–/15/–

Johan Oxenstierna an Königin Christine

Osnabrück 1645 Dezember 29/1646 Januar 8

Pr.: Stockholm 1646 Januar 26/Februar 5

Ausf.: DG, A I 1, LEGAT. [3], 903–913’; Konzept: J. Ox. Slg. A

Reise Oxenstiernas nach Münster, um mit den Franzosen über die kaiserlicherseits bereiteten Schwierigkeiten zu sprechen. Allgemeine Gespräche mit den Kaiserlichen über den Zustand des Reichs. Gravamina der Evangelischen. Prinz Eduard. Bitte der Venetianer um Beistand. Beratung mit den Franzosen über die Kriegsschuldfrage, freies Geleit, Zulassung einiger Stände, Paß für den portugiesischen und den lothringischen Gesandten, Antworten der Kaiserlichen auf die französische Proposition. Verfahrensfragen. Zulassung des Residenten Rosenhane

Inhaltlich auszugsweise wiedergegeben in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 77f. Vgl. C. Th. Odhner S. 132 und Urk. u. Aktenst. IV S. 416.

.

Eder Kgl. Maj. hafver förmodeligen af min och her Salvii samfälte under- dånigste relation, daterat här i Ossnabrug den 15. huius [15./25. Dezember]

Nr. 10 (S. 27ff.).

, förnummit, dät the hinder, som the keijserlige oss hafva lagt i vägen, så- väll medh keijserlige leigdens vrånge uthtydning som någre ständers för- stötningh uhr the här anstälte rikzconsultationer, vore då mästeparten lyfte sin koos, och at man förthenskuldh hade gott funnit at jagh skulle ryckia öfver till Munster, at ther göra med the Frantzöske fullmächtige aftal i itt och annat, som vidh replicquen kunde komma i consideration. Thet giorde jagh och dagen therefter och kom then 17. huius [17./27. Dezember] till Munster, notificerandes då strax them Frantzöske min ankompst

Vgl. den Bericht der französischen Gesandten vom 30. Dezember 1645 über die beruhigenden Aussagen Oxenstiernas zu den von Trauttmansdorff den Schweden gemachten verführerischen Angeboten: Négociations secrètes II S. 242. Vgl. S. von Pufendorf, Suecia S. 619f.

. The läte mig therpå särskildt beneventera och nomine communi begära een stundh efter middagen på then nästfölliande dagen, efter the hade äntå een lijtenräst igen af theras julehälg, then the för middagen ville ända och slutha. The keijserlige, grefven af Nassou och Volmar, som, förän jagh kom till Munster, hafva hoos residenten Rosenhanen begärat vetta när jagh anlände och finge therom part, mälte sigh och strax an. Then admitterade jagh sampt Portugiserne, Venetum, the Hessiske, Culenbackiske, Wurtenbergiske, Baden-Durlachiske och Nassou-Zarbrückiske.

Spagnierne låte någre dagar efter hoos her Rosenhanen oblique sigh anmälda och Savoijern genom een sin adelssman. Men efter vår julehälg var för- handen och ringa tijdh öfver till conferencerne med legatione Gallica, hafver jagh migh låtit excusera. The keijserlige discurrerade hoos mig och, när jagh giorde them revisiten igen, föga annat än in genere om propositions- punchterne, som röra om statu Imperii Romani. Gravamina, som the evan- geliske näst tillförende hade gifvit öfver, tyckte the vara svåra och alt för tungt, at reservatum ecclesiasticum skulle ophäfvas. Om thet skedde, sade the, at man innan kort skulle see then catholiske religionen uhr Tyskland uthrotat.

Portugiserne recommenderade medh gråtande tårar printz Eduardz elibera- tion och theras ägen säkerheet på thenne ohrten. The sade sigh hafva fåt efterrättelsse uhr Italien, att the Spagniske vore till värka at ställa inquisition öfver printz Eduard, sökiandes lägenheet at komma honom om lijfvet. Thet mäste som the skola hafva emot honom, är, at han skull hafva sagt: Dulce est mori pro patria! Hvilket the så uthtyda, at han reeda underhanden och löster uhr sitt fängelsse, ändå mehr skulle villia göra sigh deelachtigh af sin broders rådh. Them lofvade jagh alle möijelige officia, såväll printzens förlossningh såssom uthvärkandet af passet för theras säkerheet här vidh tractaten.

Venetus urgerade tractatens fortsättiande och in specie begärte, at hoos Eder Kgl. Maj. republicens interesse, som Generini med mehra varder sökiandes, måtte på nytt med få ordh i bästa måtton ihugkommas.

The andre alle recommenderade hvar sitt interesse, at thet måtte nu vidh replicquens fattande tagas i acht.

Den 18., 19., 20., 21. och 22. huius [18./28. Dezember – 22. Dezember/ 1. Januar] hafver jagh efter middagarne tilbracht uthi conferencerne med plenipotentiariis Gallicis

Johan Oxenstierna versprach im Schreiben vom 29. Dezember 1645/8. Januar 1646 Rosenhane eine mündliche Unterrichtung über den Verlauf der Konferenz (J. Ox. Slg. A II).

. Först gifvandes jagh them och the mig åter igen part om thet som på både öhrterne sedan sidste sammanvahrun passerat var. Sedan ginge vij bägge chronornes propositioner och the therpå gifne svar sampt ständernes theröfver giorde guthachten

Vgl. S. 5 Anm. 3.

 ordh från ord igenom, öfvervägade och ransakade thet eene och andre uthi them fattandes ther- üthur någre resultata, som skulle komma i replicquerne, eftersom thet här- efter particulariter blifva mält. Och på thet jagh the Frantzöskes intentionuthi thet eene och andre däste bättre måtte märkia, hafver jag lagat, at the först hafva tagit then Frantzöske propositionen

Französische Proposition II vom 1./11. Juni 1645: J. G. von Meiern I S. 443–445.

 och therpå fölgde keijser- lige svar

Kaiserliche Antwort auf die französische Proposition II: J. G. von Meiern I S. 628–632.

 före.

