Ederss Kgl. Maj. allernådigste breef af den 22. passato [22. August/1. Sep- tember 1646]

RR, 1522’–1523: Bestätigung der Relationen vom 27. Juli/6. August (Nr. 157, S. 396ff.) und 10./20. August 1646 (Nr. 168, S. 416ff.). Der Friede sei anscheinend noch in weiter Ferne. Die Königin hoffe daher auf einen guten Fortgang der schwedischen Waffen.

hafva vij den 8de huius [8./18. September 1646] väll och medh tilbörligh reverentz unfåt.

Såssom vij dagen, förän thet kom, månde i underdånigheet skrifva, at duc de Longueville och hans colleger d’Avaux och Servien hade då sin qvarter- mästare här at beställa logementet, och att thenne berättade, at plenipoten- tiarii sielfva väntades then samme eller fölliande dagen, altså händet och att heela legatio Gallica kom den 8de huius [8./18. September 1646] med een anseenligh suite af folk, deelss i sine carosser, deelss till häst, och bleef aff vårt folk och vagnar beneventeradh uth för staden och beledsagat intill La Bardes logemente, ther alle tree plenipotentiarii liggia. Den 9de [9./19. September 1646] komo och alle 3 Generalstaternes fullmächtige, Pau, Donia

Frans van Donia, Deputierter von Friesland. A. J. van der Aa IV S. 254f. APK 6580–6584.

och Glandt

Adriaan Clant tot Stedum, Deputierter von Groningen, * 1600, † 1666. A. J. van der Aa III S. 390f. APK 4911–4913.

, som nu på een tidh å sine principalers vägnar alleena hafva varit i Munster, hijt i staden, doch stilla och uthan föreskickat notification och ceremonier vidh entreen. Thet hafva och mäst alle the evangeliske, som pläga vara i Munster, på två när, hvilka och väntas effter, stält sigh här inn.Venetus legatus hafver och sändt Generini hijt öfver, både med breef till oss, som copian under lit. A uthvijsar, jämvähl ordre at mundteligen dedu- cera och remonstrera oss thet samma som i brefvet korteligen är infördt.

Sedan vij och the Frantzöska den 8de huius [8./18. September 1646] hade genom vårt folck legt af the inbördes brukelige complimenterne, begynte vij, såssom stadde in loco, then 9de huius [9./19. September 1646] den första visiten

Inhalt des Folgenden in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 94f.

, hafvandes nu reeda, när then blifver medh inräcknat, varit i fyra conferencer medh them, två hoos oss och så månge i the Frantzöskes loge- mente. Förän the i revisiten, som skedde then 10de huius [10./20. September 1646], korno tillsammans med oss både, vore the à part hoos migh, Johan Oxenstierna, och condolerade migh i thenne sorgelige lägenheet

Johann Oxenstiernas Gemahlin war kürzlich verstorben; vgl. S. 407 Anm. 1.

, som genom Gudz nådige disposition jagh nu är råket uthi, tagandes thenne occasionen såssom till praetext till thenne theras reesa hijt öfver, ehuruväll hvarthera af them hafver långesädan både med sin uthskickade och breeff bevijst migh then ähran. Hvadh anlangar sielfva realiteterne, sade the det the vidh denne lägenheet ville och gifva oss part om thet som i Munster var passerat, och höra huru här stodo till, varandes therhoos intentionerade at concertera medh oss öfver thet som vijdare står till göra. The tviflade inthet, at residenten Rosenhanen nu här närvarandes och tillstädes i alla congresserne, nu hafver effter unfången information af them, the Frantzöske, alt omständeligen och effter theras communication skrifvit till oss, och vij i nästförledne veeku förnummit, at the omsijder vore komne till richtigheet medh them keijsserlige i Frankrijkes particularsatisfaction. Hvilken the lick- väll achta vara ogiord och inthet sluthen, om the icke blifver något af gene- raltractaten och Eder Kgl. Maj. landtgrefvinnan och andre allierade få sitt nöije.

