Jagh svarade them till thet första och theras excuse om visiten, at å Eders Kgl. Maj. sijda hade man inthet annars kunnat göra, än möta them som the keijsserlige them hafva tracterat; effter the, the Chursachssiske, sielfve hafva gifvit them keijsserlige then första visiten, hafver oss, såssom ministrer, inthet annars anstådt än at vänta thet samma. Och såssom the nu thet hafva giordt, altså tackade jagh them för samma ähra och courtoisie; i thet öfrige mötte jagh them medh behörligit svar och lijkmätige contestationer af thet som Eders Kgl. Maj. intention, consilier och actioner här på tractaten till een godh fridh angår, lofvandes theras herres, churfurstens, fattade resolu- tion medh förmodan at the evangeliskes saak skulle therigenom vinna een godh stöödh.

Thet fölle icke allenast då, uthan och den 28. passato [28. Mai/7. Juni 1646] vidh revisiten, som jagh giorde till them, discourser oss emellan om sielfva negotiis, therüthur jag märkte:

I. at the Chursachssiske höllo förre, man skulle kunna taga terminum amnestiae ifrå anno 1624 för thesse effterfölliande orsaker: 1. att thermed betaga them keijsserlige then invändningen, at Ferdinandi secundi regeringh blefve kastat öfverända och på thet högsta blasmerat för världen, om man sätter anno 1618 till terminum amnestiae; 2. kunne mästeparten af ständerne, såväll i the öffver- som nedercreitzerne, medh termino ifrå anno 1624 blifva restituerade; 3. ähre äntå någre, såssom Donawerd, Dunckellspiell och erffländerne, som inthet äre hulpne medh anno 1618. Hvarföre tyckte them (samma meeningh och discurser hafva een stoor deel af the andra ständerne nu på een tijdh fördt), att man togo een meddell termin emellan 1618 och 1627, såssom 1624, och att man, till at salvera them som förr och effter anno 1618 och intill 1624 vore graverade, måtte them alla specialiter excipera och införa.

II. In caussa Palatina syntes the heelt improbera the keijsserlige förslaget om then ottonde churfursten och mehr inclinera till een alternation.

III. Gravaminum afhielpande recommenderade the högt och eenkannerligh att man måtte sträfva effter perpetuitatem af the andelige godssen eller och sådane conditioner, som i thet närmaste skulle kunna liknas thervidh.

IV. Eders Kgl. Maj. satisfaction höllo the vara billigh och önskade, att thet kunde på alla sijdor therom så blifva aftalt och förlijkt, att icke rijket måtte therigenom sättias i någon ny fahra och buller; hvilket the lickväll inthet ville förmoda, uthan försågo sigh såväll till Eders Kgl. Maj. som inter- essenterne, att man thet nu förekomme; kunde the någre officia göra Eders Kgl. Maj. till nådigst behag och contentement, skulle the thet inthet försumma och uthi alt sökia at förökia thet förstånd som nu begynner, på nytt at sättia sigh emellan Eder Kgl. Maj. och theras herre churfursten.

Yterst och vidh thet the skulle skillias ifrå migh i mitt hüus, berättade the, att thet vore tijender i staden uthspridde af the keijsserlige, att Frankrijke söker till att inveckla thet Tyska kriget medh thet Spagniske, villiandes inthet förr göra fridh medh Keijssaren, förän the blifva richtige medhSpagnien; recommenderandes oss then saken, att disponera legationem Gallicam till at låtha fahra sådane förslagh.

Hvarpå svarades, att vij fuller hafva af een och annan förnummit, thet the keijsserlige så låta löpa talet och uthsprijda sådant om them Frantzöska; men vij, vettandes tillförende att legatio Gallica hafver fördt andre consilia och discurser, trodde fast mehra, att thet vore itt Austriacum et Hispanicum inventum och förslagh; ville lickväll höra thereffter och theri göra, hvadh som kan finnas practicerligit.

Nu var jagh fuller, som i nästförgångne breeff är mält, resolverat at reesa öfver till Munster, såväll för thenne som andre tå anförde saker. Men effter här kom den 27. passato [27. Mai/6. Juni 1646] visse tijender, att grefven af Trautmanssdorff var sinnat at reesa från Munster then nästfölliande dagen, att vara här then 29. [29. Mai/8. Juni 1646], så opskötz reesan till bättre fram, åt minstone på någre dagar, så länge man hade fått tala medh Traut- manssdorff, sedan han vore hijt öfverkommen.

I medler tijdh och förän han anlände, communicerade residenten Rosen- hanen och La Barde oss the keijsserliges nyligen i Munster gifne declaration öfver then Frantzöske satisfactionen och the Frantzöskes therpå, hvilke bägge, jämpte tu Rosenhanens breef, finnes copialiter under lit. A, B, C, D. Vårt svar till Rosenhanen är under lit. E. Theruthur man iblandh annat då förnam, at the keijsserlige och inthet the Frantzöska hafva föreslagit, att bägge krigen, thet Tyske och Spagniske, måtte tillijka bijläggias och förr ingen fridh ingås, som theras declaration thet medh mehra uthvijsar. Hvilke tijender, jämväll the andre conditioner som theri äre, hafva temmeligen förbittrat the evangeliske ständerne emot the keijsserlige och här förorsakat blandh them åtskillige discourser.