Uthi proaemio på thet keijserlige svaret till Frantzöske propositionen noteradess: 1. at the keijserlige ville kasta skulden på the Frantzöske, som hade the ifrå Decembri uthi nästförledne åhr intill dominicam Trinitatis [11. Juni n. St.] i thet varande och nu tillända löpande emot ord och afskeedh drögt tijden och förhalat medh sin proposition; hvilket legatio Gallica inthet ville låta sittia på sigh, uthan hölts vara nödhvändigt, at man på cronornes sijda uthi replicquen justificerade icke allenast causas belli och the hinder, som på ofvanbemälte tijdh äre infallne, remonstrerandes: 1. at orsakerne till kriget komme ifrå Keijssaren, 2. at han hade hindrat ständernes ankompst och consequenter var orsaken, at legatio Gallica måste i stället för sin real proposition för itt åhr sedan in Decembri stå på praeliminar- execution förmedelss ständernes convocation till thenne conventen; 3. måtte man och hålla them keijserlige före, at the, sedan propositionerne och the keijserlige svaren vore uthkomna, hafva oppehållit och hindrat chronornes replicquer med the onyttige disputer, som the här i Ossnabrug hafva fördt på bahnen: 1. om interpretatione salviconductus Caesarei och 2. öfver någre ständers admission, hvilke grefven af Trautmanssdorf nyligen hafver ophäf- vit och sielf nästan beskylt sine colleger, at the hafva theri varit alt för suspicieux och granlaga.

II. Att man nu såssom förr måtte förbehålla sigh facultatem addendi ulterius explicandi minuendive.

III. Effter the Portugiske gessandterne anhöllo om pass, at kunna säkert stå här på tractaten, fans för gott, at man skulle i ingången till replicquen röra therom och fordra pass för them, såssom gessandter af een cronornes foedererade och adhaerent, gifvandes vederparten then impressionen, at man inthet ville släppa then saken, förän man blefve theri nögd och tillfridz stält. Om the keijserlige ville i lijka måtto hafva pass för hertigen af Lottringen, vore legatio Gallica resolverat att svara: 1. dät hertigen af Lottringen hade in particulari tracterat med Frankrijke, 2. förthenskuldh hade Gallia, när praeliminaria tracterades, uthslagit och refuserat gifva pass för honom till thenne tractaten, och 3. thesse två saker vara lyka och uthan comparaison. Om the keijserlige äntå difficulterade passet för Portugiserne, skulle thet inthet oppehålla tractaten. Men med the Spagniske ville the inthet angå, med mindre them i thetta fallet skedde itt nöije.

Uthi sielfva keijserlige svaret till Frantzöske propositioners 1. articell remar- querades:

1. Thesse orden: „Placet ut bellum et omnes hostilitates inter Sacram Cae- saream Maiestatem et Sacrum Romanum Imperium eiusdemque etc.“

ebd. I S. 628.

, attKeijssaren ville veckla heela Imperium emot Frankrijke, som hade Frank- rijke fördt krig emot heela Römerske rijket och alle dess ständer, hvilket såsom the inthet ville bestå, altså resolverades, at the ville them keijserlige thenne saken behörligen låta remonstrera och beropa sigh på 1. Romerske rikssens ständers ägen iudicio, eftersom the evangeliske i theres guthachten inthet döllia sin meeningh, 2. cronorne vara sinnade at begrijpa och com- prehendera Romerske rikssens ständer i thenne tractaten såssom sine ad- haerenter.

2. Att the keijserlige föreslå een vapnhvijlo, hvilken the Frantzöske impro- berade och sade sigh villia uthslå, hållandes vara bättre, at man här tracterar om sielfva friden, än slijkt, som synes vara ansedt at vinna tijdh.

II. Then andre funderar sigh på then föregångne och efter ofvantill i then förre articlen anförde declaration behålles som han är.

III. Till the orden i keijserlige svaret: „Porro autem domini plenipotentiarii Gallici articulo 12mo infra declarant placere sibi etiam“

ebd. I S. 629 (unter Ad 3).

, ville legatio Gal- lica svara, at then reciproque securitet, som the keijserlige fordra af Frank- rijke, vore billig och therföre, såssom legatio Gallica hade i sin 12. articell

ebd. I S. 445.

 generaliter rördt om then saker, altså vore the nu sinnade specificera henne bättre och inrätta sin 12. articell ungefär på thet slaget, som then 17. är i then Svänske propositionen

Gedruckt ebd. I S. 435–438.

, så lagandes, at een ligue guarrantie oprättades medh ständerne.

Thet 2. som remarquerades i thenne articelen, var uhr thesse orden: „Declarant Caesareae Maiestatis plenipotentiarii id postulatum eiusmodi esse in quod consentire neque suprema eius inter Christiani orbis principes dignitas etc.“

ebd. I S. 629 ad 3 Absatz 2. Es muß richtig beißen: Suae Maiestatis statt Caesareae Maiestatis, und am Schluß orbis reges ac principes dignitas.

. Legatio Gallica tyckte, at thet ordet „suprema“ var alt för stoort och importerade med sigh een souverainitet och superioritet, then Keijssaren skulle villia tillmäta sigh öfver andre potentater i christenheeten, hvarföre ville the låta reprochera them thetta ordet. Om ther stodo „prima“ meente the, at thet inthet hade så stoort at betyda.

