Härvidh vij icke kunne underlåthe at påminna och befalla Eder thette till observere, nembligen at om vår och chronans satisfaction kommer på För- pomern och hvadh therhoos är förmält, Rügen och Wollin sampt Wismar, stiffterne Brehmen och Vehrden, I tå hafve ett öga opå, huru I må kunne stärckia och förbättre thesse stiffter medh nogre andre och flere ohrter, vidh Nyenburg eller omtrent; kan det och inthet gåå, tå kunne I Edher medh thet som förr och här ofvantill är förmält, åthnöija och befrijdiga låthe.

Och aldenstundh vij hafve förstådt af Eder inkombne bref, thet churfurstens af Brandeburgz deputerade vidh fridztractaterne tilbiude sigh at ahngå medh Eder een particulartractat öfver Pomern, sampt hvadh tilbudh deres herre låter giöra om een alliance; så endogh vij bestående på förre resolutioner härtill fuller hafve hafft betänckiande, at theröfver låte läggie Eder i tractatmedh höghbemälte churfurste, lijckväll effterdij vij till denne resolutionen öfver vår och chronans satisfaction och benöijelse medh Förpomern, som ofvantill är beskrefvet, och thertill vij af berörde och andre skähl kombne och beveckte ähre, sampt Wismar, Brehmen och Vehrden; hvarföre finne vij icke oskäligt, thet I emoot churfurstens gesandter Eder förnimma låthe, at sedan dee hafva örckiat opå een afsönderligh tractat och Frantzösiske commissarierne Eder tillstyrckt, at höra hvadh i then saken vore till giöra, hafve I recommenderat oss saken och till svar fådt vår befalningh, thet I skole förnimme, hvadh fullmacht dee hafva och, ther then nöijachtigh varder befunnen, tå at ahngå medh them tractaten uthi thet ehrendet. Lägger Eder fördenskuldh i tractat medh them och förrän I komme till negotiationen fordra deres fullmacht af dem till besij, huruvidh dee ähre beordrade at tractera medh Eder öfver Pomern och, ther I befinne henne kunna giöra tillfyllest, kunne I lofve dem häremoot Eder fullmacht at medh förste Eder öfverskickas och dem blifva uthantvardat. Men i sielfve tractaten medh them urgere I först cessionem totius Pomeraniae och uthlofva dem all starck och möijelig cooperation at hielpa churfursten till ett aequivalent och lägliget vederlagh, begärandes af dem förnimma, hvadh dee åstunda. Vele dee chur- furstlige icke vijka från Hinderpomern, tå kunne I gradatim gå uthföre och cedere den ene delen af Hinderpomern effter den andre inopå Stettin nähr. Och när thette hårdt hafver hollet, och I thet icke kunne beholle, men moste gifve dem förtröstningh om Stettins tilbakalefvereringh, tå moste I taga i acht, at I endeligen till Förpomern och Rügen per tractatus beholla Wollin, görandes therofvanopå Eder högste flijt at extendere Förpomern så långt I kunne och serdeles förbättrat medh Camin och Colberg och therunder- hörige lähn och empter, så at thesse häreffter till och medh Förpomern må conjungeres, men för ingen deel cedere Wollin, efftersom vij eij heller troo, at churfursten för des skuldh skall vele afskära tractaten. Och moste I uthi thette fallet serdeles derhän drifva, at churfursten gör oss i våre öfrige postulatis all godh assistence, at dee kunne erhollas. Och såsom till media- torer i thenne handelen medh churfursten af Brandeburg föreslås Frankrijke och Generalstaterne genom deres commissarier mediationen at förrätta; så är theröfver thenne vår meningh, at så frampt dee Churbrandeburgiske deputerade theropå icke mehre örckia, behöfve I eij heller therom nogot röra eller gifva thertill af Eder sielfve nogon ahnledningh, men örckia deropå, at i tractaten må och skall brukas Franckrijke och Hollandh för interponenter, tå kunne I thet medh skähl och maneer declinere, före- gifvandes mediationen föga annat caussera ähn långe processer och tijdz- förhahlingar, och at i thenne tractaten inge mediatores giöres behoff, men saken oss bäst emellan kunne vara och stå till afhandla. Ty ther vij kunne blifve oss emellan eense (som är förmodeliget), behöfves inge andre ther- öfver. Skulle vij och icke blifva eense, tå hielper eij heller honom nogon mediation, men låter sigh strax sij och yppa. Eij heller hade I om thenne saken nogre expressa mandata. Men ther I sij, at afslaget på mediationenförorsakar nogon offensam, serdeles hoos Frantzösiske commissarierne, tå må I endtligen förklara Eder till acceptationen af deres interposition, men inge andres, för serdeles skähl och respecter skuldh. Medh denne Hinder- pomerns cession eller tractat deröfver tilltroo vij Eder flijt och trooheet, at idkeligen vaka på vår och rijkzens styrckia, välståndh och heder.

Och effter thet icke lijtet incommoderar vår stat deruthe, så frampt till cessionen skall förstås, men skall och förorsaka nye quaestioner och trätor öfver titlarne och vapnen, ty hafve vij tänckt på desse expedienter: Först synes fuller bäst, at der hele Pomern kunde erholles, churfursten då sampt hans huus afträdde Pomerske titlarne och vapnen, men så frampt Hinder- pomern heelt heller een deel deraf blefve honom och hans huus förbehollet och han söckte at beholla titulen och vapnet, såsom det nu finnes, så kunde det hafva sine skähl och vore vij icke obenägne dertill medh den condition, at vij och våre effterkommande i lijka motto föra titlarne och vapnen, såsom dee nu finnes af hertigerne af Pomern, och at dette churfurstlige huus Bran- deburg, bestående i churfursten Georg Wilhelms, så och Onotzbachiske [!] och Culenbachiske linien, motte föra titelen och vapnet af hele Pomern såsom härtill, doch så at oss, våre effterkommande Sveriges konungar och chrona effter förbemälte chur- och furstlige echte manlige affödes afgångh Hinderpomern måtte odisputerligen tillfalla och åther medh Förpomern, såsom det nu ähr, conjungeres. At och ständerne i Hinderpomern oss, våre successorer och chronan medh eedh och in eventum motte obligeres och altså investitura simultanea bevillies. Hvilket alt förmodeliget är at kunna respectu ulterioris Pomeraniae nunc cessae erhollas och eij medh skähl uthslås. Derhoos vill thet ock tagas i acht, at titelen och vapnet af Pomern icke extenderes på nogot annat Brandeburgz churfurstlige eller annat huus som kunde komma at succedere, ähn på förnombdne 3 linier. Om I och skulle kunna conjungera Nymarck medh Hinderpomern och at falla till oss, våre successorer och chronan in casum extinctae modernae familiae electo- ralis Brandeburgicae eller och at I kunde in dictum casum tillholla oss och chronan successionen in totum marchionatum et electoratum, det ställe vij till occasionen och Eder discretion at dijudicera, hvadh sigh bequämbligst göra låter, och tvifle inthet, at hvadh I uthi så måtto giöra kunne, det I deruthinnan ingen flijt och möda sparandes varde.

Denne är så vår endtlige förklaringh öfver vår och chronans satisfaction. Dee andre puncterne om Romerske rijckzsakerne och ständernes interesse, såsom och om soldatesquans contentement ahnlangande, förblifver vidh våre förre bref och ordrer; och holle vij vederpartens förslagh om at dee evangeliske contentere them våre och dee catholiske ständerne dem keijser- lige, icke vara orimmeligh.