Ederss Kgl. Maj. hafve vij medh nogra postar seerskilt opvartat och till- skrifvit om sakerne här på tractaten för min, Johan Oxenstiernas, resa till Mönster

Vgl. die Darstellung bei J. G. von Meiern III S. 87–92.

. Hvadh jagh ther hafver haft för händler och observerade, thet berättade till Ederss Kgl. Maj. jagh i all underdånigheet idag 8 dagar, som var dhen 13. huius [13./23. Juli 1646]

Nr. 150 (S. 370ff.).

Then 11. [21. Juli] hadhe status evangelici några deputatos hoos oss, be- gärandess först att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij, så häreffter som härtill, ville drifva thee evangeliskes interesse in puncto gravaminum, när så komme till pass; 2. att thee måtte få part om dhet som i Mönster var i then saken förefallet, och 3. veta vårt betänkiande öfver dhe catholiske ständerness nyt utgifne förslaagh att bijläggia gravamina. Sade sigh då medh thet första vilia öfverläggia them samme.

Till svar på dhet första förde vij dhem till sinnes, hvadh in hoc passu var till dhen tijden förelupit, contesterandes å Eders Kgl. Maj. vägnar samma ijfver och benägenheet att stå dhem bij i allt thet som möijeligit är att ehr-hollass. Sedan informerades the summariter om thet som i Mönster in puncto gravaminum och andra ricksenss saker var förefallet. Och ytterst rådde vij, att the ville see sigh väl före, noga öfverläggia alle puncter och inthet prae- cipitera sigh i thet ena eller andra, them nu hafva een sådan lägenheet att redressera och sättia thet evangeliske väsendet på föttren och rätte laget, som dhe häreffter i een långh tijdh näpligen skulle finna; och ehuruväl vederparten synnes yfvass och högmodass dheraff, att the allierades kraffter vore delss separerade, delss svagare ähn dherass, motte the intet theraf låta sigh förföra. The förra tijdher hafva ju vijst och stält oss för ögone, att Gudh dhen aldrahögste hafver varit och än är een ringmuur kringhom sin hoop, beskyddandess dhen samma emot vederpartenss macht, högmodh och hoot. Vij hade godh kundskap, att Eders Kgl. Maj. hufudharmee och dhet Hessiske corpo vore ännu i ett sådant postour, att dhe inthet behöfdhe, hvarken för fiendenss mera mackt eller någon annan trånghmåål, vijka af platzen för sin fiend. Ther ofvanoppå vore Turenne reda gången öfver Rhenen, jämväl een secours förhandhen vijdh Östersiökanten. Sedhan ther- hoos effter att vij vore till värkat att inrätta frijdzconditionerne, ville in puncto gravaminum förvänta ständerness resolution, och sedhan medh dherass inråådh thet ena och andra, som Romerske rijket angår, laga och ställa.

Then 15. huius [15./25. Juli 1646] besökte vij them käijserlige, greef Lam- berg och Crane, confererandess då medh dhem allenast om dhe saker, som i Mönster emellan migh, Johan Oxenstierna, och therass colleguer, grefven aff Trautmanssdorff och Nassaw sampt Wolmar, vore förefalne, sökiandess dhermedh att komma medh dhem här in ordinario loco tractatus till handelss igen.

Dhen 17. huius [17./27. Juli 1646] skickade grefven aff Witgenstein till oss churfurstenss af Brandebourg creditif för sigh och sine colleguer här och i Mönster, som copian undher A thet utvijser, begärandes få een stundh andra dagen. Nu efftersom han, von Heiden

Friedrich von Heyden, Drost zu Lippstadt: APW, III D 1 S. 348. Vgl. L. W. Barthold: Urkundliche Geschichte nebst Urkunden der Edlen Herren von Heyden (Greifswald 1857).