Thet 3die, som remarquerades, var till thesse orden: „Salvis tarnen semper iuribus tam Imperatori quam eiusdem ordinibus et statibus ipsisque regi catholico ex Imperii legibus et constitutionibus et signanter ex transactione Burgundica anno 1548 ab Imperio confirmata etc.“

ebd. I S. 629 ad 3 Absatz 5. Hinter quam eiusdem ist einzufügen Imperii. Statt regi catholico findet sich bei J. G. von Meiern regno catholico.

, nembligen at the inthet kunde vetta, hvartill thetta förbehållet var infördt och therföre ville hafva dess förklaring. Men i specie ville the låta sigh höra, det transactio Burgun- dica allrig är kommen i observantz och eij bör i thetta fallet komma i con- sideration. Thet och status evangelici i sitt betänkiande synes innuera.

Thet 4de påminte jagh vidh thesse orden: „Sicuti vicissim coronae Galliae neque directe neque indirecte bellis et controversiis, quae inter Maiestatem Suam Imperialem et sacrum Imperium ac coronam Sueciae nasci possent sese immiscere neque adsistere etc.“

ebd. I S. 629f. unter Ad 3 Absatz 5.

, nembligen at theruthur synes, dät Keijssaren hafver i sinnet at föra krigh på cronan Sverige och vill föruth afskära cronornes inbördes bundh och assistence. Legatio Gallica sade sigh villia them keijserlige låta vijsa, at thet rapporterar och skickar sigh illa, at Keijssaren vill förekomma Frankrijkes och Sveriges mutuelle assistence allena förthenskuldh och af thet fundamentet, efter Frankrijke vill vara för- vissat om, at Keijssaren inthet må assistera Spagnien emot Frankrijke. Om Keijssaren attacquerar Sverige såssom Imperator medh rikssens macht, så kan Gallia assistera Sverige, efter thet löper emot thenne tractaten. Och måtte man beflijta sigh, at een ligue garantie oprättades med ständerne och komme i rätt laagh. Then samma skulle vara krafftigh at hålla Keijssaren inom sine skränkar!

IV. Till thesse orden: „Et sicuti in hunc finem anno 1641 in comitiis Ratis- bonensibus talis amnestia etc.“

ebd. I S. 630 ad 4. Es muß richtig heißen: generalis amnestia statt talis garantia.

, bleef resolverat, at man efter uthfärdigade propositioner, såväll in genere som in specie, skulle stå på amnestien ifrå anno 1618 och thetta the keijserliges förslagh förstöta och ogilla, efter then Regenssburgiske amnestien vore 1. limitata till personerne och negocia, 2. skulle fuller nu effectus suspensivus vara casserat, men intempestive, förän tractaten vore sluttin och därtillmed är then ofulkomligh, 3. improbera ständerne thenne amnestien i theras guthachten.

V. Thenne articlen blifver, som then är i Frantzöske propositionen; allenast the nästföregångne blifver på ofvanbemälte sätt inrättat.

VI. Samma besked hafver thet medh thenne.

VII., VIII., IX. Uthi the keijserliges generalsvar på thesse 3 articler remar- querades: 1. thesse orden: „Quarum rerum causa vel ratione ipsis cum coronis exteris neque communio aliqua intercedat neque bellum susceptum vel gestum hactenus etc.“

ebd. I S. 630 ad 7, 8, 9 Zeile 2ff.

, att the keijserlige villia separera och skillia externum bellum ab interno. Så emedan the hängde nu så tillsamman och externum bellum flöto af then innerlige oroon och the ingrep, som ständern vore emot theras rätt och privilegier tillfogat, måtte man vijsa then keijser- lige, huruvijda then communionen vore och at cronornes securitet vore bruttin i ständernes nedertryck.

2. At thet missförståndh, som hafver varit emellan ständerne, inthet vore, som the keijserlige föregifva, penitus compositum ständernes guthachten och quereler vijsa fast itt annat.

In specie i thesse ofvanbemälte tre punchter, nembligen den VII., ville legatio Gallica fråga, hvadh Caesareani meente medh thenne exceptionen „Salvis tarnen iis, quae [ad] Imperatorem et collegium electorale solumpertinent, [et] salvis eorundem iuribus et praeeminentiis“

ebd. I S. 631 ad 7 vorletzte Zeile. Die fehlenden Worte sind in eckigen Klammern ergänzt.

; jämväll thesse orden: „Omnia intelligendo iuxta morem ex antiquo in Imperio receptum“

ebd. I S. 631 ad 7 letzte Zeile. Richtig: omniaque intelligenda iuxta morem ab antiquo in Imperio receptum.

, om thet skulle förstås på then gambla tijden, som var under Tiberio?

VIII. Uthi thenne articulen och under thesse orden: „Modo non sint contra Imperatorem et Imperium“

ebd. I S. 631 ad 8. Richtig: modo tarnen ea foedere non sint …

, tyckte legatio Gallica, at man skulle sättia: „Modo non sint contra Imperatorem qua Imperatorem et Imperium ipsum“. Moot Keijssaren, som dragas icke af rikssens, uthan sitt ägit och sitt huus interesse, måtte ständerne göra och ingå foedera.

IX. Uthi thenne articulen remarquerades af legatione Gallica vidh thesse orden: „Reliqua quae sunt in propositione Gallicana huic articulo adiecta de [non] eligendo rege Romanorum pendente vita Imperatorum magis adversa[n]tur etc.“

ebd. I S. 631 ad 9. Die fehlenden Worte und Buchstaben sind in eckige Klammern hinzugefügt.