Thermedh låthe the oss läsa skrifften, som var emellan them och the keijsser- lige opsatt i thenne saken, men ville inthet meddele oss copian theraf, uthan allenast thet extractet theruthur, som finnes under lit. B, föregifvandes at the vore ännu een ofulkomligh saak, then the inthet kunde låtha komma i liuset, förän man sågo hvadh thet ville blifva theraff. Så mycket vij i hast theraf kunde behålla, vore substantialia, at Frankrijke cederas 1. superiori- teten aff stifften Metz, Tull och Verdun, 2. Pignerola, 3. Maijenvijk

Zu den französischen Ansprüchen auf Moyenvic vgl. Négociations secrètes I S. 66f.

, 4. heela Sundtgau, 5. Under- och Öffverelssas medh landtvoigtyen Hagenou. Men biskopzdömet Strassburg medh alle andre immediatständer, såssom alle rikz- och valdstäderne, blifve vidh Römerske rijket; 6. staden och fästningen Brisach och 7. Philipzburg, att ther hålla på ägen kostnadt itt perpetuum praesidium. Men territorium theromkring blifver hoos biskopen aff Speijr.

Theremot skall Frankrijke hafva lofvat: 1. at contentera erkiehertigerne medh 3 millioner livres på 3 åhr, hvart åhr een million; 2. betala två tridiedeelaraf then skuldh som nu kan bevijsas häffta på Elssas; 3. assistera Keijssaren medh 150 000 rd. åhrligen, så länge apprehension är för Turken, och 4. om kriget emot Turken angår, ståen bij medh 10 000 man i fäldt på Frankrijkes ägen kostnat. Thesse två sidste conditioner som angå Turken, vore inthet på then skriften the låthe oss läsa. The sade att the conditioner vore för allehanda betänckiande skuldh lembnade i nuncii händer. Kunne vij få skrifften innan the reesa hädan, velle vij göra vår flijt.

Plenipotentiarii Gallici sade sigh inthet kunna kalla thet som Frankrijke på slijkt sätt bekommer, någon satisfaction. Thet vore köpt effter dyreste penningen och väll betalt. Hvilket fuller skulle komma andra främmande före och ingen lätteligen göra them thet effter. Men theras herre och konungh hafver, ehuru svårt thet honom och kommer, thet lickväll häller vellat göra, än längre liggia och sväfva i kriget. Om Frankrijke skulle stå längre i vapnen emot Keijssaren och huus Österrijke, så fräte kriget äntå innan någre månar dubbelt mehra penningar än the som nu äre lofvade för Elssas. Och vore äntå ovist, om Frankrijke effter een långh tijdh och så stoore besvärligheeter skulle kunna nå och erhålla een slijk offerte, som thenne är; jämvähl kunna skillias uhr kriget medh lijka ära och reputation, som thet nu hoppas kunna göra. Frankrijke och dess provincier äre nu uthblottade af penningar. Thet hafver i thesse motibus mist taper män, och månge illustres testes måst falla nider, hälst nyligen för Mardijk. Hvilket förorsakar i the förnämpste familierne grååt och skrän och hoos drottningen commiseration och trängtan effter friden. Och om Hennes Kgl. Maj. såssom een förståndigh princessinne än skulle kunna både finna rådh till fleere meddell, jämväll och öfvervinna then varkundsamheet, som hon icke allenast såssom een dame, uthan och then allerchristeligaste drottningen synes kunna draga öfver uthgiutandet af så mycket och nobelt menniskioblodh, så pröf- var Hennes Maj. äntå, att Frankrijke inthet kan medh raison och hopningh effter godh uthgångh föra kriget, om Generalstaterne slöthe trefves medh Spagnien.

The beklagade högt och ofta, at Generalstaternes plenipotentiarii hafver i förledne sommars alt för mycket praecipiterat sigh och heela värket. The hade uthan communication medh the Frantzöske först tracterat punchtevijs, them undertecknat och thermedh och under varande tractat som oftast reest neder till Haag, hämptat nya ordres och åter kommit op till Munster; omsijder och fördt alle punchtar ihoop och fattat them formeligen tillsam- mans med underskrefne händer. Frankrijke kunde någorlunda och ville äntskylla them Holländske plenipotentiarios, om the hade för eller efter samma sine puncter annecterat een clausul, att thet the hade tracterat och så vijda sluttit, skulle vara ogilt, så frampt Frankrijke och theras andre allierade inthet finge i lijka måtto sitt contentement. Men thet är inthet skedt. Hvarföre hafver theras herre och konungh genom Thuillerie, Brasset