Den 29. [29. Mai/8. Juni 1646], som sagt är, kom Trautmanssdorf hijt om middagz tijdh och lät strax notificera sin närvarelse. Hvarpå jagh, Johan Oxenstierne, i min colleges opassligheet, honom lät beneventera och begära een stundh till att visiteran, hvilket skedde den 30. passato [30. Mai/9. Juni 1646] mellan 9 och 10 för middagen. Då jagh 1. condolerade honom öfver Keijsserinnans dödh; 2. tesmoignerade vara väll, att han, Trautmanssdorff, vidh så fatte saker, hinte komma hijt öfver och hielpa sakerne tillgångs; innuerandes therhoos, at jag gärna skulle vara informeradt hüruvijda sakerne vore komne i Munster; skulle thet inthet falla honom för svårt och mödo- sampt, så vore jagh redebogen at discurrera medh honom öfver theras, the keijsserliges, then 28. Aprilis [28. April/8. Mai 1646] oss inhändigade project.

Han svarade till condolentzen med våta ögon och een sörgste mine, berö- mandes Keijssarinans rare qvaliteter och dygder, sampt huru såte Keijssaren och han hafva lefvat tillsamman, och han, Keijssaren, förthenskuldh, jämväll alle hans tienare tillijka medh honom, fattat een stoor sorgh; hvilken Keijs- saren lickväll, såssom een christenherre, tolemodeligen drager och önskar inthet mehra än kunna bringa thetta oväsendet till roo. Han, Trautmanss-dorf, hafver fuller medh sine colleger i Munster arbetat therpå, men med lijten värkan hoos the Frantzöska, som ställa sigh så, som hade the lyckan händer emellan och kunde henne allrigh mista; sade sigh vella vänta bätre intention här hoos oss, varandes han altidh färdigh at conferera medh oss om samma project och villigh at effter möijeligheeten contentera Eder Kgl. Maj. och ständerne.

Ego: Contestationen vore godh och förthenskuldh förhopningh förhanden, at han inthet mindre skulle villia afhielpa och slätta the öfrige punchterne. Hvadh theras oss gifne project anlangade, vore först och främpst i amnestie- punchten terminus a quo inthet richtigh och fåå hulpne medh then Regenss- burgiske amnestien; och therofvanpå conditionerne för them som i then samma skulle begripas och blifva restituerade, så limiterade och fatte att the in effectu inthet niutha, efftersom alle graverade theröfver klaga, och then Pfaltziske saken, för the andre, bär therom itt klaart exempell. Hvar- före, om the på Keijssarens sijdo ville hafva fridh, så måtte the fatta termi- num a quo ifrå begynnelssen af kriget och conditionerne således at restitutio blifver universalis, olimiteradt och fulkommeligh.

Grefven aff Trautmanssdorf svarade, at om å Eders Kgl. Maj. vägnar vij så ville tala och therpå stå, vore ingen fridh at förvänta. Keijssaren ville häller låta alt gå öfverända och till grundh, än han skulle på thet sättet låtha mönstra och kasta omkull sin herrfaders Ferdinandi secundi regeringh, som förmedelss termino amnestiae ifrå anno 1618 lijder een stoor blasme. Palatina caussa kunde inthet hällre plenarie restitueras, uthan ther man skulle på thenne sijdan vella bestå på henne, kunde inthet annat föllia än continua- tionen af kriget och Tysklandz fulkomlige undergångh.

Jagh replicerade, om the ville hålla sigh vidh then Regenssburgiske amne- stien och the sidsta förslagen in caussa Palatina, skulle the alt framgijnt finna contradiction hoos ständerne och consequenter på Eders Kgl. Maj. sijda, ja alla interessenterne häller resolverade at lijda kriget än the condi- tioner, som äntå inthet annat bära medh sigh än oroo här i Tysklandh och osäkerheet i naborskapet rundt omkringh. Vore något meddell at finna 1. att Keijssarens Ferdinandi secundi regeringh kunde salveras, såssom medh een termino emellan anno 1618 och 1627, doch lickväll så att the som förr och effter anno 1618 befinna sigh vara graverade, kunne fulkomligen resti- tueras, stodo thet at efftertänckia och höra; 2. att man funne itt uthslagh för churdigniteten i then Pfaltziske saken medh een tilldrägeligh alternation och at länderne blefve fulkomligen igen lefvererade, måtte man och ther- öfver gå till rådz, men om alle billige förslagh ville förskiutas och Keijssaren fatta een sådan resolution som Trautmanssdorff lät höra, måste man tå befalla Gudh saken och förhoppas, at han fuller finner rådh och meddell at styra them som inthet villia taga vidh raisonable och funderade fridz- meddell.

Therpå sade han sigh vella tala medh sine colleger om the sakerne.

Thet andra som vij taltes vidh om uhr theras project, vore gravaminaevangelicorum, hvilka jag förmodade han nu skulle vara instruerat at af- hielpa och för alt kunna rätta possessionem bonorum ecclesiasticorum på een perpetuitet, lembnandes status eiusdem Imperii in aequalitate iurium, som the böra hafva.

Trautmanssdorf sade, at perpetuiteten vore omöijelig och inpracticerlig. Han hade genom sin flijt och amore pacis förmåt the catholiske at gifva effter etthundrade åhr a dato huius tractatus, så at man under the samma hundrade åhren inthet skall kunna tentera emot them som besittia the ande- lige godssen, hvarken via iuris eller facti, och sade, när the 100de åhren äre förbij, skall via facti in aeternum cessera, men via iuris vara öppen och frij, efftersom the catholiske till then ända hafva sändt några hijt öfver medh honom, Trautmanssdorff, at föredraga them evangeliske thetta och hvadh mehra härtill hörer innan några dagar.

Thet tridia, som oss emellan föreföll, var om Eders Kgl. Maj., Frankrijkes, landtgrefvinnans och soldatescans förnöijelsse. Jagh stoodh (som vij alt härtill hafva giordt och än, effter Eders Kgl. Maj. af den 9. passato [9./19. Mai 1646]

RR, 788–788’: Die Königin wies darin die Gesandten an, bei der durch Reskript vom 21./31. März 1646 festgelegten Satisfaktionsforderung zu bleiben.