, doctor Portman

Johann Portmann: APW, III D 1 S. 348. Ch. A. L. Klaproth und C. W. Cosmar (Hrsg.): Der Königl. Preußische und Churfürstlich Brandenburgische Wirklich Geheime Staatsrath an Seinem zweihundertjährigen Stiftungstag den 5. Januar 1805 (Berlin 1805) S. 353 Nr. 44. Er wird an dieser Stelle 1651 anläßlich der Departementsverteilung als Mitglied des Geheimen Rats aufgeführt. Das Jahr seiner Bestallung ist unbekannt. Auf dem Friedenskongreß löste ihn Johann Fromboldi ab. 1653 und 1658 war er als kurfürstlicher Gesandter zu den Kaiserwablen abgeordnet (frdl. Hinweis des Geheimen Staatsarchivs in Berlin).

och Froom- holt, som ordinarie pläga vara i Mönster och inthet ännu hafva varit hoos oss, befunno sigh undher samma commission, och det var therhoos troligit att han, von Heiden, skulle villa praetendera i titel, rangh och sätet then ähran, som grefven af Witgenstein får, effter han, von Heijden, plägar i Mönster förträda grefven aff Witgensteinss ställe, när then är här eller annor- städess bortz, men får lijkväl inthet af alla dhen heedern som een principal-gesanter, så fann man rådheligit, att förfråga sigh hoos grefven af Witgen- stein, huru bemelte tvenne Mönsterske gesandter blifva aff dhe Fransöske i Mönster tracterade i slijka visiter, att vij them ock behörligen måtte kunna excipera.

Grefven aff Witgenstein svarade, det duc de Longeville hafver difficulterat att honorera honom, von Heiden, medh sådhan titel och annan heedher, som han, Witgenstein, fick, och derföre vare han, von Heijden, aldrig kommen tillsammans medh dhe Fransöske. Men the käijserlige, Spaniske och churfurstlige hafva tracterat honom, Heijden, al pari, förmodandess att vij skulle fördhenskuldh intet hafva nogot betänkiande dheruti.

Thet svaradess, att vij fuller gärna ville, såväl Hanss Churfurstlige Durch- leuchtigheet till behörlig respect, såsom ock för Heidenss egen person skuldh in particulari bevijsan all vänskap, ähra och cortoisie. Men in hoc publico actu och som dhet begärtess, föllo dhet oss såsom ministrer något betänke- ligit. Angående sielfva stunden och värffort att komma till oss, stältess i grefven aff Witgensteinss sköön, om han det ville förebringa och huru han ville taga medh sig af sine colleguer, them ville vij vänte klockan emellan 9 och 10, att undfå hvar och een effter vanan.

Grefven af Witgenstein kom på sattan dagh och tijma

Vgl. die brandenburgische Relation vom 13./23. Juli 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 450f. und XXIII 1 S. 90f. Vgl. auch S. von Pufendorf, Suecia lib. 18 § 130 und S. von Pufen- dorf, Friedrich Wilhelm lib. 2 § 55.

, hafvandes medh sig allenast dhen ena, nemblige Fromholt, som i Mönster plägar föra dhet Förpommerske votumet. Grefven förde ordet, och näst hälsningar och andra complimenter sade att therass nådigste herre, churfursten, hade fuller medh största bedröfvelse sport och förnummet, at Eder Kgl. Maj., såsom hans så nära blodzförvant, och till then han hafver burit och än bär ett synner- ligit förtroende och lijt, hafver här på tractaten icke allenast låtet föreslå, uthan ock effterhanden medh alfvar negotierar att få sitt förstendöme Pom- meren till sin satisfaction. Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet, hafvan- dess på behörligit sätt och vijs låtet remonstrera sin rätt och hvadh honom medh een slijk praetension vill tillfogas, hafver fuller förhoppas, att sådanna funderade skäl skulle kunne finna rum, men efter icke allenast dhe intet äre till dato i dhet ringeste ansedde, uthan dherofvanpå vill utgifvass, som vore skuldhen aff opskofvet på tractaten hoos churfursten, så hafver hanss nådigste herre, delss att vijsa heela verlden, dhet han för ingen deel vill kasta nogot hinder i vägen för frijden, delss och förnämst att medh sielfva värket gifva tillkänna, hvadh för een högh respect han bär till Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige, omsijder öfvervunnet sigh sielf och nu resolverat till een handling öfver Pommeren. Såge hälst att then motte här in locis tracta- tuum anställass och att dhen Fransöske och Generalstaternes legationer blefve tagne till mediatorer eller interponenter, förmodandess han att vij skulle theri hafva intet betänkiande, hälst medh mediatorerne, såsom Eders Kgl. Maj. foedereradess ministrer.

Thet andhra var in puncto religionis för dhe reformerade. Therass nådigste herre och churfurste hadhe mäckta väl förmärkt, att å Eders Kgl. Maj. sijdhe the reformerade såväl vore ihugkompne i propositionerne. Ville nu förmoda, att såsom dhet synness lijda till slutet, man altså varder i dhet propost fortfarandess, stifftadess dhermedh i rijket emellan dhe evangeliske ett gott förståndh och evigvarande bundh emot papisterne.