, att legatio Gallica meenar, electionem regis Romano- rum kunna skee medan then förre Keijssaren lefver, så frampt eligendus är af it annat hüüs än Keijssaren som då lefver; och thet alt at hielpa chur- fursternes frija vahl och hindra hüüs Österrijkes arflige succession. Uthi itt sådant rikssens tillstånd, ther electores finna rådeligit, at een successor må vällias, så hafver man mehr at see på rikssens tarfver än Imperatoris viventis villia och privatinteresse!

X. Uthi thenne articulen om fångarnes förlossning bleef resolverat, at man på både sijdor skulle ännu med alfvare stå på printz Eduardz eliberation.

XI. Thet Caesareani hade sätt uthi theras svar, at commercia måtte sättias så väll i Frankrijke som Tysklandh uthi thet laagh the vore för thetta kriget, sade legatio Gallica, at the ville vijsa them keijserlige then olijkheet, som är emellan Keijssarens macht i Romerske rijket och then som kongen i Frankrijke hafver i sitt landh; att Keijssaren inthet är så absolut som kongen i Frankrijke och therföre them inthet hafva at tala om Frankrijke!

XII. Uthi thenne articulen ville legatio Gallica på the keijserlige påminnelse till then 3die punchten och eftersom vij hafva giordt i vår 17. artikell specifera och bättra uthföra securitatem futurae pacis.

XIII. Öffver thenne punchten om Frankrijkes satisfaction discurrerades mäst i alle fyre conferencerne och i then efterste sade legatio Gallica, at Frankrijk begärar till sin satisfaction sampt till sin ägen och sine allierades här i Tysklandh securitet heela Öffver- och Niderelssas med alle the privi- legier, rätter och rättigheeter, som landtgrefverne af Elssas och erkieherti- gerne af Österijke thet innehafft hafva, recognoscerandes och tagandes ofvanbemälte Öffver- och Nederelssas af Keijssaren och Romerske rijket cum iure feudi. Jämväll ville Frankrijke begära fästningen Philipzburg med dess pertinentier och angräntzande ohrter så månge, som kunna finnas nödige till bemälten Philipzburgz underhåldh och subsistentz.

XIV. Att man persisterar på landtgrefvinnans af Hessen-Cassell Furstlige Nådes satisfaction, såssom then ther hafver giordt sigh betient af thet allmänne väsendet och än står i vapnen medh chronorne.

XV. Sammaledes at man skulle bestå på thenne articulen, som then är i Frantzöske propositionen.

XVI. Ut Caesari „et foederatis ac adhaerentibus, [et] nominatim [Carolo] duci Lotharingiae“

Herzog Karl (IV.) von Lothringen, * 6. April 1604, † 18. September 1675, Herzog 1625– 1634. Seit 1634 regierte Nikolaus Franz, * 6. Dezember 1609, † 27. Januar 1670. Vgl. S. Fitte: Das staatsrechtliche Verhältnis des Herzogtums Lothringen zum Deutschen Reich seit dem Jahre 1542. Straßburg 1891 (Beiträge zur Landes- und Volkskunde in Elsass-Lothringen XIV). APK 15566–15572.

, omnia occupata a corona Franciae restituantur

J. G. von Meiern I S. 632 ad 16, hier frei dem Sinne nach angegeben.

. Legatio Gallica ville svara härtill: 1. att Keijssaren och hans adhaerenter i Tysklandh skulle få alt sitt igen af chronan Frankrijke undantagandes the landh och öhrter, som Frankrijke behåller för sin satisfaction. 2. Quant a duc de Lorraine, rien, och lijka mycket ville Frankrijke gifva Spagnien igen som Lottringen.

XVII. Thet vore billigt, at the som å cronornes sijdo skulle begrijpas ini thenne tractaten, måtte nämpnas.

XVIII. „Executioni mandentur etc.“

ebd. I S. 632 ad 18. Es muß richtig beißen: Executioni demandentur.

, såframpt ratificationen föllier. Rati- ficatio fiat et per Imperatorem et status Imperii. Thet föll i consideration, om man skulle vidh uthgången af tractaten fordra een rikzdag till samma ratification eller, om thet vore nogh, at ständerne som här äre, ratificerade tractaten med Keijssaren, eftersom denne tractaten är ändå een rikzconvent och alle ständer hijt convocerade.

Till vår propositions

Vgl. S. 42 Anm. 3.

och therpå gifne keijsserlige svarats

Gedruckt: J. G. von Meiern I S. 617–623.

 förtal blefve efterfölliande noterade:

1. Att efter the keijserlige strax i ingången af samma förtal villia bränna Keijsaren hvijt för världen, som vore han oskyllig till thetta kriget och at thet så länge continueras, så måtte man då, som i then Frantzöske är mält, justificera causas belli et morae med därtill tienlige argument, men in specie referera sigh på thet scriptum, som nyligen var afgåt till the keijserlige om salviconductus Caesarei rätta förståndh teendes, dät the hafva varit plichtige på vår fordran gifva nonstatibus pass, eftersom the och omsijder, sedan tijden och tractaten länge var förhalat, thet hafva giordt. Icke mindre hafva the och oppehållit värket med exclusione quorundam statuum.

II. Att vij ville med slijk condition, som i propositionen är förordat, hålla oss vidh Schönbeckiske projektet, tagandes therüthur thet som kan tiena och adapteras thenne tijden och förefallande saker.

III. Att å Eders Kgl. Maj. sijda vij behöllo oss före, nu som förr, facultatem addendi etc. alt intill ändan på tractaten.

IV. Att vij jämpte them Frantzöske uthi proaemio till replicquen anhålla om it pass för the Portugiske gessandterne, såssom the ther äre hijt sände af kongen i Portugall bägge cronornes allierade och adhaerent.

