–/5/–

Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius

Münster 1645 November 29/Dezember 9

Ausf.: J. Ox. Slg. B II

Kopie als Beilage L zu Nr. 6

Satisfaktion Frankreichs. Unterredung mit Longueville.

Jag berättade i går til duc de Longeville thet samma som jag til Eder Exell. refererade, hvadh Trautmansdorff hade genom mediatorerne låthit offerera them til satisfaction; thet han och sielf bekände, seijandes dherhoos at Conta- reni

Alvise Contarini, † 1653. Florenz Tourtual: Zur Geschichte des Westfälischen Friedens I (Münster 1874) S. 14–28. Laura Schiavi: La mediazione di Roma e di Venezia (Bologna 1923). Pierre Daru: Histoire de la république de Venise (Paris 1821, unzuverlässig). Heinrich Kretschmayr: Geschichte von Venedig III (Stuttgart 1934). Emanuele Anto- nio Cicogna: Delle inscrizioni Veneziane II (Venezia 1827) S. 246–248. Vgl. die Relationen Contarinis, hrsg. von Nicola Papadopoli (Venezia 1864) und in Fontes rerum Austria- carum Serie II Band 26 (1867) S. 293–366. APK 5182–5185.

hade lagdt thet dhertil, at föruthan Metz, Toul och Verdun kunde och något mehra läggias til, hvilket the inthet hade nampngifvit, uthan, som han gissade, skulle the hafva meent Lothringen, hvilket han hölt alt sammans ogilt och sade at sådant tilbudh vore lijka som Franckrijke ville tilbiuda them at behålla Österrijke; Lothringen vore och sammaledes uthi Franck- rijkes händer och igenom serdeles pacter af hertigen så engagerat och hem- fallen, at the inthet ville veeta af then saken til thet ringeste på thenne trac- taten. Han befruchtade såssom altidh tilförende, at Trautmansdorff medh divisioner umgår, så emellan stenderne såssom cronorne, och fördenskuldh exaggererade den nödvendigheet af union och godt förståndh på alla sijdor, sade och ifrån Ossnabrugk sig hafva förnummit, at Eder Exell. hafva them misstänckt såssom skulle the tractera à part.

Jag sade, sådant kunde härkomma och inthet vara så olikt af thet som mediatorerne them hafva tilbudit om satisfactionen, hvaröfver the lijkväl ähre kompne i tractat.

Han svarade at mediatorerne sådant allenast hafva projetterat såssom af sig sielfve och discursevijs.

Jag remonstrerade, hvadh Eder Exell. ännu desidererade uthi praelimi- nariernes richtigheet, förrän repliquen kunde göras, medh begäran at the på sin sijda ville insistera på thet samma. Han bekände thet vara raiçonabelt, doch icke hindra at man lijkväl imedlertidh icke kunde göra repliquen färdig och, när vederparten thet förnumme, skulle the snarare beqväma sig och röija the hinder och obstacel uthur vägen.

I går vore mediatores åther hoos Longeville och, som han sielf berättade, skulle the då öfvergifva Trautmansdorffs fulmacht

Vgl. J. G. von Meiern II S. 79.

. D’Avangour blir här til Servien kommer igien. Hvadh han elliest förrättar, kan jag änu inthet veeta.