Sedhan vij hadhe dhenna, the churfurstligess, proposition recapitulerat och på behörligit maneer svarat till hälsningen och andra complimenter, dis- curerandess emellan oss öfver dhen första puncten af och till, men enteligen bleef svarat, att vij dhen samme ville efftertänkia, läsa igenom vår instruction och Eders Kgl. Maj. allernådigste ordres, och effter sakernes art och egen- skap låta dhen medh thet förderligast få vår resolution tillbakar. Hvadh then andra puncten anginge, vore thet oss kärt att förnimma, dhet therass nådigste herre churfursten så väl hade optaget thet som är proponerat vordet. The gesandterne vijste sigh väl påminna af förgågne åtskillige håldne discourser öfver dhenna saken, sedhan han är blifven något disputerat, huru man then clausulen förstår; såsom dhen första propositionen var i mäst alla sijna puncter stält in terminis generalibus och till vijdare declaration och spaecificationer, altså är dhet ock fatt medh dhenna clausulen, som lijka medh dhe andra behöfver ett lius och tillåteligh och funderadh limitation. På chronornes sijda är proponerat och begäratt, att status Germaniae och hvar och ett ståndh för sigh in particulari, som genom dhette krieget och medh voldh är graverat, motte restitueras och sättiass i the vilkor och rättigheeter, som dhe vore anno 1618. Om dhe status protestantes hafva odisputerligen hafft ius reformandi, som dhe nu i krafft af dhenne clausulen näst andra rättigheeter praetendera, så är saken klar. Men om the då vore in dubio och saken disputerlig, kunne vij intet tvinga på them andra therass medhständer thenna saken emot therass vilie, hälst effter icke allenast dhe catholiske strijda dheremot, uthan ock våre egne religionsförvanter, som mena, att the reformerade härmedh sökia foogh och lägenheet, att thermedh förfölia then religionen som dhe bekänna.

Grefven af Witgenstein regererade fuller nogot dheremot, men då han hörde, att vij inthet kunde väl komma åt, att öfvertala våra religions- förvanter, att låtha dhen clausulen stå som dhe henne i propositionen utyda, svarade, att hanss herre, churfursten, i fall dhet intet kunde blifva dhervijdh, uthan dhenne clausulen måste modificeras, seer häller, att han låtes full- kommeligen och medh alla ut, än han skulle medh nogon modification stå och blifva dem reformerade till praejuditz. Hvadh dhe andre reformerade mente dherom, stälte han dherhän och till gesandterness resolution, som här äre.

Sedhan vij nu dhen dagen och dhen 18. [18./28. Juli 1646] hade öfverlagt dhen puncten och dherhoos betrachtat, att dhe Churbrandeburgiske, som vore hijt komne från Mönster, motte villa hädan och dijt öfver igen, fanss för gott att låta dhem i tijdh få vår resolution och dhen genom secreterarenBiörneklou; hvilken kommande till grefven af Witgenstein, fick audience af honom och hanss fyra colleguer tillijka, bringandess dhem till svar, att vij giärna hafva hördt och förnummet, att Hanss Churfurstlige Durch- leuchtigheet nu omsijder hafver öfvervunnet sigh sielf och tillåtet sina full- mächtige gesandter, att annorledess än härtill är skeedt, tala om Pommeren. Oss hafva väl infattat dherass, dhe churfurstligess, proposition och förslaagh till accommodation öfver Pommeren förmedelss een particulartractat, som kunde förmedlass af dhe Fransöske och Generalstaternes legationer. Hvilket förslaagh vij höllo i sitt värde, men funno dhet för närvarande tijdh och här anstälte universaltractat sampt för dhen form sakerne nu äre råkade uti, ogörligit. För våre personer hade vij hvarken ordre, instruction eller full- mackt at angå nogon slijk particulartractat, uthan vore fast mera befalte, att låta dhetta och annat slijkt komma på dhenna universalförlijkningen. Och dher vij till dhet förre vore fullmächtige, så är dhet ändå inthet i vår mackt att taga emot och acceptera een sådhan solen mediation, som nu vill anbiu- dass. Vårt råådh vore, att dhe ville see på andhra medell, som kunde saken uthan tijdzspillan och så långe omgångar befordra. Och effter Ederss Kgl. Maj. såtte iustissimo titulo i possessionen af Pommeren och hade icke allenast begärat thet att behålla till sin satisfaction och för sin stats säkerheetz skuldh, uthan ock allreda fått Käijsarenss consens dherpå, så fordrar nu ordo rerum, att dhe churfurstlige effter sitt tillståndh respectu illius provin- ciae, och som dhe thet finna bäst, låta sigh höra, hvadh dhe ville giöra till saken. Härtill hafva dhe sagt bara neij och hållet saken omöijelig. Ehvadh dheri skeer, antingen nogra skola mediera eller saken förefaller immediate, så bör lijkväl nu dhem tala. Therföre vore bäst, dhe giorde thet nu i tijdh och när lägenheeter vore frij och öppen, att secondera then. Vij förnimmandess hvarpå churfurstenss hugh till ett vedherlagh leeker, villia praestera dhem alla möijelige och tienlige officia.