Uthi sielfve vår propositions och keijserlige svars I. articell remarquerades:

1. Aff the orden: „Placet ut bellum, quod inter Sacram Caesaream Maiesta- tem et sacrum Romanum Imperium eiusdemque electores, principes et sta- tus, regem Hispaniarum catholicum et domum Austriacam etc.“

ebd. I S. 618 ad 1, dort aber: principes ac status.

, att the keijserlige i lijka måtto, som the hafva infördt i sitt svar till then Frantzöske propositionen, ville göra heela Romerske rijket till Sveriges fiende. Hvilket, som man inthet ville eller kunde thet bestå, altså resolverades, at å Eders Kgl. Maj. vägnar man lijka med then Frantzöske ambassaden måtte här behörligen remonstrera, moot hvem kriget vore begynt och moot hvem thet ännu föres, och at the protesterande ständerne sielfve inthet äre med them keijserlige theri eense!

2. Effter kongen i Spagnien inthet nämpnes i vår proposition och the keijser- lige lickväll i theras svar till thenne artiklen sättia honom i raden medh, så kom i deliberation, om man skulle låta honom therinne, som the keijser- lige hafva honom satt eller blifva vidh thet förre opsattet. Resultat bleeff, at ehuruväll Spagnien inthet hafver sigh annat än fiendtlig stält emot chronan Sverige, såväll med vapn som secours i penningar och andre saker, Keijssaren till bästa och assistentz och Sverige till skada, lickväll och emedan Spagnien märkiandes att Sverige håller och skattar sigh för sin fiende, måtte lätteligen arrestera thenne tractaten, så tyckte man bättre vara, at man i then första punchten af then Svänska propositionen sågo öfver Spagnien och komme honom, som skedt är i then 2. artiklen, ihugh.

Thet 3die, som i första punchten remarquerades, var, at the keijserlige hafva i sitt svar specificerat terminum a quo, nembligen at the ville inthet räckna thetta kriget längre tilbakar ähn ifrå anno 1630; resultat, att man måtte insistera propositionen och antingen här i thenne artiklen eller then 3die, ther man och hafver rördt om termino a quo, skulle them med tiänelige argument vijsa, at såframpt man vill hafva een beständig och godh fridh, så måste man för alt släkia under then första gnistan af kriget och inthet lembna någon eldh under askan. Och såssom thet var allom oppenbart, at Römerske Keijssaren hade anno 1628 och 1629 fördt krig emot chronan Sverige ini Preußen och långt tillförende giordt Östersiön osäker, hindrat commercia, fördrifvit Eders Kgl. Maj. bundz- och religionsförvanter i landz- flychtigheet och annat mehra slijkt, som springer uhr the Bemiske motibus, föröfvat. Altså vore billigt och tienligit till fridens bättre fäste, at man och togo terminum ifrå sielfva källen till heela thenne oreedan.

Thet 4die vore the orden som the keijserlige hafva i sitt svar tillsatt och lyda så: „Ut nec eius nec ullius alterius rei causa vel praetextu ex hoc bello etc.“

ebd. I S. 619f. Zeile 3f.

och något under „occasione huius belli etc.“

ebd. Zeile 9.

. The keijserlige synesmed thesse orden: „Ex hoc bello et occasione huius belli“ villia leeta sigh een annan praetext antingen af Lijfland eller någon annan slijk saak emot Sverige, och therföre fans bäst at the orden strökes uth igen.

Thet 5te remarquerades i the orden: „Alter alteri etc.“

ebd. Zeile 4.

, at, efter cronorne inthet vissare hade at vänta, än Keijssaren skulle sökia at revenchera sigh igen och cronornes säkerheet består i theras confoederation och beständige correspondence, så måtte man nu i thenne tractaten see till at chronorne hafva frije händer till at reciproce assistera hvarannan secundum foedera sive nunc durantia sive quae de novo ex communi consensu possent nasci. Therföre tyckte man at the orden måtte bättre expliceras.

Thet 6te som remarquerades, var i thesse efterfölliande orden; „Posthac quicquam hostilitatis aut inimicitiae, molestiae vel impedimenti, quoad per- sonas, statum aut securitatem per se vel per alios, clam aut palam, directe vel indirecte, specie iuris aut via facti, in Imperio aut uspiam extra illud etc.“

ebd. Zeile 4–7.

. Effter jagh och her Salvius hafva meent, at thesse orden svarade moct then 3die punchten i then Frantzöske propositionen och legatio Gallica tyckte, at ehuru noga the orden vore circumscriberade, så hade the lickväll i thetta fallet mehr anseende aff itt vanligit formular och meente therföre vara bäst, at then saken fattades i een specialartikell eller och at man satte thertill i then första, at Keijssaren inthet skulle per se vel per principes vicinos tillfoga chronan Sverige någon skada. Therunder kunde man bättre begripa och förstå Pålen och andra flere.