Jean Brasset, französischer Resident in ’s-Gravenbage, dort seit 1627 zunächst als Sekretär nach- weisbar, berichtet von dort bis 1654.

och elliest andre på alla vägar vinlagt sigh at arrestera och hålla them i thetta ståndet, så länge man kunde häruthinnan fatta resolution. Någre provincier tesmoignera fuller sin displicentz till plenipotentiariorum procedere, men man kan inthet troo at thet är funderat i hiertat, eller at theras, som måtte villia väll, sentiment skall stoort gälla. Ministri Gallici hafva af godh handh, at någre af Generalstaterne hafva in publico concessu opinerat och fördt then discursen, at thet inthet kunde skada at the slöthe à part och finaliter, kunnandes thermed gifva Keijssaren och kongen i Spagnien macht och lufft, at mötha och studssa bägge chronorne, som växa för store och komma them alt för när, både medh sine stater så och i commercierne. Man hade ju händer emellan och för ögonen at the äre jaloux öfver bägge chronorne. The allena hafva varitt i vägen at chronornes armeer här i Tysklandh hade så när stransett hvarannan och thenne campagnen gåt uthan frucht aff. Uthi Flandern hafva tvenne princes du sang, duc d’Orleans och Anguien, med heela armeen och then förnämste Frantzöske adelen förthenskuldh satt sigh i stoor hazard, lijtandes på Generalstaternes lofven, ordh och afskeedh, at princen af Ouranien

Wilhelm II. von Oranien, * 27. Mai 1626, † 6. November 1650, ein Schwager des Großen Kurfürsten.

 skulle lijka medh them gå i fäldt och divertera the Spagniske. Hvilket medh fleere andre högvichtige skääl är i Frankrijke kommet i så högh consideration, at the hafva icke allenast nu mehr än förr tänckt på friden, uthan och, om then inthet annars vore at nåå, sökia till at medh lämpa och maneer köpan.

Thetta var så ungefär theras ouverture i första conferencen. Vij tackade them för communicationen, och korteligen till säijandes, låthe them vetta at här var inthet förefallet. Oss fuller hafva försökt och gärna vellat göra något till saken, men them keijsserlige hafva bögt undan och alt skuttit på vårt instrument, som vij länge hafva talt om. Thet hafva vij fuller något arbetat på, men mäst töfvat effter thenne conference, at theri först aftala itt och annat och sedan d’un commun concert låthe sakerne komma i liuset. Effter the nu vore så när och färdige thertill, skulle på vår sijda inthet feelas.

Den 10. och 11. huius [10./20. und 11./21. September 1646] contesterade the åter then begärelsse och orsaker Frankrijke hafver till at trachta effter friden. Vij förtalde them, att Eder Kgl. Maj. ingen annan intention hafven medh kriget, än een ährligh, reputerlig och säker fridh. Thereffter tränchta vij och achta på then minste lägenheet som öppar sigh till att nå then samma. Vij måste bekänna at the keijsserlige hafva fuller budit itt ährligit till Eders Kgl. Maj. satisfaction och säkerheet, men när man hörer efter och betrachter, hvadh the sielfva tala om sin offerte, så är thet föga annat än göckellspeel och gäckerij. Ty emot oss säija the, att the hafva i Keijssarens nampn gifvit och unna Eder Kgl. Maj. heela Pommeren, Wissmar och bägge stiffterne Bremen och Verden; och när the Brandenburgiske tala them till för Pommeren, sväär Trautmanssdorf at han icke hafver gifvit een bondegårdh bort förchurfürsten. Därtill medh förnimmer man, at the underhanden äggia op churfursten och andra in- och uthom Tysklandh emot chronan Sverige, at thermedh komma mehra oreeda åstadh. The Brandenburgiske opiniastrera och hålla värket oppe från then eena tijden till then andra, nu medh eenthera af plenipotentiariernes reesar härifrå, nu medh churfurstens ankompst, nu medh nya förslagh af particulartractater och annat slijkt, som duger till at förhala värket, hafvandes theras och the keijsserliges procedere itt lijka skeen och uthseende, som väntade the på at lyckan måtte een gång vända sigh emot Eders Kgl. Maj.