Grefven aff Witgenstein svarade dherpå, att han och hanss colleguer medh soorgh och bestörtung hade förnummet dhenna resolutionen. Viste ock, att then skulle högt bedröfva dherass herre, churfursten, när han förnimmer, att hanss välmente förslaag intet ville optagass. Then som dhe föresloge vore ingen particular och afsondrat tractat från dhen allgemeena, utan hänger länkie talss medh dhenne tillsammanss. Vill man hafva dhen allmänna befor- drat, så fölier, att man måtte förlijkas öfver Pommeren. Ville man dhet intet, uthan taga ett sådant förstendöme medh mackt ifrån churfursten, så kan Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet dhet nu inthet hindra, uthan moste dhet låta skee och befalla Gudi saken. Medh hvadh titulo Eder Kgl. Maj. såtte i Pommeren, thet stälte dhe till sin ohrt. Käijsaren kunde intet förgifva af dhet churfursten tillkommo, och grefven af Trautmanssdorff hafver con- testerat, thet han inthet hafver gifvit bort een landegårdh i Pommeren, fast mindre heela furstendömet. Orden vijste dhet ut i sielfva instrumentet. Så längie vij stodho på heela Pommeren, kundhe dhe churfurstlige intet föreslå. Grefven af Witgenstein repeterade några gånger mot oss dhessa orden:So war, alss Gott ein Gott ist, so war ist auch, dass mein gnedigster herr in ewigkeit nicht wirdt consentieren zu gantz Pommeren!

I gåår hadhe evangelici status een anseenligh deputation hoos oss

Die Initiative hierzu ging von den Brandenburgern aus; vgl. Baltische Studien VI 1 S. 28.

aff effterskrefne gesandter: 1. tvenne Magdeburgiske, 2. tvenne Altenburgiske, 3. een Weijmarsk, 4. een Braunssvijk, 5. een Darmstädisk, 6. een Würten- bergisk, 7. een Schwartzburgisk

Elias Augustin Huefler: APW, III D 1 S. 352. Huefler wurde am 27. März 1601 in Franken- hausen geboren und starb dort am 5. Januar 1660. Seit 1658 war er Direktor der Kanzlei und des Konsistoriums daselbst. Seine münsterische und osnabrückische Korrespondenz befindet sich im Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv. – Anno 1646 wurde der Kanzler Hüfler den 20. Maii von sämtlichen Grafen von Schwarzburg, Stolberg und Reußen und Herren von Schönburg zu den münsterischen und osnabrückischen Friedenstractaten abgeschicket, wo er anderthalb Jahr redlich gedient und revociert wurde post mortem Ludwig Guntheri (Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv A VIII b Nr. 16 Bl. 251. Frdl. Auskunft des Staatsarchivs Rudolstadt).

och 8. aff städherness dhen Straasburg-, Regensburg-, Lubek- och Nurenbergiske, alle ihoop 13 stycken

Protocollum über die Deputation der Evangelischen an die Schwedischen Gesandten, Pommern betreffend, 19./29. Juli 1646: J. G. von Meiern III S. 85–87.