Uthaf thetta tillfälle förde plenipotentiarii Gallici sigh på talet om Spagniske kriget villiandes inferera, at Eder Kgl. Maj. och cronan Sverige vore obli- gerat, at stå i vapnen så länge thet vore lyfftat och bijlagt. Men på lychtonne och sedan them fast itt annat bleef uhr alliancen för ögonen stält, släpte the thet och bekände, at the inthet kunde skatta thet vara obligatorium, men efter Frankrijke ville använda all flijt at ända samma krigh, så förmodade the, at the skulle såväll i then tractaten, som the andra kunna gå pari passu, väntandes af oss alle möijelige officia. The sade, at the ännu stodo i förre terminis medh Spagnien och vore inthet närmare än som i förstonne. Skulden gåfve the een deel på Spagnien, som genom Castel Rodorigo

Manuel de Moura y Cortereal, Marquis de Castel Rodrigo, † 1652, 1641–1644 spanischer Botschafter am Kaiserhof, seit 1642 auch in Münster, seit 1644 Statthalter der Spanischen Niederlande. Kurze Biographie in Diccionario de Historia de España II (Madrid 1952) S. 602. Vgl. seine Cartas … al rey Felipe IV, tocantes al gobierna de Flandes en el año 1644. In Colecciòn de Documentos inéditos para la Historia de España LIX S. 415–550. APK 4652.

och andre slijke ville divertera Generalstaterne härifrå, een deel och på General- staternes drögzmåhl. Thesses gesandter sades tå vara å vägen och väntes till Munster. Thet påminte legatio Gallica ex occasione, at ifall kriget med Keijssaren skall för kunna bijläggias än thet Spagniske och Gallia förthen-skuldh måtte behöfva folck, så frågade the, om icke Frankrijke skulle kunna få antingen heela eller och een godh deel aff Eders Kgl. Maj. armée, när then afdankas. Jag svarade, at thet var ännu godh tijdh at tala therom, ville lickväll komma thetta ihug och refererat till hörige ohrter.

II. I thenne artikeln hafva the keijserlige åter igen satt „sacrum Romanum Imperium“

J. G. von Meiern I S. 619 ad 2, Zeile 2.

, at friden skulle stifftas emellan chronan Sverige och thet samma. Hvilket för the orsaker som i then förre artiklen äre anförde, inthet gillas och at man therföre står på at thet uthstrykes.

III. Uthi thenne artiklen remarqueras:

1. At the keijserlige kalla och achta amnestien, som i Regenssburg giordes, universalem et illimitatam; hvilket them kan förehållas och vijsas vara fast annorledes 1. med them som i then samma äre uthslutne och förbijgångne, 2. lembnar han the såren aldeles oheelade, som ifrå anno 1618 till 1631 äre giorde; 3. vijsar then inpå Prager handlingen, som inthet annat är och kan skattas före än itt armistitium, jafast mehra itt krig emot cronorne. 4. Hvar- före och såframpt Keijssaren vill hafva een beständig fridh och roo i rijket, så är alldeles af nöden, at han inrättar amnestien ifrå anno 1618 och lagar at alla spoliati må uthan någon exception och limitation restitueras, eftersom thetta är berördt vidh then Frantzöske propositionens examine med mehra. 2. Att the keijserlige hafva i sitt svar uthelåtit thesse orden: „Iuncti fuerant“

ebd. I S. 436 unter 3 Zeile 7.

, och behållit: „Etiamnum iuncti sunt“

ebd. I S. 619 ad 3 Zeile 4.

, villiandes uthan tvifvell thermed annullera foedra [1], som ständerne hafva hafft med Eder Kgl. Maj. och Sveriges chrono och under amnestien allenast begripa them som nu äre i vapn eller adhaerera chronan; hvarföre man så mycket mehr hade orsak at stå på och drifva dätt articlen blifver, som han var fattat och giorder.

Den IV. och VII. artiklen handlade om ständernes besvär och gravaminibus. Hvarest een fråga inföll, om cronorne icke måtte see till thet the kunde blifva arbitri gravaminum. Resultat: Thet tycktes vara bätter, man blefve i the terminis, som vij hade proponerat i then 7de artiklen, nembligen at bägge religionsförvanterne i rijket sökte på görlige sätt at slijta och ända sine missförståndh tillijka med thenne tractaten och at cronorne (betrach- tandes at thet vore billigt, man hulpe till een förlijkningh och honorabelt för cronorne, at ständerne hafva i the keijserliges fullmächtiges åsyn låtit andraga sine besvär för chronorne) giorde theri adiutabilem operam, haf- vandes och nyttiandes thet grepet pro re nata, at accomodera sine interessen! Duc de Longueville frågade någre gånger sine colleger, hvij legatio Gallica inthet hade rördt något i sin proposition om ständernes besvär. Men the andre svarade inthet annat thertill än at thet vore nu een annan tijdh än i sommars, och therföre kunde Frankrijke thet nu bättre göra. Ther brede- vidh och efter the evangeliske ständer vore råkade sinemellan i disputeom religionsfriden, så fans vara bäst: 1. at man talade thet minste man kunde om then saken, differerandes then till een annan tijdh, 2. explicationen öfver then 4de artiklen och hvadh theri röres om the reformerade, vore hoos oss som then hafva proponerat.

På den V., VI. och VII. artiklerne i then Svänske propositionen och then 7., 8. och 9de i then Frantzöske propositionen är lijka svarat af the keijser- lige, och therföre hafver man at achta hvadh som är remarquerat på thet keijserlige svaret till ofvanbemälte 3 Frantzöske punchter.

Uthi den VIII. artiklen fans bäst, at efter the keijserlige hade uthlåtit the orden: „Sive ex haereditariis Imperatoris sive aliis etc.“

ebd. I S. 437 unter 8 Zeile 3.

, och thet som ofvantill är mält om amnestien, bör och komma här i consideration, man tå måtte stå therpå at Keijsarens haereditarii subditi såväll som andre, som ifrå Behmiske krigets begynnelsse hafva hängt vidh thet eene eller andra parthijet, måtte indistincte therunder comprehenderas.

IX. Refererade jagh feldtmarskalkens her Torstenssons sentiment om fån- garnes förlossningh, nembligen at thet måtte skee efter thet oprättade chartellet.

