt. Nun sei den schwedischen Gesandten von der Königin ausdrücklich der Abschluß eines Vertrages verboten worden, den wan sie itzundt a part mitt S. Churf. Durchl. tractiren solten, müsten sie ihme ein Aequiva- lent schaffen, welches sie nicht thuen könten: Baltische Studien VI 1 S. 93f.

. Den 15. huius [15./25. September 1646] skickade kongens i Pålandh resident Matthias Krakow, generalmaior Krakous broder, som i ducis Bogislai tijdh var director dicasterii i Stettin, till oss sitt creditiff uthi patenti forma, som copian under lit. A gifver tillkänna, begärandes therpå audience. Vij seendes att kongen i Pålandh förde titulen af Sverige, svarade det vij fuller gärna, hans herre och konung till respect, ville admittera Krakou till audience ochi thet öfrige bevijsan all tillbörligh ähra och courtoisie, men efter han i creditifvet kallades kongens i Sveriges resident, så kunde vij inthet på thet slaget låtha komma honom till oss. Om han hade itt annat och bättre inrättat creditiff eller viste gifva något expedient i saken, ville vij thet höra och effter all möijeligheet lämpa oss therefter.

Som oss är berättat, hafver han varit hoos åthskillige furstlige och een- kannerlig hoos them Magdeburgiske, sin saak föredragit, at hans nådigste konungh och herre fuller inthet missunnar Eder Kgl. Maj. een billigh satis- faction och meddell till at blifva framdeles förvarat för plötzlige infall, men hade icke trodt at samma postulatum skulle uthslå på furstendömen Pom- meren, effter thet löper emot Eders Kgl. Maj. herrfaders uthspridde mani- fest och giorde contestationer såväll emot hertigen af Pommeren och hans landtständer som churfursten af Brandenburg, som dessföruthan hafver een odisputerligh rätt till Pommeren, för hvilkens skuldh, såssom kongens i Pålandh förnämste vasall, kongen i Pålandh gärna använder alle möijelige officia. Dertill medh så kunde ingen förtänkia kongen i Polandh, at han vidh een sådan mutation såge på sin säkerheet, äfven såväll som Eder Kgl. Maj. achtade sin. Recommenderade therföre them Magdeburgiske thenne saken, at öfverläggia och menagera thet bästa the kunde till Römerske rikssens och naborskapets gode intelligence.

Hvadh then Weijmarske gessandten å Pfaltzgrefvens af Sultzbachs vägnar hafver hoos oss inlagdt emot Pfaltz-Neuburg, är under lit. B. Under lit. C äre inkomne aviser.