. Hvilke berättadhe, att dhee Churbrandheburgiske gesanterne hadhe then 17. huius [17./27. Juli 1646] genom doctor Wesenbek, som i förstenråådet förre votum för Hindherpommeren, låtet repraesentera alle dhe evangeliske ständherne, i hvadh terminis dhet nu var på bäggie sijdher medh Pommeren, nembligen att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij begära och drifva på hela Pommeren, och att churfursten ingalunda och i evigheet inthet dhertill kan förstå, betrach- tandess icke allenast dhen rätt han hafver dhertill, utan ock dhen fara, som han sitt churfurstendöme dhermedh skulle föra på halsen och altså, hvarken för nu varandess interessenter eller posteritet, sådant kunna försvara, be- gärandess aff dhe evangeliske ständerne dhe ville förmedelss een deputation låta föra oss till sinness icke allenast dhesse orvanbemälte skääl uthan andhra som sielfva billigheeter dhem dicterade, hoppandess dhe Brandheburgiske, att sådant skulle finna hoos oss een godh effect. Samptelige evangeliske ständherne på sådant sätt och vijs anmodade, hafva Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet såsom een evangelisk churfurste och herre dhetta offi- ciumet inthet kunnat utslå, uthan dhem närvarandhe deputerat till oss medh förmodhan, att dhet inthet blifver illa optaget och utydt. The evangeliske ständherne och andra som medh dhem gärne see att dherass fädhernesslandz Tysklandz urgamble frijheet och välståndh blifver conserverat och behållet, kunna aldrig till nöije och tacka ihogkomma Eders Kgl. Maj. herfaderss, glorvijrdigst i åminnelse, och effter dess högbeklagelige dödzfall, Eders Kgl. Maj. egne store meriter hoos then Tyske nationen. Salig Hanss Kgl. Maj. hafver medh sin konglig blodh redimerat, och Eder Kgl. Maj. alt sedhan medh vapn och manlige råådh här på tractaten förfächtat och talat för dherass bästa. För hvilken skuldh dhe hadhe orsak, icke allenast att hembära Eder Kgl. Maj. dherass undherdånigste tachseijelse, uthan unnaoch bearbeta, att Eder Kgl. Maj. må få nogot till sitt nöije. Och ginge fördhenskuldh dherass recommendation intet dherut på, att afvända dhem som är Eders Kgl. Maj. till godha, uthan effter dhet är för dhenna saken skuldh infallet een qaestion emellan Eder Kgl. Maj. och Hanss Churfurst- lige Durchleuchtigheet af Brandeburg, så recommendera dhe dhenna saken till een tilldrägeligh accommodation. Om hvilken dhe på Eders Kgl. Maj. sijda intet ville tvifla, när dhe rätt efftertänkia, dhet Eder Kgl. Maj., föliandess sin högstde käre herrfaderss christlige intention och giordhe contestationer vijdh begynnelsen och successen af dhetta krieget, icke alle- nast dhet evangeliske väsendet in genere, uthan hvar och enss particular välfärdh låte sigh vara befallat, huru hvar och een kan effter tijden och lägenheeten af sakerne komma till dhet han är berättigat.

Nos: Kunde i dhenna saken hvarken förtänkia dhe churfurstlige, att dhe tala i sin herres saak, eij eller dhem evangeliske ständerne, att dhe komma till oss på dhe churfurstliges begäran. Thet var oss fast mera kärt, att dhe uti sitt anbringande så hedherligen ihugkommo, icke allenast Eders Kgl. Maj. högstährade herrfaderss glorieuse intention, actioner och döödh, uthan ock kunna besinna och erkänna, att Eder Kgl. Maj. sijffter medh sine vapn och rådhslaagh hemma och här på tractaten efter samma måål. Och såsom dhe här närvarande gesanter kunne gifva bästa vitnessbördhet om tractaten och dhen ijfver som dheri brukass till dhet allgemena väsendtz bästa, altså vill man ock förmoda att dhe skole vara dhe förste och förnämste, som skola rådhe till een nöijachtig satisfaction och säkerheet för Eder Kgl. Maj., efftersom dhe nu hafva pröfvatt, hvadh vedherparten förer för rådhslagh och hvadh man hafver att vänta ifrån honom, när han får åter igen komma sigh före, ähr dhet evangeliske väsendet då väl fäst och försäkradt, så att dhet kan stå på sigh sielf härinom Tysklandh, och lägenheet är för Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige, att oförhindratt räckia dhem handhen på alle händelser, så förmoder man, att dhe skole hålla tillbaker. Men i fall man nu icke tager tijdhen i acht och seer på dhet som varit hafver och komma kan, så är fara värdt, att vij icke få medh tijdhen een större fara öfver halsen, än hon nu hafver varit och är. Hvadh Pommeren vijdhkommer, vijste, uthan nogon vijdare oprepelse dhe alla, hvadh fara dherutur ville tillfogass Sverige och andra nabor, huruleedes Eders Kgl. Maj. herfadher vore kommen dherinn och Eder Kgl. Maj. dhet ännu innehafver, jämväl hvadh emellan Eder Kgl. Maj. och churfursten vore förefallet. Therhoos refereradess, hvadh dhe churfurstlige gesandterne nyligen hadhe föreslaget och hvadh vij genom Biörneklow låto svara. Thet stodo dherpå att dhe churfurstlige låta een gångh höra sigh och sadhe utryckeligh hvadh dhe ville hafva för vedherlaagh igen för heela Pommeren. Vij ville dhem dheruti gå tillhandha på alla giörlige sätt, förmodhandess att evangelici status skulle först och främst rådha och styrkia dhem Brandheburgiske till cessionen af bemälte förstendömer och sedhan gifva råådh sampt secundera oss och dhe Brandheburgiske, att skaffa churfursten nogot gott igen.