Vijdare vore ännu inthet kommit medh Eders Kgl. Maj. particularsatisfac- tion. Och posito om then vore eller och kunde nu blifva richtigh, så att Eders Kgl. Maj. blefve mächtigh heela Pommeren, Wissmar, sampt erkie- och stiffterne Bremen och Verden, så achta vij äntå, at Eders Kgl. Maj. och Frankrijkes sampt andre angräntzande printzers och republicers största con- tentement står theruthi, at Romerske rikssens blifva här componerade effter thet förslagh som chronorne hafva giordt. Om thet icke skeer, så är all then andra particularsatisfactionen nästan till ingen tingh nyttigh, uthan fast mehra skadeligh och länder chronorne till mehra eftertaal än reputation, at the skulle hafva begynt kriget och förtet för Romerske rikssens restablisse- ment skuldh, jämväll och till then ända inviterat ständerne hijt, här förtröstat them om assistence, men nu låtha märkia något relaxement i theras interesse, som afficerar chronorne nästan så mycket som ständerne sielfva. Ehuruväll ständerne hafva godh tillförsicht till chronan Frankrijke, så hafva the lick- väll, märkiandes at plenipotentiarii Gallici vore i tractat öfver sin particular- satisfaction, thet mycket apprehenderat och förorsakat oss at skrifva tit öfver, som mäst skedde, icke at vij trodde at någon fahra var förhanden, uthan at hålla them i godh humeur, och bekommandes något gott svar, kunde vijsa och trösta them thermedh.

Thet hafva och åtskillige varit hoos oss och lära uthan tvifvell besökia plenipotentiarios Gallicos, alla therom anhållandes att vij ville taga res Imperii i raden och alt låtha gå lijka steegh. The låddes hafva ingen annan intention och sade att theras herre inthet lägger sine vapn neder, förän han seer, que les affaires d’Allemagne, que [1] sont justes, äre bijlagde; men rådde at vij ville till at bättre och ordenteligare komma uhr thetta värket, först begynna medh Eders Kgl. Maj. satisfaction och sedan låtha the andre negotia, hvart effter sin art, föllia efter. In publicis Imperii negociis vore mycket som man kunde höija op och låta falla, tagandes måttet efter parti- cularinteressen, som the lämpa och skicka sigh till accommodation; när man theri hafver giordt sin räckeningh och facit, kan man bättre tala och, om vederparten inthet vill till billigheet, bruka them för een espece de manifest.

The märkte väll, at största obstaculum är hoos churfursten af Brandenburg och i controversien om Pommeren. Churfursten borde fuller med rätta tala och göra förslagh, men i then staden tyger han stilla och låther thet komma på tijden. Hans plenipotentiarii contestera medh dyre ordh, at theras herrealdrigh gifver sin consens till heela Pommeren. Om Eder Kgl. Maj. och chronan änteligen står therpå och thenne tractaten skulle slå therhän uth, moste han thet låtha skee och befalla sin saak Gudh och tijden. Om hans heela chürfurstendöme, ja lijff och lefverne skulle komma theröfver i fahra, så kunde han inthet annars än låtha så skee. Plenipotentiarii Gallici sade sigh ofta och medh efftertänkelige ordh hafva varit ihoop med them Branden- burgiske, men altidh funnit them i lijka terminis. Och effter residenten Chanut hafver berättat, thet resolutionen skall vara tagen therhenne att blifva vidh Förpommeren, så bode the att vij ville optäckia them om så vore, och på thet fallet inthet längre hålla tilbakar, uthan medh then ouver- turen promovera heela värket.

