Jagh hafver väll unfåt her residentens tvenne den 21. huius [21. November/ 1. Dezember] daterade breef

Gemeint sind wohl die Berichte Rosenhanes vom 21. November/1. Dezember und vom folgenden Tage: APW, II C 1 Nr. 439 (S. 852f.) und Nr. 442 (S. 855f.).

och ibland annat förnummit, at d’Avaux meenar, vij hålla med flijt tilbakar med replicquen, väntandes ordre hemmanifrå. Nu är thet fuller så at vij såväll som andre behöfva principalers ordre och information, skulle gärna hafva någon efterrättelsse uhr Sverige, efter- som vij nu ifrå den 26. Julii

Vgl. die königliche Weisung vom 26. Juli/5. August 1645: APW,II C 1 Nr. 374 (S. 709f.).

 inthet hafva fåt breef ifrå Kgl. Maj. sielf. Men så är lickväll, hvadh then saken vidkommer, inthet händerne såvijda bundne på oss, at vij icke skulle kunna både concertera med legatione Gallica och efter hållen concert förfärdiga och uthgifva replicquen. Thet äre fast större och andre impedimenta i vägen, som böra tagas undan och med samsatt hand af oss och legatione Gallica rödias sin koos.

Ty först hafva vij inthet fåt svar af the keijserlige på vår replicque om sensu salvi conductus Caesarei. Så länge the opiniastrera theri, kunne vij inthet träda värket närmare, förmoda och at legatio Gallica räckia oss theri hän- derne, icke at vij änteligen stå på, at the keijserlige commissarii skole gifva uth pass åt så månge, efter vij än inthet hafva begärat mehr än för två och är ovist, om fleere fordra något, uthan at the återkalla then nya och vrånge uthtydningen the hafva giordt på Keijssarens generalleigd, som her residen- ten then saken nu nogsampt är bekändt och the argument som kunna brukas mot legationem Gallicam, at stå med oss för een man och sedan, hvadh emot the keijserlige i thetta fallet bör drifvas.

Till thet 2de, så hafva the keijserlige än inthet giordt till admissionem exclusorum. När man alt rät förer till liuset och beseer, så är thet mera ludibria och comperendinationes som the sökia, hvilke man inthet kan låta passera och see genom fingren medh, uthan nu såväll som förr kräfvia een samfält cooperation.

Thertill kommer nu för thet 3die Trautmanssdorfs intervention. The keijser- lige hafva haft lijka som itt iustitiam på een tijdh och väntat efter honom, så at jagh troor det dee för hans ankompst nepligen hafva kunnat komma till at svara oss på vårt sidste breef. Så snart her Salvius kom hijt, reeste Lam- berg

Johann Maximilian Graf von Lamberg, kaiserlicher Bevollmächtigter zu Osnabrück, * 28. No- vember 1608, † 12. Dezember 1682 Wien. ADB XVII S. 538–540. Hans Sturmberger: Das Tagebuch des Grafen Johann Maximilian von Lamberg. In Mitteilungen des Ober- österreichischen Landesarchivs I (1950) S. 275–289. APW, II A 1 S. XXV Anm. 22. APK 14437–14441.

bort och kom först i aftonsse igen. In summa, her residenten ville, när så kommer till pass, repraesentera the Frantzöske, at vij inthet sökia något opskaf, uthan beklaga oss fast mehr, det vederparten, insisterandes sin gamble vahna, dröijer oss tijden alt för långt med slijka inkast, som billigt borde stå tilbakar. Her Salvius är i then meeningen och andre medh, att Gallica legatio tracterar i Munster med the keijserlige och Spagniske. La Bard

Jean de La Barde, Baron de Marolles, französischer Resident in Osnabrück, später Botschafter in der Schweiz. Über den angeblichen schwedischen Wortbruch wegen seiner Zulassung zu den Verhandlungen vgl. G. H. Bougeant IV S. 130ff.

 vill thet inthet bestå, uthan gifver sigh therföre i väär och vatn. Her residenten ville efter all möijligheet hafva sine spanningar uthe och, om han kommer under vädret, hålla legationi Gallicae före, at sådant löper emotalliancen tillsäijelssen och all förhopning. Theras opinion om feldtmarskal- ken

Lennart Torstenson, vgl. S. 3 Anm. 4.

 diluerar han nu sielf. Och villia the inthet troo honom, så är d’Avan- gour

Charles Dubois, Baron d’Avaugour de Kergrois, * um 1600, † 1657. DBF IV (1948) Sp. 824–826. APK 853–855.

 ther. Hvadh d’Avangour hafver för händer i Munster, thet ville her residenten förnimma efter. Jagh sänder härhoos hvadsom jag dagen förän d’Avangour kom, fick ifrå feldtmarskalken her Torstensson.

Att vij venta breef och ordre uhr Sverige, görs inthet behoof at röra om moot the Frantzöske. Ständerne här stå nu an och äre mäst på then meenin- gen, at the villia hålla inne med sitt gutachten

Vollständiges Gutachten der Evangelischen Stände zu Oßnabrück, wie solches auf beyder Cronen Propositiones und die Kayserliche Responsiones ist ausgelieffert worden: J. G. von Meiern I S. 801ff.

, men lickväll sända sine gravamina öfver till Munster. Hvad therpå föllier, lärer tijden.