Sedhan dhetta var förbij, så begärte vij dhe ville referera sine medständer och medh dhem taga i betänkiande: 1. soldatesquens contentement, såsom een sak af stoor consideration och dhen dhem angår, 2. dhe reformerades inclusion i frijdzconditionerne. Dhervijdh bleef dhen kundt giordt, hvadh som grefven af Witgenstein hafver discurrerat, hvilket dhe togo ad referen- dum till sine medhständher.

The käijserlige, grefven af Lambergh och Crane, vore för någre tijmar sedhan hoos oss, ställandess i vårt sköön, om vij ville taga dherass instru- mentum pacis före, att gå dhet articulatim igenom eller eliest discurera öfver materien.

Vij togo vijdh dhet sennare och kommo förnämbligen om fyra saker medh dhem till talss, såsom äre: 1. terminus a quo uti amnestien, dhen dhe ville hafva anno 1624 och vij 1618, 2. then Pfaltziske saken, dhen dhe ville hafva inrättet effter dhe förslagh, som dhe i instrumento giöra, men vij blefve på plenariam et integram restitutionem. 3. In puncto gravaminum taltess något, men obiter och förnämbligast om dhen saken, när hon blifver jämkat, skall ad longum förass ini instrumentet eller ock seerskilt i een nebenrecess författass.

The käijserlige sadhe sigh vara indifferent, och vij tyckte dhet förre vara bättre. Yterst och till dhet 4. talte vij om Eders Kgl. Maj. satisfaction, dhe käijserlige, som dherass förre förslagh lijder, och vij efter Ederss Kgl. Maj. allernådigste ordre. Tijden tillåter intet alla particularia opteckna.

Thet är eij eller nogot nytt förefallet, som i förra conferencerne och dher- öfver ingången undherdånigste relationer eij är anfördt.

Hvadh dhe Pfaltz-Neuburgske och Pfaltz-Velddenske

Johann Konrad Varnbüler (vgl. S. 99 Anm. 6). Das Fürstentum Veldenz im Oberrheinischen Kreis war von 1514 bis 1697 im Besitz der Linie Pfalz-Veldenz und fiel 1733 an das kur- pfälzische Haus zurück. Vgl. W. Fabricius: Die Grafschaft Veldens (Mitteilungen des Histor. Vereins der Pfalz 33. 1913 und 36. 1916); Theodor Gümbel: Geschichte des Fürstentums Pfalz-Veldenz. Kaiserslautern 1900.

gesanterne hafva här inlagt, angående dherass interesse i dhen Pfaltziske saken, dhet finness undher litt. B och C. Undher lit. D är een tractat, som landtgraf Georgen skall hafva slutet medh Spanien. Then käijserlige hufudharmeen är dhen 6. huius [6./16. Juli 1646] opbruten utur sitt läger vijdh Hombourgh an der Om och skall nu stå vijdh Lobach och Lich. Hvadh feldtmarskalken her Wrangell skrifver dherom, vijser copian undher E. Turenne är medh ungefär 6000 man marcherat öfver Rheinen och Lipströmmen. Han går fuller mächta sakta, men så är lijkväl troligit, att conjunctionen nu ungefär må skee eller i dhessa dager kunna fortsättiass. Hvadh ifrån andhra ohrter är inkommet, hafver lit. F undher sigh.