Hvartill vij icke allenast neekade, uthan remonstrerade än ytermehra, at Eder Kgl. Maj. inthet väll kunde komma till then resolutionen, at contentera sigh medh Förpommeren allena. Eder Kgl. Maj. stodo effter thesse landen förnämligast för sin säkerheet och then commoditet, som chronan Sverige thermedh får, till at correspondera och räckia sine allierade handen på alla händelsser, hälst om then tijden som vij nu i thetta kriget hafva uthlefvat, skulle härefter förefalla. Nu är med Hinderpommeren så beskaffat, att then som är mästare ther, hafver Stettin och bästa deelen af Oderen till sin dispo- sition, kunnandes theruthur incommodera Förpommerske staten, när och huru han ville, thet måtte skee med inströdde machinationer eller oppen- bara fiendskap. Ständerne som ther äre, äre mäst alle lägne ini landet moot siökanten, och the ändå deels inthet tienlige till defension, deels i then con- stitution att man inthet skulle kunna möka them hvart man vill. Hvarmedh Eders Kgl. Maj. intention och alle vänners och allierades önskan, at här fästa footen och fundera securiteten, vore om inthet, hvar icke nu strax, lickväll med framtijden. Thet skulle vara beqvämast och hafva minste be- tänkiande medh sigh, om churfursten ville förstå till cessionen af heela Pommeren och låtha märkia hvadh han åstundar till vederlagh. Oss vore förekommit, att icke allenast status provinciales Mark Brandenburg på sidsthålldne landtdagh, uthan och att proximi agnati, marggrefverne af Cülenbach och Ansbach, hafva uthlåtit sigh moot churfursten, dät the fulle gärna skulle see att churfursten måtte blifva vidh, hvar icke heela, lickväll eenthera deelen af Pommeren; men att thet therhoos hafva rådt, att chur- fursten, märkiandes att Eder Kgl. Maj. ingalunda ville söndra Pommeren, måtte på thet fallet i tijdh och förän then bruste till någon actualitet, publico till bästa cedera och föreena sigh om itt aequivalent igen, at nå thet samma med Eders Kgl. Maj. cooperation. Deputati statuum Pomeraniae begynna och lämpa sigh mehra än för

Zweifellos wird hiermit auf die eindringlichen Vorhaltungen hingewiesen, die die pommerschen Deputierten am 12./22. September 1646 Biörneklou machten: Baltische Studien VI 1 S. 84– 86. Sie suchten am 13./23. d. M. auch Oxenstierna auf, von dem sie ebenfalls kategorische Erklä- rungen verlangten: ebd. S. 86–89.

, så att thet är lijkt at churfursten skickar sigh i thenne saken. Han synes inthet vella hafva thet nampnet, at han vill sielfsläppa Pommeren och begära therföre igen något af Keijssaren. Churfursten kunde i regard af thenne cessionen 1. få furstendömet Jägerndorff igen

Johann Georg Markgraf von Brandenburg, Fürst zu Jägerndorf; vgl. S. 36 Anm. 2.

, som elliest inthet lätteligen skulle kunna skee; 2. blifva löös uhr then achts- erkläringen, som thet huset för abalienationen af Pryssen är satt uthi; 3. be- höllo häreffter oklandrat the tree stiffterne, som churfursten hafver nu på 100de åhr hafft och brukat till sin bästa

Die Stifter Brandenburg, Havelberg und Lebus.

, hållandes inne alt thet som uhr them i heela then tijden öfver hade bortvändes till rikzsteurerne; 4. bekomo theröfvanpå antingen furstendömerne Glogou och Sagan eller och erkie- och stiffterne Magdeburgh effter thenne erkiebispens

Herzog August von Sachsen; vgl. S. 7 Anm. 1.

 dödh, och Halber- stadt, eller och alle ihoop. Eders Kgl. Maj. skulle gärna unna honom hvadh som skee och effterlåtas kunde.

Om soldatesquens contentement berättade the, att the therföre hafva låthit falla thet för Frankrijke, på thet vij kunde med bättre foogh och värkan stå på then som vij här hafve begärat, thet the skole i Munster hafva förordat och grefven aff Trautmanssdorff tesmoignerat kunna skee. När man först giorde aftalet om quanto, kunde ständerne förlijkas om repartitionen.