X. Hvadh Sveriges chronos satisfaction vidhkommer, therom taltes mäst i alla conferencer, då legatio Gallica med åtskillige contestationer lät sigh höra benägen at stödia under och, så mycket möijeligit vore, hielpa thertill at Eder Kgl. Maj. och chronan måtte få een godh och nöijachtig satis- faction.

Och tyckte migh |:att de hafva ders facit giordt, sam skulle Eder Kgl. Maj. heela Pommern och Wismar:| med alle behör |:till den hambnar:|, när |:Schle- sien och stifften

Die Erz- und Bistümer Bremen, Verden, Osnabrück und Minden.

:| nombes; |:därtill stutzade de ochgrufvade sigh, opponerade sigh medh all macht emot stiffterne:|, säijandes |:att de hvarken för sin consci- ens eller honeur skulle:| kunne |:i denne saken vara oss secundera, Påven:| vore äntå |:icke godh på Franckrijke:| och söker på allehanda sätt at svarta thet. Skulle han och andre som äre illa affectionerade, få thet med Frankrijke, at thet |:hielpa till att abalienera kyrckiegodzen:|, så vore elden löös och inthet vissare än |:een liga in Italia:| at vänta och therpå |:någre tusendh man Keijssarn till secours.:| The gessandterne skulle och, om man ville offenteligen röra på then strängen, nepligen drista sigh at |:stå i Munster:|. Vij |:motte man:| de resto |:och uthom stiffterne begära:| hvadh vij funne gott, theruthi |:ville de bijvalla:| och vänta samma |:officium uthi Franck- rijkes postulato.:| Jagh hafver mött them theruthi med alle tienlige remon- strationer, |:men inthet vijdare:| kunnat |:böija dem ähn därtill, att dee:| omsijder sade, |:när Eder Kgl. Maj. endtlig ville begära sin satisfaction uthi stiffterne, Eder Kgl. Maj. ville då anseenda hafva därmedh opå de evange- lische biscoperne och in specie Bremen:|, ehuruväll the fruchtade, |:att där kung i Danmarck:| måtte apprehendera thet alt för mycket och thet såret,som inthet är ännu väll läkt groo op igen. |:Osnabrügg, Minden och Ver- den:|, doch vore the inthet så stijfva på thetta, när the hörde, hvadh beskaf- fenheet thermedh var, ville the |:inthet eens höra om:|, dels för ofvanbemälte orsaker, dels och för |:bischop Frantz Wilhelm

Franz Wilhelm Graf von Wartenberg, Bischof zu Osnabrück und Regensburg, Koadjutor von Verden, Administrator von Minden, kurkölnischer Minister, * 1593, † 1661. ADB XLI S. 185ff. NDB V S. 365. Außer der dort angegebenen Literatur vgl. Annegret Knoch: Die Politik des Bischofs Franz Wilhelm von Wartenberg während der westfälischen Friedens- verhandlungen (1644–1648). Diss. Bonn 1966 (Masch.-Schr.). APK 18630–18636.

 skull:|, som är af |:Beijersk:| anhanget, och then the inthet villia i thetta fallet offendera. Kunde Eder Kgl. Maj. |:bekomma Bremen och Vehrden:|, unthe |:Franckrijke dedh gärna:|, ville icke hällra läggia sigh theremot, eller thet postulatum på något sätt contrecarrera, men stödia under och secundera thertill, kunde thet inthet väll, thet ville the i erhållelssen af thet som man vordo begärandes |:uthom stifften:| desto bättre göra.

XI. Att man måtte favorisera landtgrefvinnans Furstlige Nåde thet bästa man kunde och vore bäst, at Hennes Furstlige Nådes fullmächtige satte dess interesse op skriffteligen och låthe thet tillställa them keijserlige per legatos coronarum. Sedan när man kommer ini handelen och till then punchten, som handlar om landtgrefvinnans Furstlige Nåde, kunde man fordra them Hessiske till tractaten och låta them sielfva vara med och tala i Hennes Furstlige Nådes saak.

XII. Militiens contentement skulle man och drifva, och efter jag vänter feldtmarskalkens her Torstenssons sentiment öfver then punchten, så gick jagh och honom så obiter förbij.

XIII. Restitutio locorum: 1. Ratione termini måtte skee två månader efter signaturam, så frampt ratificatio kunde skee innan een månadt, 2. ratione rerum restituendarum tycktes vara bäst at the stycker, som hafva tillförende varit uthi platzarne, måtte blifva quar och restitueras, men the som vore antingen tecknade med Eders Kgl. Maj. vapn, elliest gutne eller och tagne af fienden och tijt satte, måtte föllias af och tillstå Eders Kgl. Maj. och Sveriges chrono.

XIV. Att man måtte bestå på then artikeln och tillsee, at Keijssaren inthet lembnas något corpo i fält uthom guarnisonerne.

XV. Thenne artikeln blifver som han är, salva tarnen ulteriori declaratione et specificatione.

XVI. Att thet vore gott, dätt dee som skulle begripas under thenne tractaten, måtte nämpnas förän han slutes.

XVII. Thet som tillförende till then Frantzöske propositionen och therpå gifne keijserlige svar är remarquerat om ligan som här kunde fattas, bleef här och opreepat. In specie noterades, at Imperator och status inthet vore i svaret nämbde. Hvarföre hade man at see till och laga, dät thenne articeln blefve rätt formerat och bracht på gång, at man thermed kunde låta see och vinna cronornes intention.

XVIII. Att man inthet hade att bijda efter eller gifva vederparten hopp om något armistitio. Pax armata manu melius quaeritur!