Den 12. och 13. huius [12./22. und 13./23. September 1646] vore ofvanbemälte tree Holländske, then Venetianiske och någre aff ständernes fullmächtige hoos oss. Generalstaternes gessandter sade sigh vara hijt komne at förebringa oss effterfölliande saker per forme de recommendatie: 1. att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij ville låtha generaltractaten vara oss befallat och tillsee, att then kunde, så mycket hoos Eder Kgl. Maj. stodo, matureras. In specie och till thet 2. att vij ville i samma teneur, som i propositionen är begynt, här- effter ihugkomma the reformerade i gemeen, at the icke mindre än the andre evangeliske af vår religion måtte åthniuta och frögda sigh öfver thenne tractaten, effter the hafva samma rätt och bekänna sigh till Augssburgiske confessionen, leede therföre lijka förföllielsse, hafva uthstådt krigets besvär- ligheeter såväll som the andre. General- och provincialstaterne i Neder- landen bevijsa them af vår religion all faveur och låtha them ther sittia och boo lijka medh them reformerade. I synnerheet recommenderade the West- phaliske adelen, som är af then reformerade religionen, at the måtte i bästa måtton ihugkommas och saken therhän disponeras, att the måtte hafva libertatem conscientiae och kunna, så härefter som härtill, komma ad bene- ficia ecclesiastica, när någre äre löse och the thertill finnes duglige; 3. att vij ville, som reeda är skedt, ännu embrassera then Phaltziske saken och tillsee at then må blifva totaliter restituerat. Then ginge icke allenast Romerske rijket an, uthan alla angräntzande herrskap, förän then skulle sättias på effterkälkan och tilbakars, måtte tilläfventyrs kongen af Engel- landh och Generalstaterne contribuera något till thet husets restitution; 4. att vij och i lijka måtto och effter påbegynte sätt ville gripa landtgrefvinnans Furstlige Nåde under armarne in puncto satisfactionen såssom een vällmeriterad och beständigh princessinna; 5. att Eder Kgl. Maj. ville och bruka moderation emot churfursten af Brandenburg som interesserar i then begärte satisfactionen. Theras principaler viste och måste bekänna, att Eder Kgl. Maj. och Sveriges chrona hade orsak och skääl at see sigh före och på bästa måtton stadga sin säkerheet, men efter then kan i itt så gott vahl jämkas och tagas så att Eders Kgl. Maj. så näre blodzförvant een vällaffectionerat evangelisk furste, som förmå och kan tala och göra publico till godo, inthet allena skall betala laget och råka före. Hvilket the inthet ville förmoda och finaliter vänta i förslagen, at Eder Kgl. Maj. seer på thet som med framtijden kan blifva och hafva beståndh, jämväll stärkia thet evangeliske väsendet och bringa Eder Kgl. Maj. affection.

Thet svar påminte vij them, huru varsampt Eder Kgl. Maj. hafven gåt uthi heela thenne tractaten och altidh sedt på universalvärket och dess säkerheet, oachtandes alle the tilbudh som må hafva varit å färde och framstuckne aff vederparten, till att nå itt particular och eensijdigt contentement. Med samma caution gå vij ännu, doch så lickväll at ingen skäligh occasion att tractera och bringa värket till ändskap må försumas. Vij väntade at the göra thet samma på sin sijda, betrachtandes att the under faveur af Eders Kgl. Maj. och chronan Sveriges vapn hafva tagit tijden och sin fördeel i acht. Nu när thet kommer till sluthet och hvar och een vill så laga och sättia sigh, att huus Österrijke och Spagnien, som äntå inthet lära låtha sine vasta con- silia, kan hafva öppet hugg till revanche på them som theras desseiner i thesse åhren hafva bruttedt, och hvar och een effter sin godtyckio tractera, är tienligast at then eene staten secunderar then andra, hielpandes hvarannan i thet lagh, att the på alla fall må medh bättre maneer kunna räckia hvar- annan handen. Hvadh the reformerade vidhkommer, sampt the Phaltziske och fru landtgrefvinnans saker, lofvade vij till thet första alle möijelige officia, som vij them alt härtill hafva gärna och godvilligen giordt. Uthi then Phaltziske saken föllo vij them bij och rådde, att the och på sin ohrt ville göra thet samma, i lijka måtto och landtgrefvinnans Furstlige Nåde. In puncto satisfactionis remonstrerades them i hvadh terminis vij stode och huru the Brandenburgiske sigh comporterade, tesmoignerandes the orsaker Eder Kgl. Maj. hade, till att hålla sigh vidh Pommeren ungefär effter thet slagh som vij hafva talt medh legatione Gallica.

Thermed äre the i går sin koos reeste och hafva moot een och annan tesmoignerat, at the vore med vår resolution content.

I går vore plenipotentiarii Gallici hoos oss och gofve oss part 1. om thet som var förefallet emellan them och the Brandenburgiske om Pommeren. Legatio Gallica hafver stält churfursten före 3 tingh at vällia: 1. att låtha falla och cedera Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige heela Pommeren med condition at få itt aequivalent igen annorstädes i Tysklandh, som man kunde blifva eens om; 2. eller och att cedera Eder Kgl. Maj. Förpommeren med staden Stettin och hvadh thertill hörer eller läggias kan, och churfursten behöllo resten af Hinderpommeren medh stifft Halberstadt; eller och tillthet 3. att Eder Kgl. Maj. behöllo, som sagt är, Förpommeren efter sine förre gräntzor och dertill stifftet Halberstadt, och churfursten finge Stettin med heela Hinderpommeren. Till thet första skole Brandenburgici hafva svarat, att the ville alle ihoop vara skälmer och inge ärlige karlar, om thet går för sigh. The hade ordre at inthet höra eller tala, så länge Eder Kgl. Maj. står på heela Pommeren. Hvadh anlangade the andre tu förslagen, hade the inthet tänckt at slijka skulle komma på bordet, och therföre vore uthan ordre i thet fallet. Plenipotentiarii Gallici hafva vijst them brefvet ifrå Saint Romain, theri han äfven då berättade, thet legati Hispanici skulle nu nylig hafva fåt ordre at slutha på sätt och vijs som Frankrijke i thet närmaste begärar. Hvilket han, Saint Romain, hade af nuncio, tesmoignerandes thenne at han nu hade friden i sitt våldh och hoppades få alt tillrätta, så snart legatio Gallica kome igen. Ville Brandenburgici vara medh och häreffter sittia i roo, så måtte the i tijdh förklara sigh. Therpå hafva the Brandenburgiske tagit på sigh att affärda een express till churfursten, som innan få dagar kunde vara här igen med resolution på thet två senare punchter af thet som legatio Gallica hafver förestält. I thet öfrige hafva the moot them Frantzöska contesterat, att theras herre, churfursten, kunnandes på något görligit och reputerligit sätt komma uhr thenne labyrinthen medh Eder Kgl. Maj., ville sedan träda i een offensive och defensive ligue medh Eder Kgl. Maj. på conditioner och vilkor som man kunde föreenas.

The keijsserlige, greffven af Lamberg och Craane, hafva och besökt them Frantzöske. Som the oss i lijka måtto i går berättade, hafver duc de Longue- ville plaiderat Eders Kgl. Maj. saak medh ijfver, drifvandes thet förnämli- gast, at the keijsserlige hafve ju sielfve hållet vara rätt och billigt at Eder Kgl. Maj. måtte förnöijas, hafva till then ända liberaliter offererat ofvan- bemälte stycker. Nu praesumerar man at Keijssaren inthet hafver låtit göra thenne offerten, om han icke hade tillförende hafft eller vettat sigh kunna få interessenternes consens. Vore thet annars och som the keijsserlige nu säija, så obligeras Keijssaren ändå till at skaffa Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige the samma offererade ohrterne, uthan alt tilltaal för andra. Thet kunde inthet bättre skee än: 1. att huuss Brandenburg och thenne chur- fursten finge Jägerndorff igen

Vgl. S. 36 Anm. 2.

och 2. thertill Glogou och Sagan. The keijs- serlige skole hafva förkastat thet förslaget, såssom hade vij reeda remitterat och släpt Schlessien uthan någon condition. Hvilket lickväll inthet är skedt, uthan medh thet vilkor, at the skaffade contentement åth them som inter- essera i Eders Kgl. Maj. satisfaction. Om the thet inthet giorde, så feela thet andra och.