Effter vij therhoos, såväll nu i thesse conferencer som ofta tillförende, hafva befunnit olägenheet theraf, at bägge cronornes propositioner inthet äre sigh lijke i ordningen af punchterne, är för gott och rådeligit ansedt at föra och redigera them bägge i fyra classes och under hvar classe sättia vissa capita tijt the förre alle articuli kunna refereras och dragas, eftersom thet och då strax är skedt och pro memoria så opfördt som bijlagen thet med mehra uthvijsar. På thett sättet kunna sakerne gå lijka på bägge ohrter och then eene vetta, huruvijda then andra är kommin.

Thet kom och oss emellan i consideration om replicae modo, om then skulle skee skrifft- eller mundteligh, på een gång eller och punchtevijs, sampt på hvadh dagh; jämväll om residenterne på både ohrter skulle vara tillstädes icke allenast näst replicerandet skedde, uthan och sedan under tractaten. Ständerne här i Ossnabrugge hafva med all flijt anhållit och drifvit at replicerne, åt minstone vår, måtte skee in scripto. Trautmanssdorf hölt vara nogh, at the man finge satisfactionspunchten på paperet. Men greff Nassou och Vollmar syntes falla på ständernes meeningh och hålla bättre, at man satte thet eene och andre skriffteligen op. Legatio Gallica ville inga- lunda thertill, uthan hade allehanda förelagor och argument at öfvertala mig till lijkformigheet. Och efter thet syntes vara betänkeligit på vår sijda, 1. at på paperet specificera satisfactionspunchten, som han skulle framställas och vij pro 2. inthet hade kunnat medh maner böija undan för een uthför- ligare förklaring öfver then IV. artiklen om the reformerade och theras begripande under religionsfriden. Ty satte jag mig inthet emot the Frant- zöskes intention at replicera mundteligen, men tesmoignerade likväll thet andra vara bättre och favorabler hoos ständerne. Doch efter legatio Gallica fölle så högt therpå, ville vij tillsee hvadh som görligit vore och i thet närmaste vij kunne accommodera oss efter them i thetta fallet. Theri vore vij strax eense, at replicquen måtte heel på een gångh skee och förrättas den 27. huius [27. Dezember 1645/6. Januar 1646] på bägge ohrterne tillijka.

Störste difficulteten var om residenterne. Plenipotentiarii Gallici ville hafva La Barde medh icke allenast i thenne acten uthan alla conferencer

Vgl. G. H. Bougeant IV S. 130ff.

. Füller äret alliancen conformt, men efter i Munster förelöpa någre actus, thertill residenten Rosenhanen inthet admitteras mehr än se- cundario och till een blott communication, så hafver man icke obilligt ståt an och difficulterat, at så simpliciter städia La Barde till. Legatio Gallica föregifver, att nuncius inthet vill lijda Eders Kgl. Maj. resident hoos sigh eller ther han är och låtit vara illa med honom tillfridz therföre, kastandes honom före, at han på thet sättet skulle kunna göra sigh inutil i mediationen. Thetta till at stoppa och compensera, så säija the, at the, så snart the hafvaföredragit mediatoribus någon saak eller fåt af them svar på sin anbringan, ville träda afsijdes i een cammar eller och föllia Contareni heem, låtandes honom, Contareni, i theras praesentz säija residenten Rosenhanen hvad som var föreluppit. Nu äre lickväll 3 actus så passerade: 1. när legatio Gallica gör någon ouverture moot mediatorerne, 2. thesse åt the keijserlige och the keijserlige igen svaren och 3. mediatorernes rapport till the Frantzöske. På ofvanbemälte sätt som the Frantzöske föreslå, kommer Eders Kgl. Maj. resident ingestädes rätt medh, uthan allenast efteråt och till een lijten com- munication, kan hända blifver smord om munnen med een superficial berättelsse. Om residenten Rosenhanen skulle fulkomligen skee itt nöije och han blifva admitterat till första och 3die acten, så vore thet inthet äntå nogh emot thet som legatio Gallica praetenderar här för La Barde. Ty om han skulle tillstädias på sätt och vijs som begäras, så vore La Barde här medh och hörde hvadh som brachtes till och från the keijserlige. Och för- thenskuldh och så länge residenten Rosenhanen inthet blifver i alla ofvan- bemälte actibus fulkomligen tillstodder och fordrat (hvilket på then ohrten synes vara ogörligit), hafver man tyckt vara bäst, at La Barde höllo sigh och här ifrå slijka conferencer. Hvadh som elliest föreginge, kunde och skulle honom behörligen blifva communicerat. Legatio Gallica tyckes förstå thetta väll och inthet mehr fahra therefter. Men La Barde, märkiandes at replicquen skulle snart skee, hafver här giordt sigh nogh omak och med all macht vellat vara medh. Hvilket man lickväll med ofvanbemälte skääl och remonstrationer maneerligen hafver undanbögt

Vgl. den Bericht der französischen Gesandten vom 6. Januar 1646: Négociations secrètes III S. 11.

.

Elliest är i Munster föga mehr föreluppit. Duc de Longueville hade mig till gäst. Han tesmoignerar medh ord och åthäfver een synnerlig ijfver till at lefva efter alliancen och att chronan Frankrijke dragar een synnerlig och särdeles respect på Eders Kgl. Maj. och Sverige. Jagh hafver entretenerat honom medh thertill tienlige svar och på min och min collegas vägnar honom och hans colleger förvissat, at på Eders Kgl. Maj. sijdo vij hafva ordre, intention och villia at gå i thenne tractaten lijka steeg och oprichtigt med them till värka. The oppehölle mig inpå dagen för juleaftonen och länte mig therföre sine vagnar på halfva vägen, at jag i thetta oföret kunde hinna med mödo fram på een dagh, var den 23. huius [23. Dezember 1645/ 2. Januar 1646].