Yterst och till afskeedh satte the Frantzöske oss i aftonsse för ögonen: 1. Frankrijkes exempel, at thet för fridens och lämpan skuldh hafver låtit mycket falla af sin satisfaction och thet som Frankrijke nu får, nästan måst köpa. 2. Förpommeren och Stettin medh stiffterne Bremen och Verdensampt Wissmar vore noble styker, som Eders Kgl. Maj. icke allenast medh interessenternes och ständernes consens, uthan heela Europae applausu kunde få och förmedelss thenne tractaten alla interessenter blifva theröfver garanter. 3. Thet vore tvertemot och betänkeligit, att strängia churfursten till extrema och thermedh icke allenast gifva Eders Kgl. Maj. illvilliande orsak at mängia sigh theruthi, uthan och förorsaka andra vällaffectionerade till jalousie. Man hade händer emellan, hvadh Generalstaternes apprehension och stillestående hafver i thenne campagne förorsakat. Skulle the oförmo- delig slutha, vore fahra at theruthur icke fölgde stoor confusion och månge gode desseiner föllo i brunnen. Nuncius apostolicus skulle nu gloriera i Munster, at han hafver friden i sine händer och förmodelig kunde slutha med alles contentement innan 8 dagar. The plenipotentiarii Gallici [hade] effterrättelsse uhr Köpenhampn, at the Spagniske som ther äre, skulle föreslå een ligue medh Danmark och Pohlen, at divertera chronan Sverige. Ronca- lios

Der polnische Resident in Paris hieß Domenico Roncaglio. Er erscheint auch in französischer Form als Roncaille oder, davon abgeleitet, Roncalli. Seine Lebensdaten sind nicht bekannt (frdl. Auskunft des Archivum Glówne Akt Dawnych in Warschau). Er ist wohl nicht identisch mit dem genannten Claudio Roncaglio, der Domherr des Bistums Ermland war; vgl. APW, II A 1 S. 141; APW, II C 1 S. 101 und 181.

discurser i Hållandh och Crakous arbete i Munster vore oss bekände och therföre inthet uthan eftertänkiande.

Vij hafvandes ingen andre ordre at annars tala än härtills är skedt, hafva oss thermed excuserat och vella nu vänta Eders Kgl. Maj. allernådigste resolution medh thet förste, om vij alt framgynt skole blifva vidh then nu reeda och offta oprepade ordre och vänta, hvadh tijden vill gifva för uth- slagh; eller och om Eders Kgl. Maj. funne för gott at ändra theri något.

Plenipotentiarii Gallici synes härmedh reesa till Munster igen, at ther vänta hvadh resolution kan föllia.

Lampadius gaf oss vidh handen i förgår, och vij them Frantzöske, om Frank- rijke icke måtte hällre taga emot Elssas iure feudi än som itt allodium. När thet är vasallus Imperii, så admitteras thet cum voto et sessione till kreiz- och rikzconventerne och får härinne i rijket penetrera i hüüs österrijkes consilia, och när så behof görs, them i tijdh och med andres tilhielp con- trecarrera. Medh allodii iure, som hüüs Österrijke biuder, är inthet annat sökt, än thet grefven af Trautmanssdorff sade, nembligen at the desto förr må kunna komma i håret medh them och nappa landen igen. Hvilke rationes the togo ad deliberandum.

The Altenburgiske besvära sigh mächtog ting i the andre evangeliskes nampn öfver the Chursachssiske och säija, at the ville komma hijt och föra directo- rium in tractatu gravaminum, hvilket the andre inthet kunna them förtroo, effter the hafva tillförende fördt och än föra perverse och praejudicerlige consilia. Thet vore icke häller någon chur- eller furste i Romerske rijket, som kan praetendera thetta directorium iure suo, uthan ständerne vällia communi suffragio een thertill, när sådane saker hafves för händer. Nu sås-som the näst Gudh hafva hafft sitt försvar af Eder Kgl. Maj., altså fly the thertill och bedia, at vij ville medh them tänkia på medell at styra them Sachssiske ifrå thetta förehafvandet.

Under lit. C äre åthskillige aviser, sedan vårt sidste inkomne.

P. S.

Rätt som posten skulle bortgå, blifver oss communicerat hvad the catholiske ständerne bringa före på the evangeliskes sidste förslagh. Copian theraf finnes under lit. D.